Hans skrev:På mobil så jag kan inte verifiera vad jag tror. Eftersom du inte vill gifta dig med mig så borde du få medalj för ditt grävande.
Tack för att du delar med dig.
Smickrare där
Tittar man lite närmare på pansaret på hotstridsvagnarna så matchar den medeltunga vagnen en T-55:a (i grundversion) ganska bra.
Skrovfronten på en T-55 har dock bättre lutning i verkligheten (30 grader mot påstådda 38 i AH2) vilket sänker avståndet för verkan ganska mycket för de äldre projektilerna. Slpprj m/61 skulle (skjuten från strv 101/102) enligt kontraktet med britterna ha
garanterat genomslag mot en sådan plåt (120mm lutad 30° från horisontalplanet) på 500 yards avstånd, och britterna menade att i praktiken skulle man oftast ha verkan ut till 1000 yards. Slpprj m/66 torde dock inte ha några problem på långa avstånd. Dock skiljer det sig lite på olika versioner av T-55, tydligen försvagade man faktiskt pansaret till 100mm på vagnar tillverkade efter 1949.
Tornfronten matchar T-55 bra, möjligen är lutningen inte riktigt så bra på de flesta ställen som diagrammet påstår, så det faktiska verkansavståndet torde vara något högre i verkligheten.
Skrovsidorna och tornsidorna är dock helt uppåt väggarna fel. En riktig T-55 har 80 mm pansar bakom banden och tornsidorna är bortåt 160mm tjocka, om än inte med någon lutning att tala om.
T-62:an (grundversionen) ser ungefär lika ut. Är man nyfiken så
kan man titta på detaljerade genomskärningar med tjocklekar utsatta. Tysk källa så lite osäkert med hur bra den är, ryska källor
håller inte helt med.
Så långt är allt frid och fröjd - våra stridsvagnspjäser kunde utan vidare sägas ha god verkan mot de vanligaste hotstridsvagnarna på normala stridsavstånd omkring 1965-1975. I en duellsituation hade troligen den vagn vunnit som öppnat eld och träffat först (vilket också reglementena tryckte hårt på - gör allt för att få första träffen). Men!
Sen kommer T-64, ungefär samtidigt som Strv 103. T-64:an är en varelse från en helt annan värld i jämförelse och ligger minst 10 år före västmakternas stridsvagnar.
Här finns en skiss över prototypen, "Objekt 432" kallad. De skuggade områdena är lager av ett
glasfiberbaserat kompositmaterial som kallas textolite. Även om man bortser från fyllnadslagren så är bara stålplåtarna ett extremt svårt mål i sig själva.
100mm i skrovfronten låter ju till en början bra, samma som på T-62, men det är hela 8 grader mer lutning och för pansarprojektiler vid den här tiden
är det en stor skillnad och ett extremt ogynnsamt mål, och då har vi ändå bortsett från ytterligare 105mm fyllnadsmaterial. På Arsenalen finns ett 100mm pansarmål lutat 20° från horisontalplanet (alltså 70° från vertikalplanet - T-64:ans frontplåt lutar 68° från vertikalplanet) utställd, med ett antal träffar dokumenterade. En av dem är en slpprj m/66 som glidit av vid träff från 1500m.
Tornfronten å sin sida har sammanlagt över 300mm bara pansarplåt, och bara det är mer än vad i alla fall slpprj m/61 förmår penetrera vid mynningen, även vid helt vinkelrätt anslag. Lägg till det nästan 300 mm fyllnadsmaterial. Tornsidorna är nästan lika starka. Man får helt enkelt se till att komma runt vagnen och skjuta på skrovsidan, för där är det samma 80 mm som på T-55.
Allt detta skydd har man klämt in i en vagn som bara väger ett ton mer än en T-62:a men har en större kanon och något lägre profil. Till råga på allt har den nästan samma antal hästkrafter per ton vagnsvikt som Leopard 1, som har skydd som är ett skämt i jämförelse - det räckte inte ens mot 76 mm lätta fältkanoner. Haken var främst pålitligheten, som inte var så bra i början.
T-72:an är inte lika bra som T-64:an när det gäller skydd (bl.a. kvartssand istället för textolite som fyllning), men den ligger nog närmare T-64 än T-62. T-80 ska vi inte tala om.
Bonusbild:
frontplåtar på olika versioner av T-64 och T-80. Grått är stål, gult är textolite och blått
tror jag är ett specialhärdat stål som är extra hårt. Nerifrån och upp ser vi T-64A och B (till höger med tilläggskydd av hårdstål), på raden ovanför T-64BV (till höger med tilläggsskydd), däröver T-80B och överst T-80BV. Som om detta inte vore nog kan samtliga förses reakivt pansar utöver grundskyddet...
