Psilander skrev:Den flygande stridsvagnen Kuro, cisserligen aldrig mer än i exprimentstadiet.
1. Skulle man kunna få det att funka?
Tja, varför inte? Ryssarna hade ju sin KT-stridsvagn. Ser ut nästan exakt som din bild, fast stridsvagnen var en lättad T-60 och själva vingkonstruktionen var biplanstyp. Var tänkt att bäras under ett tungt bombplan för att därefter glidflyga till landningen. Ryssarna testflög tillochmed hela härligheten!
Psilander skrev:2. Den taktiska nyttan? Grabbarna i Arnhem hade säker gillat det men hade den varit tillräckligt väl pansarad och beväpnad för att ge sig på riktiga stridsvagnar. En lätt PV-kanon hade varit lämpligare tror jag.
Fast de allierade hade redan luftburna stridsvagnar i form av Tetrarch och Locust. Tetrarch (brittisk) fanns i lite olika fasoner, beväpningen var antingen en 2 pdr eller en 3" haubits. Den var liten nog att klämmas in i en Hamilcar-glidare. Och amerikanerna hade sin M22 Locust, med en 37mm kanon som huvudbeväpning. Båda vägde in på lite drygt 7 och ett halvt ton, så pansaret var ju endast marginellt bättre än blöt papp. Frågan är om det var lönt att satsa på luftburna stridsvagnar överhuvudtaget, med tanke på den begränsade logistiken på den tiden... Hursomhelst så användes både Locust och Tetrarch i litet antal både på D-dagen och vid luftlandsättningarna vid Rhen-övergången. Just vid Arnhem så kvittade det nog vilka luftburna vagnar man hade haft med sig, eftersom tyskarna var osportsliga nog att ha II. SS-Panzer-Korps liggandes i vägen. Luftburna stridsvagnar har inte nog med oomph för att klara den motståndaren bättre än jeepdragna pvpjäser och burna PIAT/Bazookas.
En "what-if"-pryl som nog hade varit användbar var den brittiska 3,45" rekylfria pvpjäsen med HESH-granater.