Johan du vet inte om Spanien/Sverige/Schwitz/Portugal hade volfram?Johan Elisson skrev:Rommel, helt riktigt, det är de siffror som jag skrivit ovan (som du antagligen inte hann se?)
/Johan
M10
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Rommel, ok.
Anno, lite siffror, av världsproduktionen/-utvinningen av volfram 1937 (0,2 miljoner ton) hade Portugal 6,2% och Sverige 0,4%. Efter det spanska inbördeskriget så sköt utvinningen av volfram i höjden, men jag har inga siffror. Dock så var båda sidor inne och försökte få monopol på Spaniens volfram. Totalt ska axelmakterna i Europa haft 9,8% av volframutvinningen.
Källa: http://members.tripod.com/~Sturmvogel/resources.html
/Johan
Anno, lite siffror, av världsproduktionen/-utvinningen av volfram 1937 (0,2 miljoner ton) hade Portugal 6,2% och Sverige 0,4%. Efter det spanska inbördeskriget så sköt utvinningen av volfram i höjden, men jag har inga siffror. Dock så var båda sidor inne och försökte få monopol på Spaniens volfram. Totalt ska axelmakterna i Europa haft 9,8% av volframutvinningen.
Källa: http://members.tripod.com/~Sturmvogel/resources.html
/Johan
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Volfram användes fram till 1943 i viss tysk pv-ammunition.
Efter 1943 var man tvungen att begränsa användandet av volfram till skärande verktyg
(till svarvar, fräsar och borr), där metallen gjorde större nytta.
Västmakterna hade mer volfram och kunde kosta på sig att låta sina pv-vagnar
får till gång till underkalibriga volframprojektiler.
Ang. volfram i finkalibrig ammunition så används det idag i bl.a
den svenska pansarbrytande 7,62-ammunitionen

och i den nya prickskytteammunitionen.

Pansarbrytande finkaliberammunition under VkII hade en kärna av verktygsstål.
Efter 1943 var man tvungen att begränsa användandet av volfram till skärande verktyg
(till svarvar, fräsar och borr), där metallen gjorde större nytta.
Västmakterna hade mer volfram och kunde kosta på sig att låta sina pv-vagnar
får till gång till underkalibriga volframprojektiler.
Ang. volfram i finkalibrig ammunition så används det idag i bl.a
den svenska pansarbrytande 7,62-ammunitionen
och i den nya prickskytteammunitionen.
Pansarbrytande finkaliberammunition under VkII hade en kärna av verktygsstål.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Ett problem som tank destroyer-enheterna hade var att befälhavarna såg M10:orna som stridsvagnar, enligt principen "if it walks like a duck and quacks like a duck, it is a duck". Så tyvärr (ur besättningarnas synvinkel) tenderade de att sättas in i strider där M10:orna inte kom till sin rätt p.g.a sitt klena pansarskydd.
Hejsan Larsson - det var snygga bilder av ammunition du visade.(egen samling?) men fick du verkligen texterna ratt - for mig verkade det hela snurrigt - dessutom handlade jag med saadant har for maanga aar sedan och blev verkligen forvirrad? Kanske du skulle gora om texten, speciellt for patronerna 'ovan' och inte nedan for det var val dem det gallde.
Sen maaste jagdra paa smilbandet aat M-10; kanske en fingervisare att vaara dataspelare inte bor ta alltfor allvarligt - programmerarnas 'data' som naagon verklighetsbasis.
Sen maaste jagdra paa smilbandet aat M-10; kanske en fingervisare att vaara dataspelare inte bor ta alltfor allvarligt - programmerarnas 'data' som naagon verklighetsbasis.
- Per Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:51
- Ort: Stockholm
Förvisso sant, men om 'tank destroyer' enheterna satts in som deras doktrin förutsatte, så hade de fått spendera huvuddelen av kriget i europa väntandes på ett tyskt motanfall och genombrott som, bortsett från Ardenneroffensiven, aldrig kom.B Hellqvist skrev: Så tyvärr (ur besättningarnas synvinkel) tenderade de att sättas in i strider där M10:orna inte kom till sin rätt p.g.a sitt klena pansarskydd.
Det är nog svårt att inför sina överordnade motivera att ett stort antal ytterst dyra mekaniserade bataljoner, med god rörlighet och potentiellt hög slagkraft, står 'för fot gevär' medan resten av armén kämpar.
'Tank destroyer' bataljoner hade säkerligen kommit till sin rätt i ökenkriget före Alamein,på östfronten, eller för den delen i Frankrike 1940. Jag tror också att deras doktrin utvecklades innan eller strax efter USAs inträde i kriget.
Sen så är jag personligen lite lack för att amrisarna inte insåg att M18 'Hellcat' utan tvekan var krigets bästa pansrade spaningsfordon.
Jämfört med den tyska spaningspansarbilen Puma (Sdkfz 234/2), som allmänt brukar anses som krigets främsta spaningsfordon, så var M18 ungefär lika hög, ungefär lika snabb, bättre beväpnad och hade högre framkomlighet i terräng.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- Per Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:51
- Ort: Stockholm
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Det enda felet med M18 som mekspaningsvagn är att räckvidden var kass.
Mina siffror säger att räckvidden är 169km,
jämfört med 1000km för SdKfz234 och 563km för M8:an.
Men med tanke på hur ruggigt snabb M18-vagnen var (c:a 90km/h i maxfart)
så borde det inte vara några problem att förse den med extratankar och ändå
slå t.ex. M8:an och SdKfz234 avseende hastighet i terrängen, framkommlighet,
eldkraft och skydd.
M18-chassit borde även ha funkat bra som bas för en stridsvagn,
gärna med en 90mm M3-kanon.
Då hade man kunnat slå hål på tornfronten på Tiger II:or på 1000m.
Mina siffror säger att räckvidden är 169km,
jämfört med 1000km för SdKfz234 och 563km för M8:an.
Men med tanke på hur ruggigt snabb M18-vagnen var (c:a 90km/h i maxfart)
så borde det inte vara några problem att förse den med extratankar och ändå
slå t.ex. M8:an och SdKfz234 avseende hastighet i terrängen, framkommlighet,
eldkraft och skydd.
M18-chassit borde även ha funkat bra som bas för en stridsvagn,
gärna med en 90mm M3-kanon.
Då hade man kunnat slå hål på tornfronten på Tiger II:or på 1000m.
- Per Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1186
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:51
- Ort: Stockholm
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Chaffen stod mycket riktigt utan konkurrens på den tronen.
Att amerikanska lätta stridsfordon från efterkrigstiden skulle vara så kassa kan jag inte hålla med om.
Visst, Bradley och Sheridan suger bävergäll, men det kan lätt bli så när man är överambitiös.
Walkern och M-113 kan väl inte anses som helt misslyckade?
När det gäller tyngre vagnar så är saken en annan femma. Katastrof på katastrof,
men då gjorde de å andra sidan inte jobbet från grunden förrän Abramsvagnen kom.
Än intressantare är då kanske britternas stridsfordonsutveckling,
som får anses som världsbäst från 1944-1945 tills tyskarna kom tillbaka i leken på allvar igen,
med vagnar som Centurion, Chieftain, Abbot m.fl.
Därtill uppfinnandet av underkalibrig ammunition, modernt kompositpansar och
utbytbara pansarmoduler.
Att amerikanska lätta stridsfordon från efterkrigstiden skulle vara så kassa kan jag inte hålla med om.
Visst, Bradley och Sheridan suger bävergäll, men det kan lätt bli så när man är överambitiös.
Walkern och M-113 kan väl inte anses som helt misslyckade?
När det gäller tyngre vagnar så är saken en annan femma. Katastrof på katastrof,
men då gjorde de å andra sidan inte jobbet från grunden förrän Abramsvagnen kom.
Än intressantare är då kanske britternas stridsfordonsutveckling,
som får anses som världsbäst från 1944-1945 tills tyskarna kom tillbaka i leken på allvar igen,
med vagnar som Centurion, Chieftain, Abbot m.fl.
Därtill uppfinnandet av underkalibrig ammunition, modernt kompositpansar och
utbytbara pansarmoduler.
