Eldrörets längd och dess påverkan av utgångshastigheten?
Allt detta görs ju med datorns hjälp i dagens stridsvagnar
"Eldledningsdatorn i en stridsvagn sammanställer värden från olika sensorer och manuella värden för att kunna uppnå vapenverkan vid första skottet detta genom att kompensera elevation på eldröret, tornets riktning, egen vagns hastighet samt målets hastighet med hjälp av stridsvagnens stabiliseringssystem. Dagens eldledningssystem i stridsvagnar möjliggör mycket hög träffsannolikhet även vid skjutning under gång i kuperad terräng mot rörliga mål på upp till ca 4000 meter.
Sensorer och värden
Det finns en del olika värden och sensorer som måste sammanställas för att en eldledningsdator ska kunna räkna ut en effektiv eldlösning, här följer några:
Manuella värden
Ammunitionstyp, vikt och laddning, en spränggranat kräver högre elevation på eldröret för att nå samma avstånd som en pilprojektil då den är tyngre
Ammunitionens kruttemperatur, viktigt då olika temperaturer på krutet skapar olika tryck i eldröret
Eldrörets temperatur, efter att man har skjutit ett par skott så måste man mäta eldrörets böjning för att kunna garantera träff
Höjd över havet, påverkar trycket i eldröret
Lufttemperatur
Luftfuktighet
Värden från sensorer monterade på vagnen
Vindhastighet, denna används dock inte så ofta på stridsvagnar eftersom en strid mellan två stridsvagnar sällan överstiger 2000 meter och på det avståndet är vind hastigheten inte en avgörande faktor
Egen vagns lutning horisontalt
Egen vagns lutning vertikalt
Egen vagns hastighet
Målets hastighet
Avstånd till målet, mäts med laser eller uppskattas av skytten (är då ett manuellt värde), i strider runt 700 meter sätts oftast eldlednings datorn på ett "fast" värde då pilammunitionen som används har en rak bana upp till ca 700 meter
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Eldledningssystem"
"Eldledningsdatorn i en stridsvagn sammanställer värden från olika sensorer och manuella värden för att kunna uppnå vapenverkan vid första skottet detta genom att kompensera elevation på eldröret, tornets riktning, egen vagns hastighet samt målets hastighet med hjälp av stridsvagnens stabiliseringssystem. Dagens eldledningssystem i stridsvagnar möjliggör mycket hög träffsannolikhet även vid skjutning under gång i kuperad terräng mot rörliga mål på upp till ca 4000 meter.
Sensorer och värden
Det finns en del olika värden och sensorer som måste sammanställas för att en eldledningsdator ska kunna räkna ut en effektiv eldlösning, här följer några:
Manuella värden
Ammunitionstyp, vikt och laddning, en spränggranat kräver högre elevation på eldröret för att nå samma avstånd som en pilprojektil då den är tyngre
Ammunitionens kruttemperatur, viktigt då olika temperaturer på krutet skapar olika tryck i eldröret
Eldrörets temperatur, efter att man har skjutit ett par skott så måste man mäta eldrörets böjning för att kunna garantera träff
Höjd över havet, påverkar trycket i eldröret
Lufttemperatur
Luftfuktighet
Värden från sensorer monterade på vagnen
Vindhastighet, denna används dock inte så ofta på stridsvagnar eftersom en strid mellan två stridsvagnar sällan överstiger 2000 meter och på det avståndet är vind hastigheten inte en avgörande faktor
Egen vagns lutning horisontalt
Egen vagns lutning vertikalt
Egen vagns hastighet
Målets hastighet
Avstånd till målet, mäts med laser eller uppskattas av skytten (är då ett manuellt värde), i strider runt 700 meter sätts oftast eldlednings datorn på ett "fast" värde då pilammunitionen som används har en rak bana upp till ca 700 meter
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Eldledningssystem"
- Thord Wedman
- Medlem
- Inlägg: 1579
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:03
- Ort: Mullsjö
- Kontakt:
Det är inte bara vikten på projektilen som är avgörande för uppsättningen.Ammunitionstyp, vikt och laddning, en spränggranat kräver högre elevation på eldröret för att nå samma avstånd som en pilprojektil då den är tyngre
En spränggranat använder annat drivkrut i annan mängd än en pilprojektil.
/Thord
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
- Thord Wedman
- Medlem
- Inlägg: 1579
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:03
- Ort: Mullsjö
- Kontakt:
Det är därför man har ett mynningsreferenssystem på moderna vagnar som kompenserar för eldrörskrökning.Spaningsledaren skrev:Tja, ho vet? Men om eldröret böjer sig är det nog till sist inte mycket en dator kan göra ât just den saken.
Man använder även eldrörsskydd för att minska yttre temeraturpåverkan på eldröret.
/Thord
EDIT:
Någon flyttar tangenterna på mitt tangentbord hela tiden.
Senast redigerad av 1 Thord Wedman, redigerad totalt 31 gånger.
hur mkt böjer sig pipan? är det synligt för blotta ögat?Thord Wedman skrev:Det är därför man har ett mynningsrefetenssystem på moderna vagnar som kompenserar för eldrörskrökning.Spaningsledaren skrev:Tja, ho vet? Men om eldröret böjer sig är det nog till sist inte mycket en dator kan göra ât just den saken.
Man använder även eldrörsskydd för att minska yttre temeraturpåverkan på eldröret.
/Thord
För alla vet ju att tyngre föremål faller snabbare.Urban skrev: Ammunitionstyp, vikt och laddning, en spränggranat kräver högre elevation på eldröret för att nå samma avstånd som en pilprojektil då den är tyngre
Eller åtminstone visste alla det tills Galilei släppt kulor från lutande tornet i Pisa.
Tar artikeln i fråga med en nypa salt.
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Nja, detta med elevationen kan nog anses vara korrekt i sak men den framfôrda förklaringen är mindre lyckad. Pilprojektilen har en högre belastning än fullkalibergranaten. Pilen är "tunnare per viktenhet" än fullkaliberprojektilen. Den kan ges en mycket mindre frontarea. Eftersom projektilens luftmotstând sedan till stor del är proportionellt mot just denna frontarea bromsas pilen motsv. mindre genom sin färd genom luften. Vid lika vikter och utgângshastigheter medför detta sedan en nâgot högre genomsnittshastighet och därmed ocksâ en motsv. rakare flygbana för pilen. Likasâ har pilprojektilen, av i grunden samma skâl, en bâttre penetrationsfôrmâga i mâlets pansarskydd än den mera trubbiga fullprojektilen.
Allting som inte bärs upp av något annat accelererar mot jordens medelpunkt med ungefär 9,82 m/s^2 om luftmotstånd försummas. En projektil som färdas snabbare mot målet påverkas inte lika länge av gravitationen och får en flackare bana för att träffa än en långsammare projektil. Det kanske är det du menar Spaningsledaren?
Läs mer om eldledningssystem här: http://www.kotsch88.de/feuerleit.htm
Om det är kärvt med tyska kan man översätta hjälpligt här: http://babelfish.altavista.com/
Läs mer om eldledningssystem här: http://www.kotsch88.de/feuerleit.htm
Om det är kärvt med tyska kan man översätta hjälpligt här: http://babelfish.altavista.com/
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Komplettering:
-En högre utgângshastighet ger ( pâ givet skjutavstând) lägre skjuttid och därmed ocksâ en flackare projektilbana.
-Vid lika utgângshastigheter och samma projektilform skulle en högre projektilvikt( allt annat alltsâ lika) ge en flackare bana.
-Vid lika utgângshastigheter och projektilvikter ger ett lägre luftmotstând hos själva projektilen en flackare bana. (ett av argumenten för pilprojektiler)
-Vid lika utgângshastigheter/projektilvikter/luftmotstând ger fenstabilisering av projektilen en i horisontalpalanet rakare bana än vad rotationsstabilisering ger. (Den senare resulterar nämligen i en viss avdrift ocksâ i sidled.)
-En högre utgângshastighet ger ( pâ givet skjutavstând) lägre skjuttid och därmed ocksâ en flackare projektilbana.
-Vid lika utgângshastigheter och samma projektilform skulle en högre projektilvikt( allt annat alltsâ lika) ge en flackare bana.
-Vid lika utgângshastigheter och projektilvikter ger ett lägre luftmotstând hos själva projektilen en flackare bana. (ett av argumenten för pilprojektiler)
-Vid lika utgângshastigheter/projektilvikter/luftmotstând ger fenstabilisering av projektilen en i horisontalpalanet rakare bana än vad rotationsstabilisering ger. (Den senare resulterar nämligen i en viss avdrift ocksâ i sidled.)
Om jag kommer rätt ihåg, så påverkas även det vertikala luftmotståndet av projektilens hastighet. Åtminstone för gevärskulor har detta praktisk betydelse, om det samma gäller tyngre projektiler, vågar jag inte uttala mig om.
I korthet innebär detta, att en projektils vertikala luftmotstånd ökar med hastigheten. En projektil i horisontell rörelse, dimper alltså ner senare, än motsvarande projektil som faller fritt. Desto senare, ju högre utgångshastighet.
I korthet innebär detta, att en projektils vertikala luftmotstånd ökar med hastigheten. En projektil i horisontell rörelse, dimper alltså ner senare, än motsvarande projektil som faller fritt. Desto senare, ju högre utgångshastighet.
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Det är ganska (för att inte säga mycket) komplicerat att matematiskt beräkna projektilbanor. Här kan diverse berâkningsalgoritmer i en eldledningsutrustning föralldel ge hyggliga approximationer. Räcker inte den noggrannheten âterstâr ofta inget annat än att (om nu detta är möjligt) försöka observera hur elden hamnar och korrigera till dess att den ligger rätt.
(Att det alls var möjligt att anvânda kanoner fôr att bekâmpa fartyg berodde pâ att dessa var omgivna av just vatten. Här orsakade nämligen "missarna" höga vattenuppkast som man kunde mäta in och använda för den fortsatta eldregleringen. Med elden rätt i sida och med en del uppkast ocksâ hitom mâlet kunde man här, statistiskt, vara ganska sâker pâ att ocksâ skjuta en del trâffar även om man alltsâ inte kunde se just dessa. Till saken hôr här ocksâ att projektilbanorna vid den sortens strid var ganska krökta.)
Omvänt är den sortens bekämpning av punktmâl pâ stora skjutavstând normalt inte möjlig mot mâl pâ marken.Pâ senare âr har man dock utvecklat styrd ammunition dâr projektilens stridsdel(ar) har försetts med aktiva mâlsökare. Sensorer kan här detektera t.ex. "ett fordon" och sedan styra projektilen mot detta.
(Att det alls var möjligt att anvânda kanoner fôr att bekâmpa fartyg berodde pâ att dessa var omgivna av just vatten. Här orsakade nämligen "missarna" höga vattenuppkast som man kunde mäta in och använda för den fortsatta eldregleringen. Med elden rätt i sida och med en del uppkast ocksâ hitom mâlet kunde man här, statistiskt, vara ganska sâker pâ att ocksâ skjuta en del trâffar även om man alltsâ inte kunde se just dessa. Till saken hôr här ocksâ att projektilbanorna vid den sortens strid var ganska krökta.)
Omvänt är den sortens bekämpning av punktmâl pâ stora skjutavstând normalt inte möjlig mot mâl pâ marken.Pâ senare âr har man dock utvecklat styrd ammunition dâr projektilens stridsdel(ar) har försetts med aktiva mâlsökare. Sensorer kan här detektera t.ex. "ett fordon" och sedan styra projektilen mot detta.