Inlägg
av B Hellqvist » 11 augusti 2013, 16:12
Jag hittade en Leo Kessler-pocket på ett antikvariat, och tyckte att det kunde vara kul att se hur den höll upp mot t.ex. Sven Hassels alster. Det var trots allt närmare 30 år sedan jag senast läste något av Kessler, och de fem spänn boken kostade var inte alltför oskäligt. Så här kommer en recension av "Sista tåget", utgiven 1981 som en översättning av "Blood and Ice", som ursprungligen publicerades 1977. Det är en liten tunn volym på 157 sidor, hälften av en ordinär Hasselbok och med ungefär en tredjedel mindre antal tecken per sida, så den motsvarar kanske en tredjedels Hasselbok i längd. År 2010 gav Fischer & Co förlag ut ett par av böckerna i nytryck, men det verkar som om utgivningen avstannat.
Handlingen utspelar sig huvudsakligen i Ungern under vintern 1944-45, med tyskarnas försök att bryta Röda arméns inringning av Budapest. Fanjunkare Schulze, den tillsynes enda namngivna överlevande från Kesslers fiktiva SS-regemente "Wotan" (det framkommer inte vad det blivit av t.ex. von Dodenburg m.fl. personer från tidigare böcker), blir enrollerad till det likaledes fiktiva SS-regementet "Europa", anfört av den fanatiske Obersturmbannführer Habicht (omväxlande refererad till som "överste" och "överstelöjtnant"). "Europa" består av tämligen oerfarna frivilliga från Nederländerna, Frankrike, Danmark, Sverige, etc, och ingår i 5. SS-Panzerdivision “Wiking”.
Ramhandlingen är operation Konrad I-III, där bl.a. 4. SS-pansarkåren bröt igenom inringningen. SS-regementet “Europa” får i uppdrag att anfalla genom den bergiga terrängen norr om Budapest. Kessler har lite problem med geografin, då han anger att bergen når 5000 m.ö.h., eller lite högre än de högsta topparna i Alperna. Detta skänker visserligen en del dramatik åt handlingen, men höjden på bergen är egentligen bara 500 m.ö.h. [ETA: han kan ha skrivit "5000 feet" - 1500 meter - som sedan blivit felöversatt.] Nu är väl inte en billig kioskroman något man räknar som en källa för korrekt information, men likt storebror Hassel, så har Kessler gott om faktafel i sin bok. Kpistar skjuter spårljusammunition, Hans-Ulrich Rudel har förlorat ena benet ett par månader tidigare än vad man kände till, Panzerschreck väger bortåt 50 kilo (eller närmare fem gånger för mycket), en Tigerstridsvagn har 90 mm:s kaliber på kanonen, Rudel utför markattack med Messerschmitt 262 (beväpnad med 20 mm:s akan i vingarna, inte fyra 30 mm:s akan i nosen...), Obersturmbannführer Hans Dorr dör ett par månader för tidigt, konstnären Kollwitz och staden Kolberg förväxlas, Brigadeführer Rumohr dör i strid när han egentligen begick självmord, 4. Luftwaffe-Feld-Division finns kvar ett halvår efter den officiellt upplöstes... Fast jämfört med Hassel så märks det ändå att Whiting/Kessler har läst på bättre, även om det inte inger något större förtroende för Whitings faktaböcker...
En episod som verkad osannolik, men som visade sig stämma, är när Rudel har kallats till Hitlers högkvarter för att få de gyllene eklöven till sitt riddarkors. Vid mötet frågar Hitler om Rudels åsikt om läget i Budapest, och enligt Rudels självbiografi så inträffade detta verkligen. I övrigt väver Kessler in historiska skeenden betydligt bättre än Hassel, och nivån på storyn är kanske inte lika häftig som Hassel, men i varje fall lite trovärdigare. Boken tar sig rentav på slutet, och skulle kunnat bli en hyfsad film på 60-talet (inspelad i Jugoslavien med några västerländska stjärnor i viktigare roller). Översättningen är OK, men klumpigheter som “57:e Gevärsarmén” och det faktum att det saknas några rader text på tre ställen i boken gör att det hela känns lite billigt. Betyget för “Sista tåget” blir 2 av 5.
