Part I (1419-1455):
Efter ett tvådagarskrångel för mig att få EU2 multiplayer att fungera sätter jag och Mats äntligen igång med det första EU2-mötet i skalmans historia!
Sverige år 1419 är en vasallstat till Danmark
, som även har vasalliserat Norge, men det vill vi ju inte vara så jag bryter vasalliseringen det första jag gör, tyvärr sjunker stabiliteten rejält i landet och jag får passa mig för uppror. Norge följer Sverige och bryter även sitt vasallskap med Danmark. Jag följer upp min hårda linje mot danskarna genom att bryta mig ur alliansen med dem. Äntligen fria!Mats startar igång direkt med sitt Ottomanska rike och anfaller Byzantium. Nästan samtidigt bryter jag mitt kungliga gifte med Danmark och sätter in huvudstöten i kornboden Skåne, jag marscherar även in i Norge som fortfarande är i allians med Danmark. En stund senare ingår jag och Mats en militäralians samtidigt som jag tar kontroll över Skåne och Östlandet.
1424 lyckas Mats äntligen få kontroll över Byzantium och vasalliserar dem samtidigt som han erövrar deras provins i södra Grekland. Nu börjar han vägen till Storturkiet! Efter att ha terroriserat norrmännen tillräckligt och tagit kontroll över alla deras provinser ger de äntligen upp och överlämnar alla områden (inklusive Island
) utom Östlandet till mig! Nu sträcker sig Stormaktssverige från Norska Havet till Finska Viken! För att få till en fred med Danmark skickar jag en styrka mot Gotland och lyckas snart få kontroll. Danskarna blir desperata och erbjuder Gotland och Skåne, jag accepterar deras snälla erbjudande.I november 1429 slår storhetvansinnet till i min hjärna och jag överraskar Novgorod, som besitter en del land österut, med att marschera in i Kexholm. Ett beslut jag snart kommer att få ångra. Efter 3½ års hårda strider har jag inte lyckats med något, och varit tvungen att ta lån på 200 dukater för att försvara mig, men lite överraskande erbjuder Novgorod 71 dukater mot en fred. Jag accepterar men korståget österut kostade mer än det smakade. Ungefär samtidigt överraskas Mats av ett förödande anfall västerifrån, då Bosnien tar kontroll över det ottomanska Makedonien och han tvingas att acceptera förlusten av provinsen. Så var det med det Storturkiet.
Både jag och Mats inser att vi gått ut för hårt och vi lägger krigsplanerna på hyllan. Efter några års lugn så lyckas Mats med sina planer på att expandera österut och han lägger stora landområden under sig. 1438 ingår mina huvudfiender, Novgorod (till öster), Norge (som har enklaven Östlandet, med nuvarande Oslo) och Danmark (söderut) en allians tillsammans med det lilla tyska riket Würtemberg. Detta försvårar mina planer på att införliva hela Norge i mitt rike betydligt.
Min ekonomi stabiliserar sig samtidigt som revolterna börjar avta och här knäpper jag dagens första screenshot (det Storsvenska riket år 1440):
Sverige år 1440, de mörkblå ytorna i Frankrike och Storbritannien är inte Sveriges. Vitt är Novgorod.
I herrens år 1443 marscherar 28000 man ur den Ottomanska armén ytterligare österut och fem år senare faller provinsen Trabzon, nu har Mats hela den norra turkiska kusten under sin flagg. Som genom en slump får jag en Casus Belli (krigsorsak) mot Norge och jag ser min chans att inta Kristiania (Oslo). I december 1445 marscherar mina trupper taktfast in i provinsen och belägrar snart huvudstaden. Samtidigt ställer sig ärkefienderna Danmark och Novgorod på Norges sida och jag får utstå ett trefrontskrig. För att minska pressen betalar jag 25 dukater till Danmark och slipper på så sett att bevaka den södra fronten. Novgorod med sina outtömliga resurser sätter in några snabba stötar i Nyland och tar kontroll över provinsen. Men mina diciplinerade finska trupper slår snart tillbaka fienden och de tvingas betala 200 dukater i krigsskadestånd. Nästan samtidigt lyckas mina trupper i väst att bryta den norska moralen och Norge blir helt annexerade. Äntligen är hela den Skandinaviska halvön min!
Nu följer en period av fred då jag spenderar mina pengar på att utöka min handel och placera kolonister på de norra provinserna, Lappland med sin järnmalm kan bli en viktig vara i framtiden. Här gäller det att tänka långsiktigt, inte förrän 1819 står det klart vem som vinner.
År 1450 anfaller jag den Tyska Orden (inget ont om dig, tyskaorden
) och Pommern. Det som är brunt, respektive grönt på andra sidan Östersjön på kartan ovan. Jag lyckas ta kontroll över alla deras provinser, men då ser några illasinnade ledare i Polen och Danmark sina chanser att utöka sina riken genom att anfalla mig, med sig, med hjälp av allianser, drar de Novgorod och Litauen. Jag lyckas få till ett avtal med Tyska Orden och Pommern som ger mig Estland och Vorpommern, men de övermäktiga ljuslila, orangegula, vita och orange styrkorna får mig att ligga riktigt, riktigt risigt till. Mats kan inget göra då hans allians med mig bröts i stridens hetta, vi upprättar en ny allians, men hans styrkor är för långt borta. Som ett ödets nyck kraschar spelet just här, men tack vare savefiler ska vi nog kunna återuppta spelandet någon gång.Dagens citat (Mats): December 29, 1450 : Sweden dishonored your Military Alliance.
Dagens citat (Johan): August 18, 1433 : Ottoman Empire accepted peace with Bosnia on the following terms : Macedonia to Bosnia.
/Johan
Det enda land som inte hatar mig verkar vara Savojen i sydöstra Frankrike.
