Anna Hellsten
Hitlerhumorn gjorde honom odödlig
I dagarna fyllde Mel Brooks 100 år, men produktionen fortgår alltjämt. Det är svårt att se var vi hade varit i dag utan den legendariske filmskaparen, komikern och skådespelaren.
Hur i all världen skulle komedikulturen sett ut utan Mel Brooks?
För all del, det är en sån där retoriskt ohederlig fråga: man kan förstås fråga sig hur komedin skulle ha sett ut utan, tja, bröderna Marx eller Lucille Ball. Men Brooks har en enastående fördel: han fyller 100 i dagarna. Han har sett allt, gjort allt, känt alla – och, framför allt, aldrig slutat arbeta.
Filmskaparen föddes 1926 som Melvin Kaminsky i ett fattigt hem i Brooklyn. Efter att ha desarmerat minor under kriget började han som poolstädare och underhållare på en hotellanläggning i det såkallade Borsjtjbältet i Catskillbergen, en plats som attraherade horder av semesterfirande judiska amerikaner.
Därefter hamnade Brooks i manusrummet till komikern Sid Caesars tv-serie ”Your show of shows”, en plats som formade en hel generation humorister – däribland bäste vännen Carl Reiner (pappa till Rob). Tillsammans gjorde de långkörarsketchen ”The 2000 year old man”, en sorts förlaga till allt som Brooks skulle komma att göra efteråt: en hyperenergisk persona som kunde prata länge och roligt om i princip allt.
Genombrottet som regissör kom 1967 med ”The producers” (”Det våras för Hitler”). Filmen om den sluge Broadwayproducenten Max Bialystock och hans revisor Leo Bloom – som tänker sätta upp tidernas sämsta musikal – mötte initialt motstånd: såren från andra världskriget var djupa och att en judisk regissör gjorde sång- och danssatir av nazismen betraktades på sina håll som direkt vidrigt. Men Brooks komiska instinkter var korrekta, för han vann en Oscar för bästa manus.
...
Mel Brooks är väl bra, ibland lite för mycket dösnack och slapstick-scener i hans filmer - men det är smaksak, min smak för DEN sortens filmer ligger mer på 10- och 20-talet, stumfilmstiden. Med Chaplin, Laurel & Hardy, Buster Keaton, Harry Lloyd etc., med bara ett hetsigt piano eller en brummande orgel som ackompanjemang och soundtrack...
Men Mr Brooks producerade ett par storartade filmer, "The Elephant Man" eller Cronenbergs "The Fly". But - no comedies there, no!
