Tack för dessa utläggningar. Dessa spel är aningen för gamla för min del. Men jag har sett deras datoriserade efterföljare i ett antal krigsspel från Talonsoft (Battleground-serien, t.ex. https://www.old-games.com/download/8770 ... gettysburg ). Genom dessa dator-inkarnationerl känns det som jag kan föreställa mig ganska väl hur det var att spela de analoga förlagorna.
Speldesignen med hex-rutor och faser, massa modifikationer osv är såpass rättfram att den skulle kunna kodas i dator som ett rent hobbyprojekt.
/Håkan
Segrar och förluster i spel.
Re: Segrar och förluster i spel.
Tack för info Håkan. Jag har provat datorvarianter men jag saknade den mänskliga faktorn, svordomar när man hade otur med tärningarna och dricka varsin öl.
Apropå otur med tärningarna som von Adler nämnde så får jag då berätta om mitt första parti Drang nach Osten.
De elaka fascisterna angriper det fredsälskande Sovjetunionen. Jag låter mina infanteriförband fördröja så gott det går men drar bak alla pansarförband. Fördröjningen går hyfsat och jag bara väntar på rasputitsan (leran).
Kommer ihåg en detalj då fascisterna stormar Minsk men misslyckas trots att jag fick rejäla förluster själv. De hade inte räknat med vad jag gjorde, flög in förstärkningar. Allt deras jaktflyg var annorstädes. Så Minsk höll ett bra tag till.
Hursomhelst börjar hösten, strålande solsken hela j*vla hösten. Man slog tärning om vädret och jag borde satsat på kärlek då. Någonstans i slutet av oktober är jag tvingad att gå till motanfall med mitt pansar, går hyfsat men nu börjar mina förband att ta slut så jag hoppas på att vinter och snö skall rädda mig. Strålande sol, frost med frusna vattendrag (lättare att anfalla över) och inte en j*vla snöflinga faller. Vid nyår hade jag knappt förband att hjälpligt försvara städerna - där kastade jag in handduken.
MVH
Hans
Apropå otur med tärningarna som von Adler nämnde så får jag då berätta om mitt första parti Drang nach Osten.
De elaka fascisterna angriper det fredsälskande Sovjetunionen. Jag låter mina infanteriförband fördröja så gott det går men drar bak alla pansarförband. Fördröjningen går hyfsat och jag bara väntar på rasputitsan (leran).
Kommer ihåg en detalj då fascisterna stormar Minsk men misslyckas trots att jag fick rejäla förluster själv. De hade inte räknat med vad jag gjorde, flög in förstärkningar. Allt deras jaktflyg var annorstädes. Så Minsk höll ett bra tag till.
Hursomhelst börjar hösten, strålande solsken hela j*vla hösten. Man slog tärning om vädret och jag borde satsat på kärlek då. Någonstans i slutet av oktober är jag tvingad att gå till motanfall med mitt pansar, går hyfsat men nu börjar mina förband att ta slut så jag hoppas på att vinter och snö skall rädda mig. Strålande sol, frost med frusna vattendrag (lättare att anfalla över) och inte en j*vla snöflinga faller. Vid nyår hade jag knappt förband att hjälpligt försvara städerna - där kastade jag in handduken.
MVH
Hans
Andra gången gillt
Nu är det min tur att leda korståget mot bolsjevismen.
I det militära pratar man om kraftsamling, för att uppnå lokal överlägsenhet och fälla ett avgörande. Jag kraftsamlar så gott som allt tyskt pansar någonstans i den tyska biten av Polen. Håller en symbolisk pansarstyrka långt söderut för att binda upp en del av de bolsjevistiska horderna.
Vi kan väl säga att det var som att skära smör med eldkastare. Först genom det sovjetockuperade Polen och sedan vidare österut. Vek mot norr. Mina antibolsjevistiska pansarförband gick inte att stoppa och jag tog Leningrad i slutet av augusti, söderifrån. Jag behövde inte bekymra mig om vädret för bolsjevikerna kastade in sin handduk i september.
Tredje partiet var inte så skoj för min strategi kopierades av fascisterna som då inte gick att stoppa.
MVH
Hans
I det militära pratar man om kraftsamling, för att uppnå lokal överlägsenhet och fälla ett avgörande. Jag kraftsamlar så gott som allt tyskt pansar någonstans i den tyska biten av Polen. Håller en symbolisk pansarstyrka långt söderut för att binda upp en del av de bolsjevistiska horderna.
Vi kan väl säga att det var som att skära smör med eldkastare. Först genom det sovjetockuperade Polen och sedan vidare österut. Vek mot norr. Mina antibolsjevistiska pansarförband gick inte att stoppa och jag tog Leningrad i slutet av augusti, söderifrån. Jag behövde inte bekymra mig om vädret för bolsjevikerna kastade in sin handduk i september.
Tredje partiet var inte så skoj för min strategi kopierades av fascisterna som då inte gick att stoppa.
MVH
Hans
Re: Segrar och förluster i spel.
Eftersom jag inte hade med några bilder alls till texten om Civilization slänger jag in några.
Här är en del av kartan som visar Babylonien och delar av Assyrien. De fyrkantiga plupparna är befolkning och de runda städer. De svarta är nog bara för att förtydliga en strid eller en katastrof. I varje område står en siffra som visar hur många som kan leva där utan att svälta. De små tryckta kvadraterna visar var det är lätt att bygga en stad. Plupparna kan flytta ett steg varje runda, såvida de inte blir fraktade av ett skepp, som kan åka fyra eller fem steg.
Bild två är kulturstegen, som har fått ett snofsigt engelskt namn 
Man startar längst till vänster och varje land har en bricka bara för att markera var man är på utvecklingen. För att få komma in i det första grå området måste man ha två städer, för att komma in i nästa ockrafärgade behöver man tre av fyra möjliga färger av civilisationskort. Exempel på sådana kort syns längs ned bland bilagorna. För nästa grå behövs sju sådana kort, och för den sista ockrafärgade behövs 1000 poäng av sådana kort. På de allra sista rutorna behövs det ännu mer poäng; alltifrån 1100 till 1400.
Det är den listan som gör att länderna är olika svåra att spela. Den lättaste jämförelsen kan man göra mellan Asien och Assyrien. De startar på mer eller mindre samma plats, men Asien måste få sina 1000 poäng en omgång före Assyrien, och de måste också skrapa 1200 poäng där det fortfarande räcker med 1000 för Assyrien.
Sedan kommer en bild på handelskorten. Det finns förresten extrakort med nya varor att köpa om man vill. De serierna är inte lika långa som grundkortens; utan där finns ett färre för varje vara, så de är inte heller värda lika mycket. Extravarorna är timmer, olja, vin, silver, harts, färg och elfenben. Spelets mest värdefulla serie är spannmål, som är värt 256 poäng, men man måste skrapa ihop 8 kort för att nå den summan.
För dessa handelskort köper man sedan civilisationskort, av vilka några visas nedan. Det finns också en purpurfärg med statsutvecklande kort som lag, demokrati och filosofi. Längst ned på korten står vad de kostar. Vill man lära sig astronomi får man till exempel betala 80 slantar, och man betalar med handelskorten plus vad man eventuellt har i kassakistan. Nästan alla kort bidrar med något. Med astronomi kan man segla över öppna havet, vilket alltid är käckt. Andra kort gör att man blir bättre skyddad mot olika katastrofer. Alla kort ger också åtminstone någon form av rabatt vid köp av nya kort. Alla gröna ger exempelvis en rabatt på 20 vid köp av ett nytt grönt, så har man astronomi kan man köpa myntväsen för 90 istället för 110. Det något konstiga med civilisationskorten är att de ofta är begränsade till fyra stycken av varje slag, så tre spelare kommer alltid att bli utan ett visst givet kort: det kanske fungerar spelmässigt, men det är svårt att se att en verklig kultur omöjligen skulle kunna snappa upp jordbruk ifall alla grannar har det
Svårare än så är spelet inte, och beskrivet så här är det kanske svårt att förstå att det skulle kunna ta så många timmar att spela, men det tar tid både att flytta, att kriga, att handla och att fixa med alla katastrofer. Ibland händer det också att alla länder misslyckas med att ta sig framåt på kulturstegen åtminstone en gång, och då blir det fler rundor än de 16 som syns i tabellen. Det går också att tvinga ett land att gå bakåt i utvecklingen, ifall man lyckas slå ut alla dess städer. De som löper störst risk att råka ut för det är länder som Kreta vars städer nästan alltid ligger nära havet.
Jag har nog skrivit det här förut, men det är fascinerande att turneringar i Civilization och i Diplomacy kunde locka över 100 deltagare. Det behövdes ibland 3 spelomgångar, så under en helg kunde man spela upp till 24 timmar Civ, ifall man kom till final.
Det finns ett antal utvecklingar av spelet, och i vad jag tror är den senaste versionen kan man spela upp till 18 olika länder
Spelet tar lätt över 12 timmar att spela. Kartan sträcker sig ända från Sydindien till Storbritannien.
https://boardgamegeek.com/image/3424686 ... vilization
Här är en del av kartan som visar Babylonien och delar av Assyrien. De fyrkantiga plupparna är befolkning och de runda städer. De svarta är nog bara för att förtydliga en strid eller en katastrof. I varje område står en siffra som visar hur många som kan leva där utan att svälta. De små tryckta kvadraterna visar var det är lätt att bygga en stad. Plupparna kan flytta ett steg varje runda, såvida de inte blir fraktade av ett skepp, som kan åka fyra eller fem steg.
Man startar längst till vänster och varje land har en bricka bara för att markera var man är på utvecklingen. För att få komma in i det första grå området måste man ha två städer, för att komma in i nästa ockrafärgade behöver man tre av fyra möjliga färger av civilisationskort. Exempel på sådana kort syns längs ned bland bilagorna. För nästa grå behövs sju sådana kort, och för den sista ockrafärgade behövs 1000 poäng av sådana kort. På de allra sista rutorna behövs det ännu mer poäng; alltifrån 1100 till 1400.Det är den listan som gör att länderna är olika svåra att spela. Den lättaste jämförelsen kan man göra mellan Asien och Assyrien. De startar på mer eller mindre samma plats, men Asien måste få sina 1000 poäng en omgång före Assyrien, och de måste också skrapa 1200 poäng där det fortfarande räcker med 1000 för Assyrien.
- handelskort.jpg (104.91 KiB) Visad 830 gånger
Jag har nog skrivit det här förut, men det är fascinerande att turneringar i Civilization och i Diplomacy kunde locka över 100 deltagare. Det behövdes ibland 3 spelomgångar, så under en helg kunde man spela upp till 24 timmar Civ, ifall man kom till final.
Det finns ett antal utvecklingar av spelet, och i vad jag tror är den senaste versionen kan man spela upp till 18 olika länder
Spelet tar lätt över 12 timmar att spela. Kartan sträcker sig ända från Sydindien till Storbritannien.https://boardgamegeek.com/image/3424686 ... vilization
Senast redigerad av 2 koroshiya, redigerad totalt 17 gång.
Re: Segrar och förluster i spel.
Tack koroshiya, var det informell nordisk mästare du var, för att du väcker slumrande minnen till liv. Har en handfull partier i bagaget.
https://en.wikipedia.org/wiki/Civilizat ... oard_game)
På slutet av sjuttiotalet lyckades jag med konstycket att ordna en studiecirkel i spel, mest rena krigsspel men även Civilization (gång två), och fick ett studieförbund att godkänna den. Använde nog termen konfliksimulering i historien som ursäkt. Jag fick tota ihop en kursplan med mål m.m.. Kommer ihåg när jag hyfsat professionellt presenterar det för någon på studieförbundet, han var nog impad av att någon så pass ung hade fixat det hela och det skadade väl inte att han var reservofficer. Deltagarna fick betala en symbolisk kursavgift. Studieförbundet tillhandahöll oss med lokal. Så staten sponsrade vårt spelande. Körde kursen en gång till på 80-talet. Så vi fick spelen och behålla dem efteråt. Jag skötte det professionellt och fick ordna listor på vilka som var med på vilka möten (spelande) samt tvinga dem att skriva recensioner av spelen.
MVH
Hans
https://en.wikipedia.org/wiki/Civilizat ... oard_game)
På slutet av sjuttiotalet lyckades jag med konstycket att ordna en studiecirkel i spel, mest rena krigsspel men även Civilization (gång två), och fick ett studieförbund att godkänna den. Använde nog termen konfliksimulering i historien som ursäkt. Jag fick tota ihop en kursplan med mål m.m.. Kommer ihåg när jag hyfsat professionellt presenterar det för någon på studieförbundet, han var nog impad av att någon så pass ung hade fixat det hela och det skadade väl inte att han var reservofficer. Deltagarna fick betala en symbolisk kursavgift. Studieförbundet tillhandahöll oss med lokal. Så staten sponsrade vårt spelande. Körde kursen en gång till på 80-talet. Så vi fick spelen och behålla dem efteråt. Jag skötte det professionellt och fick ordna listor på vilka som var med på vilka möten (spelande) samt tvinga dem att skriva recensioner av spelen.
MVH
Hans
Re: Segrar och förluster i spel.
Det tror jag säkert att du gjorde.Annars vet jag exempel från Sverok på föreningar som omöjligen kunde existera. De kunde ha lokal i centrala Göteborg, bara kanske högst en kvart ifrån Sveroks egna lokaler och med många medlemmar, fast det var spelföreningar som ingen hade hört talas om
Helt omöjligt förstås.Men det här var för närmare 30 år sedan. Hur det ser ut på Sverok idag har jag ingen aning om.
Re: Segrar och förluster i spel.
Jo det kunde säkert fuskas en del.
Jag vart sedermera någon sorts av informell mellanhand mellan ett studieförbund och regementet jag jobbade på. Ledde till en extrauppgift då jag blev inkallad att agera jultomte för barnen vid någon tillställning. Hursomhelst ordnas ett antal kurser mest i musik, jag höll mitt vakande öga över det hela och såg till att det inte fuskades för mycket. Lustigt att staten sponsrade inköp av skivor till ungdomar men jag kontrollerade ibland deltagandet och såg till att de skrev sina recensioner. Jag ledde faktiskt själv en kurs i klassisk musik där deltagarna fick beskriva kompositören innan vi lyssnade på valda stycken - naturligtvis med skrivna recensioner efteråt. Det hade ni inte trott om mig.
MVH
Hans
Jag vart sedermera någon sorts av informell mellanhand mellan ett studieförbund och regementet jag jobbade på. Ledde till en extrauppgift då jag blev inkallad att agera jultomte för barnen vid någon tillställning. Hursomhelst ordnas ett antal kurser mest i musik, jag höll mitt vakande öga över det hela och såg till att det inte fuskades för mycket. Lustigt att staten sponsrade inköp av skivor till ungdomar men jag kontrollerade ibland deltagandet och såg till att de skrev sina recensioner. Jag ledde faktiskt själv en kurs i klassisk musik där deltagarna fick beskriva kompositören innan vi lyssnade på valda stycken - naturligtvis med skrivna recensioner efteråt. Det hade ni inte trott om mig.
MVH
Hans
Re: Segrar och förluster i spel.
Kvinnan blev sedan ditt fördärv Naeh, man kan kombinera. Något av det trevligaste som finns är väl en kulturell afton med någon man älskar, men tillbaka till spel.
Ett antal spel är designade så att man kan förlora även om man gör sitt bästa. Ta Third Reich, som i tråden. En standardattack för en anfallare är 2-1, men den traditionella stridstabellen ger då anfallaren 1/36 att bli eliminerad. Kamrater har spelat vissa blockspel där chansen att förlora kan vara 1/6 med en gång. Det är då Barbarossaspel där en viktig tysk förstaattack misslyckas så ofta, och då är det bara att börja om.
Men Third Reich; anföll man med 2-1 och slog 4 gjorde motståndaren en motattack på 1-1-tabellen, och om denna då slog 6 så dog allt man anföll med. Typiskt kunde det hända när man som tysk anföll Frankrike. 1/36 är ju ingen jättechans, men var 36 gång man körde attacken fick man räkna med att dö.
Så här ser tabellen ut. Det fruktade resultatet var 4 och 6, CA1 betyder motattack på 1-1-tabellen, och 6, vid D betyder att försvararen elimineras, eftersom det är en motattack är det de ursprungliga anfallarna som räknas som försvarare i det slaget.
Naeh, man kan kombinera. Något av det trevligaste som finns är väl en kulturell afton med någon man älskar, men tillbaka till spel.Ett antal spel är designade så att man kan förlora även om man gör sitt bästa. Ta Third Reich, som i tråden. En standardattack för en anfallare är 2-1, men den traditionella stridstabellen ger då anfallaren 1/36 att bli eliminerad. Kamrater har spelat vissa blockspel där chansen att förlora kan vara 1/6 med en gång. Det är då Barbarossaspel där en viktig tysk förstaattack misslyckas så ofta, och då är det bara att börja om.
Men Third Reich; anföll man med 2-1 och slog 4 gjorde motståndaren en motattack på 1-1-tabellen, och om denna då slog 6 så dog allt man anföll med. Typiskt kunde det hända när man som tysk anföll Frankrike. 1/36 är ju ingen jättechans, men var 36 gång man körde attacken fick man räkna med att dö.
Så här ser tabellen ut. Det fruktade resultatet var 4 och 6, CA1 betyder motattack på 1-1-tabellen, och 6, vid D betyder att försvararen elimineras, eftersom det är en motattack är det de ursprungliga anfallarna som räknas som försvarare i det slaget.
- 2021-01-16 (4).jpg (16.22 KiB) Visad 854 gånger
Senast redigerad av 1 koroshiya, redigerad totalt 16 gånger.
Re: Segrar och förluster i spel.
Mitt senaste spel var det faktiskt sällskapet eller snare hennes dotter som tvingade på mig.
https://boardgamegeek.com/boardgame/822/carcassonne
Helt OK men att få reglerna på den polska varianten översatta till svenska övergick min förmåga något. Men vad tusan, man är väl rutinerad gamer och jag behöver inte berätta vem som vann.
Jag räknar inte rent civila spel som vagabond som då är en variant på Trivial Pursuit. https://www.spelexperten.com/sallskapss ... abond.html Ungarna och jag spelade inte klart så jag fick inte vinna.
Trivial Pursuit. https://en.wikipedia.org/wiki/Trivial_Pursuit Är väl ett av mina största momenten i mitt spelberoende. Spelade, min första gång, med min polare och två kanadensiska universitetsstuderande i New York den amerikanska varianten 1985. Jag vann trots att motspelarna snabbt insåg min svaghet, rosa frågor (underhållning).
Numera är det sällskapet som är mest spelberoende, får hon inte sin dagliga dos av Løgn så blir hor sur.
https://da.wikipedia.org/wiki/Snyd
MVH
Hans
https://boardgamegeek.com/boardgame/822/carcassonne
Helt OK men att få reglerna på den polska varianten översatta till svenska övergick min förmåga något. Men vad tusan, man är väl rutinerad gamer och jag behöver inte berätta vem som vann.
Jag räknar inte rent civila spel som vagabond som då är en variant på Trivial Pursuit. https://www.spelexperten.com/sallskapss ... abond.html Ungarna och jag spelade inte klart så jag fick inte vinna.
Trivial Pursuit. https://en.wikipedia.org/wiki/Trivial_Pursuit Är väl ett av mina största momenten i mitt spelberoende. Spelade, min första gång, med min polare och två kanadensiska universitetsstuderande i New York den amerikanska varianten 1985. Jag vann trots att motspelarna snabbt insåg min svaghet, rosa frågor (underhållning).
Numera är det sällskapet som är mest spelberoende, får hon inte sin dagliga dos av Løgn så blir hor sur.
https://da.wikipedia.org/wiki/Snyd
MVH
Hans
Re: Segrar och förluster i spel.
Du skrev om Drang Nach Osten, Hans. Jag kände till att det fanns ett sådant spel, men visste inte att det var en föregångare till Fire in the East och Scorched Earth.https://boardgamegeek.com/boardgame/8993/fire-east
De kom att ingå i något som hette Europaserien, och betydde att man gav ut spel om snart sagt varje del av andra världskriget. En kompis brukade spela spanska inbördeskriget mot sig själv.
https://boardgamegeek.com/boardgame/178 ... bell-tolls
Jag har inte spelat några av dem, och det lär väl inte hända nu.
I deras version av inbördeskriget fanns det flera olika fraktioner på den republikanska sidan. Det var baskiska nationalister och allt annat möjligt. Gemensamt för de flesta av dessa spel var att det fanns en oherrans massa olika enheter, och att de ofta tog lång tid att spela.
Re: Segrar och förluster i spel.
För de som inte har sett ett blockspel, så fungerar de som stratego, men det finns mer info på varje enhet. De är designade så att man sitter på var sin sida om brädet, och att man inte kan se vad motståndaren har för enheter. Rent fysiskt är varje enhet en liten träkvadrat med information. Enheterna kan vara av olika slag och ha olika stridsvärden. Eftersom de är fyrkanter kan man vrida dem, och det är något man utnyttjar i skapandet av blockspel. Det gör att enheterna också kan ha olika styrka, från 1-4. Det går också enkelt att visa styrkan genom att skriva en siffra på varje sida, eller trycka ett antal punkter, eller något sådant.
Ett sådant spel är Pax Baltica, om stora nordiska kriget. Så här ser det ut. Kort sagt, man ser bara sina egna brickor. Här är spelet från de allierades synvinkel; Ryssland och Sachsen är i krig med Sverige.
Här är en länk till bgg, där man man kan läsa mer om det.
https://boardgamegeek.com/boardgame/42328/pax-baltica
Här är spelet East Front från 1991. Det var det här spelet jag talade om ovan där ett tyskt anfall i startrundan har en chans på sex att misslyckas, vid vilken situation man lika gärna kan börja om.
Rollspel
I mitt fall huvudsakligen Dungeons & Dragons. Jag provade några andra typ vilda västern och science fiction. Även något i andra världskriget.
https://en.wikipedia.org/wiki/Dungeons_%26_Dragons
https://en.wikipedia.org/wiki/Role-playing_game
Hursomhelst var det Dungeons & Dragons jag fastnade för. Man spelade en grupp - lite som i sagan om ringen - mot en spelledare. Fanns massor av regelböcker och olika scenarion men man kunde spela improviserat. Sällskapets dotter blev nyligen intresserad, hur vet jag inte, och jag improviserade ett spel för henne. Jag donerade min låda av lustiga tärningar till henne. Skulle jag mot förmodan vilja börja spela igen får jag väl köpa nya. Förvånad av att det fortfarande spelas.
Jag hade två karaktärer som jag fortfarande kommer ihåg.
Træff, namnet är taget för att om man slog bra och träffade med svärdet så sade man träff. Krigare, människa och man.
En stadig typ med sedermera diverse magiska pryttlar, svärd, rustning och sköld. Ställde han sig i en korridor kom inga orker eller slika figurer förbi.
Silevran, också människa men hon (! jag hade genusperspektiv redan då) var trollkarl - trollkvinna menar jag https://www.dndbeyond.com/classes/sorcerer
Hon blev med tiden hyfsat avancerad och kunde kasta trollformler för det mesta som orkerna ogillade (dog). Lyckades få en katt att bli kompis med mig och vi hade telepatisk förmåga. En katt spöar ingen ork men är det perfekta spaningsverktyget. Så perfekt att spelledaren mördade katten med hjälp av något dinosaurieliknande monster. Orealistiskt tycker jag då en katt lär märka en stor klumpig ödla. Hursomhelst agerade jag känslomässigt, struntade i uppdraget och bara ville utkräva hämnd mot mördarna.
Det är de enda två karaktärerna jag skaffade en figur för som jag målade upp för att ha och spela med.
MVH
Hans
https://en.wikipedia.org/wiki/Dungeons_%26_Dragons
https://en.wikipedia.org/wiki/Role-playing_game
Hursomhelst var det Dungeons & Dragons jag fastnade för. Man spelade en grupp - lite som i sagan om ringen - mot en spelledare. Fanns massor av regelböcker och olika scenarion men man kunde spela improviserat. Sällskapets dotter blev nyligen intresserad, hur vet jag inte, och jag improviserade ett spel för henne. Jag donerade min låda av lustiga tärningar till henne. Skulle jag mot förmodan vilja börja spela igen får jag väl köpa nya. Förvånad av att det fortfarande spelas.
Jag hade två karaktärer som jag fortfarande kommer ihåg.
Træff, namnet är taget för att om man slog bra och träffade med svärdet så sade man träff. Krigare, människa och man.
En stadig typ med sedermera diverse magiska pryttlar, svärd, rustning och sköld. Ställde han sig i en korridor kom inga orker eller slika figurer förbi.
Silevran, också människa men hon (! jag hade genusperspektiv redan då) var trollkarl - trollkvinna menar jag https://www.dndbeyond.com/classes/sorcerer
Hon blev med tiden hyfsat avancerad och kunde kasta trollformler för det mesta som orkerna ogillade (dog). Lyckades få en katt att bli kompis med mig och vi hade telepatisk förmåga. En katt spöar ingen ork men är det perfekta spaningsverktyget. Så perfekt att spelledaren mördade katten med hjälp av något dinosaurieliknande monster. Orealistiskt tycker jag då en katt lär märka en stor klumpig ödla. Hursomhelst agerade jag känslomässigt, struntade i uppdraget och bara ville utkräva hämnd mot mördarna.
Det är de enda två karaktärerna jag skaffade en figur för som jag målade upp för att ha och spela med.
MVH
Hans
Re: Segrar och förluster i spel.
Ett intressant spel är Empires in Arms.
https://boardgamegeek.com/boardgame/254/empires-arms
Där spelar man en nation i napoleonkrigen. Det är Frankrike, UK, Ryssland, Österrike, Preussen, Spanien och Turkiet. I en expansion till spelet kan man spela Sverige också.
Stridssystemet fungerar lite som sten-sax-påse. Man väljer en stridsmetod, och den man väljer är bra mot vissa saker, men kass mot andra. Det är inte riktigt som ssp dock, för resultaten är inte exakt likadana. Som resultat blir det så att man kan gissa saker om den man spelar mot, och få ett övertag; alltså, att en försiktig spelare väljer neutrala metoder, men att TopBanana väljer tokigare metoder. Så här ser stridslistan ut.
Ju högre siffror det är, desto bättre för en själv om man slår på den tabellen. A står för vilken tabell attackeraren slår på, och D är försvararens. Den första siffran är raden för förluster, och den andra är för hur mycket moral motståndaren förlorar. Den bästa tabellen är 5-5, och den sämsta 1-1. Tittar man närmare på listan finns det ingen 5-5-tabell som resultat, men man kan nå den tabellen genom att kasta in eventuellt garde.
Här är tabellen man slår på. Den första siffran i varje ruta är procentantalet man har ihjäl, och den andra är hur många moralpoäng man förstör för motståndaren. Man slår ihjäl ett procentantal av vad man själv har i antal soldater, så 10% av 100k trupper betyder att man slår ihjäl 10 000 av motståndaren. Moralen brukar vara runt 3,1 för olika arméer, men fransmännens är runt 4,1, och britternas upp emot 4,5.
När en armé förlorar så många moralpoäng som armén har, bryter den och slåss inte längre. Vad som kvarstår då är ett förföljande av fienden, som kan orsaka massiva förluster, ifall man har mycket kavalleri, det har varit ett kort slag, och man själv inte direkt har förlorat någon moral.
Eftersom fransmännens och britternas arméer är bäst kan de lätt vinna slag där man har valt tämligen neutrala alternativ, och det är därför inte riktigt lika intressant för dem att leta efter ett fantastiskt resultat.
Liksom i Civilization vinner man inte genom att springa runt och slåss på kartan. Istället är det så att man har en statustabell som man läser av var tredje månad. Varje position har ett givet antal segerpoäng, från 0 till 15. Tabellen är också sådan att nationerna rör sig mot mitten vid varje avläsning. Är man i topp får man 15 poäng, men tre månader senare får man bara 12. Det är det som -3 betyder på den bästa platsen; man måste flytta statusbrickan tre steg åt vänster.
Man får status genom att vinna strider, och att skriva segerfreder, och förlorar genom att förlora...
För att balansera spelet behöver de olika länderna olika mängd poäng för att vinna. Som svensk, spanjor eller turk, behöver man inte göra någonting. Klarar man sig genom spelet utan katastrofala förluster har man goda chanser att vinna. Som fransman måste man emellertid håva in poäng, och det kan man bara göra genom att förklara krig och slå diverse motståndare. Spelet fungerar bra på det viset att krigen ofta kan vara ganska korta, ungefär som det kunde vara. Ett land vinner, och det blir fred. Två år senare kan det bli krig igen. Frankrike behöver 400 poäng, men som turk räcker det med 315. Eftersom det bara är 44 månader att räkna poäng i, betyder det att fransmannen måste hösta in i princip två fler per sådan.
En annan utjämnande faktor är att man inte slumpar fram vilket land man spelar, utan det avgörs genom en auktion. Varje spelare bjuder på alla länder, och satsar med det antal segerpoäng de vill. Om man verkligen vill spela ett land kan man därför få göra det, men det gör det också svårare att vinna. Man budar på Frankrike först, och slutar med Sverige. Man behöver därför inte ge något bud på Sverige, och sällan på Turkiet och Spanien.
Det roligaste i det här spelet är när man lyckas gissa vad motståndaren kommer att välja. En kamrat till mig våndades något väldigt inför varje strid, och kunde ta upp emot en halvtimme på sig att välja Jag skämtar inte. Han borde alltid spela Frankrike, då det inte är lika viktigt, men det vill han inte. En lustig sak med honom i olika spel är att han tycker om att tänka så mycket, och sedan säger han, "ok, jag vill ha vanilj", vilket är något som man ofta kommer fram till efter bara en kort stunds tänkande.
Men, så segrar här är taktiska segrar, när jag har lyckats gissa rätt, och fått nöjet av att se motståndarens armé förvandlas till grus.
https://boardgamegeek.com/boardgame/254/empires-arms
Stridssystemet fungerar lite som sten-sax-påse. Man väljer en stridsmetod, och den man väljer är bra mot vissa saker, men kass mot andra. Det är inte riktigt som ssp dock, för resultaten är inte exakt likadana. Som resultat blir det så att man kan gissa saker om den man spelar mot, och få ett övertag; alltså, att en försiktig spelare väljer neutrala metoder, men att TopBanana väljer tokigare metoder. Så här ser stridslistan ut.
Här är tabellen man slår på. Den första siffran i varje ruta är procentantalet man har ihjäl, och den andra är hur många moralpoäng man förstör för motståndaren. Man slår ihjäl ett procentantal av vad man själv har i antal soldater, så 10% av 100k trupper betyder att man slår ihjäl 10 000 av motståndaren. Moralen brukar vara runt 3,1 för olika arméer, men fransmännens är runt 4,1, och britternas upp emot 4,5.
- stridstabell2.jpg (105.6 KiB) Visad 806 gånger
Eftersom fransmännens och britternas arméer är bäst kan de lätt vinna slag där man har valt tämligen neutrala alternativ, och det är därför inte riktigt lika intressant för dem att leta efter ett fantastiskt resultat.
Liksom i Civilization vinner man inte genom att springa runt och slåss på kartan. Istället är det så att man har en statustabell som man läser av var tredje månad. Varje position har ett givet antal segerpoäng, från 0 till 15. Tabellen är också sådan att nationerna rör sig mot mitten vid varje avläsning. Är man i topp får man 15 poäng, men tre månader senare får man bara 12. Det är det som -3 betyder på den bästa platsen; man måste flytta statusbrickan tre steg åt vänster.
För att balansera spelet behöver de olika länderna olika mängd poäng för att vinna. Som svensk, spanjor eller turk, behöver man inte göra någonting. Klarar man sig genom spelet utan katastrofala förluster har man goda chanser att vinna. Som fransman måste man emellertid håva in poäng, och det kan man bara göra genom att förklara krig och slå diverse motståndare. Spelet fungerar bra på det viset att krigen ofta kan vara ganska korta, ungefär som det kunde vara. Ett land vinner, och det blir fred. Två år senare kan det bli krig igen. Frankrike behöver 400 poäng, men som turk räcker det med 315. Eftersom det bara är 44 månader att räkna poäng i, betyder det att fransmannen måste hösta in i princip två fler per sådan.
En annan utjämnande faktor är att man inte slumpar fram vilket land man spelar, utan det avgörs genom en auktion. Varje spelare bjuder på alla länder, och satsar med det antal segerpoäng de vill. Om man verkligen vill spela ett land kan man därför få göra det, men det gör det också svårare att vinna. Man budar på Frankrike först, och slutar med Sverige. Man behöver därför inte ge något bud på Sverige, och sällan på Turkiet och Spanien.
Det roligaste i det här spelet är när man lyckas gissa vad motståndaren kommer att välja. En kamrat till mig våndades något väldigt inför varje strid, och kunde ta upp emot en halvtimme på sig att välja
Jag skämtar inte. Han borde alltid spela Frankrike, då det inte är lika viktigt, men det vill han inte. En lustig sak med honom i olika spel är att han tycker om att tänka så mycket, och sedan säger han, "ok, jag vill ha vanilj", vilket är något som man ofta kommer fram till efter bara en kort stunds tänkande.Men, så segrar här är taktiska segrar, när jag har lyckats gissa rätt, och fått nöjet av att se motståndarens armé förvandlas till grus.