Krigsfilmsklichéer

[B Hellqvist]

För något år sedan var vi några som spånade fram vilka klichéer man brukar stöta på i krigsfilmer, främst de som gjordes på 50- och 60-talen. Jag har sammanställt, bearbetat och utökat listan, och misstänker att de flesta som sett några krigsfilmer känner igen sig... Första delen handlar om de olika nationaliteterna man stöter på.

Amerikanska soldater
Då de flesta klassiska krigsfilmer är gjorda i Hollywood, så är det inte mer än rätt att ta en närmare titt på en av de mest klichébemängda figurerna någonsin: den amerikanske soldaten.

En genomsnittlig skyttegrupp bestod av 12 man, men i filmens värld får man i princip bara lära känna dess sergeant och 5-7 man till; resten är kanonmat som går åt för att vi ska känna vilken fara huvudpersonerna utsätts för. Gruppen, som alltid är ett USA i miniatyr, består av:

- En sergeant som tog värvning 1930, är minst 15 år äldre än sina soldater, och erfaren som få. Han bär en Thompson och tuggar på en otänd cigarr. Sergeanten (alltid kallad ”Sarge”) är hård men rättvis, och har innerst inne ett hjärta av guld. Han är den som räddar hela plutonen när den gröne löjtnanten klantar till det (se nedan).
- Ett par soldater från New York (Bronx eller Brooklyn), eller möjligen en från NY och en från Chicago. Om båda kommer från NY, så är chansen stor att den ene är italienare och den andre jude. Judiska soldater har 95% chans att vara glasögonbärare. Om en är från NY, så är han troligen italienare (och duktig på att använda knivar, om inte en puertorican finns med – se nedan), medan den från Chicago är en irländare som heter Murphy (eller möjligen O’Malley), men som givetvis kallas ”Red” då alla irländare ju är rödhåriga.
- En soldat är en riktig bondlurk från någon avkrok i Appalacherna eller Södern. Han kläcker ur sig bonniga kommentarer, kan knappt läsa, och har aldrig varit längre hemifrån än ett besök på lantbruksutställningen i grannsocknen när han var 12 år. Bondlurkar har tjuvjagat sedan de var sex år gamla, och kan pricka en fluga på 200 meters avstånd.
- Varje skyttegrupp med självaktning håller sig med en kille från Texas, som givetvis kallas ”Tex”, och som tenderar att vara en storvuxen, praktisk snubbe.
- En oskuldsfull soldat som uppgav att han var äldre när han tog värvning, och som kommer från någon småstad i Mellanvästern. Chansen att han ska överleva är liten.
- En soldat kommer från någon bättre beställd familj i New England, har gått på college, men ändå på något vis hamnat i infanteriet. Han kallas för ”Professorn” av de andra.
- En del skyttegrupper innehåller även en hispanic, vanligen från Puerto Rico. Han heter vanligen Ramirez, och är den i gruppen som är skickligast med kniven.

Resten av gruppen består av soldater med mer eller mindre okänt ursprung. Så fort man får veta något mer om dem, kan man räkna med att de kommer att dö i nästa scen. Vidare så bestod USA:s befolkning av omkring en åttondel tysk-amerikaner, men de är så gott som aldrig representerade i Hollywoodfilmerna.

Varje grupp innehåller ett antal personlighetstyper. Vi har killen som ska hämnas en bror som stupat, och i andra ändena v spektrat gruppens komiker (frivilligt eller ofrivilligt; i det senare fallet är det 90% sannolikhet för att det är bondlurken). Så finns gruppens cyniker, som ofta är starkt anti-auktoritär, men som ändå får hållas då han mer eller mindre mot sin vilja även är en enastående soldat. Gruppen har nästan alltid en djupt religiös person, som av någon anledning inte har några större invändningar mot att dräpa. En gnällspik/simulant finns ibland, men han blir sällan långlivad. Vidare finns det en fegis som gör bort sig i sin första strid, men ställd inför övriga gruppens anklagelser skärper han sig och gör något heroiskt i slutstriden (50% risk att han dör). Gruppen har även en gröngöling som måste läras allt (inklusive knyta kängorna), och som antingen är med som kanonmat, eller som växer upp väldigt fort och är en i gänget när sista skottet avlossats. Slutligen så har vi fixaren, som har en osannolik förmåga att fixa fram en kalkon på juldagen i skyttegraven i Ardennerna, eller som kan sno ihop en stridsvagnsmina med hjälp av en handgranat och lite tuggummi.

Varje film innehåller en löjtnant, som så gott som alltid är från New England, är vit, ung, utan stridsvana och antingen nyligen utexaminerad från West Point eller ett ”90-dagarsunder” (d.v.s. snabbutbildad). Han gör misstag både vid kartläsning och inför en strid, och vanligen är det den cigarrtuggande sergeanten som räddar situationen. Risken är stor att löjtnanten dör, ofta efter att slutligen lyckats göra något heroiskt. Kompanichefen är en kapten som är reservist och som varit lärare i det civila.

Slutligen finns det ett antal egenheter som alltid brukar dyka upp.
- Kompaniet har alltid en stolpe med skyltar som anger avståndet till New York, Chicago, Honolulu, Berlin och någon ort med bisarrt namn som Tallahassee.
- Enheten har en hund som maskot.
- Enheten blir utsatt för beskjutning av eget flyg minst en gång vid uppdrag bakom fiendens linjer.
- Vaktposter är vanligen nervösa, unga killar som skjuter eller nästan skjuter sina egna efter att ha frågat ”Vad är lösenordet?”, utom när linjen blir infiltrerad av tyskar i amerikansk uniform.
- På tal om infiltration: i varje film som utspelar sig under slaget i Ardennerna förekommer det tyska infiltratörer i amerikansk uniform. Man får lätt intryck av att halva Wehrmacht ägnade sig enbart åt infiltration.
- Varje gång infanterister och marinkårister befinner sig i samma bar utbryter slagsmål.
- Det finns alltid en chokladkaka till de gulliga ungarna i den befriade staden.
- Eldpanik är standard i den första striden.
- Det är alltid någon som får ett brev från flickvännen, som vill göra slut. Den förkrossade killen gör något dumdristigt i nästa strid, och dör i ungefär hälften av fallen.
- Man gnäller alltid på maten.
- Det finns alltid någon som kallas “Mac”.

Tyska soldater
Hollywood har sett till att allmänhetens bild av tyska soldater har blivit så långt från sanningen som möjligt. Följande klichéer utmärker den tvättäkta Hollywoodnazisoldaten:

- 99% av soldaterna bär den tidiga uniformsmodellen, komplett med höga läderstövlar och hjälm med dubbla dekaler.
- Minst hälften av alla soldater är beväpnade med MP40:or (eller som de alltid heter i Hollywood: ”Schmeisser”), medan resten har Mauser Kar98-gevär. Om det är fråga om vaktmanskap har 100% MP40:or.
- Trots detta är de flesta soldater med kpistar utrustade med gevärsammunitionsväskor…
- Tyska soldater är usla på att träffa. De allierade hjältarna blir på sin höjd träffade i axeln.
- Enda tillfället tyska soldater träffar ofelbart är när en lömsk jäkel som spelat död skjuter en av hjältarna i ryggen. Han blir därefter omedelbart ihjälskjuten av hjälten eller dennes kompis.
- Det enda vapnet som har en något bättre chans att träffa är MG42:an. Sällan eller aldrig används MG34:or.
- När ett kulsprutenäste slås ut av en handgranat kastas soldaterna minst tre meter i godtyckliga riktningar.
- Tyska vaktposter går alltid fram ensamma för att undersöka ett mystiskt ljud. De varnar inte sin kompis, eller slår larm till vakten.
- Vaktposten brukar så gott som alltid ropa sin kompis namn i tron att det är han som smyger i buskarna, eller ropa ”Wo ist da?”. Han begär aldrig lösenord eller slänger iväg en salva för säkerhets skull.
- Vaktposterna blir alltid lurade av förfalskade id-kort och passersedlar. Ibland blir en löjtnant misstänksam, vilket brukar betyda att han och övriga vaktpersonalen kommer att bli nedskjutna inom tio sekunder.
- Vaktposter har ofta dålig hörsel, och hör aldrig när en allierad soldat smyger sig på dem bakifrån. Vaktposten lyckas aldrig krama iväg ett skott även om han har sitt vapen i färdigställning.
- Tyska soldater har en osviklig förmåga att springa in i de allierades skottfält, även när de tio framförvarande soldaterna blivit nedmejade sekunderna före.
- Överhuvudtaget föredrar de frontalanfall istället för flankangrepp. Hollywoodtyskar är kliniskt befriade från fantasi, och agerar alltid som robotar.
- Stridsvagnschefer väntar alltid tills den allierade soldaten klättrat upp på stridsvagnen innan de öppnar luckan för att se vad det är som händer.
- Stridsvagnar sätts så gott som alltid in i tät bebyggelse utan att ha skyddande infanteri.

- Tyska officerare bär alltid en P08 Luger, trots att den ersattes av P38 Walther.
- Officerarna åker alltid i svarta Mercedescabrioleter med små hakkorsflaggor fladdrande på framskärmarna, eskorterade av två motorcyklister i långa, grå rockar.
- Om möjligt har de sitt högkvarter i ett dragigt gammalt slott uppe på en klippa.
- Alla byggnader som hyser tyskar är rikligt dekorerade med stora hakkorsflaggor.
- Tyska officerare dricker uteslutande konjak, champagne och finare franska viner.
- De lyssnar uteslutande på klassisk musik; de mer nazistiska lyssnar på Wagner.
- Officerarna älskar alltid klassisk konst.
- De kan alltid tala flytande engelska, då de studerade i Oxford/Cambridge/Harvard före kriget, men de har alltid ”ze Holivod Englisch accent”.
- Tyskars ordförråd brukar annars bara omfatta ”Achtung!”, ”schnell”, ”feuer!”, ”heil Hitler!”, ”Hände hoch!”, ”jawohl” och ”aargh!”.
- Elaka tyska officerare brukar ha ett mensurärr på ena kinden.
- Har de inte ett mensurärr, så har de svart lapp för ena ögat (alltid vänster).
- Alla tyska officerare bär riddarkorset.
- 100% av officerarna är från Preussen, heter något med ”von” och är arroganta.
- Om tyska officerare sätter sig ned vid en fransk uteservering blir de ihjälskjutna av motståndsmän innan de ens fått sitt kaffe.
- Om det finns två officerare av ungefär samma grad närvarande, så är den ena fanatisk nazist (och troligen tillhörande SS), medan den andre är en motvillig krigare som tjänar sitt fosterland.
- Nazistiska officerare gör Hitlerhälsning överallt, även inne i stridsvagnar och ubåtar.
- En tysk officer stationerad i Frankrike har alltid en fransk älskarinna, som när det till sist gäller förråder honom och ser till att den allierade agenten/motståndsmannen/förrymde krigsfången/commandoteamet blir räddade och kan klara sitt uppdrag.
- Tyska officerare har samma åkomma som andra filmskurkar, och talar gärna om för den/de fångna allierade agenten/agenterna hur Tyskland kommer att vinna kriget: ”Now our secret vepon vill destroy London and ze final victori vill be ours!”. Aldrig faller det dem in att de kan skjuta agenterna för att vara helt säkra på att ”ze vepon” kommer att avfyras utan irriterande sabotage innan nedräkningen nått noll.
- Gestapomän är alltid extremt läskiga, sociopatiska och klädda i svarta läderrockar.
- I valet mellan att injicera sanningsserum och använda tortyr, väljer Gestapo alltid tortyr även om det tar längre tid. ”Ve haff vays of makink you tok.”
- Gestapomän har alltid en direktlinje till Himmler.
- De Gestapomän som inte bär svart läderrock bär istället svart SS-uniform med hakkorsarmbindel.

Britter
Brittiska officerare känns igen på att de har mustasch, är artiga, excentriska och vagt medvetna om att det är ett krig på gång. Om en granat exploderar alldeles intill så kläcker de ur sig något i stil med: ”Jösses, det där var väl ändå onödigt nära.” De kan inte dra ut i krig utan att ha med sin personliga säckpipespelare, sina golfklubbor, pipa, rökrock, paraply, kalfaktor och hund. När de ställs inför ett dilemma, i synnerhet om en hetsig amerikansk officer föreslår något, så säger de lätt förnärmat: ”Seså gamle gosse, så där gör man helt enkelt inte!” Soldaterna å andra sidan är ren arbetarklass, talar cockney och ser till att officerarna inte råkar illa ut. De brukar ha namn i stil med Digger, Bertie, ’Arry eller Jock (om de är skottar). Så snart brittiska soldater är nära att ta sitt mål, stannar de upp för att ta en tepaus. Andra brittiska specialiteter är att rymma från fångläger och utföra farliga kommandouppdrag.

Franska motståndsmän
Franska motståndsmän är extremt misstänksamma, kedjeröker Gauloises, bär svarta läderjackor och baskrar, och har minst en förrädare i sina led. Alla motståndsgrupper har minst en väldigt sexig kvinnlig medlem i åtsittande, svart tröja. De ropar alltid "Vive la resistance!" när de anfaller.

[CvD]

Sedan är väl nästan alla tyskar snaggade medan amerikanerna har "vanliga" frisyrer.
Den tyske prickskytten som kunde träffa en flugas öga på 1000m samtidigt som flugan satt på ett förbipasserande tåg kan inte träffa hjälten på 10 meter trots att hjälten står upp utan skydd och utan att röra sig.

/CvD

[Ferocius]

Hellqvist, det där var nog ett av de bästa och roligaste inläggen jag någonsin läst här på Skalman! Hur lång tid tog det egentligen att skriva ihop det? Det var otroligt många saker jag kände igen, du har verkligen gjort ett grundligt arbete. Krädd!

[Otto Gaz]

Ubåtsmän
- Tittar alltid uppåt när det är ytfartyg i närheten. Förmodligen hoppas de se sjunkbomberna
som är på väg
- En sonaroperatör måste ha munnen öppen för att höra ordentligt
- FC litar aldrig på sonaroperatören, utan måste slita hörlurarna från denne för att verifiera kontakten.
- Ubåtsmän svettas alltid ymnigt, även om det är vinter på nordatlanten, och båten rimligen är ungefär
lika varm som omgivande vatten.
- Man kan höra fiendens besättning sjunga, klicka med kulspetspenna, fjärta mm, i sonar - särskilt om
det är en sovjetisk ubåt.
- Alla moderna torpeder, oavsett framdrivning, lämnar bubbelspår.
- Vattentrycket på stora djup är ungefär samma som i duschen hemma, vilket man kan se om vatten tränger in, förlåt när vatten tränger in.

Piloter
- Hinner festa så mycket att man kan misstänka att de flesta flygplan förloras på grund av
"spakonykterhet".

/Otto

[Dûrion Annûndil]

Den amerikanske soldaten:

Att ta fram en bild på sin flickvän och stolt förklara att "vi ska gifta oss när jag kommer hem", är att skriva under sin egen dödsdom. Ofelbart blir han strax skjuten av en prickskytt, eller under nästa anfall.

[Ednew]

Totalt klockrent inlägg Hellqvist, det är därför jag gillar skalman.

[Klasse]

Superb Hellqvist!

[Djinghis Khan]

Jepp instämmer, det här är helt i klass med "De fulaste svärd jag sett-serien" samt historien om "Grukk barbaren"

Hoppas det blir en lång tråd det här

[Uruk-Hai]

Mycket bra skrivet!

Här är clichen jag älskar att hata.

- Enda tillfället tyska soldater träffar ofelbart är när en lömsk jäkel som spelat död skjuter en av hjältarna i ryggen. Han blir därefter omedelbart ihjälskjuten av hjälten eller dennes kompis.

[B Hellqvist]

Tack, tack! Jag ska bara skriva rent del 2, om vapen och strid, så ska ni få se ytterligare klichéer staplade på varandra. Jag önskar jag kunde ta åt mig äran för rubbet, men som jag nämnde ovan så var vi flera om det.

[Ori]

Mycket roligt skrivet och kanske alltför träffsäkert...

Ser fram emot del 2 !

--
Jörgen

[Probstner]

Stort läsnöje. Vill tillägga att tyska officerare som röker i regel håller cigaretten konstigt och suger i sig röken med mycket spända läppar. Ju mer man funderar, desto mer kommer man säkert på. Särskilt otäcka nazister har ofta samma hårfärg som Emil i Lönneberga. Fast rakt hår. Och tyska vaktposter har påfallande ofta dubbelhaka.

/ Probstner

[Djinghis Khan]

Jag kom på en kliché jag irriterat mig på - amerikanska soldater (oftast italienaren eller latinon) drar alltid ngt skämt och/eller ngn kommentar kring någons mamma

[panzerIV]

Fan vad rolig läsning, vet inte varför men skrattade till rätt häftigt när jag läste: "det finns alltid någon som kallas "Mac". Så typiskt amerikanskt liksom.

/Magnus

[varjag]

Tack Hellqvist för dagens...nej - VECKANS goda skratt! Och välkommen hem från Hollywood förresten - du jobbar uppenbarligen som en högbetald scentekniker där ...då alltsammans var på kornet som man säger. Det enda jag kan tillägga, vore att alla tyska arméofficerare av överstes, eller högre rang - bär monokel. Om dom är 'snälla' = Hitlertvivlare - har dom välkammat järngrått hår, annars är dom kalrakade på hjässan. SS-officerare - använder alltid cigarett-munstycke- ju längre - ju djävligare är dom....you have 'made my day' ......Varjag