Biggles

[Dalmas]

Hittade mina gamla Bigglesböcker på mina föräldrars vind. Så nu har jag faktiskt läst tre Biggles böcker om hans 1vk. Vilka allmänt anses vara de enda som är läsvärda. Och jag kan faktiskt tycka att de är, om inte bra, så åtminstone just läsvärda.

[J. Björkman]

Det finns en del Biggles från ww2 som också är bra, t.ex. Biggles i Finland eller Biggles i Norge. När kriget tar slut och han blir flygpolis blir allt bara tråkigt tyvärr. Men jag kan hålla med om att ww1-Biggles, t.ex. Biggles flyger västerut är bäst.

[Sarvi]

Nu drabbades jag av en häftig nostalgiattack. Måste ta och leta upp mina gamla Bigglesböcker omedelbums! Bigglesböckerna var en av de många B Wahmströms ungdomsböcker som jag läste när jag var i bokslukaråldern. Den första var "Biggles åter i elden", med odödliga berättelser om ballongjakter, vita fokkrar och allt vad det var. Kan nog tryggt säga att det var de böckerna som grundlade mitt intresse för flyghistoria, och i förlängningen även övrig historia. Nu är det ju inte direkt Illiaden, kanske, men Biggles betydelse för flygintresserade ungdomar har säkert varit enorm under årtiondenas gång.

Ah! Algy, Ginger och Bertie! Janis och von Stahlhein! De är som gamla vänner.

[Sarvi]

En annan reflexion: är det fortfarande så att den sortens böcker som Bigglesböckerna representerar kan vara knepiga att hitta på skolbibliotek och även mindre stadsbibliotek? Jag tänker då på Fem-böckerna, Tre deckare och allt vad det var. När jag gick i grundskolan (80-talet) så fanns dessa böcker icke att uppbringa på skolbiblioteket, möjligen Fem-böckerna undantagna. Kanske hade vi en ovanligt snål inköpsbudget, vad vet jag? Jag har en bara en svag känsla av att dessa böcker allmänt ansågs vara skräplitteratur. Men i bokslukaråldern så var det ju dessa böcker man ville läsa, och återvända till sina kära gamla bekanta. Breddningen och fördjupningen i litteraturvalet kom senare...

[J. Björkman]

Dessa böcker verkar vara sådana som man i första hand ärver av sina föräldrar. Min mamma hade alla Fem-böckerna (men man orkar bara läsa hälften eftersom de liknar varandra så mycket) Av far min kom de Biggles jag läst.

[Dalmas]

En annan reflexion: är det fortfarande så att den sortens böcker som Bigglesböckerna representerar kan vara knepiga att hitta på skolbibliotek och även mindre stadsbibliotek? Jag tänker då på Fem-böckerna, Tre deckare och allt vad det var. När jag gick i grundskolan (80-talet) så fanns dessa böcker icke att uppbringa på skolbiblioteket, möjligen Fem-böckerna undantagna. Kanske hade vi en ovanligt snål inköpsbudget, vad vet jag? Jag har en bara en svag känsla av att dessa böcker allmänt ansågs vara skräplitteratur. Men i bokslukaråldern så var det ju dessa böcker man ville läsa, och återvända till sina kära gamla bekanta. Breddningen och fördjupningen i litteraturvalet kom senare...

Som jag skrev i mitt första inlägg så anses de första böckerna vara läsvärda. Det är mer än samling berättelser med verklighetsbakgrund som har Biggles som samlingspunkt.

Det är nog fortfarande svårt att hitta Biggles på bibblan.

[Hexmaster]

Kanske hade vi en ovanligt snål inköpsbudget, vad vet jag? Jag har en bara en svag känsla av att dessa böcker allmänt ansågs vara skräplitteratur.

Din känsla är så riktig den kan vara: Biblioteken i riket, åtminstone av den gamla sorten som höll folkbildningens fana högt, avskydde Fem-böcker och slikt mer än något annat. Pengarna var inte problemet, tvärtom, det var billiga böcker som dessutom efterfrågades mer än mången nobelpristagare, men aldrig aldrig att man skulle köpa in dem. Nuförtiden vet jag inte om nån läser Blyton, gamla Biggles är ju närmast finkultur.

[Psilander]

De borde finns lätt åtkommligt för alla barn eftersom just det är den här typen av böcker som får barn det tycka är roligt att läsa.

[Henke]

Ah! Algy, Ginger och Bertie! Janis och von Stahlhein! De är som gamla vänner.

Vad hette skurken egentligen, var det von Stahlhein eller Stalheim eller något annat?

Har för mig att detta diskuterats i ngt annat sammanhang utan att något slutligt svar kom fram?

Henrik

[MD650]

Vad hette skurken egentligen, var det von Stahlhein eller Stalheim eller något annat?

Har för mig att detta diskuterats i ngt annat sammanhang utan att något slutligt svar kom fram?

Henrik

Har för mig att det var von Stalheim.

[Den stegrande kamelen]

Erich von Stahlhein hette han, med n på slutet.

Jag minns att jag frågade efter Biggles-böcker på mitt lokala bibliotek, måste ha varit i början av 80-talet, och fick ett högdraget svar tillbaka om att biblioteket minsann inte tog in sådan skräplitteratur...

Oj, vad sugen jag blev nu! Måste försöka gräva fram de kära gamla böckerna ur förrådet.

[Ja77]

Man kan undra vad som gör litratur skräp litratur.... både Biggles och Fem böckerna är korekt gramatiskt, spänande, lättlästa och delvis riktade till barn, kanske de sista punkterna som gör det, även om jag tyckde Biggles i strid? var ovanligt rå/hård men hur kan man annars beskriva västfronten.

[Tomas Ibsen]

Argh! Sär skrivning! Hata särskrivning!

Ang. vad som blir skräplitteratur och litteratur är det rätt knepigt. Men det stämmer nog det att böcker inte får vara riktade till basrn och vara lättlästa. Jag har själv läst iaf en Bigglesbok för inte så många år sen och tyckte det var helt ok litteratur. Och jag skulle gärna läsa mer, men som sagt...

[Dalmas]

Man kan undra vad som gör litratur skräp litratur.... både Biggles och Fem böckerna är korekt gramatiskt, spänande, lättlästa och delvis riktade till barn, kanske de sista punkterna som gör det, även om jag tyckde Biggles i strid? var ovanligt rå/hård men hur kan man annars beskriva västfronten.

Det stora problemet med Fem-böckerna, är att de är rasistiska.

[Ja77]

De är väll Tintin också allvar är det något särskil i 5 böckerna som är så moraliskt förkastligt....