Tomas Ibsen skrev
Johan Ulvesson som Gustav kanske? Eller? Enda jag vet som har kungens ungefärliga kropshydda. Vem spelade G3 i TV-serien?
Jonas Karlsson! Han var absolut strålande (precis som han brukar) i den rollen, så ska du ha nån som Gustav III måste det bli han!
Ulvesson får säkert plats som någon annan, en konspiratör kanske. Du har ju som sagt den unge högdragne Adolph Ribbing, som senare gjorde sig ett namn som kungamördare i europa och stod bland den jublande massan då Ludvig XVI blev halshuggen. Hans hat mot GIII var i grunden som de övriga konspiratörernas, nämligen att han såg hur illa kungen skötte statens finanser, katastrofkriget mot ryssland, förenings och säkerhetsakten 1789 i det årets riksag där 20 adelsmän arresterats och adeln sett sin ställning kraftigt reducerad för kungamakten. Precis som de andra kunde Ribbing till detta lägga personliga irritationer mot kungen. han var kär, och skulle gifta sig med charlotte degeer, ända tills hon helt plötsligt skulle gifta sig med Gustav III:s favotit hovstallmästaren Hans henrik Von essen (samme man som kungen stödde sig på då han blev skjuten). Ribbing såg detta som kungens schackdrag mot honom själv och utmanade von essen på duell. Slog värjan rakt i von essens revben såvärjan gick i tre bitar. Såret läkte otroligt nog. Dessutom vill jag minnas att Ribbings far hade varit vid änkedrottningen hov, där det aldrig talades gott om kungen.
Sedan har vi Claes Fredriksson Horn, som inte var lika högljudd och mer stillsam. Hans motiv förutom det allmänna hatet från adeln var kanske framför allt att hans far blivit arresterad vid riksdagen 89. Det var dessa båda som gick med Anckarström till maskeraden.
Anckarström själv hade ett oregerligt kungahat, den riktiga grunden till detta lades då han bevtnnade Henrik Hästeskos avrättning. Han var den ende av de 77 som dömts till döden som verkligen avrättades, efter det att officerarna i armén tåtat ihop ett brev till katarina II av ryssland där de förklarade sig villiga att sluta fred. Kriget var otroligt dåligt skött, detta var det sk anjalaförbundet. Anckarström knöt näven då Hästeskos blod flöt, senare när han var på Gotland och spekulerade på mark, gjorde han utalande som gick ut på att om en tid skulle Gotland invaderas av ryssarna eftersom kungen, som han i princip uttryckte det, var en usel dåre. Han anklagades för hädelse och hade ständigt ögonen på sig. Vid tiden för maskeraden, 16 mars, hade han precis blivit släppt på tämligen fri fot. Men irritationen var på topp. Han var väldigt förmögen, hade varit kapten i armén, en position hans far köpt åt honom. Han drev gårdar där han var mycket hård mot sina anställda.
Ett stort gäng till var med i denna röra, i en film måste också Överstelöjtnant Pontus Liljehorn, den djupt religöse mannen som var den som skrev ihop det varningsbrev som överlämnades till kungen strax före vara med. Han visade senare djup ånger för sin inblandning. Carl Fredrik Pechlin, den gamle 72-årige generalen, frihetstidens ansikte, som envist hävdade att han var oskyldig trots att övreväldigande bevis och vittnesmål pekade på att kuppplaner vävts ihop hemma hos honom under goda herrmiddagar, han tycktes nästan vara spindeln i nätet. Nils Henric Liljensparre, den pedante och otroligt skicklige polismästaren som kom alla de skyldiga på spåren på mycket kort tid, måste naturligtvis vara med. Han nosade fram anckarström redan morgonen efter dådet genom att gårunt till stans alla pistolhandlare för att fråga om de kände igen de psitoler som lämnats på maskeradbalens golv. Till slut blev det napp.
Anckarström var den ende som omedelbart erkände, han påstod dock att han var ensam, men liljensparres förhörsmetoder med att inte låta de mistänkta sova, utan ständigt öpnna dörren sedan stänga den med ett brak, kasta in tung kedjor på golvet, ömsom skrika ömsom ge löften, den inbitne rökaren Pechlin förvägrade han tobak, ledde till slut till att många bekännelser kom på löpande band. Carl Fredrik Ehrensvärd, artillerikapten som var underställd Liljehorn, skulle hålla med trupper efter attentatet. Samme man som i landsförvisning senare förresten, var drivande i spikandet av norges nationaldag till 17 maj. Bröderna Engeström klev fram och erkände sin inblandning, Ribbing och Horn också, pistolerna som använts hade till och med varit den senares. Liljehorn skrev många och långa tårdrypande erkännelser där han lämnae ut allt och alla, samt sjöng psalmer i fängelset så högt att Ribbing inte kunde sova och blev mäkta arg. Anckarström var den ende som avrättades, de andra landsförvisades och hade sina egna små äventyr ute i europa sedan.
Boken "ekot av ett skott" är som sagt lämplig att titta i,
Jag önskar lycka till, och hoppas att det går bra. med skrivandet. Och som sagt vem vet, du kanske kan få iväg det till nån som vill göra nåt riktigt av det
.
