Victoria - Tyskland 1914

[L. Josephson]

Prolog
Överallt så sa man ”äntligen”, krig att brutit ut i Europa, överallt var man övertygad om att kriget skulle vara veckor, på sin höjd månader. De stora nationerna hade planerat stora offensiver som Frankrikes ”Plan XVII” och Tysklands ” Schlieffenplanen” för att snabbt besegra fienden. De var inte medvetna vad som väntade dem och att flera miljoner människor skulle dö i ett utdraget skyttegravskrig. Den första augusti 1914 var Europas stora makter i krig, mobilisering hade inletts i Tyskland, Frankrike, Österrike-Ungern, Ryssland och även Belgien.

Tyskland som hade upplevt en stor expandering av kolonier och flottan (plan Tirpitz) under Kaiser Wilhelm den andra var speciellt segervissa. De hade en mäktig flotta, stor armé, stark industri och framför allt mycket kompetenta militära ledare som Moltke, Von Hindenburg och Ludendorff.

Krigsmakten
177 divisioner som motsvarar 1 698 000 soldater, enbart Ryssland har större armé på 207 divisioner. 95 skepp av varierande slag, enbart Storbritannien har större flotta med hela 182 skepp. Totalt sett den största armén i världen.


Diplomatiska läget 1914, Länder som ingår Centralmakternas allians är Tyskland, Österrike-Ungern och Ottomanska imperiet (Turkiet).

"Herrar, ni kommer ångra detta"
Kaiser Wilhelm den andra, 1914 (efter generalsstabens beslut att mobilisera)

[L. Josephson]

Början till slutet
Efter flertal hektiska dagar av planering och kartläggning av fientliga divisioner så inleds en offensiv mot Liège. Anfallet leds av von Hindenburgs första armé som har en styrka av totalt 318 000 soldater. Den 18 augusti börjar den första stora striden sen krigsutbrottet, striden om Liège De belgiska trupperna bjuder på hårdnackat motstånd men klarar inte stå emot den övermäktiga första armén, den hårt befästa fronten havererar efter tredagars hårt stridande. 35 000 belgiska soldater uppskattas ha stupat vid slaget om Liège när enbart runt 3 000 tyska soldater stupade.


Redan dagen efter ber Belgien om en blank fred, förslaget förkastas snabbt och offensiven fortsätter. Luxemburg annekteras den 18 augusti utan några officiella protester efter det belgiska nederlaget vid Liège. Det tyska avancemanget går snabbt och smärtfritt genom Belgien tills Första armén når Bryssels utkanter…


Samtidigt som den det tyska riket expanderar västerut så gräver soldaterna på östfronten ner sig pga. den otroliga styrkeskillnaden. Planen är att snabbt krossa Frankrike så hela tyska armén kan koncentrera sig på östliga fronten senare i kriget. Österrike-Ungerns tidiga offensiver går väldigt framgångsrikt och slutar med att de kontrollerar några sydliga polska provinser.

[L. Josephson]

Del 3
Den elfte september så skakas 27: de infanteridivisionen som är stationerad i Lègie av partisan angrepp, ett fåtal järnvägar spräng och ett smärre antal förluster bland soldaterna inträffar. Arméledningen kallar partisanerna för banditer och att bekämpningen mot partisaner ska hårda avsevärt.



Offensiven fortsätter utan några större problem i södra Belgien men offensiven i norr går segt. Slaget om Bryssel når sin höjdpunkt den 23:de september då Första Armén lyckas ockupera stora delar av staden och två dagar senare så kapitulerade Bryssel.



Slaget om Bryssel krävde 20 000 soldater även om det inte var svåra förluster så hade det tagit för lång tid att inta Bryssel och nu fasade Arméledningen att Frankrike hade fått den tiden som krävdes för att transportera hela deras armé till Tyska gränsen för att göra sin offensiv. Alldeles riktigt så anföll Frankrike Luxemburg som hölls av fem reservdivisioner. Som tur va så var Frankrikes anfall otroligt halvhjärtat eller så hade de underskattas divisionernas disciplin och eldkraft för de anföll Luxemburg enbart med 70 000 man och inom två dygn återstod endast 27 500 soldater kvar av deras armé.

Den första oktober intas den första franska provinsen utan något större motstånd och arméledningen ger klartecken för att fortsätta offensiven utan att invänta trupperna i Belgien. Efter den briljanta vinsten i Luxemburg så såg arméledningen nu att det fanns en liten chans att inta Verdun som nu var tömt på folk för att de skulle delta i den minst sagt värdelösa offensiven vid Luxemburg.



Den 13:de oktober så drabbar de tyska och franska styrkorna tillsammans i en mäktig uppvisning. Fransmännen kämpar fanatiskt för att hålla sina positioner mot de stormande tyskarna. De första dagarna inleds med tysk framgång, hären avancerar långt in i Verduns hjärta men den 16:de oktober avstannar avanceringen totalt och det blir dött läge.



Medan de våldsamma striderna kring Verdun pågår så sluter Serbien fred med centralmakterna för att undgå deras slutliga offensiv, detta frigör 100 000 Österriska soldater som nu transporteras till den ryska gränsen för att ta sig an ryssarna. Den 25:de oktober inser arméledningen att det är hopplöst att inta Verdun med så få divisioner och de bestämmer sig för att dra tillbaka sina styrkor till tyska gränsen för att slicka sina sår.


Reträtten från Verdun

Slaget om Verdun var den tyska armén första stora förlust och krävde livet på 100 000 tyska soldater. Efter en lång och smärtsam tillbakadragning så kraftsamlar Frankrike sig för ytterligare en offensiv mot Luxemburg. Andra slaget om Luxemburg inleds den första november…


Ber om ursäkt för eventuella stavfel eller grammatiska fel...

[L. Josephson]

Del 4, Konsekvenser av krig.

Efter hårda slag i Bryssel och Verdun så behövdes mer soldater på västfronten särkilt nu när de brittiska divisionerna hade börjat landstiga i Frankrike. De flesta människorna som skulle tränas till nya soldater var bönder som togs från gränsprovinser där situationen var speciellt utsatt. Totalt under oktober månad så mobiliserades 285 500 soldater och 13 100 officierare utbildades. Man insåg nu att det skulle bli ett långt krig med många uppoffringar.

[L. Josephson]

Del 5, sekundära fronter

Efter framgångar på västfronten så började arméledningen kolla på de sekundära fronterna. Österrike-Ungern bönade och bad om en mer aktiv tysk armé på östfronten, Moltke studerade och analyserade läget. Efter många timmar så kom han på en avancerad plan hur han skulle kunna frigöra soldater från fortifikationerna på östfronten för att bilda en armé som ska hjälpa Österrike-Ungerns framtida offensiver mot Ryssland. Armén består av 144 000 soldater och kommer ledas av Von Folkenhayn, den 28:de november beräknas alla förberedelser vara färdiga för sammanslagningarna av de olika kårerna.



Samtidigt så pågår det häftiga strider mellan ottomanska soldater och ryska soldater, efter en våghalsig offensiv av ryssarna så har de lyckats inringa 32 000 soldater i bergsprovinsen Ardahan. Den södra Ottomanska fronten är stabil för tillfället, de flesta brittiska divisionerna är involverade för att inta och ockupera de tyska kolonierna.



Striderna i Afrika har nu väckt arméledningens intresse då Syd Afrika förklarade fred, nu var södra flanken fri och nu kunde de ta initiativet i södra Afrika. Andra och tredje Angoladivisionen anfaller Dorrokarro och Moflokotlo utan något större motstånd. Planen går ut på att tillsammans med den första västafrikanska gevärsdivisionen som är stationerad i Songea att anfalla från två håll och linka ihop med varandra.

[L. Josephson]

Del 6, separat fred

Den sjätte november undertecknar Tyskland och Belgien ett fredsavtal. Avtalet ger Tyskland tre nya provinser Liège, Namur, Arlon och Belgien ska betala en viss summa i skadestånd per månad som motsvarar hälften av deras intäkter. 14 divisioner som var involverade i striderna i Belgien transporteras nu till Frankrike för att krossa de lömska fransmännen och dess allierade.


Provinsvinster efter kriget mot Belgien


Truppförflyttningar efter freden

[L. Josephson]

Del 7, Inte ett steg bakåt

Klockan 06.00 den 12 novemberbröt helvetet löst, över hela fronten rapporterades kraftiga artilleriskjutningar från den franska sidan. Man visste att något stort var på väg att hända, alldeles riktigt så hade Frankrike och England planerat en fullskalig offensiv i sena november. Men arméledningen kunde aldrig tro att de skulle kunna skrapa ihop 700 000 soldater med en sådan snabbhet. Offensiven började i Luxemburg där Frankrikes andraarmé under ledning Dubois som gjorde ett våldsamt anfall.



Inledningsvis pressas Luxemburgsförsvarare tillbaka men lyckas stabilisera fronten lite senare samma dag men med skakande förluster. Fransmännen var tvungen att göra halt pga. Tyskarnas hårdnackade motstånd. Fler och fler franska divisioner anländer för att fortsätta att pressa fronten vid Luxemburg, Arméledningen inser om Luxemburg går förlorat så kollapsar hela fronten. Under de häftiga striderna i Luxemburg som krävde fler och fler dödsoffer börjar Frankrike sin stora offensiv i norrvästra Frankrike för att pressar tillbaka tyskarmén från Paris.


De franska offensiverna

Den 22 november så inleds offensiver kring Laon, Charville, Dunkerque, Arméledningen överöses med panikfyllda telegram och telefonsamtal, det enda de får som svar är ”inte ett steg tillbaka”. Överallt stiger förlustsiffrorna med rekordfart, Fransmännen drar dock det längsta strået och drabbas av ofantliga förluster. Arméledningen inser den 29: de november att offensiven vid Luxemburg saknar något riktigt flankskydd, därför beordras 3. Armee som är stationerad i provinsen Metz att göra en offensiv mot Verdun så snart som möjligt. Frankrike som hade hoppats på en snabb seger vid Luxemburg hade aldrig drömt om att Tyskarna hade så mycket trupper vid Metz.

Offensiven vid Luxemburg avmattas när Dubois inser att de håller på att bli avskurna och beordrar en fullreträtt, men för sent. 3. Armee kom i kontakt med frankrikes andraarmé och det blev en stor slakt av Franska soldater. De anfölls nu från två håll, Dubois insåg nu att det var lönlöst och kapitulerade den femte december efter att ha förlorat i princip hela hans armé, hela divisioner var jämnade till marken. Den 8:de december så beordrades halt vid Laon, franska armén hade förlorat 170 000 soldater enbart vid detta frontsnittet. Den 10:de december så börjar anfallet mot Verdun som försvaras av minst sagt mörbultade divisioner och den 13:de december anfalls även Chârlons av färska divisioner som nyss hade anländs från Belgien.


Tyska offensiven i Chârlons


Den 23:de december hördes jubelrop från arméledningens konferensrum, Verdun hade intagits! Frankrikes stora försvarsverk hade intagits med relativt lindra förluster dessutom. Redan samma dag så påbörjas en offensiv mot självaste Paris med styrkorna från den lysande segern vid Loan.


Fronten den 23:de december

Offensiven som skulle ränna den tyska fronten slutade i total katastrof för Frankrike, 570 000 franska soldater uppskattas ha stupat. Detta kan jämföras med Tysklands förluster som ”endast” låg på 200 000 soldater under december månad. Nu var Frankrike nära en totalkollaps

[L. Josephson]

Del 8, Von Hindenburgs plan

Medan de stora striderna om Paris och Chârlons pågår så har Von Hindenburgs 1. Armee transporterats till Laon och hunnit vila upp sig efter slaget om Liège och Bryssel. Fler och fler rapporter tydde på att Frankrike var på väg att förstärka försvaren i Paris och Chârlons ytterligare. Om detta skulle ske så skulle Frankrike få ett numerärt övertag i båda striderna. För att stoppa detta så fick Von Hindenburg i uppdrag att hitta en lösning på situationen så snabbt som möjligt. Resultatet blev att 1. Armee (i ledning av Von Hindenburg naturligtvis) ska anfalla Melun för att hota fransmännens flanker och avleda förstärkningar som var på väg mot Chârlons och Paris. Samtidigt så förflyttar sig 24. Reservdivisionen till Laon för skydda 1. Armee vid ett eventuellt avskurningsförsök Operationen inleds den andra januari, 1915

[L. Josephson]

Del 9, Slutliga offensiven i väst

Von Hindenburgs plan att inta Melun med 1.Armee för att hindra att franska förstärkningar skulle nå striderna i Chârlons och i Paris lyckades. Fransmännen blev tvungna att stationera flera divisioner för att säkra deras flanker. Den femte januari sker genombrottet i Chârlons, de franska förlusterna ökade i takt och inga förstärkningar kom. Den franska fältmarskalk Naffis som ansvarade för denna sektion av fronten hade fått ordern att hålla fronten till varje pris, och vilket pris det blev.

Den 13:de januari så kapitulerade samtliga styrkor i Chârlons området, nio franska divisioner hade totaltförintats. Vägen var nu öppen till Orléans och Chaumont. Samtidigt så pågick det häftiga strider i själva Paris.


Den kommande storoffensiven

Samtidigt så planerar Arméledning den slutliga offensiven i Väst som skulle vända kriget till deras fördel. Den 29:de januari så inleds offensiven, alla franska divisioner var så mörbultande och utmattande efter vinterns hårda strider så de var inte kapabla att göra ett hårt motstånd. Överallt kapitulerade soldater i massor och kolonierna hade börjat göra uppror. Den 30:de januari hände det som skulle förändra Frankrike för evigt, Paris kapitulerade. Slaget hade tagit en månad som infattade strider från hus till hus hade krävt 400 000 soldaters liv. Offensiven fortsatte utan några direkta svårigheter, franska armén kunde bara göra ett symboliskt motstånd.


Hård fred för Frankrike

Den nionde februari så sluter Frankrike fred med Tyskland, Frankrike överlämnar stora territorier speciellt i Afrika men även i norra och östra Frankrike. Nu kunde nästan all uppmärksamhet riktas mot den riktiga fienden, Ryssland.


Den nya gränsen


Afrika efter vinsten.

[L. Josephson]

Del 10, Operation 'Mars'

Efter Frankrikes kapitulation så hade Tyskarna blivit av med det ansträngande tvåfrontskriget, förvisso var man fortfarande i krig med Storbritannien men de utgjorde inget större hot pga. de satsade på operationer i Afrika och Medelhavet. En stor del av den brittiska flottan var också i dåligt skick efter ett års krig mot centralmakterna så en landstigning var inte aktuellt.

Det stora hotet låg i öst, Ryssland. Österrike-Ungern som länge hade bett om en mer aktiv krigsföring från tyskarnas sida mot Ryssland skulle snart inleddas. Den offensiva operationen kallades 'Mars' och den skulle ledda Rysslands villkorslösa kapitulation. Operationen var indelad i flera faser. Den inledande fasen var att jämna ut fronten så man kunde frigöra tusentals tyska soldater kring den statiska tyska försvarslinjen. Huvudanfallet skulle ske från Gniezno av 3., 5., 6. Armee (totalt 36 divisioner) under ledning av von Below. Från Gleiwitz i söder skulle Schuller anfalla med 4. Armee mot Lodz för att senare fortsätta mot Warszawa. 7. Armee under Von Falkenhayns befäl skulle anfalla Kielce i södra polen.

Samtidigt skulle i princip hela tyska flottan delta i en massiv operation för stänga in den ryska flottan i Saint-Petersburg och för att landstiga en mindre armé i Helsingfors för att skapa oroligheter i Finland.


Operation 'Mars', första fasen

[L. Josephson]

Del 11, Inför operation 'Mars'


Divisioner och arméer som ska delta i operation ’Mars’

Armén
3. Armee (Von Below F.)
- 70 000 soldater indelat i sju fyra infanteridivisioner
5. Armee (Lemke)
- 130 000 soldater indelat i tolv infanteridivisioner
6. Armee (Kogel)
- 198 000 soldater indelat i sjutton infanteridivisioner
4. Armee (Schmidt, har ersatt Schüller)
- 180 000 soldater indelat i sjutton infanteridivisioner
12. Armee (Von Aspern)
- 208 000 soldater indelat i arton infanteridivisioner och en kavalleridivision
7. Armee (Von Falkenhayn, för tillfället upptagen i strider kring Zator)
- 130 920 soldater indelat i elva infanteridivisioner
I. Armee (Von Hindeburg)
- 166 000 soldater indelat i fjorton infanteridivisioner
I. Reserve Korps (Herzog Albrecht)
- 40 000 soldater indelat i fyra infanteridivisioner
XX. Korps (Von Der Goltz)
- 44 000 soldater indelat i fyra infanteridivisioner
I. Korps (Ludendorff)
- 44 000 soldater indelat i fyra infanteridivisioner
XVII. Korps (Von Bulow)
- 44 000 soldater indelat i fyra infanteridivisioner
IX. Reserve Korps (Schmälzle)
- 64 000 soldater indelat i fyra infanteridivisioner och två kavalleridivisioner

Österrikiska divisioner i tysk tjänst
Tionde infanteridivisionen (Hanke)
- 7 800 soldater
44. Landwehr infanteridivisionen (Scahnz)
- 6 600 soldater

Flottan
Kejserliga flottan (Kübler)
- 22 Dreadnought
- 23 Slagskepp
- 13 Kryssare
- 14 Tunga Kryssare
- 6 Ubåtsgrupper

Östersjönsflottan (Töpper)
- 4 Kryssare

Transportflottan (Holtz)
- 3 Transportgrupper

[L. Josephson]

Del 12, sanningens stund

Efter sega strider i Frankrike och Belgien så hade tyska krigsmakten fått en välbehövlig vila, fem månader hade gått sedan Frankrikes kapitulation. Men arméledningen hade inte spillt tiden utan hade hela våren och sommaren hade använts att bygga upp Armén med nya rekryter och material. Stora rekryteringar skedde i de tyska kolonierna och de nyerövrade områdena i väst. Stora delarna av armén hade transporterats till östfronten för den kommande offensiven mot Ryssland.

Många generaler och fältmarskalker var dock kritisk till den långa uppehållet och påpekade att ryssarna hade byggt upp en stark defensivförsvarslinje. Ett annat ämne som ledde till stora debatter var den kommande vintern som enbart var några månader bort men Kaiser Willhem trodde bestämt på att vila var viktigare än lite kyla. Samtidigt så hade i princip hela tyska flottan samlats i runt om Danzigs hamn under Tirpitz befäl, det var en mäktig uppvisning som hade stora förhoppningar på sig.

Den 22 augusti sattes operation mars äntligen igång efter ett antal uppskjutningar av datumet, efter en kort men intensiv artillerield mot vissa genombrottsområden på fronten så inleddes anfallet, den tyska krigsmaskinen var äntligen igång. Dock som förfärat möttes samtliga divisioner av hårdnackat motstånd av nedgrävda ryska soldater, men avancerade sakta men säkert. Undertiden som hårda slag på fastlandet utkämpades sig så gjorde flottan sina första offensiver vid östersjön. Den första egentliga striden skedde utanför Riga den tionde september och slutade i totalt rysktnederlag med minimala tyska förluster; ett slagskepp hade blivit lindrigt skadat.

Den 13: de september så intas Kalisz utav 1. Armee, 5. Armee och 6. Armee utan några seriösa förluster dock så hade det tagit längre tid än beräknat att nedkämpa försvaret vid den här sektorn. Flertal ryska infanteridivisioner jämnades med marken under den 22 dagar långa slaget. Den 19: de september så inleds den första stora slaget vid östersjön, även här hade tyska flottan både de numerära siffrorna och teknologin med sig. Stora delar av den ryska flottan hade sänkts men kämpar fanatiskt vidare, detta skulle lite senare avgöra kriget om östersjön.


Tyska flottan vållar stor skada på den ryska flottan

Under tiden som det stora sjöslaget pågick så inleddes det största slaget under kriget rum i den fattiga polska provinsen Lodz. Efter intagandet av Kalisz så såg arméledningen sin chans att krossa den stora styrkesamlingen ryska armén hade gjort i provinsen i Lodz, inte mindre 43 divisioner av alla dess slag hade samlats där för att slå tillbaka alla attacker vid Warszawa. Totalt innehöll armén 500 000 soldater och ett betydande antal artilleripjäser. Warszawas militärdistrikt hade inte tilldelats allt manskap och material bara för att försvara området utan också pressa tillbaka Österriska armén som ockuperade provinsen Radom. Den 20:de september inleds offensiven vid Lodz av fem tyska arméer med totalt 75 divisioner under ledning av Von Tepper.

Förlusterna steg i alarm fart de första dagarna och arméledningen övervägde att retirera och testa anfalla från norr istället, men beslutade att fortsätta offensiven. Alldeles riktigt började ryska försvaret ge vika av det massiva tyska trycket.


Situationen i Lodz, 28:de september

Samtidigt som det enorma slaget om Lodz pågick så hade tyska flottan fått ett stort orosmoment, den brittiska flottan hade börjat anlända i östersjön. I hemlighet att en stor del av den brittiska Medelhavsflottan förflyttats för ge understöd för Ryssland runt östersjön. Höjdpunkten för striderna på östersjön var den 28:de september då inte mindre än 103 brittiska skepp av olika slag anlände till ryssarnas hjälp. Helt klart hade vågen tippat över till fiendens sida. Tirpitz insåg att hela tyska flottan kunde hamna på östersjöns botten om inget gjordes snabbt, han gjorde snabba och taktiska tillbakadragningar som gjorde att flottan minimerade sina förluster. Den Åttonde oktober retirerade de sista skeppen för att läggas i hamn för reparation. Även om Tirpitz hade rädda flottan och faktiskt vållat mycket större förluster än sina egna så såg han slaget om östersjön som ett nederlag, ett fiasko. Operationerna i Östersjön kostade tyska flottan drygt 17 skepp och hela dess transport flotta, medan fienden hade förlorat runt 34 skepp.

Den 14:de oktober kapitulerar de spillror som faktiskt fanns kvar i Lodz området, Arméledningen firade stort med champagne och tilltugg då de faktiskt insåg att nästan att krossat hela Warszawas militärdistrikts tillgängliga resurser i ett enda slag. De ryska förlusterna låg på 430 000 soldater och förlorade flera hundratals artilleripjäser som erövrades av tyska armén, de egna förlusterna låg runt 260 000 soldater.

Von Tepper som förflyttades till Lodz västra flank övergav kommandot till Von Falkenhayn för den kommande offensiven mot Warszawa. Utan någon direkt omorganisering eller vila så fortsatte den stora tyska styrkekoncentrationen sitt avancemang mot Warszawa. Samtidigt så avancerade deras västra flank i provinsen Skierniew. Den 23:de inleds offensiven mot Warszawa som i princip inte hade några resurser kvar efter nederlaget vid Lodz.


Tyska offensiven mot Warszawa

Redan den 26:de så retirerande de återstående styrkorna i Warszawa, men ett oändligt antal motanfall startades. Även om ryssarna var i numerärt underläge i både manskap och eldkraft så fortsatte deras offensiver komma. De orsakade minimal skada men de gjorde så avancemanget gick väldigt trögt och de vann tid för att hinna förbereda sitt försvar längre in i landet.


Ett av många ryska motanfall

Den sjunde november kapitulerar Warszawa och ockuperas totalt av tyska krigsmakten. I norr intas provinsen Plock utan några större svårigheter. Samtidigt så ockuperas Siedlce av Österrike-Ungern som säkrar divisionerna stationerade i Warszawas östra flank. Den åttonde december så drabbas divisionerna i Warszawa av partisaner som vållar relativa stora resursskador i form av material. Den nionde december så kapitulerar Lomza efter Tyskland båda armégrupper mötts i en gigantiskuppvisning. Fas ett var äntligen över…


Partisaner härjar i Warszawa


Fronten den nionde december efter fas ett

[L. Josephson]

Del 13, Utvärdering och situationen i Afrika

Fas ett hade nu avlutats, fronten hade jämnats ut och frigjort flera tusen tyska soldater i Östpreussen, men ändå rådde det en viss negativ atmosfär i arméledningen konferensrum. Visst hade samtliga arméer bringat betydande förluster hos fienden och beslagtagit en stor vapenarsenal, men det stod nu klart att man hade underskattat Ryssland. Första fasen hade planerats att ta cirka tre månader att slutföra men i verkligheten hade det tagit mer än fem månader. Förlusterna var mycket större än vad som hade beräknats, många arméer hade halverats i styrka Detta berodde på några få men viktiga punkter:


De tyska arméerna är ovanligt tilltyglade

• Infrastrukturen, den tyska arméledningen hade inte insett hur föråldrad infrastruktur Ryssland verkligen hade och det innebar förseningar för trupp-, vapen, mattransporter som i sin tur hejdade arméns avancemang som gav fienden viktig tid att bygga upp ett fungerande försvar.
• Stridsviljan, kanske en av de största faktorerna på förseningen för målet. De ryska soldaternas stridsvilja var mycket högre än vad arméledningen hade annat som visades bland annat i strider kring Lodz. Det blev förvisso ett totalt rysktnederlag, men många divisioner kämpade till sista man, små motståndsfickor hejdade en hel armés avancemang.
• Samarbete med allierade, samarbetet mellan centralmakterna hade lett till otroliga segrar i Frankrike och Ryssland, detta hade gjort så arméledningen hade underskattat deras fienders samarbetesförmåga. Arméledningen underskattade också Ryska flottans samarbetsvilja med den brittiska, detta resulterade i nederlaget på östersjön, eller fiaskot som Tirpitz envist kallade det.
• Reserven, Arméledningen som trodde att Rysslands stora tillgång av manskap hade börjat sina efter ett års krig mot centralmakterna, så var inte fallet och fick betala ett stort pris pga. underskattning av fiendens styrka. Problemet var att den tyska reserverna var minimal efter striderna i Frankrike, Afrika och i östra Europa så de tyska arméerna kunde inte lida så tunga förluster som Ryska armén kunde.
• Vintern, genom att ha skjutit upp offensiven flera månader så stod det klart att vintern skulle bli ett problem, detta var en bidragande orsak till förseningarna och slog hårt mot Arméledningens tidsplaneringen.

Dock hade offensiven många goda nyheter, Ryssland hade försvagats som militärnation. När offensiven inleddes så fick Warszawas militärdistrikt i princip hela den tillgängliga ryska armén vid den europeiska fronten. Warszawas militärdistrikt var nu nergjort och endast bråkdelen av armén kom undan. Den ryska styrkekoncentrationen vid tyska gränsen och det senare nederlaget medförde att Österrike-Ungern fick nu större möjlighet att pressa tillbaka ryssarna långt in Ukraina. Ukrainas stora odlingsområden var nu till en stor del under ockupation av Österrike-Ungern som medförde stora underhållningsproblem för ryska armén. Den ryska flottan var illa tilltygad, många av deras stora slagskepp hade sänkts eller skadats illa, detta påverkade självklart deras position vid Östersjön. Även om britterna hade sin flotta redo så var de tvungna att skicka en stor del till Medelhavet där ottomanska flottan fortfarande hade saker att säga till om. Ottomanska armén hade pressat tillbaka de ryska inkräktarna och fronten såg i princip ut som den gjorde innan kriget bröt ut.


Österrike-Ungerns ockupation av Ukraina

I dunklet av de stora sammandrabbningarna i östra Europa har andra och tredje angolan divisionen gjort stora framgångar under sitt ett års långa offensiv. Bristen på infrastruktur och de stora skogarna sinkar ner offensiven avsevärt men framgångarna är tydliga geografisktsätt.


Situationen i Afrika, den nionde december

[L. Josephson]

Del 14, Obehagliga överraskningar

Efter den lyckade offensiven mot bland annat Lomza hade de tyska arméerna fått välbehövlig vila. De absolut sista reserverna tilldelades de slitna infanteridivisionerna men långt ifrån alla återgick till full styrka efter vinterns offensiver. Därför tog nu ryska armén initiativet för en kort stund, offensiven riktades mot den Österrikiska ockuperade provinsen Siedlce. Det här var den vekaste delen av centralmakternas front, tre slitna österriska divisioner försvarade denna provins. Om ryska arméns offensiv skulle lyckas så skulle vägen öppnas mot Warszawa där 23 000 partisaner fortfarande höll hårdnackat motstånd. Planen var alltså att öppna vägen till Warszawa för att skicka in förstärkningar till Warszawa området. Den 19:de december dundrade sex ryska divisioner in i Siedlce med ett massivt artilleriunderstöd. En kaosartad stämning utbröt hos Arméledningen när de insåg vad som skulle hända, så snarast som möjligt så fick 3. Armee order om att stabilisera läget. Den 24:de december stabiliserades läget och samtliga positioner förstärktes.

Efter ha framgångsrikt hejdat den ryska offensiven vid Siedlce beslutade Arméledningen att inleda fas två. Fasen hade två huvuduppgifter var att förstärka Österrike-Ungerns östra flank i Ukraina som var oroväckande svag. Den andra uppgiften var att frigöra 100 000 soldater som befäst Östpreussens östra gräns för att möjligtvis bilda en ny armékår. 4 och 6.Armee skulle avancera längst den Östpreussiska gränsen för att frigöra de återstående trupperna vid den statiska försvarslinjen. 1. Armee och 12.Armee ska avancera rakt fram som en kil för att säkra de andras flanker när de avancerar på kanterna. 13.Armee och VII. Reserve Korp’s huvuduppgift är att säkra och stärka Österrike-Ungerns östra flank i Ukraina för att sedan avancera mot Minsk.


Fas två, frigöra uppbundna soldater i Östpreussen och säkra Österrike-Ungerns östra flank i Ukraina

Den 30:de december inleds offensiv, 4 och 6.Armee slår sig snabbt genom den ryska försvarslinjen, likaså 1 och 12.Armee intar snabbt Grodno utan något större motstånd. Dock så kör 13. Armee och V11. Reserve Korp fast i Bialystok där Ryska armén har gjort en stor styrkekoncentration för hindra ett avskärningsförsök då ryska trupper fortfarande stridde i Siedlce. Det dröjde ända tills den 18:de januari tills det ryska motstånden avtrubbades, nu var runt 50 000 ryska soldater instängda i vid Siedlce området om man räknade med partisanerna i Warszawa. Dock så var den en sorlig dag för den tyska krigsmakten, Von Falkenhayn hade avlidit under striderna krig Bialystok av granat splitter från en rysk artilleripjäs.


En svart dag för den tyska krigsmakten

Den 22:de Februari så gör ryska armén ytterligare en storoffensiv i Ukraina, vid provinsen Pinsk. Hela offensiven var väldigt lik den som i Siedlce; inledande framgångar för ryssarna tills tyskförstärkningen (i form av 13.Armee) anlände till det drabbade området, Hela tiden så avancerar samtliga arméer, sakta men säkert men överallt så gör ryssarna hårdnackat motstånd som nöter ut de tyska divisionerna mer och mer. Den sjunde mars så var fas två i stortsätt avklarat förutom att Minsk inte hade intagits då avancemanget vid den östra flanken hade tagit längre tid än beräknat.

Den andra mars så inleder von Hindenburgs 1.Armee sin offensiv mot Panevezys som enbart hölls av några få ryska infanteridivisioner. Redan samma dag så rapporterades att de höll provinsen och den viktiga järnvägsknuten som bland annat underhöll en stor del av Rigas militärdistrikts divisioner med förnödenheter.

Den sjätte mars så dör ytterligare en framstående General men nu av en långvarig sjukdom, von Bülow som hade slagit tillbaka ett tiotal anfall när han hade befäl över östpreussiska gränsen fick en statlig begravning. Efter den lyckade offensiven längst Östpreussens gräns så hade man frigjort många tyska soldater, detta ledde till att man bildades en ny armékår, XX. Korps under ledning av Herzog Albrecht.


Den nybildade Armékåren i Östpreussen

Den 14:de mars så fick Arméledningen en högst allvarlig nyhet, britterna hade lyckats etablera ett brohuvud vid Schwerin och påbörjat ett anfall mot kavalleri kåren i Kiel. Tirpitz som fortfarande sörjde nederlaget på Östersjön såg nu sin chansen till revansch, den tunna och utsträckta resurslinjen britterna nu hade skapat kunde med enkelhet brytas. Den 18:de mars så klaschar den tyska kejserliga flottan ihop men den brittiska transport flottan och slutar i ett totalt brittisktnederlag. Medan britterna sakta men säkert pressas tillbaka i Kiel inträffade det något som fick många i Arméledningen att sätta sin mat i halsen. Frankrike och Schweiz förklarade krig mot Tyskland…


Det brittiska brohuvudet i Schwerin