Kalabaliken i klostret - att sätta upp en musikteater

[Fredrik Andersson]

I dag har jag tillsammans med två elever varit i Linköping och hämtat kläder. Det belv en salig blandning av medeltid och renäsans. Svider i själen när man tvingas fuska med färger och material men vad gör man? Det är inte ekonomiskt försvarbart att sy helt korrekta dräkter i lin och ull för många tiotusentals kronor i bara matrialkostnader. Man får bita i det sura äpplet och trösta sig med att varken elever eler publik har en aning om dräktskicket på 1200-talet.

Allt är nu prydligt organiserat i kostymförrådet så att vi snabbt kan dela ut dräkter när ungarna kommer tillbaka till skolan efter sportlovet. Det enda jag har kvar att göra nu är att skriva ett pressunderlag till lokaltidningen så att han får ett underlag att utgå ifrån när han ska skriva artikeln. Inbjudan till genrepet har han redan fått.

Under lovet tänker jag inte göra ett enda dugg kring musikteatern. Måste ladda upp batterierna och umgås med familjen, för sen lär jag inte se dem på några veckor. Det enda jag har att göra är som sagt att skriva ett pressunderlag. Och hämta lite utrustning hos Kai Robert. Och bygga om min ringbrynja. Och fixa till en vettig upphängning på ett av mina svärd. Och... ja ni fattar hur den här ledigheten kommer att bli va?

[Markus Holst]

När kommer du att skicka ut VIP-biljetter till skalmaniterna?

[Fredrik Andersson]

De skalmaniter som av någon outgrundlig anledning skulle ha en anledning att befinns sig i Vingåker (platsen som Gud hostade upp när han hade lunginflammation... ) helgen vecka 11 kan skicka ett PM så ska vi se vad som kan göras...

[Fredrik Andersson]

Lars Yxhufvud, Bengt Miöödtruth, Algot Grööthskalle och husträlen Halvsmart är några av karaktärerna som kommer att dyka upp i föreställningen (jo jag hade druckit ett par singel malt och någon öl när jag klurade ut dem...) Insåg tidigare i kväll att jag måste få fram ett större antal namn på nunnor. Hade ju missat alla statisterna och min grundinställning är att alla aktörer ska ha ett namn på sin rollfigur.

Eufemia, Embla, Hortentia, Siv och Beata har jag kommit på så här långt. Dags att öppna en pilsner för att få fart på kreativiteten...

[Fredrik Andersson]

Första dagen efter sportlovet. det var också första dagen för repetitioner. Ja jisses...

Vi inledde morgonen med lite allmän information kring formaliteter, lunchtider och andra praktiska detaljer. Därefter följde utdelning av dräkter. Det i sig tog en timme i anspråk innan man fått på dem ringbrynjor, anpassat klänningar och fått killarna att acceptera att hosorna INTE var stay-ups och att man inte var homosexuell bara för att man hade dessa.

Repetitionerna inleddes på ganska darriga ben. De är ofta osäkra och rädda att gör bort sig så här i början men det brukar lossna. Några erfarenheter från dagen:

- De klarar inte att spela bakfulla knektar eftersom de hävdar att de aldrig varit bakis. Måste dela med mig av mina erfarenheter...

- Det är svårt att spela förälskad på scen inför 55 åskådare. Speciellt som bägge har svartsjuka pojk-/flickvänner i ensemblen.

- Det spelar ingen roll hur många gånger man säger till dem - svärden SKA tydligen viftas med till höger och vänster. När kommer första jacket i någons panna?

Planer inför morgondagen:
1. Hur talar man från en scen så att publiken hör mer än mummel?
2. Får ta med mig "kärleksparet" och öva avskilt. De måste åtminstone kunna ta på varandra...
3. Få ungarna att plocka ut sina piercingar - en 1200-tals nunna hade knappast ½ kilo metallskrot i nyllet...
4. Hjärtinfarkt alternativt hjärnblödning före lunch.

[Markus Holst]

Kod: Markera allt

 och fått killarna att acceptera att hosorna INTE var stay-ups och att man inte var homosexuell bara för att man hade dessa.

Jisses vad länge jag skrattade år detta! Ditt jobb är underbart att läsa om. Jag är inte riktigt lika säker att jag skulle vilja ha det...

Någon nunna kan väl heta Brynhilde... Birgitta är välan gångbar som nunna... Rosa? Rosamunda?

[Fredrik Andersson]

Dag 2. Organiserat kaos.

Inledde dagen med ett lära eleverna hur man bugar och niger. Vilken syn att se killarna i "hood-jackeligan" falla på knä inför drottningen eller att se tjejerna i "inne-gänget" blygt falla på knä inför killen som spelar biskop och som de normalt inte skulle bemöda en blick ens.

Eleverna har för första gången fått börja öva sina solosånger. Mats Rådbergs gamla goding "Det är inte lätt att vara ödmjuk" kan låta riktigt...ehrrm... intressant när den framförs av en 15-åring... I övrigt lär det förbluffande bra faktiskt - två av nunnorna levererar en rent otrolig version av Whitney Houstons/Mariah Careys "When You believe".

Har hittat ett riktigt guldkorn i killen som ska spela den allt igenom onde Lars Yxhufvud. När han väl började släppa loss och inte behövde vara den där värstingen som han normalt är i korridoren visade han sig vara en riktig talang. Han använde kroppen och tonlägen för att förstärka sina repliker och han visade sig kunna vara både skrämmande grym och pipande ynklig. Den killen ska jag odla och utveckla för han kommer helt klart att bli en tillgång för produktionen.

Alla nunnor har nu fått namn. Hortentia, Amalia, Birgitta, Ylva och Magdalena fick det bli. Hortentia är väl en blomma egentligen va? Det lär bara så bra när jag satte namnet på just den eleven.

Fick ett avhopp i dag. Förvisso en statist, men problemet är att den statisten skulle framföra ett av de större sångnumren. Anledningen? Hon skulle på "en viktig fest" den helg vi ska framföra berättelsen...

Fyra treo, en Billy's panpizza och en termos kaffe tog mig igenom dagen. Nu ska en 0,5 liters Mariestads få ta mig igenom kvällen.

Edit:
Glömde ju dagens höjdare - min "leading lady" hade på eget initiativ och för egenhändigt ihopsparade pengar gått och skaffat hårförlängning. På frågan varför fick jag svaret att hon minsann hade tagit reda på att kvinnorna på 1200-talet inte hade pageklippning utan att det var mycket längre. Och eftersom hon var inställd på att det här skulle bli så bra som möjligt tyckte hon att det minsta hon kunde göra eftersom hon får så mycket plats på scenen var att försöka se realistisk ut. "Av respekt för dig som har skrivit ihop det här" som hon sa. Den gamle schassen fick plötsligt skräp i ena ögat...

[Hans]

Hujeda mig vilken underhållning att läsa, vi väntar bara på biljetterna och lite bilder.

Tack.

MVH

Hans

[Stefan]

Fick ett avhopp i dag. Förvisso en statist, men problemet är att den statisten skulle framföra ett av de större sångnumren. Anledningen? Hon skulle på "en viktig fest" den helg vi ska framföra berättelsen...

Om ingen utav de andra agerande kan åta sig sångrollen, men sången är viktig, kan du kanske använda en sångare helt enkelt? Helt fräckt.
Eller också kan nån väl mima till inspelad sång.

[Fredrik Andersson]

Dag 3. Nyhetens behag börjar släppa.

Det märks att de har lört igenom manus några gånger nu. Flera av eleverna börjar lära sig replikerna och kan faktiskt säga flera maningar i följd utan att staka sig. Nu ska vi bara få dem att låta som om de pratar och inte läser en text. I nuläget har föreställningen lika mycket charm och utstrålning som en utdömd pissoar i Östberlin på 70-talet...

Jag och min assisterande regissör (en riktig klippa som verkligen tar ett ansvar som jag inte haft tidigare år...) har i dag brutit scenerna och kastat oss in för att förtydliga vad vi menar med att de ska använda kroppsspråk och gester. Före lunch hade jag sålunda spelat följande karaktärer till elevernas otyglade förtjusning:

- extremt slötänkt träl
- berusad biskop
- frilla till ovan nämnde biskop
- allt igenom ond knekt
- förälskad
- brutalt bakfull knekt
- snorrik och löjligt snål köpman samt, och det här är min favorit,
- rabiat abbedissa

Ganska bra dagsverke om jag själv får säga så. I morgon ska vi ta upp dem på scenen i grupper och enskilt med berörda elever gå igenom berättelsen scen för scen utan att de icke-aktiva tittar på. Det har visat sig vara riktigt svårt för dem att spela ut inför kompisarna så här i början. Värst är det för de stackare som spelar Helena Sverkersdotter och Sune Folkesson. "Sunes" flickvän IRL är noga med att kasta "the evil eye" mot scenen när känsliga scener ska utspelas. De två stackarna som står där törs ju knappt ta i varandra... Men nu ska det bli ändring på det. Jag ska köra enskilt med dem i morgon. Förra året fick jag eleverna att fatta ett sådant mod att de till och med kom till insikten att det faktiskt var teater och kysstes på riktigt. Nu ligger det en prestige i att få eleverna så säkra på sig själva och sina karaktärer att de når lika långt!

Dessutom ska jag i morgon lära tre av skådespelarna att svinga svärd på ett säkert sätt. Rektorn kommer att vara bortrest de dagar vi ska ha föreställning så min vision om ett "mini-Gestilren" har plötsligt fått liv igen. Hoppas bara vi har försäkringar som täcker in medeltida stridskonster...

Ytterligare ett avhopp i dag. Som regel är det de som fått mindre roller och som gärna vill bli övertalade om sin förträfflighet och smöras att stanna kvar. De blir lite snopna när vi kallt konstaterar att "det här är frivilligt och vill du sluta så får du. Hej då!" Så här långt har tacksamma statister åtagit sig de sånger och repliker som plötsligt blivit vakanta. Fattas bara att någon huvudrollsinnehavar ballar ur. Then I'm down shit creek without a paddle...

[Lindir]

Ja. Eller den äldsta nunnan...Så gammal och reumatiskt att hon måste faktiskt ledas samt sitta /får åka rullstol. Hon kan t.ex. leda bönen för de döende i fäktscenen om hon gärna vill ha en talroll. Hon kan antingen säga: systrar, låt oss be bönen för de döende med åtföljande allmänt mummel, och eller leda talkören - gärna på svenska då så alla förstår.
Peta gärna in någon Kyrie Eleison och lite mummel också, så blir det lite mera färg och must (även om just Kyrie Eleison inte hör riktigt i just det sammanhanget).

Jag tjatar om bönen för de döende, men den ÄR tydligen central i katolskt fromhetsliv. Oerhört vanlig hos t.ex. Sienkiewicz, din gudabenådade författarkollega som skrev just i och om katolskt historiskt miljö.

"Bönen för de döende"? Vilken är det?

Är det något sammanhang Kyrie Eleison (Herre, förbarma dig!) passar i är det väl annars just när någon är döende. Även den katolska dödsmässan inleds för övrigt med ett Kyrie Eleison (eller, nåja, åtminstone efter att introituset väl är avklarat, det som gett mässan dess namn: Requiem).

[Lindir]

Alla nunnor har nu fått namn. Hortentia, Amalia, Birgitta, Ylva och Magdalena fick det bli. Hortentia är väl en blomma egentligen va? Det lär bara så bra när jag satte namnet på just den eleven.

Ska man vara petig brukar katolska nunnor annars alltid ha helgonnamn (Birgitta och Magdalena går t ex utmärkt), men det kanske inte är så noga ...?

[Fredrik Andersson]

Nu har forumet varit nere ett tag i slutet av förra veckan så jag får försöka sammanfatta det hela.

I torsdags gick vi igenom första akten steg för steg och hade enbart inblandade skådespelare på scenen. Övriga var nere i logerna eller på annan plats och repeterade repliker och annat. Där någonstans började de flesta komma in i roller och karaktärer. Nästa år ska vi nog inleda med detta.

I fredags var det de stora dramatiska händelsernas dag. Min huvudrollsinnehavare, "Sune Folkesson" begravde sin farfar och gjorde slut med tjejen i samma sväng. Han var INTE uppåt och jag erbjöd honom att gå hem. Men han gick bara undan en halvtimme och sedan kom han in på scenen och var bättre än vad han varit någon gång tidigare! Han kommenterade det hela med att "det är dj-gt skönt att få kunna spela förälskad utan att NN sitter och är svartsjuk och fjantar sig!"

Nästa vecka har jag ett litet andrum. Då ska dekor och rekvisita färdigställa scenen så att vi kan börja öva "skarpt" helgen vecka 10. I ärlighetens namn ska det bli rätt skönt att få släppa det här för några dagar. Men å andra sidan är man ju lite oroligt för eleverna - kommer de ihåg våra instruktioner när vi återsamlas nästa helg? Den som lever får se...

Pax Vobiscum, kära läsare!

[Fredrik Andersson]

"Under vecka 10 får jag ett litet andrum" var det en trött lärare som skrev. Visst. Och det lär finnas en talande gris i Idaho...

Helt plötsligt skulle jag hoppa in i dekorgruppen och beställa byggmateriel. Men det är lugnt, det är hela 12 timmar kvar till 40 elever kommer och ska börja bygga. Var är mina valium...?

[Fredrik Andersson]

Det som inte fick hända har givetvis inträffat. Vaknade i går natt med närmare 40 graders feber och en fruktansvärd hosta. Kunde givetvis inte gå till jobbet utan fick harkla mig ned till vårdcentralen. Lunginflammation och beordrad vila i 14 dagar. Jo tjenare...

I morgon har vi repetitioner hela dagen och därefter är det musikteater som gäller dygnet runt i en veckas tid. Nu närmar vi oss mållinjen och om jag nu har lagt mer än två år på det här projketet kommer jag f-n i mig inte att låta en bagatell som lunginflammation hindra mig. Stesolid, TREO comp och massiva mängder Alvedon kan åstadkomma mirakel.

Jag hoppas under veckan att för första gången kunna lägga ut lite bilder så att ni kan få se hur det går. På onsdag har vi genrep och därefter är det bara skarpa lägen. Hoppas att man orkar vara med ända tills dess.