Jag är visserligen inte "Björn Mikael" dessutom hade jag lovat att lägga ner min insats i denna debatt, men ibland är det svårt att hålla sig.
Jag har läst Svenssons bok. Intrycket är följande:
Förf. sparkar in ett antal öppna dörrar, återuppfinner hjulet etc. när han hävdar att den svenska militären på 1600-talet drog alla frivilliga från Skånelandskapen som slogs på dansk sida över en kam och kallade dem snapphanar oavsett om de var enrollerade friskyttar eller lösa grupper.
Detta är sedan åtminstone ett halvsekel tillbaka väl känt och beskrivet i litteraturen. T.ex. hos Göran Rystad och Alf Åberg.
Förf. menar också att "sanningen" om våldet mot civila, t.ex. Örkened, friskyttarnas kamp m.m., tystats ner eller enligt någon slags statligt styrt indoktrineringsprogram förtigits av "svenska" historiker. Beviset på detta skulle vara att han inte fått veta något om detta i skolan. Att skolundervisningen i historia är och har varit rätt usel för de flesta (inte bara skåningar) är sant, men att historiker inte skrivit något om det våld som utövades bla. mot civila är nonsens.
Faktum är att t.ex. Örkened är beskrivet redan hos Sven Lagerbring i hans lärobok Sveriges historia som utkom, tror jag, första gången på 1770-talet. Konflikterna mellan inkvarterade ryttare och bondebefolkningen är berört av Cronholm på 1860-talet, hos Fabricius 1906 och i Alf Åbergs doktorsavhandling från 1947.
Den stora "konspirationen" mot skåningarna handlar snarare om en kombination av skåneseparatisternas egna obeläsenhet alt. enögdhet och tyvärr ett gäng professionella historiker som varit urusla på att föra ut sin forskning i läsbart skick.
Förf. har inte heller riktigt klart för sig skillnaden mellan historisk källa och litteratur. Han litar inte på "svenska" källor (dvs litteratur) men bara när de talar emot hans tes om ett oerhört svenskt förtryck och förtigande. När t.ex. Åberg beskriver övergrepp så slipper han igenom som en sanningsenlig "källa".