Lost battalion

[Sergeant Harrison]

Den är fakriskt riktigt grym, men håller sig inte i Saving private ryan klass...

[tryggve]

Begick inte Charles Whittlesey självmord i slutet på 1920- eller början på 1930-talet?

[Darius]

Begick inte Charles Whittlesey självmord i slutet på 1920- eller början på 1930-talet?

November den 26:e 1921 tog Charles Whittlesey sitt liv genom att hoppa från den båt han färdades på.

Mer information finns på http://www.worldwar1.com/dbc/whitt.htm

[tryggve]

November den 26:e 1921 tog Charles Whittlesey sitt liv genom att hoppa från den båt han färdades på.

Mer information finns på http://www.worldwar1.com/dbc/whitt.htm

Tackar för infon o länken!

[Nizze]

Denna film var inte bara sämre än vad jag minns den , alla strids scener gick ju i slowmoation även när de inte körde slowmoation. De tog ju inte längre steg än 30 cm när de anföll tyskarnas linjer. Jag var när på att ta upp tvn och springa runt med den så jag kunde få det att se ut som dom rörde sig lite fortare. En del stunder trode jag att vi hade förflyttats tillbaka i tiden yterligare 100 år och att vi befann oss vid någon mycket liten drabning där britiska soldater marcherade fram lååååångsamt.

[Djinghis Khan]

Helt klart en sevärd film, eftersom det finns så få skildringar av VK1

[Marco]

Jag gillade filmen faktist, är inte så noga med om dom hade fel gevär eller hjälm eller nått (det kan vi ursäkta dom)
Tycker närmast att det är viktigt att filmen är underhållande och "trevlig".
Ok, men kom igen Den var ändå helt bra

Bryr rakt sagt mig inte om skyttegravarna var för små osv. filmen är gjord för att vara underhållande och för att regisören och teamet skall tjäna cash

//Martin

[B Hellqvist]

Faktum är att amerikanarna höll skogjäveln, trots svåra förluster. Att det sedan förekom några klichéer hör väl till genren... Problemet med stridsscenerna var att de var så likartade; t.ex. så anföll stormtrupperna på exakt samma sätt som det vanliga infanteriet, med undantag för eldkastarna. Inga kpistar, kulsprutor eller skurar av handgranater, som var standardtaktik för stormtrupperna. Fast vi får väl vänta ett tag till innan vi får se smiskad amerikansk rumpa...

[Perra]

Filmen stämde mycket väl in på min bild av stereotypen för historiska krigsfilmer i Hollywoodstil.
Det märks att amerikanarna inte kan komma över att de hade större förluster än tyskarna i strider utkämpade dem emellan i båda världskrigen och att de försöker få den stora massan att tro det motsatta genom sin närmast monopollika inflyttande i filmbranschen.

Som Hellqvist säger så höll de faktiskt "skogjäveln" och de amerikaner som gjorde det kanske kan vara värda en lite n film som minne. Att göra film om totalfiaskon är kanske inte lika kul heller, stundtals är det lite väl hurrande om att de är minsann så satans modigt envisa och allt satt jag och tänkte, tills jag kom att tänka på att de faktiskt var det. Brister finns så klart, jag tycker dock inte alls att de är så fruktansvärda att det skulle göra filmen dålig. Och som sagt, filmer om detta krig finns inte i överflöd.

[Panzerschreck]

Rent kostym mässigt var det inget fel på filmen dock, det var korrekt utrustning... till och med Hotchkiss fick dom med!
Sen att tex "stormtrupperna" saknade i stort sett allt som utmärkte dom bortsett från eldkastare (vilket ändå var det minst förekommande av deras utrustning tror jag) var ju katastrof.. Men amerikanernas grejer fick dom med bra

mvh John

[Dezert]

Jag å min sida, (som saknar en del av många skalmäns förträffliga expertis inom berörda område) berördes mest av filmens faktiska och skådespelarmässiga tunnhet, vi har en stroppig, småplufsig och stel advokatstyp som genom spydiga kommentarer i stil med "knäpp uniformen, rätta till hjälmen" får soldater av motsatta änden på "klass-skalan" att beundra honom och ösa superlativ över denna major, som för övrigt verkar begåvats med synnerligen starka gener av Rambo-typ.

Om man känner för att gnälla på andra saker än faktiska/historiska missar och tabbar kan det tyckas vara nämnvärt att poängtera klassiska hollywoodgrepp: De svagaste karaktärerna dör först, för att sedan succesivt stegras mot de mer färgstarka typerna. Soldaterna (i synnerhet tyskarna) har en tendens att stå i en ring runt närstridskombattanterna och sedan vänta på att själva måtta en klumpig sving med gevärskolven för att till svar få ett välplacerat, dödande bajonettstick. Nu vet jag ingenting om faktiska förhållanden i invandrarkvarteren i ~1910-talets Brooklyn & Bronx (där denna bataljon främst ska komma ifrån), men om man därigenom generellt kan besegra ett elitförband utan osedvanligt hög förlustfrekvens (ca 50% ansågs väl acceptabelt under 1: VK?) är det beundrandsvärt.

[B Hellqvist]

Jag å min sida, (som saknar en del av många skalmäns förträffliga expertis inom berörda område) berördes mest av filmens faktiska och skådespelarmässiga tunnhet, vi har en stroppig, småplufsig och stel advokatstyp som genom spydiga kommentarer i stil med "knäpp uniformen, rätta till hjälmen" får soldater av motsatta änden på "klass-skalan" att beundra honom och ösa superlativ över denna major, som för övrigt verkar begåvats med synnerligen starka gener av Rambo-typ.

Tolkningsfråga. Han kan också ses som att han bryr sig om soldaterna; han river inte upp himmel och jord över en oknäppt knapp, men han ser till att det råder ordning. Sedan så kan det ju vara på sin plats att återge motiveringen för hans Medal of Honor (en av åtta till bataljonen, och en av de totalt 119 MoH som delades ut till AEF).

Although cut off for 5 days from the remainder of his division, Maj. Whittlesey maintained his position, which he had reached under orders received for an advance, and held his command, consisting originally of 46 officers and men of the 308th Infantry and of Company K of the 307th Infantry, together in the face of superior numbers of the enemy during the 5 days. Maj. Whittlesey and his command were thus cut off, and no rations or other supplies reached him, in spite of determined efforts which were made by his division. On the 4th day Maj. Whittlesey received from the enemy a written proposition to surrender, which he treated with contempt, although he was at the time out of rations and had suffered a loss of about 50 percent in killed and wounded of his command and was surrounded by the enemy.

Om man känner för att gnälla på andra saker än faktiska/historiska missar och tabbar kan det tyckas vara nämnvärt att poängtera klassiska hollywoodgrepp: De svagaste karaktärerna dör först, för att sedan succesivt stegras mot de mer färgstarka typerna. Soldaterna (i synnerhet tyskarna) har en tendens att stå i en ring runt närstridskombattanterna och sedan vänta på att själva måtta en klumpig sving med gevärskolven för att till svar få ett välplacerat, dödande bajonettstick. Nu vet jag ingenting om faktiska förhållanden i invandrarkvarteren i ~1910-talets Brooklyn & Bronx (där denna bataljon främst ska komma ifrån), men om man därigenom generellt kan besegra ett elitförband utan osedvanligt hög förlustfrekvens (ca 50% ansågs väl acceptabelt under 1: VK?) är det beundrandsvärt.

Filmen är väl inget mästerverk, men det faktiska resultatet - att ställningen hölls trots drygt 60-procentiga förluster - kan inte förnekas. AEF hade befunnit sig i Frankrike sedan försommaren 1917, och även om jag inte känner till det aktuella förbandets status innan Argonneskogen, så hade man generellt sett haft över ett år på sig att komma på plats och drilla trupperna. Den "unit citation" som återges nedan är ju knappast gripen ur luften, oavsett vad man sedan tycker om filmens förtjänster i övrigt.

General orders No. 30:

I desire to publish to the command an official recognition of the valor and extraordinary heroism in action of the officers and enlisted men of the following organizations:
Company A, 308th Infantry
Company B, 308th Infantry
Company C, 308th Infantry
Company E, 308th Infantry
Company G, 308th Infantry
Company H, 308th Infantry
Company K, 307th Infantry
Company C, 306th Machine Gun Battalion
Company D, 306th Machine Gun Battalion
These organizations, or detachments, therefrom, comprised the approximate force of 550 men under command of Major Charles, W. Whittlesey, which was cut off from the remainder of the Seventy-Seventh Division and surrounded by a superior number of the enemy near Charlevaux, in the Forest d'Argonne, from the morning of October 3, 1918, to the night of October 7, 1918.

Without food for more than one hundred hours, harassed continuously by machine gun, rifle, trench mortar, and grenade fire, Major Whittlesey's command, with undaunted spirit and magnificent courage, successfully met and repulsed daily violent attacks by the enemy. They held the position which had been reached by supreme efforts, under orders received for an advance, until communication was re-established with friendly troops.

When relief finally came, approximately 194 officers and men were able to walk out of the position. Officers and men killed numbered 107.

On the fourth day a written proposition to surrender received from the Germans was treated with the contempt which it deserved.

The officers and men of these organizations during these five (5) days of isolation continually gave unquestionable proof of extraordinary heroism and demonstrated the high standard and ideals of the United States Army.
Robert Alexander, Major General, US Army
Commanding

[Sarvi]

Tja. Så pjåkig var den ju inte. Största missen är väl att man inte får något begrepp om hur länge bataljonen faktiskt höll ut, och styrkan av den tyska beskjutningen. En hel del tyska anfall är uteslutna, liksom det mesta av den indirekta beskjutningen (både artilleri och kulspruteeld). Bilden av det taktiska uppträdandet är onekligen sådär - men det gäller för båda sidorna.

Ang de grunda värnen, som någon hade synpunkter på: Marken i området var mycket hård och stenig och de amerikanska soldaterna hade svårt att gräva ställningar i den näst intill kontinuerliga beskjutningen, för att inte tala om att de försvagades av bristen på mat och vatten. Alla som grävt värn på Gotland kan sympatisera.

Vissa klicheer har faktiskt en grund i verkligheten.

[Morgan]

Är det någon annan som har sett den här filmen?

Jag köpte den igår i mataffären och tyckte den var mycket välproducerad och verklighetstrogen, men att den tyvärr visade upp amerikansk nationalism.

Det jag menar är:

- I filmen nämner man att bataljonen lyckas hålla stånd mot tyska styrkor som omringar den, men man nämner ingenting om att tyskarnas läge med reserver, inte för att nämna stridserfaret manskap, var mycket knapert i oktober 1918, medan fransmännen, britterna och amerikanarna har hur mycket utvilat och välutrustat manskap som helst.

- De amerikanska soldaterna är jättebra både på avstånd och i närstrid medan de tyska soldaterna är bra på avstånd men totalt värdelösa i närstrid och inte verkar ha en chans när de inringade amerikanska soldaterna väl gör motstånd. Med tanke på att tyskarna hade varit i kriget längre än amerikanarna så borde det finnas en hel del veteraner där som skulle kunna göra livet mer än surt för amerikanarna.

Det är ett par saker jag tänkte på, men än så länge har jag bara sett filmen en gång.

Något ni andra skalmaniter som också har sett filmen har tänkt på som jag har missat?

Morgan

[Sarvi]

Slog ihop Morgans tråd om filmen med den gamla tråden i samma ämne.