Så byggdes Sverige

[a81]

Igår sändes första avsnittet av TV-serien Så byggdes Sverige, finns även på SVT Play. Jag tyckte att det var rätt bra. Sedan var det givetvis en del trötta klischéer om lortsverige före 1930 och det funktionalistiska paradiset efter 1930. Visst var det säkert en lyft för fattig stadsbefolkning, men som så ofta glömmer man att en mycket stor andel av svenskarna bodde på landet i början av 1900-talet.

Jag tror att många nutida svenskar hade trivts bättre med utedass och kakelugnar i ett halvstort, lite övermöblerat hus på landet 1920, än att bo med tre barn i en "modern" funkistvåa 1940...

Sedan var det jättebra att man lyfte fram avurbaniseringen på 1970-talet. Det känns bortglömt idag att städerna liksom tömdes på barnfamiljer. Också bra att de lyfte fram att "alla" hade råd att köpa hus på 1970-talet.

Jag tänker att många som idag är lite yngre och uppväxta i villa på mindre ort, men som nu bor i större städer har en lite skev bild av Sveriges urbana utveckling. De inser inte att det på 1980-talet mest var ungdomar (under 25-30 år) och äldre människor bodde i lägenhet inne i stan, även i relativt stora städer. Visst såg det annorlunda ut på t.ex. Östermalm i Stockholm, men jag tänker att just Stockholm och kanske Göteborg var lite av undantag. Sedan bodde givetvis många familjer med utländsk bakgrund i miljonprogrammets höghus, men viktigt att man lyfter fram att de flesta som var väletablerade i samhället hade råd att köpa villa från och med 1970-talet och ungefär 30 år framåt, även i storstadsregionerna.

[sonderling]

Den var bättre än jag befarade. Tyckte dock de skummande förbi köksrenoveringarna på slutet. Men det är ju intressant också hur vi gått från ett "Vi" samhälle till ett "Jag, jag och jag ska också ha annars är det orättvist" samhälle.

Tänkte på det när jag gick min söndags promenad nyss. Det är inte bara han i vita huset som fördärvar ett kulturarv. Bara några hus bort från mitt så slängde det unga paret ett funktionelt 60-tals kök i en kontainer*. Och just ja där är han som rev ett gammalt torp vid havet och byggde en ful svart kloss i stället. Hur kunde han få tillstånd till det?

Nåväl den biten kommer kanske senare i serien. Nutiden alltså.

Så därför fattade jag inte början där man i framtiden skulle bo i en villamatta med likadana hus? Som på 50-talet? Det tror inte jag iallafall.

Sonderling

*Jag själv bor i ett radhus där ett ungt par 2022 rev ut det gamla köket mot ett nytt flådigt opraktiskt dito. Vilket börjar få mig att undra om vi inte ska göra en ny köksrenovering 3 år senare. Det är lite mot mina principer men....

[a81]

Ja, var tid har sin klåfingrighet. För 30, 40, 50 år sedan tilläggsisolerade man bort husens karaktär. Nu är det mer att man "blåser ut" innanmätet och skapar hem som ser ut som en hotellounge, samt hugger ner allt i trädgården och ersätter med trädäck...

Avsnittet var bra, men jag tänker att man kanske också skulle kunnat ha nämnt att:

1. Det faktiskt fanns "vanligt folk" som hade råd att bygga villa redan kring sekelskiftet 1900. Mangårdsbyggnader på landet var dessutom ofta villaliknande.
2. Typiska småstugeägare var relativt välbeställda arbetare (tänk hantverkare), som med 1930-talsmått mätt nog bodde relativt OK även innan de byggde huset, t.ex. kanske de hyrde en lägenhet på 2-3 rum och kök. Man gick nog sällan från slum till småstuga.
3. Den moderna bostadsstandardaren, med t.ex. egna rum till alla barn, kom först omkring 1970 med de större nybyggda villorna, samt genom att tidigare tvåfamiljshus gjordes om till enfamiljshus eller genom kraftig utbyggnad av t.ex. småstugor från 1930-talet.
4. Att småhus i Sverige sedan 1970-talet, utan någon riktigt rationell förklaring, har utsatts för hårdhänta ingrepp. Eller egentligen nämndes det indirekt i programmet när de intervjuade Marie Olsson Nylander och Bill Nylander...
5. Småhusbyggandet har varit mycket begränsat i Sverige sedan 1990-talet, vilket har gjort villadrömmen ouppnålig för många yngre familjer i storstadsområdena.

[a81]

Så därför fattade jag inte början där man i framtiden skulle bo i en villamatta med likadana hus? Som på 50-talet? Det tror inte jag iallafall.

Det tror inte jag heller, men däremot tror jag att man kommer att försöka hitta mer mellanformer mellan lägenhet och villa, typ radhus eller "stadsvillor" med små tomter.

[Smalandsman]

Eftersom det bl.a. diskuteras renovering och sekelskifteshus/ägare, så har jag - numer ägare till ett 1904-hus - ett inpass också.

Det hus vi köpt är från 1904 och på 420 kvadratmeter. Det var en pampig "Willa" i Schweizer-stil som uppfördes på ett stort skär nästan mitt i stan av en major som hade synnerligen stabilt kapital.
Som jag förstått det var det inte var mans möjlighet att bygga villor i den storleken runt sekelskiftet..eller för den delen senare heller.

Angående renoveringar så renoverades det här ståtliga bygget på 60-talet, då det tidsenliga kastades eller omarbetades i 60-talets anda. Ett sorgligt kapitel, där vi nu bräckt loss masonitskivor från 280-cm höga dubbeldörrar och hittat fantastiska spegeldörrar bakom, där flertalet haft fönster i sig. (t.o.m. en av toalettdörrarna)
Ett antal fönster har ersatts med modernare typer som inte alls matchar husets ursprungliga själ, och gavelornamenten borttagna.
En stor central trappa som förband bottenvåningen med övervåningen byggdes helt sonika bort, och ersattes med trapphus i ena sidan av huset. Helgerån!

Eftersom jag vurmar för den gamla stilen, ska jag inreda ett av rummen som ett gammaldags bibliotek i sekelskiftesanda.
Slut, kom.

[Hans]

Du får visa bilder.

Jag är uppväxt i huvudsak i tre olika villor från sextio-sjuttiotalet. Först i utkanten av Linköping, sedan Vallentuna och sist Ljungsbro. Alla tre var i nybyggda områden med liknande hus runt.

Min farfarsfar byggde en villa i Spånga 1905, inledningsvis för flera generationer. Stor tomt och han var möbelsnickare. Så inte överklass.

Min far var flygförare i flygvapnet och berättade att om han räknade med värdestegringen på huset konstaterade att han bott gratis i kanske 10 år. Mor var hemmafru då och när jag och far satt och räknade på det hela på åttiotalet så var det fullständigt omöjligt för en svensk officer i Armén att uppnå det som var en självklarhet på sextiotalet.

MVH

Hans

[loop]

En sak som glöms bort är hur många som hyr hus. Jag har släktingar som hyrt en gård utan mark sen 78 tex. Har även funnits en hel del hus att hyra av allmännyttan.

Har det tagits upp hur mycket som var offentligt eller rörelse ägt tidigare? Lantmännen, kooperationen, skogsägarorganisationer osv. var stora aktörer inom industrin. Men även inom resturang mm. Statens resturangverksamhet har ju uppmärksammats en hel del på senare år.
Jag är helt övertygad om att detta höll ordning på arbetsmarknaden. Domusresturangen, SARA, kommunala fik mm höll löner och villkor uppe. Liksom Riksbyggen, BPA, Berg och hus mfl.
Finns en del exempel som är talande. Bohusläns kooperativa stenindustri var den enda stenindustrin i Bohuslän som överlevde 50-talet(?), för man var hela tiden långt fram inom teknik och arbetarskydd. Man investerade på ett annat sätt. RESO är ett exempel på motsatsen.
Dagens förslumning av främst bygg- och resturangbranchen, tror jag inte hade varit möjlig med stora "offentliga" aktörer i branchen.

[a81]

Tycker också att man i första avsnittet hade kunnat lyfta fram hur vanligt det var med tvåfamiljshus under 1900-talets första hälft. Många halvstora cirka 100 år gamla villor hade från början en lägenhet nere och en på övervåningen.

[a81]

Du får visa bilder.

Jag är uppväxt i huvudsak i tre olika villor från sextio-sjuttiotalet. Först i utkanten av Linköping, sedan Vallentuna och sist Ljungsbro. Alla tre var i nybyggda områden med liknande hus runt.

Min farfarsfar byggde en villa i Spånga 1905, inledningsvis för flera generationer. Stor tomt och han var möbelsnickare. Så inte överklass.

Min far var flygförare i flygvapnet och berättade att om han räknade med värdestegringen på huset konstaterade att han bott gratis i kanske 10 år. Mor var hemmafru då och när jag och far satt och räknade på det hela på åttiotalet så var det fullständigt omöjligt för en svensk officer i Armén att uppnå det som var en självklarhet på sextiotalet.

MVH

Hans

Ja, många "vanliga människor" hade det bra i Sverige redan för 50-100 år sedan. Det känns som att rädslan att framställa historien som för idyllisk har gjort att man ibland överdriver åt andra hållet. Samtidigt vet jag att flera äldre anhöriga som, oberoende av varandra, har sagt att Astrid Lindgrens "Barnen i Bullerbyn" ligger nära hur det var på riktigt i Sverige för ungefär 100 år sedan, så verkligheten var nog delvis ganska idyllisk.

https://www.svtplay.se/alla-vi-barn-i-bullerbyn

[sonderling]

Intressant avsnitt om bruksorter. Jag imponeras endå över hur man som företag endå hade ett större tänk om sin personal. Även om det kanske alltid var altruistiskt. Nu förtiden känns det som att storföretagen gärna vill ha slavara om de fick det.

Inslaget om Kiruna var också intressant. Har nog inte fattat att man river så mycket. Tjatar ständigt på jobbet att vi borde göra en studie resa dit men i dessa snåltider är det inte aktuellt.

Sonderling

[loop]

Du får visa bilder.

Jag är uppväxt i huvudsak i tre olika villor från sextio-sjuttiotalet. Först i utkanten av Linköping, sedan Vallentuna och sist Ljungsbro. Alla tre var i nybyggda områden med liknande hus runt.

Min farfarsfar byggde en villa i Spånga 1905, inledningsvis för flera generationer. Stor tomt och han var möbelsnickare. Så inte överklass.

Min far var flygförare i flygvapnet och berättade att om han räknade med värdestegringen på huset konstaterade att han bott gratis i kanske 10 år. Mor var hemmafru då och när jag och far satt och räknade på det hela på åttiotalet så var det fullständigt omöjligt för en svensk officer i Armén att uppnå det som var en självklarhet på sextiotalet.

MVH

Hans

Ja, många "vanliga människor" hade det bra i Sverige redan för 50-100 år sedan. Det känns som att rädslan att framställa historien som för idyllisk har gjort att man ibland överdriver åt andra hållet. Samtidigt vet jag att flera äldre anhöriga som, oberoende av varandra, har sagt att Astrid Lindgrens "Barnen i Bullerbyn" ligger nära hur det var på riktigt i Sverige för ungefär 100 år sedan, så verkligheten var nog delvis ganska idyllisk.

https://www.svtplay.se/alla-vi-barn-i-bullerbyn

Efter 20-talet så stabiliserades det. Arbetsmarknadskonflikter var nåt som präglade hela 20-talet. Min norrländska arbetsklassläkt, var inte direkt Bullerbyn på 20-talet. Även om det säkert var bättre än tidigare på många vis.
Sen är det skillnad på barnperspektivet i Bullerbyn och vuxna arbetare.
Men detta är ganska talande https://sv.wikipedia.org/wiki/Skolmat_i_Sverige
Denna bok rekommenderas, trots att det är skånskt
https://ordfrontforlag.se/bocker/hundra ... mma-klass/

[a81]

Jo, man får också tänka på att unga vuxna samt pensionärer ofta hade det mycket tuffare än en par i 40-årsåldern med barn i 1920-talets Sverige (jfr Bullerbyn). Så är det i viss mån än idag. Är man etablerad på bostads- och arbetsmarknaden samt orkar jobba så har man det oftast bättre än genomsnittet.

Såg nyss delar av avsnittet om förorten. Tyckte att det var intressant även om det blir väl mycket miljonprogramsvurm, man borde ha givit mer utrymme för andra perspektiv. Sedan är jag frågande inför kronologin. Visst är det möjligt att familjer frivilligt lämnade "dragiga" innerstadsområden i Stockholm till förmån för miljonprogramsliknande Vällingby på 1950-talet, men det egentliga miljonprogrammet kom senare (1965-1975). Medel-Svensson hade då blivit så pass välbeställd och hade andra preferenser när det gällde boende än att flytta in hela familjen i en tvåa i en "ABC-stad". Samtidigt byggdes mycket annat än höghus i betong inom ramen för miljonprogrammet. Stora delar av medelklassen i Sverige bor i miljonprogramsvillor/-radhus utan att veta om det!

[loop]

. Samtidigt byggdes mycket annat än höghus i betong inom ramen för miljonprogrammet. Stora delar av medelklassen i Sverige bor i miljonprogramsvillor/-radhus utan att veta om det!

Detta har det hycklats med så länge jag kan minnas. Främst från högerhåll. S ser väl som vanligt ingen poäng i att berätta om det. Dom har ju en fäbless för att inte berätta om bra saker i sin historia.
V är så usla på marknadsföring att dom inte skulle kunna ge bort isglass i Sahara. Så dom säger inte heller nåt om det.

[a81]

En annan skillnad är att Sverige fortfarande på 1950-talet var ganska agrart. Många familjer som trängde ihop sig i Vällingby på 1950-talet hade nog ena benet kvar ute på landet, exempelvis föräldrar eller syskon boende på rena landsbygden. Barnen kunde t.ex. åka till farmor och farfar på landet på sommarlovet. Det var nog mindre av det omkring 1970 när miljonprogrammet var i full gång.

Dessutom förekom nästan inte bilpendning i Sverige 1955. Omkring 1970 däremot var det lättare att bosätta sig lite utanför stan och ta bilen till jobbet, vilket gjorde boende i miljonprogrammets flerfamiljshus oattraktivt för "medel-Svensson".

Samtidigt bodde ändå många, med nutida mått mätt, med svenska bakgrund i miljonprogrammets flerfamiljshus på 1960- och 1970-talet. Dagens segregation uppkom väl egentligen på 1980-talet när en liberaliserad bolånemarknad gjorde det lättare för låginkomsttagare, unga föräldrar, ensamstående föräldrar, etc. att låna pengar till en bostadsrätt. Samtidigt byggdes också mycket bostadsrättradhus och liknande som gjorde villadrömmen (nästan) nåbar för många som inte hade så stark privatekonomi. Dessutom började de äldre som flyttats från rivningshus till miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen försvinna på 1980-talet.