Visserligen länge sedan jag läste den första Hasselboken(tror jag)De fördömdas legion, som jag tyckte var ganska bra och innehöll vissa litterära kvaliteter. Har också för mig att den fick visst beröm.
Den blev ju också en viss framgång för Hassel. Detta verkar ha genererat viljan att klämma ur så mkt som möjligt ur genren. Efterföljande böcker med något enstaka undantag är ju rena skiten, rent ut sagt. Beundrar Hellqvist som orkar analysera "den blodiga vägen" som i mitt tycke verkar vara skriven av en testosteron dopad 10-åring. Men att fördöma o dra alla böckerna över en o samma kam är kanske inte rätt? Beträffande nägons synpunkt om medförfattare är det ju helt klart åtminstone i mina ögon att det inte är samma författare till alla böckerna.
Operation Sven Hassel
Re: Operation Sven Hassel
Mvh
Gostap
"Fortis in adversis humilis in secundis"
Gostap
"Fortis in adversis humilis in secundis"
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Operation Sven Hassel
"Krigsrätt" (originaltitel: "Krigsret") kom på danska 1978 och i svensk översättning 1979. I vanlig ordning är det en berättelse om död och elände på fronten, supande, slagsmål, Portas skumma affärer, förtryck, specialuppdrag och andra klassiska inslag. Hassel nämner inte längre att hans enhet är "27:e pansarstraffregementet", och ingen av berättelsens huvudpersoner ser insidan av en stridsvagn i hela boken. I stället är det infanteristrid och kommandoräder bakom fiendens linjer på den finska delen av östfronten, levererat med Hassels sedvanliga excesser.
Att det rör sig om en roman och inte något självupplevt framgår av de kapitel som följer helt andra personer än Hassel, om nu någon fortfarande tror att Hassels berättelser är självupplevda. Ett par kapitel behandlar titelns krigsrätt och händelserna efteråt, och även om skildringen av rättsförfarandet, fängelset och Berlin 1943 knappast övertygar, så är berättelsen om löjtnant Wisling och dr Menckel bättre skriven och intressantare än kapitlen med Hassel och gänget. Författaren saknar inte talang, även om man kunde önska att det hela hade vilat på bättre research.
Ett problem med berättelsen är att det krävs en del läsande mellan raderna innan man klurat ut när den ska utspela sig, och inte ens då hänger kronologin ihop. Några få tidsmarkörer anger när handlingen äger rum. Till att börja med inleds och avslutas boken på den norra delen av fronten, vilket betyder att det måste röra sig om senhösten och vintern 1943 (ett år senare hade ju Finland brutit med Tyskland). I ett samtal mellan ett par ryssar (sidan 262) nämns att det är tre år sedan kriget började (för ryssarnas del 1941, fast då borde innevarande år vara 1944. Detta kan inte stämma, då Gamle på sidan 134 talar om att det snart är jul, för att sedan på sidan 286 konstatera att det är julafton, och därmed fortfarande 1943. Räknar man bakåt, så verkar handlingen ta sin början i september 1943, men då vädret anges vara hård vinter, går det inte ihop sig. Författaren har i vanlig ordning varit slarvig med att hålla koll på tiden.
Ett flertal uppgifter i ”Krigsrätt” kommer i konflikt med kronologin. På sidan 69 omnämns "den politiske officeren" (NSFO), en funktion som infördes i december 1943, d.v.s. efter tillfället i boken. På sidan 90 nämns inringningsslaget vid Tjerkassy (Korsun), som ägde rum 24/1 – 16/2 1944, det vill säga efter att bokens handling slutar. På sidan 152 talas det om "SS-Sonderbrigade Dirlewanger", vilket var enhetens namn under en kort tid hösten 1944, närmare ett år efter handlingen i ”Krigsrätt”.
En lite märklig omständighet är att man på sidan 191 är i kontakt med Panzer-Ersatz-Abteilung 11 för att lösa ett knepigt personalärende inom enheten. Denna enhet var underställd Panzer-Regiment 11, vilket i sin tur ingick i 6. Panzer-Division, det vill säga den division Hassel påstår sig egentligen ha tillhört. Skulle Hassel och gänget fortfarande höra till en straffenhet kan de knappast ha ingått i den divisionen. Fast detta innebär ytterligare en komplikation, då 6. Panzer-Division vid tidpunkten för handlingen i "Krigsrätt" befann sig vid Kirovograd, underställd armégrupp Syd. Dessutom är Hassels enhet samma gamla 2:a pluton i 5:e kompaniet som det varit sedan han kom till Panzer-Straf-Regiment 27.
Att författaren (eller författarna) inte har någon koll på vad de själva skrivit bevisas av att den gamle bekantingen "Järn-Gustav" i Torgau återvänder från de döda. Trots att han dog våren 1943 (enligt "Marschbataljon"), så dyker han upp igen på hösten samma år (sidan 71 ff).
Vapenfakta har aldrig varit Hasselböckernas starka sida. På sju ställen i boken nämns ryssar beväpnade med "Kalashnikov", ett vapen som introducerades 1949. Av sammanhanget förstår man att det egentligen är k-pisten PPSh som avses. På sidan 240 omnämns IS-2:or ("Josef Stalin"-stridsvagnar); dessa gjorde sin slagfältsdebut våren 1944. I det inledande kapitlet ska Hassel och gänget spränga en järnvägsbro med "Lewisbomber" (sidan 13). Egentligen hette bombtypen Lewesbomber, och användes vid kommandoräder för att förstöra flygplan. I boken utlöses de på ett lite märkligt sätt: både tidrör och eltändpatron (sidan 22). Det är antingen eller, inte både och. På sidan 61 använder man pansarvärnskanoner med kaliber 20 mm. Bortsett från att den kalibern var tämligen ineffektiv mot T-34:or (fast en del slogs ut trots allt), så hade tyskarna inte någon pv-kanon med den kalibern. Däremot hade man en 20 mm:s automatkanon som främst användes mot flygplan, men även "mjuka" markmål.
En gammal Hassel-favorit dyker upp igen: de ryska pansarslädarna. De brukar sällan beskrivas särskilt ingående, men det rör sig om en fantasiprodukt baserad på de ryska aerosan-"skotrarna", även kallade "luftslädar". Dessa var lätta, lådliknande fordon med plats för 2-5 personer och som löpte på skidor, framdrivna likt en svävare av en propeller baktill. Beväpningen kunde bestå av en kulspruta. En typisk modell var NKL-26, som hade en besättning på två personer. I Hassels värld är pansarslädarna bättre bepansrade och beväpnade, och med plats för en skyttegrupp. I "Krigsrätt" dyker de upp på sidan 31, medan "motorslädar" gör sitt intåg på sidan 301. Dessa beskrivs ha "kedjor" (band?), pansar, samt torn med 50-mm:s kanon. Enligt Nationalencyklopedin är "motorsläde" en synonym för "luftsläde". Fordonen i "Krigsrätt" har inte funnits i verkligheten.
Jag har inte satt mig in i det militära rättsväsendet under nazitiden, men bokens beskrivning känns överdriven. Om inte annat blandas fångar från Heer, Kriegsmarine och Waffen-SS i samma fängelse, trots att de olika vapengrenarna inte hade en gemensam militärdomstol. De dödsdömda soldaterna iförs röda fångdräkter, något jag inte hört talas om tidigare, ens i andra Hasselböcker. Dessutom särskiljs dömda soldater genom axelklaffar med olika färg beroende på vilken typ av brott de dömts för. Det låter mest som en fantasi baserad på de tecken som användes i koncentrationslägren.
Skildringen av Berlin är dramatisk men knappast korrekt. Kringströvande SD-patruller hänger plundrare från lyktstolpar, och sammanbrottet verkar närmast totalt. Det hela känns mer typiskt för de sista krigsveckorna 1945 än hösten 1943. Bortsett från en kraftig bombräd den 22-23 november (RAF:s mest framgångsrika mot Berlin), så hade staden varit relativt förskonad ditintills, och Berlin fungerade på det hela taget som innan. Ska man vara generös, kan man anta att det är den bombräden som skildras då den stämmer någorlunda väl tidsmässigt. Fast även om bombkampanjen mot Berlin precis hade inletts, så var den inte så intensiv som det påstås i boken, där man får intrycket att staden bombades varje natt.
Något som man märker när man jämför tidiga och senare Hasselböcker är att enheter och deras garnisonsorter stämmer bättre överens i de senare böckerna. Troligen är det för att Hassel investerat i Tessins mastodontverk om alla tyska enheter av bataljons storlek och uppåt. Därmed inte sagt att det blir lite tokigt emellanåt... På sidan 28-29 påstås det att en fästnings(infanteri)bataljon 999 bestod av mentalsjuka, och de skickas cyniskt ut i ett minfält. Nu fanns det 23 stycken "999"-bataljoner, som skildes åt genom romerska siffror, och de var sammansatta av diverse kriminella, inte "mindervärdigt" soldatmaterial. De hade visserligen farliga uppdrag, men att röja minfält med fötterna ingick inte i arbetsbeskrivningen...
När löjtnant Wisling, som introduceras på sidan 57, presenteras närmare på sidan 102, påstås han tillhöra Gebirgsjäger-Regiment 98, som ingick i 1. Gebirgsjäger-Division, och som i själva verket befann sig på Korfu i den grekiska övärlden i oktober 1943. Vad Wisling gör i en kampgrupp norr om Polcirkeln förklaras aldrig... När Wisling pratar med sina medfångar, är det två av dem som hör till icke-existerande enheter: "Grenadier-Regiment 5 Potsdam" och "Kavallerie-Regiment 15", det senare upplöst 1939. På sidan 173 nämns "5. Geheime Feldpolizei-Bataillon". De hemliga fältpolis-enheterna organiserades i grupper, inte bataljoner, och någon "Gruppe Geheime Feldpolizei 5" har inte funnits. Sedan kan man göra en del radanmärkningar om andra enheter, men de är knappt värda att ta upp.
Sedan har vi den vanliga ransonen udda "fakta", som inte stämmer vid närmare kontroll. På sidan 11 påstås att en tablett Pervitin (metamfetamin) påstås hålla en vaken i en hel vecka; effekten satt egentligen i några timmar. Längre fram påstås det att det fanns fångceller i Bendlerblock – byggnaden (som figurerar i filmen "Valkyria") huserade diverse försvarsmyndigheter (sidan 77), inte fångceller. Att det bedrevs atombombsforskning vid Peenemünde (sidan 95) stämmer inte heller. Dirlewangerbrigaden har redan nämnts, och på sidan 152 påstås dess chef, Oskar Dirlewanger, ha tjänstegraden Brigadeführer. Han hade som mest graden strax under, SS-Oberführer. En sak man slipper är NKVD-mössor med gröna kors, men på sidan 208 får man höra talas om de tyska "förvaltningstruppernas giftgröna uniform". Om Hassel med detta avser polistruppernas uniform, så var färgen en blågrönare nyans av den vanliga fältgrå färgen, och knappast den neongröna färg man ser framför sig. På nästa sida omtalas finska soldater med "partisanernas kragspegel". Troligen ska det vara soldater från ett sissiförband, som var fjärrspaningssoldater och inte partisaner. Inte heller ryssarna komer undan: 238:e sovjetiska infanteridivisionen befann sig aldrig på det norra frontavsnittet (sidan 327).
Det bästa har jag sparat till sist. Ju fler Hasselböcker man läser, desto mer trasslar författaren (författarna?) in sig i orimligheter. Om man ska tro ”De fördömdas legion”, så såras Hassel i striderna om Kiev i november 1943, och ska man gå efter handlingen i ”Monte Cassino” så befinner sig Hassel och kompani samtidigt i Italien, fast det kompliceras av att de i samma veva slåss i trakten av Tjerkassy (”Döden på larvfötter”). Och så har vi då ”Krigsrätt”, som lustigt nog utspelar sig under samma vintermånader. Hassel är med andra ord på fyra platser samtidigt (minst; jag har inte granskat alla böcker). Vintern året före var han både i och utanför Stalingrad, beroende på vilken bok man läser. Tyskarna var duktiga på mycket, men kloning låg bortanför deras förmåga.
"Krigsrätt" var den näst näst sista av Hassels böcker, och följdes av "GPU-fängelset" och "Kommissarien". Det har gått rykten om att en femtonde bok ska komma, men det är knappast troligt. Vem vet; den kanske ska utspela sig vintern 1943-44...
Att det rör sig om en roman och inte något självupplevt framgår av de kapitel som följer helt andra personer än Hassel, om nu någon fortfarande tror att Hassels berättelser är självupplevda. Ett par kapitel behandlar titelns krigsrätt och händelserna efteråt, och även om skildringen av rättsförfarandet, fängelset och Berlin 1943 knappast övertygar, så är berättelsen om löjtnant Wisling och dr Menckel bättre skriven och intressantare än kapitlen med Hassel och gänget. Författaren saknar inte talang, även om man kunde önska att det hela hade vilat på bättre research.
Ett problem med berättelsen är att det krävs en del läsande mellan raderna innan man klurat ut när den ska utspela sig, och inte ens då hänger kronologin ihop. Några få tidsmarkörer anger när handlingen äger rum. Till att börja med inleds och avslutas boken på den norra delen av fronten, vilket betyder att det måste röra sig om senhösten och vintern 1943 (ett år senare hade ju Finland brutit med Tyskland). I ett samtal mellan ett par ryssar (sidan 262) nämns att det är tre år sedan kriget började (för ryssarnas del 1941, fast då borde innevarande år vara 1944. Detta kan inte stämma, då Gamle på sidan 134 talar om att det snart är jul, för att sedan på sidan 286 konstatera att det är julafton, och därmed fortfarande 1943. Räknar man bakåt, så verkar handlingen ta sin början i september 1943, men då vädret anges vara hård vinter, går det inte ihop sig. Författaren har i vanlig ordning varit slarvig med att hålla koll på tiden.
Ett flertal uppgifter i ”Krigsrätt” kommer i konflikt med kronologin. På sidan 69 omnämns "den politiske officeren" (NSFO), en funktion som infördes i december 1943, d.v.s. efter tillfället i boken. På sidan 90 nämns inringningsslaget vid Tjerkassy (Korsun), som ägde rum 24/1 – 16/2 1944, det vill säga efter att bokens handling slutar. På sidan 152 talas det om "SS-Sonderbrigade Dirlewanger", vilket var enhetens namn under en kort tid hösten 1944, närmare ett år efter handlingen i ”Krigsrätt”.
En lite märklig omständighet är att man på sidan 191 är i kontakt med Panzer-Ersatz-Abteilung 11 för att lösa ett knepigt personalärende inom enheten. Denna enhet var underställd Panzer-Regiment 11, vilket i sin tur ingick i 6. Panzer-Division, det vill säga den division Hassel påstår sig egentligen ha tillhört. Skulle Hassel och gänget fortfarande höra till en straffenhet kan de knappast ha ingått i den divisionen. Fast detta innebär ytterligare en komplikation, då 6. Panzer-Division vid tidpunkten för handlingen i "Krigsrätt" befann sig vid Kirovograd, underställd armégrupp Syd. Dessutom är Hassels enhet samma gamla 2:a pluton i 5:e kompaniet som det varit sedan han kom till Panzer-Straf-Regiment 27.
Att författaren (eller författarna) inte har någon koll på vad de själva skrivit bevisas av att den gamle bekantingen "Järn-Gustav" i Torgau återvänder från de döda. Trots att han dog våren 1943 (enligt "Marschbataljon"), så dyker han upp igen på hösten samma år (sidan 71 ff).
Vapenfakta har aldrig varit Hasselböckernas starka sida. På sju ställen i boken nämns ryssar beväpnade med "Kalashnikov", ett vapen som introducerades 1949. Av sammanhanget förstår man att det egentligen är k-pisten PPSh som avses. På sidan 240 omnämns IS-2:or ("Josef Stalin"-stridsvagnar); dessa gjorde sin slagfältsdebut våren 1944. I det inledande kapitlet ska Hassel och gänget spränga en järnvägsbro med "Lewisbomber" (sidan 13). Egentligen hette bombtypen Lewesbomber, och användes vid kommandoräder för att förstöra flygplan. I boken utlöses de på ett lite märkligt sätt: både tidrör och eltändpatron (sidan 22). Det är antingen eller, inte både och. På sidan 61 använder man pansarvärnskanoner med kaliber 20 mm. Bortsett från att den kalibern var tämligen ineffektiv mot T-34:or (fast en del slogs ut trots allt), så hade tyskarna inte någon pv-kanon med den kalibern. Däremot hade man en 20 mm:s automatkanon som främst användes mot flygplan, men även "mjuka" markmål.
En gammal Hassel-favorit dyker upp igen: de ryska pansarslädarna. De brukar sällan beskrivas särskilt ingående, men det rör sig om en fantasiprodukt baserad på de ryska aerosan-"skotrarna", även kallade "luftslädar". Dessa var lätta, lådliknande fordon med plats för 2-5 personer och som löpte på skidor, framdrivna likt en svävare av en propeller baktill. Beväpningen kunde bestå av en kulspruta. En typisk modell var NKL-26, som hade en besättning på två personer. I Hassels värld är pansarslädarna bättre bepansrade och beväpnade, och med plats för en skyttegrupp. I "Krigsrätt" dyker de upp på sidan 31, medan "motorslädar" gör sitt intåg på sidan 301. Dessa beskrivs ha "kedjor" (band?), pansar, samt torn med 50-mm:s kanon. Enligt Nationalencyklopedin är "motorsläde" en synonym för "luftsläde". Fordonen i "Krigsrätt" har inte funnits i verkligheten.
Jag har inte satt mig in i det militära rättsväsendet under nazitiden, men bokens beskrivning känns överdriven. Om inte annat blandas fångar från Heer, Kriegsmarine och Waffen-SS i samma fängelse, trots att de olika vapengrenarna inte hade en gemensam militärdomstol. De dödsdömda soldaterna iförs röda fångdräkter, något jag inte hört talas om tidigare, ens i andra Hasselböcker. Dessutom särskiljs dömda soldater genom axelklaffar med olika färg beroende på vilken typ av brott de dömts för. Det låter mest som en fantasi baserad på de tecken som användes i koncentrationslägren.
Skildringen av Berlin är dramatisk men knappast korrekt. Kringströvande SD-patruller hänger plundrare från lyktstolpar, och sammanbrottet verkar närmast totalt. Det hela känns mer typiskt för de sista krigsveckorna 1945 än hösten 1943. Bortsett från en kraftig bombräd den 22-23 november (RAF:s mest framgångsrika mot Berlin), så hade staden varit relativt förskonad ditintills, och Berlin fungerade på det hela taget som innan. Ska man vara generös, kan man anta att det är den bombräden som skildras då den stämmer någorlunda väl tidsmässigt. Fast även om bombkampanjen mot Berlin precis hade inletts, så var den inte så intensiv som det påstås i boken, där man får intrycket att staden bombades varje natt.
Något som man märker när man jämför tidiga och senare Hasselböcker är att enheter och deras garnisonsorter stämmer bättre överens i de senare böckerna. Troligen är det för att Hassel investerat i Tessins mastodontverk om alla tyska enheter av bataljons storlek och uppåt. Därmed inte sagt att det blir lite tokigt emellanåt... På sidan 28-29 påstås det att en fästnings(infanteri)bataljon 999 bestod av mentalsjuka, och de skickas cyniskt ut i ett minfält. Nu fanns det 23 stycken "999"-bataljoner, som skildes åt genom romerska siffror, och de var sammansatta av diverse kriminella, inte "mindervärdigt" soldatmaterial. De hade visserligen farliga uppdrag, men att röja minfält med fötterna ingick inte i arbetsbeskrivningen...
När löjtnant Wisling, som introduceras på sidan 57, presenteras närmare på sidan 102, påstås han tillhöra Gebirgsjäger-Regiment 98, som ingick i 1. Gebirgsjäger-Division, och som i själva verket befann sig på Korfu i den grekiska övärlden i oktober 1943. Vad Wisling gör i en kampgrupp norr om Polcirkeln förklaras aldrig... När Wisling pratar med sina medfångar, är det två av dem som hör till icke-existerande enheter: "Grenadier-Regiment 5 Potsdam" och "Kavallerie-Regiment 15", det senare upplöst 1939. På sidan 173 nämns "5. Geheime Feldpolizei-Bataillon". De hemliga fältpolis-enheterna organiserades i grupper, inte bataljoner, och någon "Gruppe Geheime Feldpolizei 5" har inte funnits. Sedan kan man göra en del radanmärkningar om andra enheter, men de är knappt värda att ta upp.
Sedan har vi den vanliga ransonen udda "fakta", som inte stämmer vid närmare kontroll. På sidan 11 påstås att en tablett Pervitin (metamfetamin) påstås hålla en vaken i en hel vecka; effekten satt egentligen i några timmar. Längre fram påstås det att det fanns fångceller i Bendlerblock – byggnaden (som figurerar i filmen "Valkyria") huserade diverse försvarsmyndigheter (sidan 77), inte fångceller. Att det bedrevs atombombsforskning vid Peenemünde (sidan 95) stämmer inte heller. Dirlewangerbrigaden har redan nämnts, och på sidan 152 påstås dess chef, Oskar Dirlewanger, ha tjänstegraden Brigadeführer. Han hade som mest graden strax under, SS-Oberführer. En sak man slipper är NKVD-mössor med gröna kors, men på sidan 208 får man höra talas om de tyska "förvaltningstruppernas giftgröna uniform". Om Hassel med detta avser polistruppernas uniform, så var färgen en blågrönare nyans av den vanliga fältgrå färgen, och knappast den neongröna färg man ser framför sig. På nästa sida omtalas finska soldater med "partisanernas kragspegel". Troligen ska det vara soldater från ett sissiförband, som var fjärrspaningssoldater och inte partisaner. Inte heller ryssarna komer undan: 238:e sovjetiska infanteridivisionen befann sig aldrig på det norra frontavsnittet (sidan 327).
Det bästa har jag sparat till sist. Ju fler Hasselböcker man läser, desto mer trasslar författaren (författarna?) in sig i orimligheter. Om man ska tro ”De fördömdas legion”, så såras Hassel i striderna om Kiev i november 1943, och ska man gå efter handlingen i ”Monte Cassino” så befinner sig Hassel och kompani samtidigt i Italien, fast det kompliceras av att de i samma veva slåss i trakten av Tjerkassy (”Döden på larvfötter”). Och så har vi då ”Krigsrätt”, som lustigt nog utspelar sig under samma vintermånader. Hassel är med andra ord på fyra platser samtidigt (minst; jag har inte granskat alla böcker). Vintern året före var han både i och utanför Stalingrad, beroende på vilken bok man läser. Tyskarna var duktiga på mycket, men kloning låg bortanför deras förmåga.
"Krigsrätt" var den näst näst sista av Hassels böcker, och följdes av "GPU-fängelset" och "Kommissarien". Det har gått rykten om att en femtonde bok ska komma, men det är knappast troligt. Vem vet; den kanske ska utspela sig vintern 1943-44...
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Operation Sven Hassel
Apropå min kommentar om en uppgift i "Den blodiga vägen":
Jag upptäckte att det visst fanns generaler med fyra "Rangstern"; de var generalöverstar med generalfältmarskalks rang. Fast det var en rang som fanns före kriget, så Hassels påstående gäller inte då Barcelona-Bloms general ska ha fått sin fjärde stjärna under kriget.Sidan 26: Barcelona-Bloms general påstås ha fått sin "fjärde stjärna". Gradbeteckningarna för generaler hade som max tre "stjärnor" ("Rangstern"), nästa grad var generalfältmarsalk som hade korsade marskalkstavar som symbol.
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9520
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Re: Operation Sven Hassel
Denna grad - Generalöverste med GFM:s rang var för fredstida bruk och vid krig räkandes det med att dessa stod i tur att få marskalkstaven.B Hellqvist skrev:Apropå min kommentar om en uppgift i "Den blodiga vägen":
Jag upptäckte att det visst fanns generaler med fyra "Rangstern"; de var generalöverstar med generalfältmarskalks rang. Fast det var en rang som fanns före kriget, så Hassels påstående gäller inte då Barcelona-Bloms general ska ha fått sin fjärde stjärna under kriget.Sidan 26: Barcelona-Bloms general påstås ha fått sin "fjärde stjärna". Gradbeteckningarna för generaler hade som max tre "stjärnor" ("Rangstern"), nästa grad var generalfältmarsalk som hade korsade marskalkstavar som symbol.
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Operation Sven Hassel
”Döden på larvfötter” publicerades 1958 på danska under författarnamnet Sven Hassel. Det var den första boken efter debuten med ”De fördömdas legion” 1953. Boken gavs ut på svenska 1960. 1987 kom en film med samma titel, men handlingen hade inte mycket gemensamt med boken. Alla sidhänvisningar gäller Berghs pocketutgåva.
Det bör påpekas att ”27. pansarstraffregementet” aldrig har funnits. Det fanns ett 27:e pansarregemente som ingick i 19:e pansardivisionen. Den tyska armén hade inga straffenheter större än bataljons styrka, och dessa hade inte några stridsvagnar utan var infanteriförband. Intressant nog så stämmer det fältpostnummer Hassel uppger i ”Döden på larvfötter” (sid. 96) med ett av kompanierna i 11. pansarregementet (som ingick i 6. pansardivisionen), och i vilket Hassel påstås ha tjänstgjort.
Handlingen verkar ta sin början hösten 1943. Staden som bombas drabbas av en eldstorm. Soldaten Pluto, som är från Hamburg, reagerar inte något nämnvärt på bombningen, vilket får mig att tro att det är en annan stad än Hamburg. Möjligen skulle det kunna vara Kassel, som brandbombades hårt den 22 oktober 1943, men i så fall stämmer inte militärområdesindelningen, där Kassel ingick i Wehrkreis IX, medan Paderborn (där handlingen fortsätter) låg i Wehrkreis VI (intressant nog var Panzer-Ersatz-Abteilung 11 förlagd till Paderborn – den enhet Hassel “borde” ha tillhört under utbildningen). På sidan 31 uppges att Köln och Hannover blev bombade samtidigt som den namnlösa staden, men detta stämmer inte med några kända bombräder. Enligt den föreslagna kronologin på hemsidan ”Porta’s Kitchen”, skulle handlingen börja på vintern 1943-44, men texten saknar referenser till snö, kyla och vinteruniformer, så jag tror mer på mitten av hösten. Efter ett kort kapitel med ett amoröst möte mellan Hassel och en kvinna, följer en förflyttning till Ukraina. Det verkar som om Hassel och gänget kommer fram i slutet av november. Boken slutar någon gång efter de hårda striderna i Korsun-fickan i januari-februari 1944.
3:e kompaniet i 27. pansarstraffregementets utbildnings- och ersättningsbataljon uppges ha 200 man (s. 9). Om det ska vara ett stridsvagnskompani, så borde antalet vara 110 (22 stridsvagnar x 5 man). Möjligen kan det vara så att kompaniet ska delas upp när träningen är över. Det kan tyckas lite märkligt att ett straffregemente skulle ha en utbildningsbataljon, då manskapet har tidigare erfarenhet. På flera ställen i boken nämns nyanlända, 18-åriga rekryter. Man kan undra vad de gjort för att förtjäna att skickas direkt till ett strafförband...
Sid. 35: Hassel anger sin grad som ”Fahnenjunkergefreiter” (underofficerskandidat), en benämning som slutade användas 29/1 1940, alltså över tre år tidigare.
Sid. 46: Referens till 114. grenadjärregementet. Detta hade upplösts redan i december 1942. Däremot fanns det ett 114. pansargrenadjärsregemente, underställt 6. pansardivisionen.
Sid. 57: Prat om att eventuellt provköra Tiger II ”Königstiger”. Vid tidpunkten för referensen (antagligen oktober 1943) existerade den endast som en fullskalamodell i trä; produktionen kom inte igång förrän ett par månader senare.
Sid. 58-59: Referens till en soldat vid 76. artilleriregementet, som ska ha mist benet vid Brest-Litovsk. Dels så tillhörde 76. AR armégrupp Nord (och inte Mitt, som anföll bl.a. Brest-Litovsk), dels så påstås personen fortfarande vara i tjänst, vilket är märkligt med tanke på det svåra handikappet.
Sid. 63: 57. pionjärbataljonen omnämns, och påstås befinna sig i Paderborn. Vid tidpunkten för handlingen var bataljonen underställd 6. pansardivisionen, och befann sig vid Djnepr på östfronten.
Sid.78: Referens till V-vapen, trots att det är bortåt åtta månader före deras debut, och sju månader före det tal, där Goebbels först antyder att de finns. Visserligen hade Peenemünde bombats av RAF ett par månader tidigare, men det var knappast allmänt känt vad som försiggick där.
Sid 80: Den lokala floran kommenteras, med omnämnande av träd (mahogny och akacia), som inte växer i södra Ryssland, vilket påstås (de förekommer ingenstans i Europa i fritt växande tillstånd). De pionjärbataljoner som omnämns är 74. (som fanns i området) och 94. (som inte fanns alls).
Sid. 86 & 224: Legionären (och senare även Hassel) påstås bära en armbindel för medlemmar av straffregementen. Den är vit, och har texten ”Sonderabteilung” flankerad av två dödskallar. Någon sådan bindel fanns inte.
Sid. 96: Det fältpostnummer Hassel uppger (23645) gäller för 1. kompaniet, Panzer-Abteilung 65, som sedermera skulle uppgå i 11. pansarregementet, den enhet som den riktige Hassel påstås ha tjänstgjort i.
Sid. 97: Hassel & co anländer till ”Branovaskaja”, en ort i trakten av Roslavl, troligen november 1943.
Sid. 100: Referens till 19. pansardivisionen, som antyds befinna sig i området. I själva verket befann sig divisionen i trakten av Kiev, över 400 km längre söderut. Även 52. armékåren omtalas, men den befann sig inte heller i närheten av Roslavl.
Sid. 103: Omnämnande av ”MG38”, vilket egentligen ska vara MG34. Kan vara en tryckfelsnisse.
Sid. 107, 120 & 207: Referens till 104. skytteregementet, vilket inte kan stämma, då det kapitulerade i Nordafrika 1942…
Sid. 119: Omkring en månad har förflutit sedan ankomsten till fronten, vilket borde betyda slutet av december.
Sid. 121: Hassel och gänget befinner sig i Mosjnij (Moshny), nordväst om Tjerkassy. Tidpunkten verkar vara i början av januari 1944 om man försöker extrapolera kronologin i texten, men det nämns att strider börjat söder om Tjerkassy, vilket snarare förlägger handlingen till tiden runt 24 januari, då Röda armén påbörjade sin inringning av de tyska divisionerna i Korsun-fickan.
Sid. 133 ff: Texten antyder att striden utkämpas i Tjerkassy, men staden låg bakom de sovjetiska linjerna före, under och efter slaget.
Sid. 136: Efter en månad, där pansarsoldaterna använts som infanteri, har de plötsligt försetts med Tiger-stridsvagnar. Detta är en ren överdrift, då inte ens SS-pansardivisionerna i Tjerkassy-fickan hade mer än en handfull vagnar. Rimligare hade varit om Hassel och gänget haft PzKpfw III, eller i bästa fall IV.
Sid. 138: Stridsvagnsminor (T.Mi.35 St?) läggs på sovjetiska stridsvagnar och ”trycks av”. Det är oklart hur det egentligen gick till, då minan krävde en belastning på 210 kilo för att utlösas.
Sid. 140: Striden i Tjerkassy uppges ha utspelat sig en ”höstnatt”, vilket är märkligt, då striderna började först i januari 1944…
Sid. 140: Förlusterna i denna första strid uppges vara 700 stupade och 853 sårade. Om vi förutsätter att full personalstyrka för ett pansarregemente var cirka 2000 man (vilket man ofta inte uppnådde; ofta fattades personal), så blev regementet nästan utplånat. Det är alltså med ett par hundra man som striderna under de följande veckorna ska utkämpas...
Sid. 148 & 159: I texten omnämns att soldaterna är beväpnade med panzerfaust, men av sammanhanget förstår man att det är panzerschreck som avses.
Sid. 149 ff: Hårda strider om ”Novo-Buda” (Novaja Buda), som jämnas med marken. I boken är det ”kampgrupp von Barring” som slåss, i verkligheten var det 105. infanteriregementet ur 72. infanteridivisionen som intyg byn (utan strid). Tidpunkten för detta var natten 11-12 februari, men på sidan 159 anger Hassel att datumet några dagar senare är den 26/1, endast två dagar efter att striderna om Korsun-fickan inleddes.
Sid. 163: Lillebror använder ett sovjetiskt automatgevär med val mellan enkelskott och automateld. Kan knappast röra sig om något annat än det sällsynta AVT-40.
Sid. 168 ff: Referenser till tyska ”stormkarbiner”, vilket knappast kan vara något annat än MP43 (senare MP44/StG44), men denna testades vid denna tid fortfarande i Armégrupp Nord.
Sid. 171: Hassel & co befinner sig fortfarande i Novo-Buda, där de slagit tillbaka 53 anfall. Datumet anges vara 8/3! Vid det laget var slaget om Korsun-fickan över sedan närmare tre veckor, och området låg flera mil bakom de sovjetiska linjerna. Fast det är kanske därför de fått slå tillbaka över ett anfall om dagen...
Sid. 177-178: Gamle går igenom förlusterna som deras regemente har lidit under kriget. Kom ihåg att ett pansarregemente hade omkring 2000 man vid full styrka.
”I Stalingrad gick det åt 5.000. Vid Kubanerbrohuvudet 3.500. Vid Kertj 2.800. Här i Tjerkassy har vi redan mist 2.500. I Medelhavet 1945 [troligt tryckfel; ska nog vara 1941, enligt sidan 95 i ”De fördömdas legion”] gick det åt 4.000 (...)”
Utöver de överdrivna förlustsiffrorna, så infinner sig redan i Hassels andra bok det som är ett signum för hela serien: förmågan att befinna sig på flera platser samtidigt. Om man går efter händelserna i ”De fördömdas legion”, så utraderas regementet i sena september 1941 vid sänkningen av trupptransportfartyget i Medelhavet, men är redo att slåss igen bara en månad senare. Det lyckas vara med både vid Moskva och senare Charkov, samtidigt som det slåss vid Kertj. Hassel lyckas vara ambulerande både i Vitryssland och inringad i Stalingrad vintern 1942-43. Striderna vid Kubanbrohuvudet pågick ungefär samtidigt som inringningen i Korsun-fickan. Ser man till Hassels senare produktion, så poppar han upp på minst fyra platser under vintern 1943-44. Om man ska tro ”De fördömdas legion”, så såras Hassel i striderna om Kiev i november 1943, och ska man gå efter handlingen i ”Monte Cassino” så befinner sig Hassel och kompani i Italien, fast det kompliceras av att de samtidigt slåss i Finland (”Krigsrätt”) och Ukraina (den granskade boken). Det gäller att krama ut mesta möjliga ur andra världskriget...
Sid. 190: Den sovjetiska 32. skyttedivisionen anges korrekt komma från Vladivostok, däremot missas det att den hette 29. gardesskyttedivisionen sedan ett par år tillbaka...
Sid. 197: NKVD-officerar med grönt kors på mösskullen- en återkommande hasselism.
Sid. 204: Referens till soldater från 67. infanteriregementet. Detta hette Panzergrenadier-Regiment 67 sedan september 1942, och befann sig i Italien vid tidpunkten för handlingen i boken.
Sid. 206: Den sovjetiska 32. skyttedivisionen har här nedgraderats till 32. skytteregementet.
Sid. 207: 1. pansardivisionen ligger risigt till, vilket antyder att det tidsmässigt skulle röra sig om inringningen av 1. pansararmén i slutet av mars 1944 (”Hube's pocket”), men med tanke på den allmänna röran i boken, så ska det antagligen föreställa 3. pansarkårens undsättningsförsök 11/2.
Sid.208 ff: 72. infanteriregementet hette egentligen 72. grenadjärregementet, och hörde till 46. infanteridivisionen, som inte befann sig tillsammans med 1. pansardivisionen, utan längre söderut vid Krivoi Rog.
Sid. 208: Kampgrupp von Barring består av ”knappt hundra man av de ursprungliga femhundra”. Två sidor senare får vi veta att kampgruppen har ”två officerare, sex underofficerare och 219 man i livet”.
Sid 210: Hassel och gänget anfalls av (B-26) ”Martin-bombmaskiner”, ett plan som inte ingick i Sovjets flygvapen.
Sid. 211: Porta beklagar sig över att allt kommer att ta slut 2000 kilometer från Berlin. Deras position borde vara omkring 1400 km från Berlin.
Sid. 212 & 292: Tyska stridsvagnar påstås vara märkta med hakkors, inte Balkenkreuz.
Sid. 212: Nu börjar förvirringen bli total. Handlingen borde tidsmässigt utspela sig i slutet av mars 1944, en och en halv månad efter att slaget om Korsun-fickan avslutats, men vi får veta att:
”Generalmajoren doktor Bäke (…) och den första pansardivisionen fortsätter sin väg mot Tjerkassy för att vidga den lucka, som vi slagit. Nio divisioner kämpar ännu desperat i fällan.”
Franz Bäke var vid den här tiden överstelöjtnant, och som tidigare påpekats, så stämmer inte kronologin. Hassel har brett ut dryga två veckors strider över ett par månader.
Sid. 220: Hassel anländer till Vjasma på väg till en kort permission i Berlin. Detta torde dock ha varit mer ohälsosamt än vad som framställs i boken, då Vjasma var i sovjetiska händer sedan mars 1943...
Sid 245: En SS-man har anlänt till straffregementet. Waffen-SS hade sina egna straffenheter, så varför skulle man skicka en SS-man till en av arméns?
Sid 262: Fler NKVD-män med gröna kors i mössorna.
Sid. 274: Soldaten Peters berättar som sitt öde, som börjar med att hans svärfar blir lokal nazistpamp i Schernberg nära Salzburg 1933. Salzburg ligger i Österrike, Schernberg likaså... Det österrikiska nazistpartiet förbjöds 1933.
Sid. 281: Rena julafton för 27. pansarstraffregementet – man har fått tilldelning av Tigerstridsvagnar. Det verkar vara en specialversion, då kanonen har kalibern 8,5 cm och vagnen var försedd med ”vattenturbiner”. På sidan 285 har kanonen uppgraderats till 10,5 cm:s kaliber.
Sid. 284: 27. PzStrReg har 17. pansardivisionen som flankstöd. 17. PD befann sig cirka 400 km sydväst om den plats Hassel säger sig befinna sig på vid den här tiden...
Sid. 288: Hassel och gänget riskerar att bli påskjutna av sovjetiska KV-2:or med 125 mm:s kanoner. De var beväpnade med haubitsar på 152 mm:s kaliber.
Sid. 300: Tigerstridsvagnen påstås ha en sidlucka vid förarplatsen för snabb evakuering. Tyvärr satt ett antal hjul i vägen...
Sid. 303: Här har Tigern äntligen fått rätt kaliber på kanonen. Dessutom är den utrustad med en eldkastare (även sidan 310).
Sid. 305: Tigern är även beväpnad med två MG 42. Det ska vara två MG 34, då pipbytessystemet på MG 42 inte möjliggjorde montering i stridsvagnsskrov.
Sid. 306: Strider i trakten av Lemberg (Lviv). Lviv intogs inte förrän i juli 1944.
Sid. 311: Tigern påstås väga 65 ton, vilket troligen beror på att den har en tank med åtta ton eldkastarbränsle...
Sid. 323: Gamle bluffar om att de tillhör ett infanteriregemente. Rätt djärvt, då de borde haft sina pansaruniformer på sig.
Det är inte uppenbart vid vilket datum handlingen upphör, men det borde vara i april. Man kan konstatera att redan i den andra boken hade författarnamnet Hassel etablerat formeln för vad som skulle bli en framgångsrik bokserie: överdriven krigsaction med namn på kända slag inkastade för att ge historisk polityr, råbarkade soldattyper och svidande kritik av en i stora delar uppdiktad tysk militarism som alibi. Den som tror att Hassel skildrar verkliga händelser har en mycket ytlig kunskap om andra världskriget, men Hassel är bara att gratulera till att ha lyckats sälja miljonupplagor.
Det bör påpekas att ”27. pansarstraffregementet” aldrig har funnits. Det fanns ett 27:e pansarregemente som ingick i 19:e pansardivisionen. Den tyska armén hade inga straffenheter större än bataljons styrka, och dessa hade inte några stridsvagnar utan var infanteriförband. Intressant nog så stämmer det fältpostnummer Hassel uppger i ”Döden på larvfötter” (sid. 96) med ett av kompanierna i 11. pansarregementet (som ingick i 6. pansardivisionen), och i vilket Hassel påstås ha tjänstgjort.
Handlingen verkar ta sin början hösten 1943. Staden som bombas drabbas av en eldstorm. Soldaten Pluto, som är från Hamburg, reagerar inte något nämnvärt på bombningen, vilket får mig att tro att det är en annan stad än Hamburg. Möjligen skulle det kunna vara Kassel, som brandbombades hårt den 22 oktober 1943, men i så fall stämmer inte militärområdesindelningen, där Kassel ingick i Wehrkreis IX, medan Paderborn (där handlingen fortsätter) låg i Wehrkreis VI (intressant nog var Panzer-Ersatz-Abteilung 11 förlagd till Paderborn – den enhet Hassel “borde” ha tillhört under utbildningen). På sidan 31 uppges att Köln och Hannover blev bombade samtidigt som den namnlösa staden, men detta stämmer inte med några kända bombräder. Enligt den föreslagna kronologin på hemsidan ”Porta’s Kitchen”, skulle handlingen börja på vintern 1943-44, men texten saknar referenser till snö, kyla och vinteruniformer, så jag tror mer på mitten av hösten. Efter ett kort kapitel med ett amoröst möte mellan Hassel och en kvinna, följer en förflyttning till Ukraina. Det verkar som om Hassel och gänget kommer fram i slutet av november. Boken slutar någon gång efter de hårda striderna i Korsun-fickan i januari-februari 1944.
3:e kompaniet i 27. pansarstraffregementets utbildnings- och ersättningsbataljon uppges ha 200 man (s. 9). Om det ska vara ett stridsvagnskompani, så borde antalet vara 110 (22 stridsvagnar x 5 man). Möjligen kan det vara så att kompaniet ska delas upp när träningen är över. Det kan tyckas lite märkligt att ett straffregemente skulle ha en utbildningsbataljon, då manskapet har tidigare erfarenhet. På flera ställen i boken nämns nyanlända, 18-åriga rekryter. Man kan undra vad de gjort för att förtjäna att skickas direkt till ett strafförband...
Sid. 35: Hassel anger sin grad som ”Fahnenjunkergefreiter” (underofficerskandidat), en benämning som slutade användas 29/1 1940, alltså över tre år tidigare.
Sid. 46: Referens till 114. grenadjärregementet. Detta hade upplösts redan i december 1942. Däremot fanns det ett 114. pansargrenadjärsregemente, underställt 6. pansardivisionen.
Sid. 57: Prat om att eventuellt provköra Tiger II ”Königstiger”. Vid tidpunkten för referensen (antagligen oktober 1943) existerade den endast som en fullskalamodell i trä; produktionen kom inte igång förrän ett par månader senare.
Sid. 58-59: Referens till en soldat vid 76. artilleriregementet, som ska ha mist benet vid Brest-Litovsk. Dels så tillhörde 76. AR armégrupp Nord (och inte Mitt, som anföll bl.a. Brest-Litovsk), dels så påstås personen fortfarande vara i tjänst, vilket är märkligt med tanke på det svåra handikappet.
Sid. 63: 57. pionjärbataljonen omnämns, och påstås befinna sig i Paderborn. Vid tidpunkten för handlingen var bataljonen underställd 6. pansardivisionen, och befann sig vid Djnepr på östfronten.
Sid.78: Referens till V-vapen, trots att det är bortåt åtta månader före deras debut, och sju månader före det tal, där Goebbels först antyder att de finns. Visserligen hade Peenemünde bombats av RAF ett par månader tidigare, men det var knappast allmänt känt vad som försiggick där.
Sid 80: Den lokala floran kommenteras, med omnämnande av träd (mahogny och akacia), som inte växer i södra Ryssland, vilket påstås (de förekommer ingenstans i Europa i fritt växande tillstånd). De pionjärbataljoner som omnämns är 74. (som fanns i området) och 94. (som inte fanns alls).
Sid. 86 & 224: Legionären (och senare även Hassel) påstås bära en armbindel för medlemmar av straffregementen. Den är vit, och har texten ”Sonderabteilung” flankerad av två dödskallar. Någon sådan bindel fanns inte.
Sid. 96: Det fältpostnummer Hassel uppger (23645) gäller för 1. kompaniet, Panzer-Abteilung 65, som sedermera skulle uppgå i 11. pansarregementet, den enhet som den riktige Hassel påstås ha tjänstgjort i.
Sid. 97: Hassel & co anländer till ”Branovaskaja”, en ort i trakten av Roslavl, troligen november 1943.
Sid. 100: Referens till 19. pansardivisionen, som antyds befinna sig i området. I själva verket befann sig divisionen i trakten av Kiev, över 400 km längre söderut. Även 52. armékåren omtalas, men den befann sig inte heller i närheten av Roslavl.
Sid. 103: Omnämnande av ”MG38”, vilket egentligen ska vara MG34. Kan vara en tryckfelsnisse.
Sid. 107, 120 & 207: Referens till 104. skytteregementet, vilket inte kan stämma, då det kapitulerade i Nordafrika 1942…
Sid. 119: Omkring en månad har förflutit sedan ankomsten till fronten, vilket borde betyda slutet av december.
Sid. 121: Hassel och gänget befinner sig i Mosjnij (Moshny), nordväst om Tjerkassy. Tidpunkten verkar vara i början av januari 1944 om man försöker extrapolera kronologin i texten, men det nämns att strider börjat söder om Tjerkassy, vilket snarare förlägger handlingen till tiden runt 24 januari, då Röda armén påbörjade sin inringning av de tyska divisionerna i Korsun-fickan.
Sid. 133 ff: Texten antyder att striden utkämpas i Tjerkassy, men staden låg bakom de sovjetiska linjerna före, under och efter slaget.
Sid. 136: Efter en månad, där pansarsoldaterna använts som infanteri, har de plötsligt försetts med Tiger-stridsvagnar. Detta är en ren överdrift, då inte ens SS-pansardivisionerna i Tjerkassy-fickan hade mer än en handfull vagnar. Rimligare hade varit om Hassel och gänget haft PzKpfw III, eller i bästa fall IV.
Sid. 138: Stridsvagnsminor (T.Mi.35 St?) läggs på sovjetiska stridsvagnar och ”trycks av”. Det är oklart hur det egentligen gick till, då minan krävde en belastning på 210 kilo för att utlösas.
Sid. 140: Striden i Tjerkassy uppges ha utspelat sig en ”höstnatt”, vilket är märkligt, då striderna började först i januari 1944…
Sid. 140: Förlusterna i denna första strid uppges vara 700 stupade och 853 sårade. Om vi förutsätter att full personalstyrka för ett pansarregemente var cirka 2000 man (vilket man ofta inte uppnådde; ofta fattades personal), så blev regementet nästan utplånat. Det är alltså med ett par hundra man som striderna under de följande veckorna ska utkämpas...
Sid. 148 & 159: I texten omnämns att soldaterna är beväpnade med panzerfaust, men av sammanhanget förstår man att det är panzerschreck som avses.
Sid. 149 ff: Hårda strider om ”Novo-Buda” (Novaja Buda), som jämnas med marken. I boken är det ”kampgrupp von Barring” som slåss, i verkligheten var det 105. infanteriregementet ur 72. infanteridivisionen som intyg byn (utan strid). Tidpunkten för detta var natten 11-12 februari, men på sidan 159 anger Hassel att datumet några dagar senare är den 26/1, endast två dagar efter att striderna om Korsun-fickan inleddes.
Sid. 163: Lillebror använder ett sovjetiskt automatgevär med val mellan enkelskott och automateld. Kan knappast röra sig om något annat än det sällsynta AVT-40.
Sid. 168 ff: Referenser till tyska ”stormkarbiner”, vilket knappast kan vara något annat än MP43 (senare MP44/StG44), men denna testades vid denna tid fortfarande i Armégrupp Nord.
Sid. 171: Hassel & co befinner sig fortfarande i Novo-Buda, där de slagit tillbaka 53 anfall. Datumet anges vara 8/3! Vid det laget var slaget om Korsun-fickan över sedan närmare tre veckor, och området låg flera mil bakom de sovjetiska linjerna. Fast det är kanske därför de fått slå tillbaka över ett anfall om dagen...
Sid. 177-178: Gamle går igenom förlusterna som deras regemente har lidit under kriget. Kom ihåg att ett pansarregemente hade omkring 2000 man vid full styrka.
”I Stalingrad gick det åt 5.000. Vid Kubanerbrohuvudet 3.500. Vid Kertj 2.800. Här i Tjerkassy har vi redan mist 2.500. I Medelhavet 1945 [troligt tryckfel; ska nog vara 1941, enligt sidan 95 i ”De fördömdas legion”] gick det åt 4.000 (...)”
Utöver de överdrivna förlustsiffrorna, så infinner sig redan i Hassels andra bok det som är ett signum för hela serien: förmågan att befinna sig på flera platser samtidigt. Om man går efter händelserna i ”De fördömdas legion”, så utraderas regementet i sena september 1941 vid sänkningen av trupptransportfartyget i Medelhavet, men är redo att slåss igen bara en månad senare. Det lyckas vara med både vid Moskva och senare Charkov, samtidigt som det slåss vid Kertj. Hassel lyckas vara ambulerande både i Vitryssland och inringad i Stalingrad vintern 1942-43. Striderna vid Kubanbrohuvudet pågick ungefär samtidigt som inringningen i Korsun-fickan. Ser man till Hassels senare produktion, så poppar han upp på minst fyra platser under vintern 1943-44. Om man ska tro ”De fördömdas legion”, så såras Hassel i striderna om Kiev i november 1943, och ska man gå efter handlingen i ”Monte Cassino” så befinner sig Hassel och kompani i Italien, fast det kompliceras av att de samtidigt slåss i Finland (”Krigsrätt”) och Ukraina (den granskade boken). Det gäller att krama ut mesta möjliga ur andra världskriget...
Sid. 190: Den sovjetiska 32. skyttedivisionen anges korrekt komma från Vladivostok, däremot missas det att den hette 29. gardesskyttedivisionen sedan ett par år tillbaka...
Sid. 197: NKVD-officerar med grönt kors på mösskullen- en återkommande hasselism.
Sid. 204: Referens till soldater från 67. infanteriregementet. Detta hette Panzergrenadier-Regiment 67 sedan september 1942, och befann sig i Italien vid tidpunkten för handlingen i boken.
Sid. 206: Den sovjetiska 32. skyttedivisionen har här nedgraderats till 32. skytteregementet.
Sid. 207: 1. pansardivisionen ligger risigt till, vilket antyder att det tidsmässigt skulle röra sig om inringningen av 1. pansararmén i slutet av mars 1944 (”Hube's pocket”), men med tanke på den allmänna röran i boken, så ska det antagligen föreställa 3. pansarkårens undsättningsförsök 11/2.
Sid.208 ff: 72. infanteriregementet hette egentligen 72. grenadjärregementet, och hörde till 46. infanteridivisionen, som inte befann sig tillsammans med 1. pansardivisionen, utan längre söderut vid Krivoi Rog.
Sid. 208: Kampgrupp von Barring består av ”knappt hundra man av de ursprungliga femhundra”. Två sidor senare får vi veta att kampgruppen har ”två officerare, sex underofficerare och 219 man i livet”.
Sid 210: Hassel och gänget anfalls av (B-26) ”Martin-bombmaskiner”, ett plan som inte ingick i Sovjets flygvapen.
Sid. 211: Porta beklagar sig över att allt kommer att ta slut 2000 kilometer från Berlin. Deras position borde vara omkring 1400 km från Berlin.
Sid. 212 & 292: Tyska stridsvagnar påstås vara märkta med hakkors, inte Balkenkreuz.
Sid. 212: Nu börjar förvirringen bli total. Handlingen borde tidsmässigt utspela sig i slutet av mars 1944, en och en halv månad efter att slaget om Korsun-fickan avslutats, men vi får veta att:
”Generalmajoren doktor Bäke (…) och den första pansardivisionen fortsätter sin väg mot Tjerkassy för att vidga den lucka, som vi slagit. Nio divisioner kämpar ännu desperat i fällan.”
Franz Bäke var vid den här tiden överstelöjtnant, och som tidigare påpekats, så stämmer inte kronologin. Hassel har brett ut dryga två veckors strider över ett par månader.
Sid. 220: Hassel anländer till Vjasma på väg till en kort permission i Berlin. Detta torde dock ha varit mer ohälsosamt än vad som framställs i boken, då Vjasma var i sovjetiska händer sedan mars 1943...
Sid 245: En SS-man har anlänt till straffregementet. Waffen-SS hade sina egna straffenheter, så varför skulle man skicka en SS-man till en av arméns?
Sid 262: Fler NKVD-män med gröna kors i mössorna.
Sid. 274: Soldaten Peters berättar som sitt öde, som börjar med att hans svärfar blir lokal nazistpamp i Schernberg nära Salzburg 1933. Salzburg ligger i Österrike, Schernberg likaså... Det österrikiska nazistpartiet förbjöds 1933.
Sid. 281: Rena julafton för 27. pansarstraffregementet – man har fått tilldelning av Tigerstridsvagnar. Det verkar vara en specialversion, då kanonen har kalibern 8,5 cm och vagnen var försedd med ”vattenturbiner”. På sidan 285 har kanonen uppgraderats till 10,5 cm:s kaliber.
Sid. 284: 27. PzStrReg har 17. pansardivisionen som flankstöd. 17. PD befann sig cirka 400 km sydväst om den plats Hassel säger sig befinna sig på vid den här tiden...
Sid. 288: Hassel och gänget riskerar att bli påskjutna av sovjetiska KV-2:or med 125 mm:s kanoner. De var beväpnade med haubitsar på 152 mm:s kaliber.
Sid. 300: Tigerstridsvagnen påstås ha en sidlucka vid förarplatsen för snabb evakuering. Tyvärr satt ett antal hjul i vägen...
Sid. 303: Här har Tigern äntligen fått rätt kaliber på kanonen. Dessutom är den utrustad med en eldkastare (även sidan 310).
Sid. 305: Tigern är även beväpnad med två MG 42. Det ska vara två MG 34, då pipbytessystemet på MG 42 inte möjliggjorde montering i stridsvagnsskrov.
Sid. 306: Strider i trakten av Lemberg (Lviv). Lviv intogs inte förrän i juli 1944.
Sid. 311: Tigern påstås väga 65 ton, vilket troligen beror på att den har en tank med åtta ton eldkastarbränsle...
Sid. 323: Gamle bluffar om att de tillhör ett infanteriregemente. Rätt djärvt, då de borde haft sina pansaruniformer på sig.
Det är inte uppenbart vid vilket datum handlingen upphör, men det borde vara i april. Man kan konstatera att redan i den andra boken hade författarnamnet Hassel etablerat formeln för vad som skulle bli en framgångsrik bokserie: överdriven krigsaction med namn på kända slag inkastade för att ge historisk polityr, råbarkade soldattyper och svidande kritik av en i stora delar uppdiktad tysk militarism som alibi. Den som tror att Hassel skildrar verkliga händelser har en mycket ytlig kunskap om andra världskriget, men Hassel är bara att gratulera till att ha lyckats sälja miljonupplagor.
Re: Operation Sven Hassel
Fick anledning att uppmärksamma denna tråd annorstädes. Måhända fler gör detsamma.
Re: Operation Sven Hassel
Jag läste Sven Hassel för första gången på 70-talet och var ung nog att tro på honom. Någon form av idol blev han, för att inta tala om Gamle Porta osv. Men redan som 13-åring började jag undra. Det fanns en B-uppsats på Stockholms stadsbibliotek där en student hade roat sig med att göra en timeline som totalt förintade all trovärdighet.
Om nu någon läste Erich Maria Remarques roman "På västfronten intet nytt" märker man kusligt snabbt att Hassels första bok är ett plagiat. Karaktärerna är en ripoff och sedan rullar han på med böcker som "mustigt" beskriver en historia som aldrig skett.
Nu är Sven Hassel död, men i alla lägen tycker jag han gjorde både oss och de som faktiskt överlevt kriget en otjänst. Det tog några år innan jag fann bättre litteratur. Å andra sidan är intresset fortfarande kvar.
Bra med "operation Sven Hassel".
Om nu någon läste Erich Maria Remarques roman "På västfronten intet nytt" märker man kusligt snabbt att Hassels första bok är ett plagiat. Karaktärerna är en ripoff och sedan rullar han på med böcker som "mustigt" beskriver en historia som aldrig skett.
Nu är Sven Hassel död, men i alla lägen tycker jag han gjorde både oss och de som faktiskt överlevt kriget en otjänst. Det tog några år innan jag fann bättre litteratur. Å andra sidan är intresset fortfarande kvar.
Bra med "operation Sven Hassel".
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Operation Sven Hassel
Välkommen till forumet, brynar! Att "De fördömdas legion" plankar "På västfronten intet nytt" torde vara uppenbart för de som läst båda böckerna. Ironiskt nog uppgick inte Remarques fronterfarenhet till mer än högst ett par månader. Jag tror jag förstår vad du menar med att Hassel gjorde oss en otjänst. Med sitt högkoncentrerade turbokrig på minst tre fronter samtidigt blir läsaren van vid att det ska vara fullt ös. När man sedan läser en mer normal krigsroman eller en memoar, så är det inte alls lika häftigt. Hassels böcker förminskar andras verk genom att sätta en felaktig norm.
-
sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7997
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
Re: Operation Sven Hassel
brynar skrev:Jag läste Sven Hassel för första gången på 70-talet och var ung nog att tro på honom. Någon form av idol blev han, för att inta tala om Gamle Porta osv. Men redan som 13-åring började jag undra. Det fanns en B-uppsats på Stockholms stadsbibliotek där en student hade roat sig med att göra en timeline som totalt förintade all trovärdighet.
Om nu någon läste Erich Maria Remarques roman "På västfronten intet nytt" märker man kusligt snabbt att Hassels första bok är ett plagiat. Karaktärerna är en ripoff och sedan rullar han på med böcker som "mustigt" beskriver en historia som aldrig skett.
Nu är Sven Hassel död, men i alla lägen tycker jag han gjorde både oss och de som faktiskt överlevt kriget en otjänst. Det tog några år innan jag fann bättre litteratur. Å andra sidan är intresset fortfarande kvar.
Bra med "operation Sven Hassel".
Ha äntligen fick jag använda den där!Ja du beskriver rätt bra hur man upptäcker Sven Hassels böcker, det är i de tidiga tonåren.
Lätt påverkad som jag är började jag också ha samma svada som Porta och gänget och svänga mig med ord som "rövfodral" och andra mustigheter.
Det gick inte hem hos tjejerna......Sedan hade jag en andra Hassel period i 20 - 25 års åldern när jag läste om alla böcker och upptäckte alla orimligheter.
Sonderling
Re: Operation Sven Hassel
Plus att han knyckt åtskilligt från "Den tappre soldaten Švejk" av Jaroslav Hašek. Trots det minns jag att jag då tyckte att boken hade vissa kvaliteter, till skillnad mot det som kom efter.brynar skrev:Om nu någon läste Erich Maria Remarques roman "På västfronten intet nytt" märker man kusligt snabbt att Hassels första bok är ett plagiat. Karaktärerna är en ripoff och sedan rullar han på med böcker som "mustigt" beskriver en historia som aldrig skett.