Herman Lindqvists nya bok dras in efter kritik

[Jokke]

Lindqvist anklagar Gustaf Hildebrand för att vara nazistsympatisör och nu dras boken in efter frän kritik från Henrik Arnstad i Dagens Nyheter.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... gustaf-hil
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/bonnie ... dqvist-bok

[LasseMaja]

Tja, undrar vad församlingen tycker om Arnstads historier den här gången då?

[B Hellqvist]

Även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dygnet...

[Schwalbe]

Jag tycker det låter som om Lindqvist gjort en dundertabbe som han borde stå för. Eller har jag missat något?

[Ben]

Jag tycker det låter som om Lindqvist gjort en dundertabbe som han borde stå för. Eller har jag missat något?

Utan att vara särskilt insatt i själva sakfrågan så gissar jag att det måste vara rätt unikt att få två olika böcker indragna av två olika förlag med 10 års mellanrum för ett och samma fel. Bonniers kan rimligen inte ha varit omedvetna om Norstedts debacle, så hur kunde de försätta sig själva i samma situation över precis samma sak?

[Artur Szulc]

Det är ytterst sällan jag länkar direkt till min egen hemsida här på skalman men jag har gjort det vid några få tillfällen. Jag gör det idag då ämnet trots allt är aktuellt och det av flera skäl.

http://www.arturszulc.se/index.php/ansl ... inte-ensam

[Wooster]

Utan att vara särskilt insatt i själva sakfrågan så gissar jag att det måste vara rätt unikt att få två olika böcker indragna av två olika förlag med 10 års mellanrum för ett och samma fel. Bonniers kan rimligen inte ha varit omedvetna om Norstedts debacle, så hur kunde de försätta sig själva i samma situation över precis samma sak?

Nej, det måste vara någon form av unik händelse i litteraturhistorien. Det mest fascinerande är ju att Lindqvist tydligen skriver om det första debaclet i den nya boken (från Arnstedts text i DN):

Lindqvist beskriver själv i sin nya bok det förra debaclet, som utspelade sig år 2000 på hans dåvarande förlag Norstedts. Lindqvist hade skrivit en ny del av sin svenska historia och angav ”att sedermera professorn i ekonomisk historia Karl-Gustaf Hildebrand tillhörde de studenter som i februari 1939 skrev under en protest mot att tio judiska läkare skulle få invandra till Sverige”. Som så ofta i Lindqvists liv, enligt honom själv, omringades han av fega och politiskt korrekta dumskallar. Expressenmedarbetaren Nils Schwartz krävde korrigering och hävdade att Hildebrand i själva verket varit antinazist. I nya boken hånar Lindqvist förlaget Norstedts vars ”ledning kröp nu längs marken”. Upplagan makulerades för att undvika åtal för ärekränkning av den då ännu levande Hildebrand.

Där kunde den pinsamma historien ha slutat, men Lindqvist anser sig i dag ha luskat reda på den mörka sanningen om 1939. Han hade rätt redan för tolv år sedan eftersom ”Hildebrand visserligen inte skrivit på den ökända antisemitiska protesten, men att han före och under kriget var medlem i den högernationalistiska studentorganisationen Heimdal, som anordnade mötet i Bollhuset”.

Avgörande för Lindqvist är att Hildebrand aldrig protesterade mot Heimdals idéer och syften 1939. ”Denna information meddelades aldrig i stora annonser på Expressens kultursida”. Lindqvist anser att Norstedts borde ha stått på sig i stället för att bränna hans bok. ”Denna uppvisning av feghet och konflikträdsla förvånade mig inte, men gjorde mig bedrövad”, skriver han.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... gustaf-hil

Det handlar alltså vare sig om att Lindqvist själv ska ha "glömt" att han redan haft fel en gång, eller att Bonniers inte "vetat om" tidigare kontroverser.

[Artur Szulc]

Fast den här gången har väl HL "bara" antingen missat fakta eller uteslutit dom?

Är det troligt att han medvetet har gjort det andra? Efter omgången år 2000?

[Wooster]

Herman Lindqvist har nu kommenterat det hela i ett mail till DN. Utan att ha orginaltexten är det givetvis svårt att veta vem som har rätt eller vad det handlar om, men med tanke på sammanhanget borde ju texten ha korrekturlästs både av författare och förläggare flera gånger för att just inte råka ut för "olyckliga formuleringar"..

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herman ... ara-nazist

Ser för övrigt fram emot Lindqvists bok, oavsett hans kvaliteter som historiker så är han en fantastisk berättare.

[Jackson]

Verkar som att det utökade skyddet för personangrepp som ska gälla för medlemmar inte gäller alla.

[B Hellqvist]

Verkar som att det utökade skyddet för personangrepp som ska gälla för medlemmar inte gäller alla.

Du är välkommen att rapportera sådant som du anser vara överträdelser av forumreglerna. Klicka bara på utropstecknet i den lilla triangeln.

[cats]

Jag tog kontakt med en vän som jag har i Åmål som varit med på bokdagarna där. Försökte få ett ex. av den ocensurerade boken. Ännu har det inte lyckats. Svårt att ha en åsikt när man inte har tillgång till förstahandskällan. Därmed blir bedömningen av personlig art. Jag tycker Henrik Arnstad, som nu tycks ropa högst, är ett bra exempel på en typisk kvällstidningsjournalist.

Skicklig på att få mediauppmärksamhet. Vet vilka knappar man skall trycka på, och är inte så noga med att behålla proportionerna. Fakta brukar inte störa i nämnvärd grad. Tänker främst på Finlandfrågan han drog med liknande nit för något år sedan.

Har en känsla av att också Hermanskandalen är en storm i ett vattenglas. Det har varit allt för lite säljande skandaler på sista tiden, så nu passar det bra att blåsa upp en storm. Nazistkortet säljer alltid lösnummer.

[Ben]

Det är inte särskilt konstigt att Herman Lindqvist ger sin personliga bild av det som hände 2000 - det handlar trots allt om hans memoarer. Däremot är det egendomligt att Bonniers sett sig föranlåtna att "korrigera" en färdig bok i ett så sent skede. Med tanke på vad Norstedts råkade ut för borde det ha varit naturligt att avsnittet om "Hildebrand-affären" blev både kollat och dubbelkollat så att Bonniers var säkra på att kunna backa upp författaren. "Olyckliga formuleringar" borde inte kunna passera när man är förvarnad.

[Jokke]

Har en känsla av att också Hermanskandalen är en storm i ett vattenglas. Det har varit allt för lite säljande skandaler på sista tiden, så nu passar det bra att blåsa upp en storm. Nazistkortet säljer alltid lösnummer.

Bonnier skulle aldrig agera om det inte vore en grovt övertramp av Lindqvist. Han saknar dessutom all form av ödmjukhet och kan aldrig ta ansvar för sin faktafel.

[Karl XVII]

Bonniers nedvärderar läsarens egen förmåga att tolka och ifrågasätta information då man väljer censurens väg. Nu får vi istället en färdigcensurerad version så att vi slipper tänka och ifrågasätta själva. Historieskrivning handlar just om att man bollar fram och tillbaka med uppfattningen om historien. Lindqvist har uppenbarligen sett något som ingen annan har sett, varför ska det förtigas? I en sund historieskrivning ska det finnas plats för båda sidor av myntet.