Det som är mest bisarrt i historien med dokumentären är ju att flera de mest "tramsiga" felen hade kunnat elimineras av något rimligt kunnig person på någon timme. Läsfelet av texten i Ravlunda kyrka är totalt onödigt, "all handel stoppas" likaså, Hyltofts snack om "Balkan" och fyra stora krigarkungar under 1600-talet kunde man helt enkelt tagit bort etc. etc.
Jag kan inte begripa varför man ska behöva göra något så undermåligt när det finns en massa historiker som ur olika aspekter studerat den här perioden. Om man nu ändå ska satsa pengar på en dokumentär av det här slaget, varför inte göra den ordentlig?
Dokumentären Snapphanar
Förresten, apropå detta med Horns krig. Berättaren läser upp ett stycke ur något som sägs vara ett brev från Horn till Axel Oxenstierna om händelserna vid "Hallesta by". Det är dock inte något sådant brev, det handlar istället om en tryckt svensk relation som finns med som bilaga i AOSB 2:VIII p.g.a. att det saknas en mängd brev från Horn till O. Intressantare är dock att relationen inte bara talar om bönder utan också om 40 dragoner, en passus som dock var överhoppad i uppläsningen.
Uppläsaren säger så här:
”Den 14 denna månad har generalmajor Wachtmeister haft en skarp exekution mot en samling bönder vid Hallesta by. Här voro omkring 300 man församlade och eftersom de inte ville komma fram ur husen blevo allesammans innebrända och omkomna i sin hårdnackighet.”
Originalet, tryckt i AOSB, senare avdelningen, bd 8, s. 318 f. lyder så här:
”På nästförledne 14 hujus hafver her Generalmajor Wachtmästare åter anstält en skarp execution mot en bonderotering vidh Hallesta, vid pass halfannan mijl från Lund belegen, hvarest vidh 300 man och ther ibland 40 dragoner församblade voro, hvilke, emedan the sigh uthur byen eller husen icke ville begifva, allesammans i theras fattade hårdnackigheet äre förbrände och omkomne…”
Relationen omnämns av Klemming i "Berättelser om Sveriges krig", s. 114.
Uppläsaren säger så här:
”Den 14 denna månad har generalmajor Wachtmeister haft en skarp exekution mot en samling bönder vid Hallesta by. Här voro omkring 300 man församlade och eftersom de inte ville komma fram ur husen blevo allesammans innebrända och omkomna i sin hårdnackighet.”
Originalet, tryckt i AOSB, senare avdelningen, bd 8, s. 318 f. lyder så här:
”På nästförledne 14 hujus hafver her Generalmajor Wachtmästare åter anstält en skarp execution mot en bonderotering vidh Hallesta, vid pass halfannan mijl från Lund belegen, hvarest vidh 300 man och ther ibland 40 dragoner församblade voro, hvilke, emedan the sigh uthur byen eller husen icke ville begifva, allesammans i theras fattade hårdnackigheet äre förbrände och omkomne…”
Relationen omnämns av Klemming i "Berättelser om Sveriges krig", s. 114.
Sedan är hela skildringen av Örkenedshistorien suspekt, nästan ända från ca 49:50 och framåt. Så kommer t.ex. Sixten S. in och berättar att Karl XI och hans stab satt och planerade hela operationen i vinterlägret vid Trolle Ljungby 1677/78. Läser man kungens egen dagbok så lämnade han Trolle-Ljungby nyårsafton 1677 och kom tillbaka först den 7 mars 1678. Den 19 reste han till Växjö och den 22 till Karlshamn, den 23 kom han sedan till Trolle-Ljungby igen. Orderna utgår den 19 april och har en viss prägel av hastigt påkommen ilska, bland annat tar man inte någon hänsyn till att vissa av de gårdar som ska brännas brukas av svenska ryttare och deras familjer.
Sixten S. berättar också att formuleringen "Snapphanars änteliga utrotande" betyder att Karl XI betraktade Örkenedsborna som "odjur som skulle utrotas, precis som råttor och annat elände". Eftersom ordern var att skona kvinnor och barn är det uppenbart en uppfattning som tål viss modifikation.
Suspekt är också citeringen av ett stycke ur ordern efter 51:05, den version som finns i Tomenius "Den stora ofärden" ser något annorlunda ut. Också uppräkningen av gårdar skiljer sig från det Tomenius anför. Skyttes dagbok har utgivits två gånger, finns det månne mer än en version?
Sixten S. berättar också att formuleringen "Snapphanars änteliga utrotande" betyder att Karl XI betraktade Örkenedsborna som "odjur som skulle utrotas, precis som råttor och annat elände". Eftersom ordern var att skona kvinnor och barn är det uppenbart en uppfattning som tål viss modifikation.
Suspekt är också citeringen av ett stycke ur ordern efter 51:05, den version som finns i Tomenius "Den stora ofärden" ser något annorlunda ut. Också uppräkningen av gårdar skiljer sig från det Tomenius anför. Skyttes dagbok har utgivits två gånger, finns det månne mer än en version?
Slutet är också mycket skumt. Bortsett från ”Kontakten mellan Danmark och de förlorade östra landskapen stryps helt efter kriget och i praktiken under nästan 200 år.” efter 58:13 så kommer strax därefter ”Den skånska adeln tar plats på svenska riddarhuset…”. Det torde man ha gjort mycket snart efter 1660, exempelvis vid riksdagen 1664. Och inte ett ord om de övriga stånden. De hade ju börjat delta i alla fall från 1664 och sedan deltagit i riksdagarna till och med 1675.
Om inte annat kunde De ju mellan Sixtens intensiva föreläsningspass ha läst följande intressanta artikel:Ben skrev: efter 58:13 så kommer strax därefter ”Den skånska adeln tar plats på svenska riddarhuset…”. Det torde man ha gjort mycket snart efter 1660, exempelvis vid riksdagen 1664. Och inte ett ord om de övriga stånden. De hade ju börjat delta i alla fall från 1664 och sedan deltagit i riksdagarna till och med 1675.
Fredrik Persson, Riddare av det juridiska gränslandet. Den skånska adeln på riksdagen 1664 ur ett identitetsperspektiv, i boken "Da Østdanmark blev Sydsverige. Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet, 2003, s. 119-137
Ja, jag har ju förstått av Karl Bergmans artikel i BLT att man faktiskt var i kontakt med diverse historiker under arbetet med produktionen och att dessa påpekade att det fanns modern forskning på en rad områden. Likväl väljer man att inte dra nytta av detta utan istället koka ihop någon egendomlig soppa där det t.ex. emellanåt är nästan stört omöjligt att veta vilken tidsperiod de talar om. Ingenstans framgår, vad jag så här hastigt kan påminna mig, den märkbara skillnaden mellan graden av försvenskning före skånska kriget resp. efter detsamma. Skånska kommissionen nämns överhuvudtaget inte och man kan tycka att den skulle förtjäna bättre.
Jag fick igår tag på Carl Gustaf Liljenbergs "Ett blad ur Skånelands riksdanska...". Jag har inte tidigare läst den, men kände direkt igen en hel del uppgifter som förekommer i senare litteratur. Tyvärr var Liljenberg sparsmakad med hänvisningar...
Ett mycket "lustigt" inslag är hans skildring av de inkvarterade soldaternas uppförande (s. 101):
"Det var vanligt att ensamma kvinnor på åker och äng utmed vägarna våldtogs av förbipasserande knektar."
Som källa för uppgiften anger han Knud Fabricius "Skaanes overgang...", del 2, s. 203. Tittar man där så skriver Fabricius så här:
"det synes, som om de svenske Ryttere vare ganske uimodstaaelige, og hvert Öjeblik indeholde Kirkebögerne en Notits om, at en Bondepige blev 'impraegneret' af en Rytter, der kom ridende forbi, mens hun gik paa Marken og höstede."
Om jag fårstår Fabricius rätt menar han helt enkelt att de främmande ryttarna gjorde ett väldigt intryck på traktens unga kvinnor, att ryttarna var "oemotståndliga". För Liljenberg blir detta till våldtäkter.
Ett mycket "lustigt" inslag är hans skildring av de inkvarterade soldaternas uppförande (s. 101):
"Det var vanligt att ensamma kvinnor på åker och äng utmed vägarna våldtogs av förbipasserande knektar."
Som källa för uppgiften anger han Knud Fabricius "Skaanes overgang...", del 2, s. 203. Tittar man där så skriver Fabricius så här:
"det synes, som om de svenske Ryttere vare ganske uimodstaaelige, og hvert Öjeblik indeholde Kirkebögerne en Notits om, at en Bondepige blev 'impraegneret' af en Rytter, der kom ridende forbi, mens hun gik paa Marken og höstede."
Om jag fårstår Fabricius rätt menar han helt enkelt att de främmande ryttarna gjorde ett väldigt intryck på traktens unga kvinnor, att ryttarna var "oemotståndliga". För Liljenberg blir detta till våldtäkter.
Ett nära nog "komiskt" inslag i dokumentären var förevisningen av danskt arkivmaterial. En av de två historiker som medverkade i det avsnittet var Stefan Persson, som 2005 utkom med en mastodontavhandling om Göinge härad 1525-1640. I ett kapitel berör han Kalmarkrigets konsekvenser och i en bilaga redovisas att 149 gårdar i häradet kan konstateras ha bränts under Gustav II Adolfs infall i februari 1612. Detta berörde ju f.ö. även i någon mån Villands och Gärds härader, varför danskarnas notering från januariutflykten i Småland på 200 gårdar måhända tangerades av Gustav Adolf.
Nåväl, Persson kan redovisa att det 1612 fanns 144 betalningsoförmögna gårdar/hushåll. Ett år senare var siffran nere i 25. Han säger om detta bl.a. att detta visar att en gård var relativt enkel att återuppbygga samt att det också indikerar att militära konflikter "inte utgjort några i sig avgörande faktorer som formade eller orsakade långvariga strukturella nedgångar och ödestillstånd" (s. 213). Däremot kunde krig bidra till att de obesuttna tvingades bort från ett område.
Persson redovisar också beräknade befolkningssiffror för Göinge. Enligt dessa skulle häradet ha haft 13 745 invånare år 1610 och 11 200 år 1613. Minskningen vill han främst hänföra till de obesuttna och husmännen, vilka skulle ha tvingats röra på sig när tiderna blev sämre.
Som Persson alltså deltog i dokumentären skulle man ha kunnat tänka sig att han hade fått berätta om sina resultat, t.ex. rörande konsekvenserna av Kalmarkriget. Men icke, han fick nöja sig med läsa upp några namn på friskyttar ur en rulla från 1679. 1612 tog Sixten Svensson och berättarrösten hand om, den förstnämnde excellerande i "krigsförbrytare" och "folkmördare" och den andre i att bygga på med "Nordens gräshoppor", "1600-talets Libanon eller Bosnien" o.dyl.
Nåväl, Persson kan redovisa att det 1612 fanns 144 betalningsoförmögna gårdar/hushåll. Ett år senare var siffran nere i 25. Han säger om detta bl.a. att detta visar att en gård var relativt enkel att återuppbygga samt att det också indikerar att militära konflikter "inte utgjort några i sig avgörande faktorer som formade eller orsakade långvariga strukturella nedgångar och ödestillstånd" (s. 213). Däremot kunde krig bidra till att de obesuttna tvingades bort från ett område.
Persson redovisar också beräknade befolkningssiffror för Göinge. Enligt dessa skulle häradet ha haft 13 745 invånare år 1610 och 11 200 år 1613. Minskningen vill han främst hänföra till de obesuttna och husmännen, vilka skulle ha tvingats röra på sig när tiderna blev sämre.
Som Persson alltså deltog i dokumentären skulle man ha kunnat tänka sig att han hade fått berätta om sina resultat, t.ex. rörande konsekvenserna av Kalmarkriget. Men icke, han fick nöja sig med läsa upp några namn på friskyttar ur en rulla från 1679. 1612 tog Sixten Svensson och berättarrösten hand om, den förstnämnde excellerande i "krigsförbrytare" och "folkmördare" och den andre i att bygga på med "Nordens gräshoppor", "1600-talets Libanon eller Bosnien" o.dyl.
Jag skaffade fram skrivelsen till Gustaf Hedefelt av den 19/4 1678. I dokumentären säger berättaren (efter ca 51:05) att en av punkterna låter så här:
”När han kommer till Örkened, där inte bara snapphanarna lär ha tagit sin största tillflykt utan också andra ha rövat och förargat så ska han i hela socknen hugga ner alla män som kan bära gevär…”
I Riksregistraturet står det däremot så här:
"När han till Örkenö kommer, hwarest snaphanarna icke allenast lära hafwa tagit sit största retirade uthan jemwähl mästa Rofwet förwahrat, låter han i hela Sochnen nederhugga alt Manskap som kan gewähr bära..."
Bortsett från moderniseringen av språket, vilket är helt OK i ett sammanhang som det här, så har man förvanskat "jemwähl mästa Rofwet förwahrat" till "också andra ha rövat och förargat".
Det är rätt fantastiskt att satsa så pass mycket på en dokumentär och sedan inte ens kunna tyda en kortare text. Än märkligare blir det i ljuset av att den rätta ordalydelsen finns i John Tomenius "Den stora ofärden" (s. 161 f.).
”När han kommer till Örkened, där inte bara snapphanarna lär ha tagit sin största tillflykt utan också andra ha rövat och förargat så ska han i hela socknen hugga ner alla män som kan bära gevär…”
I Riksregistraturet står det däremot så här:
"När han till Örkenö kommer, hwarest snaphanarna icke allenast lära hafwa tagit sit största retirade uthan jemwähl mästa Rofwet förwahrat, låter han i hela Sochnen nederhugga alt Manskap som kan gewähr bära..."
Bortsett från moderniseringen av språket, vilket är helt OK i ett sammanhang som det här, så har man förvanskat "jemwähl mästa Rofwet förwahrat" till "också andra ha rövat och förargat".
Det är rätt fantastiskt att satsa så pass mycket på en dokumentär och sedan inte ens kunna tyda en kortare text. Än märkligare blir det i ljuset av att den rätta ordalydelsen finns i John Tomenius "Den stora ofärden" (s. 161 f.).