Om nu nästan allt var nästan tvärtom i verkligheten som det beskrivs i filmen/böckerna och sanningen istället är att:
* Det fanns ingen svensk tempelriddare under denna tid, eller sedan 1100-talet.
* Bjälboätten var inte alls svenska hjältar som räddade sverige undan dansken och sverker, utan de "förrädare" som stred för sverker med danskarna, och som gärna hade låtit danske kung Valdemar tagit Västergötland
* Berättelserna om de första tegelbyggnaderna i Västergötland kanske bara är rena svamlet för trefaldighetskyrkan och nån byggnad på Sko kloster är nästan hundra år äldre?
* Svearna inte alls gick till fots i strider, och bara slogs med yxa, eftersom de ridit i strid och med svärd redan på 450 talet (800 mycket långa år innan)
* Det stod inget slag i/vid det omtvistade Gestrylen, utan var bara allmänt oroligt i dessa trakter, och med en krigföring som kanske var mycket mer gerillaanpassad, utan några glänsande kavallerichocker e.d.
* det användes inga långbågar vid något "slag".
* Eller att man använde samma sorts långbågar som använts på Gotland hundra år tidigare.
* Gulliou inte alls lär oss någon historia utan får oss att tro att svear var korkade vikingarketyper, Västergötland var skandinaviens silicon valley, och att sveriges medeltid i princip präglades av en enda person som insett sanningen i ett arabiskt land?
Är filmerna och böckerna lika bra då?
Om man förmedlar en bild, och inte tydligt säger att "det kan ha varit såhär" eller "man har ingen om hur det var, men detta är min teori" eller, svensson, ansträng dig inte, öppna inte en enda historiebok framför brasan och slå inte in ordet erikskrönikan på google, nej du kan bli överansträngd lilla vän, utan låt mig ge dig min historia, politiskt tillrättalagd, subjektivt skriven och utan källkritik, då är man i alla fall ärlig, men istället har sverige 400 år efter Göticismen kanske återigen sett prov på "ge folk vad dom vill ha, kanske nån gammal professor kommer att klaga men vem bryr sig?"
Någon mailade mig före filmen från bolaget som gjorde animationer, och frågade vad jag tyckte om smakproven. Jag frågade då varför de lät de"falska" korsriddarna slåss till fots? Och svaret gjorde det mycket tydligt att de inte ens hade en aning om var dessa kors stod för, och att riddarna med kors borde ha suttit till häst...
Jag är rädd för att intresset för
historia inte alls blir större av de senaste årens intresse för
Arn. Det är inte historia, det är fiction. Mycket spännande, välskriven fiction, dessutom med politiska värderingar och mål. Och det är denna fiction som blir populär. Inte historia.
Denna uppmålade pseudoverklighet konkurrerar ut den äkta sanna historian som är ett sorts pussel och arkiverande av mycket få fakta, ur vilka man försöker måla upp en bild.
Alltså jag tror inte intresset för
historia blivit större, och att arkiv plötsligt överfylls av ungt och gammalt fol som vill läsa gamla arvsdokument eller domböcker, intresset inriktar sig lätt kring pseudouppgifter, om vapen och annat, om vilket man vet mycket litet.
Men den som inte varit i Champagne dricker lika gärna Sekt och kallar det champagne och inte skadar det ju nån...
Västgoten skrev:Du Djinghis, det vore intressant att veta hur du tycker att det skulle gått att göra på ett bättre sätt, för att få det mer historiskt riktigt.
Djinghis Khan skrev:T.ex. vore det väldigt intressant om Dick Harrison eller ngn annan expert kunde göra en serie på samma tema./DK M
Västgoten, en avgörande skillnad på Guiiliou och Harrysson är att Harrysson är historiker. Deras respektive politiska syn är här oviktig, men de skiljer sig åt inom självkritik.
Därför att en historiker får redan under den första månadens grundkurs lära sig att källkritiskt pröva historiska skrifter, för att kunna avslöja om de redan då de skrevs innehöll politiskt subjektivt material = lögn.
Gulliou däremot börjar i andra ändan, han har redan en idé om vad för sanning han vill sprida. Efter lite funderingar förlägger han den till medeltiden och uppfinner en medeltida Hamilton som imponerar på tonåringarna som han vill manipulera. Och -lyckas!
Detta är naturligtvis två helt olika vinklar på hur man kan behandla historiskt material. Den ena upplever du, och många med dig uppenbarligen, tråkig. Den andra mer spännande.
Men glöm inte att den ena är sann, och den andra tillrättalagd.
Men trots detta håller jag med om att de välskrivna böckerna inpirerar, och om man bara tar Guillious självförtroende för vad det är, en bluff, och därför tar allt man läser med lite salt, dubbelkollar och får reda på den riktiga sanningen, då har kanske även det hitoriska intresset vunnit.
