Anckarström missar; hur hanterar Gustav III Napoleonkrigen?

[Gen. Jack Ripper]

Om mördaren Anckarström missar och Kung Gustav III överlever in på 1800-talet; hur tror ni han hade hanterat revolutionens Frankrike och framförallt Napoleonkrigen?

[Stefan Lundgren]

Svårt att säga, Napoleon kanske har haft mer betydelse för Sverige än det blev under 1800-talets början. Om jag inte minns fel så var Gustav III franskvänlig kung och det hade nog varit en riktning som ingen vet om idag.

Stefan

[Markus Holst]

Gustav III var kungavänlig och aristokrat. Han försökte stå upp för de franska kungarna och jag tror inte att han skulle låta sig imponeras av korsikanen. Hur den hållningen skulle förvandlas till realpolitik är svårt att säga. Hans enda möjlighet vore väl att liera sig med "västmakterna", alltså England, Danmark, kanske Polen och några tyska stater.

Mer intressant vore att fungera hur en mognare Gustav VI, som i tänkt tidslinje kommer in senare, kanske runt 1820, hade hanterat Napoleons fall och tiden efter det. Gustav III var ju en dålig krigare så Finland hade nog försvunnit även under honom men hade han eller sonen kunnat vinna Norge? Jag tvivlar på det.

[diskutera]

Frågan är om en äldre Gustav III verkligen hanterat engelsmännen lika klantigt som hans son 1808. Vilket skulle kunna vara till svensk fördel, om man inte bet den handen. Vad Norge beträffar, ville han ju dit och kriga redan på 1700-talet, så misstänker att han gör slag i saken liksom Bernadotte historiskt. Vad ska Danskarna göra åt saken liksom? De är på fel sida av alliansen mot Napoleon och saknar flotta. Ett sådant guldläge att avskilja Norge från Danmark lär han knappast försitta.

Frågan är om Sverige är mer korrupt och institutionellt genomruttet med Gurra III vid 1800-talets början, än historiskt med hans grabb på tronen.

[medundersåte]

Gustaf III planerade en invasion av Frankrike för att med rysk hjälp krossa revolutionen och återupprätta kungamakten. Han skulle säkert ha fortsatt med dessa planer om han inte mördats.

[Gen. Jack Ripper]

Gustav III var kungavänlig och aristokrat. Han försökte stå upp för de franska kungarna och jag tror inte att han skulle låta sig imponeras av korsikanen. Hur den hållningen skulle förvandlas till realpolitik är svårt att säga. Hans enda möjlighet vore väl att liera sig med "västmakterna", alltså England, Danmark, kanske Polen och några tyska stater.

Mer intressant vore att fungera hur en mognare Gustav VI, som i tänkt tidslinje kommer in senare, kanske runt 1820, hade hanterat Napoleons fall och tiden efter det. Gustav III var ju en dålig krigare så Finland hade nog försvunnit även under honom men hade han eller sonen kunnat vinna Norge? Jag tvivlar på det.

Ja, att Gustaf III hade varit mot Napoleon är nog ingen fråga om. Däremot tror jag han hade kunnat hantera honom bättre än vad sonen hade kunnat.

Gustaf III planerade en invasion av Frankrike för att med rysk hjälp krossa revolutionen och återupprätta kungamakten. Han skulle säkert ha fortsatt med dessa planer om han inte mördats.

intressant, detta kände jag inte till. Vet man något om det ryska intresset för detta?

[von Adler]

Jag tror nog att Gustav III:s förmåga att hantera franska revolutionen hade varit betydligt mindre än sonens. Gustav III var på många vis upplyst, men han var en vandrande ekonomisk katastrof för Sverige. Introduktionen av en extremt inflatorisk tredje valuta (utöver de två Sverige redan hade) för att betala ryska kriget 1788 och diverse andra utsvävande planer, inklusive diverse merkantilistiska idéer. När Gustav III dog var statsskulden 28,8 miljoner daler, när årsinkomsten för staten var c:a 6,5 miljoner daler och överskottet ett bra år 0,4-0,6 miljoner daler.

Gustav IV Adolf var i min mening en av de bättre ekonomerna vi haft på tronen. Skulder strukturerades om med hjälp av pantsättning till betydligt lägre ränta, legala reformer startade landskiftena, de merkantilistiska subventionerna togs bort eller skars ner kraftigt och valutorna restrukturerades och den tredje avskaffades.

1808 var statsskulden nere på 6 miljoner daler.

Finska kriget kostade 23 miljoner daler och när Karl XIV Johan blev kronprins (och i praktiken regent) sålde han Guadeloupe för kring 10 miljoner daler och betalade av den interna delen av skulden och förklarade helt enkelt Sverige bankrutt på resterande 19 miljoner där fordringsägarna var utländska personer och institutioner.

[medundersåte]

Gustaf III planerade en invasion av Frankrike för att med rysk hjälp krossa revolutionen och återupprätta kungamakten. Han skulle säkert ha fortsatt med dessa planer om han inte mördats.

intressant, detta kände jag inte till. Vet man något om det ryska intresset för detta?

Det var främst mordet på Gustav III som satte stopp för planerna då Katarina den stora också var starkt emot revolutionen.

[medundersåte]

Jag tror nog att Gustav III:s förmåga att hantera franska revolutionen hade varit betydligt mindre än sonens. Gustav III var på många vis upplyst, men han var en vandrande ekonomisk katastrof för Sverige. Introduktionen av en extremt inflatorisk tredje valuta (utöver de två Sverige redan hade) för att betala ryska kriget 1788 och diverse andra utsvävande planer, inklusive diverse merkantilistiska idéer. När Gustav III dog var statsskulden 28,8 miljoner daler, när årsinkomsten för staten var c:a 6,5 miljoner daler och överskottet ett bra år 0,4-0,6 miljoner daler.

Å andra sidan var den franska republikens militära förmåga i princip obefintlig då staden Paris och dess allierade städer bara kontrollerade en tredjedel av Frankrike, större delen av konungarikets militär hade upphört existera eller var fortsatt kungatrogna. Allmän värnplikt hade inte införts och legitimiteten, tilliten och ekonomin i samhället var i botten. Gustav IV Adolf däremot hade ju Napoleons kejsardöme och alla dess allierade som motståndare. Så om man tar hänsyn till motståndet skulle jag säga att Gustav III hade ett betydligt bättre läge än Gustav IV Adolf.

[Gen. Jack Ripper]

Jag tror nog att Gustav III:s förmåga att hantera franska revolutionen hade varit betydligt mindre än sonens. Gustav III var på många vis upplyst, men han var en vandrande ekonomisk katastrof för Sverige. Introduktionen av en extremt inflatorisk tredje valuta (utöver de två Sverige redan hade) för att betala ryska kriget 1788 och diverse andra utsvävande planer, inklusive diverse merkantilistiska idéer. När Gustav III dog var statsskulden 28,8 miljoner daler, när årsinkomsten för staten var c:a 6,5 miljoner daler och överskottet ett bra år 0,4-0,6 miljoner daler.

Å andra sidan var den franska republikens militära förmåga i princip obefintlig då staden Paris och dess allierade städer bara kontrollerade en tredjedel av Frankrike, större delen av konungarikets militär hade upphört existera eller var fortsatt kungatrogna. Allmän värnplikt hade inte införts och legitimiteten, tilliten och ekonomin i samhället var i botten. Gustav IV Adolf däremot hade ju Napoleons kejsardöme och alla dess allierade som motståndare. Så om man tar hänsyn till motståndet skulle jag säga att Gustav III hade ett betydligt bättre läge än Gustav IV Adolf.

Det hade varit en av tidernas största "curveballs"; om Gustav III tågar in i Paris som befriare från Terrorn.