Lars Lejonborg blir statsminister

[Grönis]

I valet 2002 var dåvarande folkpartiet den stora vinnaren. Efter utspelet om språktest för invandrare ökade partiet kraftigt i opinionen samtidigt som moderaterna under ledning av Bo Lundgren gjorde ett katastrofval. Socialdemokraterna inkl samarbetspartierna under föregående mandatperiod, V och MP, fick tillsammans över 50% vilket innebar att det sågs som mer eller mindre självklart att Göran Persson skulle fortsätta regera. Men parallellt fördes samtal om en potentiell blågrön regering med Lejonborg som statsminister och där förutom hans Folkparti KD, MP och C ingick. Detta regeringsalternativ räknade med att styra med passivt stöd av Moderaterna på liknande sätt som S alltid räknade med V. Vad har de för alternativ liksom?

Arbetet var långt kommet och man hade en skiss på en regeringsförklaring och hade påbörjat en ministerlista. Hur som helst avstyrdes de hela av Maud Olofsson dåvarande partiledare för Centerpartiet. Jag tycker detta är en intressant händelse i modern svensk politisk historia då det hade kunnat få ganska stora konsekvenser för Sverige. Ponera att regeringen Lejonborg hade tillträtt, hur hade Sverige sett ut?

Det är tveksamt om alliansen blivit till, kanske hade detta block segmenterats över ett par ytterligare mandatperioder. Moderaterna hade varit den stora förloraren och minskat radikalt? Hade den nedrustning av försvaret som skedde under regeringarna Persson och Reinfeldt blivit av? Hur hade den ekonomiska politiken utvecklats? Integrationspolitiken? SDs framfart? Hade Sverige sett annorlunda ut idag?

[Markus Holst]

Nedrustningen av försvaret låg i tiden och Sverige är inte unikt. De flesta europeiska länder rustade ner vid denna tid så kanske siffrorna blivit lite annorlunda men jo, nedrustning hade det blivit.

Intressant är ju vad scenariot hade gjort med moderaterna och alliansen. Jag kommer inte ihåg hur stort M var då men bara några decennier sågs ju M nästan som ett extremparti på högerkanten.

Jag tror M hade blivit utmanövrerade, just som du nämner, och minskat vilket ställer den intressanta frågan hur SD hade utvecklats. Med M som ett renodlat oppositionsparti på högerkanten hade de kanske kunnat vara mindre liberala än de blev och därigenom attraherat de presumtiva SD-väljarna.

[CHJIMS]

Moderaterna blev ändå näst största parti.

[Grönis]

Sant, men det var så nära folkpartiet att det påverkade självbilden mer än nuvarande situation med SD skulle jag säga. Men samtidigt var det exakt det som bäddade för de nya moderaterna, Reinfeldts omläggning och den 8 år långa regeringsmakten. Så ett intressant val ur många perspektiv för borgligheten.

[a81]

Egentligen är väl hela alliansprojektet rätt intressant. Man var liksom progressiva i sociala frågor, samtidigt som man var högerliberala i ekonomiska frågor. Det är liksom inte en mix av åsikter som är så vanlig bland "gemene man", ändå var Alliansen genuint populär i breda grupper i den svenska samhället.

[hilbert]

Egentligen är väl hela alliansprojektet rätt intressant. Man var liksom progressiva i sociala frågor, samtidigt som man var högerliberala i ekonomiska frågor. Det är liksom inte en mix av åsikter som är så vanlig bland "gemene man", ändå var Alliansen genuint populär i breda grupper i den svenska samhället.

Icke desto mindre blev Reinfeldt persona non grata inom moderaterna, trots att han var den i särklass mest framgångsrika partiledare som moderaterna har haft.
Ett som öde som han delar med Tony Blair i Storbritannien.

[a81]

Jo, men från att Alliansen bildades 2004 till valförlusten 2014 höll man sig ganska populära, trots en rätt "ofolklig" ideologi. Jag tror att Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund liksom gav ett piggt, driftigt och folkligt intryck, som uppskattades rätt brett. De sågs inte som "pampar". Dessutom gick Sverige bra ekonomiskt.

[diskutera]

Jo, men från att Alliansen bildades 2004 till valförlusten 2014 höll man sig ganska populära, trots en rätt "ofolklig" ideologi. Jag tror att Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund liksom gav ett piggt, driftigt och folkligt intryck, som uppskattades rätt brett. De sågs inte som "pampar". Dessutom gick Sverige bra ekonomiskt.

Jag tror att mycket av det Alliansen gjorde, låg ”i tidsandan” och hade nog delvis även hänt om regeringen Persson suttit kvar 2006-2010, fast långsammare och i mindre omfattning. Det var en tid av globalisering och liberalisering i omvärlden och Sverige i egenskap av skitlitet land, kommer dras med av de internationella strömmarna.

Hur Alliansen lyckades, trots en gottepåse av ”impopulära åsikter”? Jag vill hävda att det var genom att blidka Svensson i plånboksfrågorna. I början av 2000-talet, sågs M som ett trött gubbparti som bara Wallenbergarna och din farfar röstade på. De ”Nya Moderaterna” anpassade retoriken och sålde in sig till vanliga Svenssons. Med jobbskatteavdrag och liknande, skulle det bli lätt för vanliga radhussvennar att avancera en samhällsklass eller två. Persson lär ha sagt att fastighetsskatten kostade honom valet 2006.

[Örjan]

Före Reinfeldt utgjordes intressekonflikten i svensk politik mellan dem som stod på löntagarnas sida och dem som stod på arbetsgivarnas sida. Detta gynnade socialdemokraterna eftersom det finns långt fler löntagare än arbetsgivare.

Det Reinfeldt gjorde var att ändra intressekonflikten så att den stod mellan löntagare och bidragstagare istället. Det var en intressekonflikt som gynnade moderaterna. Hur lyckades han med detta? Jo, han släppte alla krav på att ändra den svenska arbetsrätten, vilket tidigare hade varit borgerlighetens stora hatobjekt. Han valde att inte röra den av borgerligheten så hårt kritiserade värnskatten (en extra marginalskatt som drabbade höginkomsttagare). Han riktade in de omfattande skattesänkningarna så att de endast skulle gynna dem som jobbade (jobbskatteavdraget). Han ändrade också den moderata retoriken så att den hyllade de hårt arbetande löntagarna istället för som tidigare ha fokuserat på de hårt arbetande entreprenörerna och småföretagarna.

Moderaterna har alltid kritiserat bidragstagarna men de hade tidigare haft problem med att få löntagarna ombord på båten eftersom deras politik gynnade arbetsgivarsidan. I synnerhet 90-talskrisen skadade borgerlighetens rykte då Bildt-regeringen valde att använda den som ett tillfälle till att göra ett nyliberalt systemskifte. Det borgerliga systemskiftet på 90-talet förknippades därmed med åtstramningar för både bidragstagare & löntagare samt försämrade statsfinanser, men bättre villkor för näringslivet. Inte ett rykte du vill ha om du ska vinna val och resultatet blev den allra längsta perioden med övertag för vänsterblocket i Sifos väljarbarometer. Med undantag för tre månader under 1997 så var de rödgröna större än de borgerliga partierna under varenda månad från augusti 1992 till augusti 2004. Under denna period kunde Göran Persson lugnt luta sig tillbaka och upprepa sin ramsa om har han tvingades sanera statsfinanserna efter Carl Bildt och hur hårt den borgerliga politiken slog mot dem som hade det sämst ställt (och löntagare som mindes 90-talskrisen kände sig inkluderade i det sistnämnda).

Borgerligheten fortsatte dock att propagera för exakt samma politik efter 90-talskrisen som de hade gjort före den. De var helt övertygade om att underläget i opinionen bara var något tillfälligt eftersom deras politik var helt förträfflig och därför inte behövde ändras. Efter ett decennium av ökenvandring hann dock insikten sjunka in om att deras politik behövde paketeras om för att kunna förmå väljarna att pröva något annat än socialdemokraternas politik.

[a81]

Man kan ju undra varför inte borgerligheten insåg det tidigare. Företagare är en liten väljargrupp:

https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/ ... 08907.html

Bara ungefär 5 procent av väljarna!

[hilbert]

Borgerligheten fortsatte dock att propagera för exakt samma politik efter 90-talskrisen som de hade gjort före den. De var helt övertygade om att underläget i opinionen bara var något tillfälligt eftersom deras politik var helt förträfflig och därför inte behövde ändras. Efter ett decennium av ökenvandring hann dock insikten sjunka in om att deras politik behövde paketeras om för att kunna förmå väljarna att pröva något annat än socialdemokraternas politik.

Samtidigt var det väl orsaken till att Reinfeldt stöttes ut efter att han avgått.
Den moderata partiapparaten kände aldrig någon förankring i den här politiken.

Ironiskt nog blev det en socialdemokratisk regering som avskaffade värnskatten och gjorde förändringar i arbetsrätten.
En händelse som är en del av en märklig svensk tradition.
Nämligen att de flesta avregleringar som genomfördes på 70 och 80 talet gjordes av socialdemokraterna.
Undantaget är friskolereformen som genomfördes av regeringen Bildt.
Å andra sidan genomförde Bildt också den senaste(sista?) välfärdsreformen LSS lagen.
Som det kan bli .

[diskutera]

Det blev väldigt ’trångt i mitten’ mot slutet av Alliansens regeringsperiod. Minns att jag vid valet 2014 inte upplevde någon nämnvärd skillnad på politiken S och M försökte sälja in till mig som väljare.