"Ockupationen" av Åland
viewtopic.php?t=30531
Mindre känt i dag är att vissa (ganska få, antar jag) storsvenskt sinnade typer också drömde om att "återta" ett gott stycke av norra Finland. Jag skrev ett inlägg därom på Flashback, i en tråd om hur man i Sverige såg på Finlands självständighet, och fick för mig att ta upp ämnet även på Skalman.
I början av 1918 utkom i Stockholm en broschyr med titeln Skola delar av Västerbotten tillfalla Finland - Ett giv akt av Camillus. Kartan i början av broschyren visar vad det handlar om. De blåfärgade områdena var helt enkelt en del av "det egentliga Sverige", som bara temporärt hade rivits loss från moderlandet i Fredrikshamn 1809. Nu skulle de minsann återbördas till sin rättmätige ägare!
https://www.biblio.com/book/skola-delar ... /738470413
https://www.amazon.es/V%C3%A4sterbotten ... B005E41KEM
Vem var denne Camillus egentligen? Enligt Svenskt författarlexikon var mannen bakom pseudonymen juristen och skriftställaren Lage Fabian Wilhelm Staël von Holstein, 1886-1946, som bland annat Tobias Hübinette har uppmärksammat. Men Kungliga Bibliotekets databas Libris menar att skribenten var officeren och Karl XII-forskaren Maximillian Schürer von Valdheim, 1872-1948 - mer om honom här.
Broschyren tycks inte ha blivit så värst uppmärksammad i Sverige. När jag söker i KB:s tidningsdatabas hittar jag bara ett omnämnande, i Dagens Nyheter den 29 januari 1918. För att kunna läsa hela artikeln måste man förstås uppsöka ett bibliotek, nu är det bara lösryckta ord som framträder.
https://tidningar.kb.se/8224221/1918-01 ... /1/page/4/
Men i finskspråkig press fick man upp ögonen för Camillus' idéer. I månadsskiftet juni-juli 1918, då inbördeskriget var över, publicerades i flera finska tidningar en cirkulärartikel, där de storsvenska ambitionerna refererades och kommenterades i ilskna ordalag. Rikssvensk hets mot Finland (Ruotsinmaalaista kiihotusta Suomea vastaan) var artikelrubriken. Jag refererar den korfattat, och "återöversätter" de finska citaten ur broschyren tillbaka till originalspråket. Jag utgår från tidningen Keski-Savo (utkom i Nyslott) av den 9 juli 1918.återläggas under Sverge* rike. Den konsekvensen vågar hr Camillus icke dra Camillus utvecklar i en magnifikt utstyrd liten broschyr med titeln Skola ... delar av Västerbotten tillfalla Finland 1 som utdelats till Sverge ...
Artikeln inleds med ett kallt konstaterande att Sverige under världskriget varken visat förmåga eller vilja att hjälpa Finland, sin forna allierade och trogna stridskamrat. Inre svaghet och frånvaro av statlig tapperhet och styrka har förhindrat Sverige att försvara sitt rykte som den främsta av Nordens makter, lyder den syrliga formuleringen.
Men trots detta är svenskarna nu rysligt ivriga på att bärga frukterna av den skörd, som andra har sått, fortsätter skribenten. Finland har uppnått sin självständighet med Tysklands hjälp, i kamp mot en överlägsen fiende och under oerhörda mödor. Visst har Sverige erkänt Finland självständigt, men också genast satt i gång försöken att knipa åt sig bitar av sitt än så länge svaga grannland.
Enligt artikeln agiterades det redan hösten 1917 i svenska tidningar för att Torneå stad, och även andra delar av norra Finland, skulle bli svenska. Dessa områden var nämligen "historiskt" svenska, de tillhörde Sverige "enligt urgammal rätt". I fredsavtalet i Fredrikshamn förklarades områdena förenade med Finland. Men det var enligt svensk syn bara resultat av militärt våld, inte rättvisa.
Camillus uppges resonera i samma banor. Han konstaterar inledningsvis att Finland, efter att ha blivit kvitt det ryska oket, egentligen borde ha anslutit sig som separat stat till det gamla moderlandet, Sverige. En sådan återförening hade varit alla fosterländskt tänkande svenskars högsta önskan! Men då detta ej skett, måste även Camillus godkänna att Finland är en helt suverän stat. Dock anser han att Sverige bör tilldelas både området mellan Torne och Kaakama älvar, samt finska Lappmarken. Han åberopar historiska och geografiska skäl, den urgamla ägorätten, men påminner även om regionens naturrikedomar.
Att områdets befolkning är helt finskspråkig spelar mindre roll, tycker Camillus: Nationalitetsfrågan är -- helt berättigad, men den får inte trampa statsbegreppet på hälarna, då det senare äger större rätt. Han ställer en direkt fråga: Är det verkligen Finlands avsikt att utan vidare införliva de rent svenska områden, som Sverige år 1809 måste avstå till Ryssland?
Den finske artikelförfattaren anser att det omöjligen går att besvara Camillus' fråga seriöst. Han fastslår kategoriskt att Finland aldrig tänker ge ifrån sig områden, som genom den historiska utvecklingen blivit finländska, i synnerhet som områdenas befolkning är finskspråkig och gränserna mot Sverige naturliga och klara. Det som någon stat går miste om på grund av sin kraftlöshet, det har den inte längre historisk rätt till, försåvitt den inte genom sitt statliga handlande visar att den förtjänar att återfå sin gamla rätt. Detta har inte Sverige visat, inte till den minsta grad, anser skribenten.
Camillus tycks också mena att de aktuella områdenas återbördande till Sverige ska minska risken för framtida krig och konflikter mellan Sverige och Finland. Hans finske vedersakare säger att det är precis tvärtom: Om Finland nu tvingades till någon sorts eftergifter, skulle det vara nödvändigt för Finland att i framtiden söka gottgörelse för sina förluster. Så ofördelaktig och omöjlig skulle Finlands norra gräns bli, så blodig skulle kränkningen av den klara nationalitetsprincipen vara.
Man får vara glad åt att svenskarna 1918 hade annat att tänka på än Camillus' hejdlösa expansionsplaner. Men jag undrar om andra skalmaniter läst broschyren, eller hört om den? Eller vet ni om likartade idéer framfördes av andra i Sverige?
.
