USA blir "världspolis" redan efter WW1.

[diskutera]

En grej jag funderat på, och här är jag ute på lite djupt vatten kunskapsmässigt.

1919, nästan så snart 'krutröken lagt sig', tog USA sitt pick och pack och drog hem och blev mer isolationistiska. Nästan förbryllat oengagerade i efterdyningarna av det världskrig de nyss vunnit. Så är lite min känsla kring det faktiska händelseförloppet.

Men, om USA stannat kvar i Europa, lite som 1945, fast redan 1919 - hur hade frederna och efterkrigstiden sett ut? Tänker att USA stannar kvar, efter att mer aktivt intervenerat mot Sovjet i b.la. Polen (där man väl historiskt hade någon slags förlaga till "Flying Tigers"). Kanske tillåtits basera trupper i Polen och andra östeuropeiska länder i någon typ av förlaga till Nato som motvikt till Sovjet?

Hade Wilson kunnat få igenom fler av sina "14 Punkter" med amerikanska stövlar kvar på europeisk jord? (Tänker att det leder till något lindrigare freder för centralmakterna.) Hade kontinenten blivit stabilare? Tänker att Tyskland och de andra "förlorarländerna" bjuds med i NF likt de var välkomna i FN efter WW2? Och ja, hade fascismen/WW2 kunnat undvikits. Det "röda hotet" från Sovjet hade Hitler m.fl. kanske inte kunnat spela på lika hårt om det funnits ett "västblock" redan under 1920-talet.

Kanske skulle ett interventionistiskt USA tidigt satt P för Japans krig i Kina?

Vad tror vi? Möjligt? Antagligen inte, men då vill jag veta varför

[von Adler]

Att USA skulle bedriva sin egen säkerhetspolitik i Europa, särskilt i östeuropa förefaller mig väldigt osannolikt. Däremot skulle jag kunan tänka mig att USA förblir i Entente-blocket som gemensamt för en mer aktiv utrikespolitik där de försöker hålla kommunismen tillbaka, begränsa Japans expansion, stödja Frankrikes "Lilla Entente" i östeuropa och hålla Tyskland och dess revanchism nere.

Ett maktblock där UK står för flottan, Frankrike för armén och USA för industrin/ekonomin som faktiskt skulle kunna göra Nationernas Förbund till något mer än en mycket tandlös tiger.

Aktivt stöd till Kuomintang och blockad av Japan redan 1931 hade kanske satt en rejäl broms på Japans expansion, eller så hade Japans militär satt igång ett krig redan då och fått rejält med stryk.

Stalins Sovjet var tämligen isolationistiska tills deras "breda koalitionens" strategi, där kommunistiska partier uppmanades samarbeta med socialdemokrater, socialister och till och med liberaler mot fascister och konservativa - vilket funkade t.ex. i Frankrike och Spanien. Men Entente-blocket med USA kanske hade stärkt liberaler och socialdemokrater genom att trycka ner det kommunistiska "hotet" så att fascismen inte blivit samma hot, varvid det inte varit en möjlig strategi. Det är fullt möjligt att Italien varit med i Entente-blocket i det här scenariot och att kuppmakarna i Spanien antingen inte ens försökt eller misslyckats med sin kupp om kommunisterna inte varit inflytelserika över republikens regering.

När "breda koalitioner" inte funkade var Stalin väldigt paranoid och försiktig tills andra världskriget bröt ut då han i skydd av det och Molotov-Ribbentrop-pakten tog för sig allt han kunde, ständigt rädd att de allierade och facisterna skulle förena sig mot honom.

Kanske kommer Stalin ta för sig lite av Manchuriet och Korea i samband med kriget mot Japan 1932-34 och fortsätta att stödja Kuomintang som historiskt. Vem som får inflytande i Kina - Entente-blocket eller Sovjet blir nog den stora konfliktfrågan under slutet av 30-talet, medan Tyskland återuppbygger sig ekonomiskt, men inte militärt då Frankrike håller hårt på Versailles-traktaten och USA lånar dem pengar ås de kan fortsätta betala sina skadestånd.

[diskutera]

Mycket intressant.
Jo det skulle mycket väl kunna vara något sådant scenario, huvudsaken är att USA inte "lämnar" Europa utan är "kvar" i någon mening som en stabiliserande faktor. En bibehållen entente skulle kunna vara en sådan.

Kan tänka mig att Tyskland och även Polen och Tjeckoslovakien (utan ww2 och kalla kriget) hade kunnat utvecklats till mycket stabila demokratier i ett sådant klimat. Hade Weimartyskland kunnat "överleva" fram till 50-talet utan extremistkupper, välfärden byggts upp och demokratin fortlevt, hade jag inte sett varför inte Weimarrepubliken skulle kunna existera idag. Samma gäller Polen etc.

Ang. tysk revanschism, hade nog Storbritannien och Frankrikes respektive imperium "avvecklats" som historisk, även utan ww2. Kanske lite fredligare och lite senare, men det hade ändå legat i korten. Hörde någonstans formuleringen att folket på de brittiska öarna på 50- eller 60-talet, i praktiken fick välja mellan imperium och välfärdsstat. De valde det senare, givetvis även om det kanske knorrades i en och annan herrgård.
Fransmännen hade nog haft det lite svårare att släppa imperiet (likt historiskt med krigen i Algeriet och Vietnam) men hade varit tvungna förr eller senare ändå.
Insteget i den "moderna tiden", dvs att imperialismen läggs till historien, hade nog underlättat för de gamla krigande i ww1 att slutligen försonas.
Britterna hade nog varit först ut medan Frankrike följt efter så snart deras gamla imperium avvecklats.

Undrar hur Mellanöstern sett ut, kanske inget Israel och mer betydande fransk/brittisk närvaro i regionen.

Vad Sovjet beträffar, hade nog 1991 kommit mycket tidigare utan ett vunnet ww2 och supermaktstatus. Möjligt att någon sovjetisk motsvarighet till Deng Xiaoping kommit fram på 50-talet efter Stalin, och tagit bort de vansinnigaste delarna av planekonomin.

Skulle tro att Balkan splittras som historiskt, Jugoslavien var i mångt och mycket ett sämre bygge än Österrike-Ungern. Möjligtvis sker Anschluss, fast på österrikarnas initiativ om Tyskland är ekonomiskt starkt och demokratiskt och lyckats skaka av sig de värsta delarna av Versailles/har goda relationer med Frankrike.

Kina är intressant. Även Tyskland stödde väl nationalisterna historiskt? Var väl väldigt prokinesiskt fram till precis innan ww2, då man kovände och gick med Japan istället? Snacka om att satsa på fel häst...