Ja, så som jag förstått det, uppvaktade britterna turkarna under första halvan av kriget. Säg att Turkiet, vilket jag förstått det hade en lätt pro-(väst)allierad slagsida, beslutat sig för att gå med i kriget efter att tyskarna jagats bort från Kaukasus och det började stå klart varåt det barkade. Frågorna man kan ställa sig är då:
1. Vilka eftergifter hade krävts av de västallierade för att få med Turkiet i kriget mot axelmakterna? Kortsiktigt hade man nog krävt omfattande understöd i form av främst flyg men även flotta och marktrupper. Turkiets bidrag skulle vara mer i form av basering av allierade styrkor, och tillgång till Svarta Havet, snarare än egen militär förmåga (även om turkiska styrkor givetvis skulle operera i koordination med de västallierade).
Territoriella eftergifter då? Skulle man kunna tänka sig att NF/FN "belönar" Turkiet med delar av norra Syrien och Irak, Aleppo och Mosul hamnar under turkisk kontroll. Samt att NF/FN/Storbritannien ordnar en delning av Cypern, ungefär lika dagens, där den nordöstra halvan tillfaller Turkiet och den sydvästra blir självständig eller i union med Grekland? Är detta rimliga eftergifter och hade de "räckt"?
2. Hur hade ett turkiskt inträde våren '43 kunnat påverka krigets fortsatta förlopp? Handeln med krom till Tyskland hade givetvis genast upphört (vilka effekter hade det fått?), Bulgarien och Rumänien (oljan) ligger väl inom räckhåll för allierat flyg, baserat i Turkiet. Bosporen öppet för allierade flottstyrkor. Det måste väl ha varit lockande för Churchill, dels möjligheten att komma åt Grekland, Bulgarien/Rumänien. En möjlighet att slå sig fram genom Östeuropa innan Röda Armén hinner dit? Ett sådant företag, hade kanske tvingat tyskarna att dränera Italien och Frankrike på än mer trupper, vilket torde göra operationerna där lite "smärtfriare".
Vad tror vi? Hade detta kunnat påskynda kollapsen av Nazi-tyskland, färre hade kanske dött i kriget och förintelsen som helhet, samt Sovjet hade kanske haft mindre inflytande i Östeuropa. Turkiet hade ju vunnit på så vis att man redan varit i det "allierade lägret" och Stalins högljudda skrik om gränsjustering i Kaukasus (var väl i paritet med kraven som riktades mot Finland '39) hade varit än lättare att ignorera. (Det blev ingen gränsjustering historiskt heller, men detta var väl anledningen till att Turkiet gick med i NATO.)
Våren 1943: Turkiet övertalas att gå med i kriget på de allierades sida. Möjligt?
Re: Våren 1943: Turkiet övertalas att gå med i kriget på de allierades sida. Möjligt?
En gissning är väl att något mer land på Balkan än Grekland hade blivit västallierat efter kriget. Jag tänker i första hand på Bulgarien.
Re: Våren 1943: Turkiet övertalas att gå med i kriget på de allierades sida. Möjligt?
Bulgarien borde hamna inom väst-sfären. Landet var ju heller ej i formellt krig med Sovjet vid tidpunkten, även om de gick axelmakternas ärenden.
Jag tänker mig i så fall kriget i stora drag som såhär: Vid Adana-konferensen (https://en.wikipedia.org/wiki/Adana_Conference) övertalas İsmet İnönü att gå med i kriget senast sommaren 1943, mot att brittiskt och amerikanskt stöd snabbt kan flygas och rullas in via Libanon/Syrien/Irak. Under våren 1943 görs förberedelser för basering av dessa styrkor. Samtidigt stärks den turkiska militära närvaron i östra Thrakien.
Vid ett givet tillfälle, förklarar Turkiet axelmakterna krig. Angränsande Bulgarien är ett tacksamt första mål, de ligger redan i krig med de västallierade, gränsar till Turkiet (ockuperar grekiska Thrakien förutom en liten tyskkontrollerad landremsa). Axelmakterna som troligtvis fattat vad turkarna var "up to", försöker sig nog på att gå på motoffensiv och bomba turkiska städer. De tänker sig nog lite att det fattiga Turkiet blir en relativt enkel match, lite som Rumänien i WW1. Och det går rättså dåligt för turkarna till en början, förlusterna är höga men allierade resurser och flygstyrkor börjar snabbt anlända "in force" (jag tänker stora delar av det som historiskt allokerades till Italien) och fronten stabiliseras några mil in på turkiskt territorium.
Jag får för mig att Thrakien är tämligen bergigt och lite av en "defenders dream", varför fortsatta turkiska offensiver enbart skulle bjuda de axis-allierade på en riktig "turkey shoot" (pun very much intended), varför fronten mest skulle ha betydelse i form av öppnandet av en luftfront, där axis-flygvapnet (som nu nöts ner i luftfronten över Tyskland) får det ännu mer kämpigare. Dessutom med rumänska oljefält väl inom räckhåll för amerikanska och brittiska bombplan.
Tyskarna som fått pisk i Afrika, fått pisk i Sovjet men ännu har Kursk-offensiven att spela ut, behöver nu allokera resurser till Sydöstra Europa. Knappast vad dom önskar sig just nu. Deras fördel är att Italien ännu inte gett upp, varför tyskarna kanske väljer att fokusera på Sovjet och låta italienare, bulgarer, ungrare och rumäner försöka hålla gränsen mot Turkiet.
De allierade kontrar med en landstigning, antingen på bulgariska Svarta Havskusten, eller på Sicilien som historiskt, om Italien anses ha dränerats tillräckligt på axis-resurser. Om de landstiger i Italien, kan man nog räkna med att Mussolini avsätts tämligen snabbt som historiskt, Italien drar sig ur kriget och Tyskarna ockuperar halva 'stöveln' inkl. Rom.
Om nu tyskarna flyttar resurser till Italien i detta läge, blir det nog svårt för dem att samtidigt hålla Bulgarien under armarna. Då kan man anta att de västallierade bryter igenom där. Vi ska minnas att Bulgarien, Rumänien och, hade de bara fått chansen, Ungern, inte var sena historiskt med att byta sida så snart det började osa katt. Och med ett Sovjet som rycker närmare och närmare vintern '43-våren '44, börjar nog sidbyte kännas väldigt lockande. Speciellt om man har chansen att "hoppa av" till en västallierad. Så man kan väl räkna med att åtminstone Bulgarien och Rumänien kommer att försöka sig på något sådant.
Samtidigt borde den Grekiska och Jugoslaviska motståndsrörelsen vara mycket mer aktiv än historiskt, med västallierade vid tröskeln. Om turkisk-uppbackade västallierade kan göra en "dash" genom sydöstra Europa/Balkan och upp mot Ungern under våren '44, hade vi nog haft en helt annan historieskrivning idag. Man kanske t.o.m. kunnat "bypassa" Italian Social Republic helt och lämnat den åt sitt öde/partisanerna. Tyskland hade troligtvis inte bara besegrats snabbare, man hade även blockerat Sovjets avancemang, om inte Tyskarna dränerat östfronten, vilket känns föga troligt. Troligtvis hade västeuropa dränerats på axis-resurser, vilket gjort D-day och efterföljande operationer enklare.
Jag tänker mig i så fall kriget i stora drag som såhär: Vid Adana-konferensen (https://en.wikipedia.org/wiki/Adana_Conference) övertalas İsmet İnönü att gå med i kriget senast sommaren 1943, mot att brittiskt och amerikanskt stöd snabbt kan flygas och rullas in via Libanon/Syrien/Irak. Under våren 1943 görs förberedelser för basering av dessa styrkor. Samtidigt stärks den turkiska militära närvaron i östra Thrakien.
Vid ett givet tillfälle, förklarar Turkiet axelmakterna krig. Angränsande Bulgarien är ett tacksamt första mål, de ligger redan i krig med de västallierade, gränsar till Turkiet (ockuperar grekiska Thrakien förutom en liten tyskkontrollerad landremsa). Axelmakterna som troligtvis fattat vad turkarna var "up to", försöker sig nog på att gå på motoffensiv och bomba turkiska städer. De tänker sig nog lite att det fattiga Turkiet blir en relativt enkel match, lite som Rumänien i WW1. Och det går rättså dåligt för turkarna till en början, förlusterna är höga men allierade resurser och flygstyrkor börjar snabbt anlända "in force" (jag tänker stora delar av det som historiskt allokerades till Italien) och fronten stabiliseras några mil in på turkiskt territorium.
Jag får för mig att Thrakien är tämligen bergigt och lite av en "defenders dream", varför fortsatta turkiska offensiver enbart skulle bjuda de axis-allierade på en riktig "turkey shoot" (pun very much intended), varför fronten mest skulle ha betydelse i form av öppnandet av en luftfront, där axis-flygvapnet (som nu nöts ner i luftfronten över Tyskland) får det ännu mer kämpigare. Dessutom med rumänska oljefält väl inom räckhåll för amerikanska och brittiska bombplan.
Tyskarna som fått pisk i Afrika, fått pisk i Sovjet men ännu har Kursk-offensiven att spela ut, behöver nu allokera resurser till Sydöstra Europa. Knappast vad dom önskar sig just nu. Deras fördel är att Italien ännu inte gett upp, varför tyskarna kanske väljer att fokusera på Sovjet och låta italienare, bulgarer, ungrare och rumäner försöka hålla gränsen mot Turkiet.
De allierade kontrar med en landstigning, antingen på bulgariska Svarta Havskusten, eller på Sicilien som historiskt, om Italien anses ha dränerats tillräckligt på axis-resurser. Om de landstiger i Italien, kan man nog räkna med att Mussolini avsätts tämligen snabbt som historiskt, Italien drar sig ur kriget och Tyskarna ockuperar halva 'stöveln' inkl. Rom.
Om nu tyskarna flyttar resurser till Italien i detta läge, blir det nog svårt för dem att samtidigt hålla Bulgarien under armarna. Då kan man anta att de västallierade bryter igenom där. Vi ska minnas att Bulgarien, Rumänien och, hade de bara fått chansen, Ungern, inte var sena historiskt med att byta sida så snart det började osa katt. Och med ett Sovjet som rycker närmare och närmare vintern '43-våren '44, börjar nog sidbyte kännas väldigt lockande. Speciellt om man har chansen att "hoppa av" till en västallierad. Så man kan väl räkna med att åtminstone Bulgarien och Rumänien kommer att försöka sig på något sådant.
Samtidigt borde den Grekiska och Jugoslaviska motståndsrörelsen vara mycket mer aktiv än historiskt, med västallierade vid tröskeln. Om turkisk-uppbackade västallierade kan göra en "dash" genom sydöstra Europa/Balkan och upp mot Ungern under våren '44, hade vi nog haft en helt annan historieskrivning idag. Man kanske t.o.m. kunnat "bypassa" Italian Social Republic helt och lämnat den åt sitt öde/partisanerna. Tyskland hade troligtvis inte bara besegrats snabbare, man hade även blockerat Sovjets avancemang, om inte Tyskarna dränerat östfronten, vilket känns föga troligt. Troligtvis hade västeuropa dränerats på axis-resurser, vilket gjort D-day och efterföljande operationer enklare.
Re: Våren 1943: Turkiet övertalas att gå med i kriget på de allierades sida. Möjligt?
Av det jag har läst var Turkiet och UK allierade före kriget. Atatürk och Inönü skall ha sökt en sådan allians för att inte hamna på förlorarnas sida igen.
Efter Frankrikes fall omvärderade de sin politik och blev mer uttalat neutrala, med tiden blev det då som i TS, att UK försökte få med dem i kriget.
Men hur nära var det här? Kanske att striderna om Tolvöarna visade för Turkiet att Tyskland fortfarande hade stridsförmåga?
Min tro är att Turkiet som allierade hade fått mark i Syrien och Irak, och kanske Tolvöarna och något i Bulgarien också.
Våren 43 tror jag också är för tidigt, och tänker mig att det hade fått som resultat en turkisk förlust där de kanske förlorar Istanbul.
Efter Frankrikes fall omvärderade de sin politik och blev mer uttalat neutrala, med tiden blev det då som i TS, att UK försökte få med dem i kriget.
Men hur nära var det här? Kanske att striderna om Tolvöarna visade för Turkiet att Tyskland fortfarande hade stridsförmåga?
Min tro är att Turkiet som allierade hade fått mark i Syrien och Irak, och kanske Tolvöarna och något i Bulgarien också.
Våren 43 tror jag också är för tidigt, och tänker mig att det hade fått som resultat en turkisk förlust där de kanske förlorar Istanbul.