Hej på er.
Jag håller på att jobba på en tidslinje där den svenska antingen-eller-fraktionen har betydligt mer framgång både militärt och utrikespolitiskt, med ett ökat nordiskt samarbete kring försvar och anskaffningar och lite olika effekter det har på andra världskriget.
Några tänka förändringar:
1. Vid något tillfälle på 30-talet super Rappe till ordentligt, gör bort sig och får en rejäl utskällning av en överordnad och bestämmer sig i kvalen dagen efter för att sluta dricka sprit (han fortsätter dock med öl och vin).
2. Vid någon slags militär diskussion mellan attachéer blir en sovjetisk militär full och säger något i stil med att Ryssland inte skulle förlorat om man följt planen att ta norra Sverige och Narvik för att säkra en isfri hamn med järnvägsförbindelse till Ententen och därmed säker införsel av vapen och andra krigsförnödenheter. Det hela visar sig vara en höna av en fjäder, en studie som någon kadett gjort som en del av sin praktik vid en stab, men för ett kort tag är det sovjetiska hotet och Stalins massiva upprustning på tapeten i Finland, Sverige och Norge, vilket leder till lite högre beredskap och lite större försvarsanslag.
3. Förhandlingarna mellan Sverige och Finland om Ålands försvar och djupare försvarssamarbete går bättre och leder till ett avtal som godkänns av politikerna på båda sidor.
4. Rickard Sandler, som var starkt i antingen-eller-fraktionens läger vad gällde utrikespolitiken blir kvar som utrikesminister när Samlingsregeringen bildas.
5. När vinterkriget går igång har Sverige två stridsgrupper redo - en som tar över försvaret av Åland och en av frivilliga som sköter försvaret av norra Finland. Två stridsgrupper till sätts upp under kriget - den första med en stor komponent norrmän och en mindre komponent danskar och den sista som hinner in i landet men inte till fronten innan kriget är över. Danmark och Norge skickar också egna frivilliga flygavdelningar - Danmark 4st Fokker D.XXI som tjänsgör med LeLv 24 i södra Finland och Norge 4st Gloster Gladiator som tjänstgör med F19 i norra Finland. Norge ger också bort 4st Gladiator detta då deras egna Hawk 75or börjat tas i tjänst tidigare än i vår historia. Vinterkriget pågår två-tre veckor längre då Finland får mer stöd och är lite bättre förberett och italienska och ungerska frivilliga hinner vara ett par veckor vid fronten. Landavträdelserna blir också mindre, Finland får behålla kontakt med Ladoga och Viborg, men förlorar det mesta av Karelska Näset och Mannerheimlinjen, detta då Sovjet ser detta som en paus.
6. Sedan kommer den tyska invasionen av Norge - mot ett Norge som är mer förberett och mycket mer berett att lyssna på varningarna, med ett Sverige som är betydligt mer villigt att hjälpa till och ett Finland som kan tänka sig att hjälpa till - Tyskland och Sovjet är ju allierade, och Tyskland har aktivt hindrat stöd att nå till Finland. Det hela ses som dikaturernas anfall på små fredliga nordiska demokratier, som måste hålla ihop. Danmark kommer bjuda motstånd lite längre och en liten del av danska flottan och danska flygvapnet kommer fly till Sverige, med en mycket liten del av danska armén, varav en hel del kommer söka sig till Norge som frivilliga, tillsammans med de norska och danska frivilliga som varit i Finland.
Vad tror ni? Vad kan man ta med som realistiskt skulle kunna tänkas öka beredskapen och kanske skapa lite mer intresse för att lyssna på varningar? Vad mer skulle kunna skapa mer sympati de nordiska länderna emellan utan att direkt skapa försvarsallianser (vilket jag finner lite osannolikt, dessutom skulle de förmodligen påverka både Sovjet och Tysklands vilja att anfalla)?