Wismar åter igen svenskt efter 100 år

[Gavrilo Princip]

En av de svenska landvinsterna efter trettioåriga krigets slut var staden Wismar vid tyska nordkusten. Den pantsattes på 100 år av Sverige år 1803, och skulle således egentligen återlösas av Sverige år 1903.

Om vi nu föreställer oss att detta sker, vad innebär det för Sverige senare under 1900-talet? Jag avser då främst de båda världskrigen. Kommer vi att på ena eller andra viset att dras med i första världskriget? Kommer Kaiser Wilhelm II:s trupper att besätta denna lilla svenska enklav? Och kommer då ententen (främst Frankrike, Storbritannien och Ryssland) till vår undsättning?

Oaktat om vi blir indragna i 1:a världskriget eller ej, hur fortsätter utvecklingen under 20-talet och inte minst 30-talet, efter att Hitler kommit till makten med allt vad det innebar.

Utifall det går att göra en jämförelse mellan vad vi nu ser och hör från president Putin och hans tongångar beträffande vår Natoansökan, kan man då tänka sig liknande, mullrande dito från Hitler? Och vad blir i så fall kontentan av det? Eller skulle han anse Wismar vara för obetydlig för att göra ett sådant stort väsen av? Kommer han att ställa några villkor för att vi skall få behålla Wismar?
Eller kommer rentav invånarna i Wismar att själva resa sig mot de svenska myndigheterna och visa att de egentligen står på Tysklands sida, oaktat vilket styre sistnämnda land än har?
Och sak samma här - utifall vi blir indragna i VK2, kommer vi då att påräkna någon som helst hjälp från Storbritannien, Frankrike, USA och eventuellt Sovjet?

Så kort sagt - hur gestaltar sig 1900-talet för Sveriges vidkommande med staden Wismar återigen i svenska händer?

[diskutera]

Tror detta har diskuterats här tidigare. Slutsatsen blev att återlösning av Wismar skulle bli för dyrt, att "pantsättningen" i praktiken var en försäljning. Sverige hade också vid tiden problem med den norska unionen som knakade i fogarna, vilken stal mycket av uppmärksamheten. Men om vi ponerar att det ändå händer, tror jag inte det skulle vara helt oproblematiskt. Det var väl aldrig någon direkt svensk "koloni" där, utan enbart så att staden "på pappret" tillhörde Sverige. Så invånarna lär nog känna sig tyska och Sverige skulle nog få svårt att behålla staden i längden.

Jfr. med holmen i Västindien, vilken visade sig vara ett dyrt nöje i längden. Samma för danskarnas öar.

På trådämnet: Om Sverige nu mot all förmodan får behålla Wismar, tror jag att Sverige kan "sitta ut" WW1 som historiskt. Tror inte tyskarna skulle mucka gräl för en lanthåla och riskera ännu en motståndare i Ententen. Dessutom finns nog förhoppningen om att Sverige (som ju trots allt var relativt tyskvänligt sinnat) kanske aktivt skulle gå med i kriget eller i alla fall passivt stödja finnarnas kommande självständighetskamp. Sedan var väl järnmalmen inte helt oviktig i WW1 heller?

Samma borde väl gälla under WW2. Kanske staden kan bli en fristad för de som flyr naziternas och senare kommunisternas förföljelse?

Om det inte vore för kalla kriget, tror jag inte Svenska myndigheters grepp som staden skulle förbli starkt. Troligtvis skulle nog staden utvecklats till något av en självstyrande "stadsstat", typ 'Östersjöns Monaco'. Men med kalla kriget och landgräns till DDR, har nog Sverige/väst intresse av att behålla kontrollen.

Svår fråga detta. Skulle nog kunna gå lite hursomhelst.

[von Adler]

Wismar pantsattes till Hertigen av Mecklemburg för ett lån om 1,25 miljoner daler. Detta var möjligt för Sverige att betala om man verkligen ville, men när Kronprins Karl Johan med riksdagens stöd ensidigt förklarade Sverige i konkurs vad gäller alla utländska lån 1812 tillföll panten Hertigen enligt avtal.

För att ändra detta måste man antingen hindra att Wismar pantsätts, eller förhindra statsbankrutten 1812. Pantsättningen var en del i Gustav IV Adolfs planer för att få bukt med ekonomin efter att hans far lämnat en statsskuld på 28,8 miljoner daler - att ta säkrade lån till mycket bättre räntor från diverse bank- och furstehus i norra Europa var en del i den planen. 1809 hade man fått ner skulden till 6 miljoner daler, sedan kom finska kriget, som kom att kosta 23 miljoner daler.

Om man förhindrar finska kriget, eller om Sverige vinner det och det kostar mindre (inklusive lite krigsskadestånd) kan nog lånet återbetalas och Wismar åter bli svenskt under en period när Tyskland inte är enat och kan be Sverige dra åt helvete.

Förmodligen blir då Wismar ett mål i Bismarcks många krig för att ena Tyskland, säg 1864, samtidigt som man lärde Danmark att veta hut?