
Jag var för otydlig. Det var inte dig jag syftade på, utan det här står i andra trådar i andra delforum.
Sovjetiska handelsflottan var inte så stor, men det var både den amerikanska och den brittiska. Och om inget av de länderna är i krig kan varken Japan eller Tyskland göra särskilt mycket åt att de transporterar krigsmateriel till Sovjet. HIstoriskt så gick ju cash&carry och lend-lease huvudsakligen på amerikanska och brittiska kölar, med en del på norska.Julianus skrev: ↑06 okt 2020 00:29Von Adler: Sovjet hade en del Cash men hur mycket "Carry" hade de. Det Vichy hade vunnit på att släppa till i Syrien hade ju kunnat vara en hel del eftergifter från Tysk sida. I vilket fall hade de inte haft så mycket att sätta emot om Turkiet hade tagit det tyska betet. Återigen jämför med Tunisien.
Ska dock lägga till vilket talar för dig så har engelsmännen i det här scenariot inte attackerat deras flotta.
Nu blir jag mer och mer ense. Menjag anser nog att detta att vi nu talar om ett krig som häller på fram till och med 1947-48 räcker för att kullkasta påståendet om att USA och Englands bidrag inte var avgörande. Det var en kombiantion av tre stormakter som fällde avgörandet och ingen av dem hade klarat det på egen hand. Vad händer efter 1946 Sovjet är inte besegrat men Har de orken kvar att tvinga fram en kapitulation. Kanske kanske inte. I vilket fall kriget slutar långt senare.von Adler skrev: ↑15 okt 2020 09:03
Hitler gjorde inte så mycket kalkyler alls, är jag rädd. Hela den nazistiska krigsmaskinen var byggd på luftslott och plundring och enorma chanstagningar som tidigt i kriget gick hem för att fienderna inte var beredda på sådan dumdristigt mod och på grund av den stora taktiska överlägsenheten hos de tyska styrkorna. Tyskarna räknade med att de skulle kunna slå ut Röda Armén och så skulle det sovjetiska samhället kollapsa, precis som Tsar-Ryssland hade gjort 1917 - hela idén om att "vi behöver bara sparka in dörren så faller hela det ruttna bygget samman" byggde på det.
Våren 1941 hade tyskarna slagit ut Röda Arméns förkrigstida styrka tre gånger om, men det sovjetiska samhället visade sig stå pall och skulle ställa upp Röda Armén ett par gånger till. Tyskarna hade inga planer för ett långt krig. De hade inte bränslereserver för mer än ett år av krigföring och kunde inte göra en multifrontsattack igen utan mer olja, vilket de aldrig fick tag på, varvid attacken sommaren 1942 fick involvera endast en armégrupp och efter det endast en sektor av en armégrupp vid Kursk med begränsade mål, och sedan aldrig mer än lokala motoffensiver.
Tyskarna saknar den logistiska planeringen och strategiska tanken för att planera för ett långt krig, och om de inte kan slå Sovjet innan hösten 1942 saknar de också oljan att bedriva offensiv krigföring.
De här problemen består även om USA inte går med i kriget. Utan amerikansk lend-lease saknar Sovjet förmågan att attackera på djupet och att mekanisera sin logistik och kommer vara betydligt mer beroende av järnvägar och hästar, och kriget blir kanske 2-3 år längre innan sovjeterna står i Berlin och britterna vid Rhen eller Weser - britterna då säkerligen med en stor indisk armékomponent eftersom Japan inte är med i kriget, och med gummit från Malaya och Brittiska Brunei och oljan från Nederländska Ostindien i ryggen.
Visst men att Luftwaffe inklusive luftvärnet bands och kämpades ner hemma i Tyskland hade defintivt betydelse på östfronten. I synnerhet som Tyskland transporterade sig med hästdragna vagnar. Hade dessutom Sovjet gjort detsamma så hade ju ett tysk luffherravälde i öster haft en stor betydelse. När man väl fått igång sin jetdrivna jakt hade ju dessutom lufherraväldet blivit i det närmaste totalt.von Adler skrev: ↑16 okt 2020 08:49a.
Den tyska produktionen ökade fram till mitten av 1944, så även om bombningarna kanske reducerade den ökningen något så var det ingenting som lamslog Tyskland. På samma vis fortsatte det tyska järnvägsnätet och elnätet att leverera fram till det kollapsade först i mars 1945.
Jetdrivna jaktplan må vara trevligt, men de grundläggande problemen tyskarna hade, att deras jetmotorer på grund av brist på krom och nickel hade en livstid på 25-50 flygtimmar och att högoktanigt och framförallt rent bränsle var en extrem bristvara, försvinner inte. Redan 1943 kunde Sovjet förhindra tyskarna att etablera luftherravälde lokalt och i början av 1944 hade de luftherravälde över så gott som hela östfronten.Julianus skrev: ↑17 okt 2020 11:25Visst men att Luftwaffe inklusive luftvärnet bands och kämpades ner hemma i Tyskland hade defintivt betydelse på östfronten. I synnerhet som Tyskland transporterade sig med hästdragna vagnar. Hade dessutom Sovjet gjort detsamma så hade ju ett tysk luffherravälde i öster haft en stor betydelse. När man väl fått igång sin jetdrivna jakt hade ju dessutom lufherraväldet blivit i det närmaste totalt.von Adler skrev: ↑16 okt 2020 08:49a.
Den tyska produktionen ökade fram till mitten av 1944, så även om bombningarna kanske reducerade den ökningen något så var det ingenting som lamslog Tyskland. På samma vis fortsatte det tyska järnvägsnätet och elnätet att leverera fram till det kollapsade först i mars 1945.