von Adler skrev:Det beror enligt mig väldigt mycket på när det händer, och om det är under kriget eller inte, och hur kriget går.
Absolut en viktig faktor.
von Adler skrev:
Sker det hela efter Frankrike-fälttåget eller motsvarande kan jag se ett triumvirat i alla fall tillfälligt ta över makten. Nu är nazistpartiet så pass etablerat och Hitler så populär att ett arméövertagande inte är särskilt troligt. Ett triumvirat följs säkerligen av interna stridigheter om makten, och en långa knivarnas natt 2 är trolig. Kanske är det Heydrich som genomför den och sedan vänder sig mot triumviratet och tar över makten. Fortfarande behöver den som faktiskt ska ta över arméns stöd. Himmler var den som var ansvarig för att skapa nazisternas egna armé när de inte lyckades ta över Tysklands. Jag har svårt att se att han får stöd. Göring har lättare, han är en veteran och karismatisk (när han inte är nerknarkad).
Håller med helt och hållet bortsett från att jag är tveksam till att arméns stöd verkligen behövs, Hitler har kunnat göra vad han vill utan att armén har satt sig emot, avskedat och förlöjligat en arméchef (Von Fritsch), ändra anfallsplanen mot Frankrike MOT Halders råd, starta Barbarossa, avskeda Von Brauschnitz och armén har hela tiden anpassat sig. Det får mig att tro att den som styr NSDAP också styr Tyskland.
Heydrich är ett intressant namn i sammanhanget, fast med den status han hade vid tidpunkten för sin död var han nog ännu inte tillräckligt stark för att ta makten, eller?
Donkeyman skrev:Hitler var oersättlig i det Nazistiska samhället.
Håller med fullständigt!
Donkeyman skrev:historien visar också att en diktator oftast "gör sig av med" eventuella kronprinsar. Speciellt om dessa är dugliga och handlingskraftiga. Därför att då kan de bli ett potentiellt hot mot diktatorn själv.
Vilket i slutänden också gör att när diktatorn slutligen "smäller av" så uppstår det en maktkamp där segraren påfallande ofta inte kommer från den närmaste kretsen utan är någon som "armbågar" sig fram från en position längre ned i hierarkien. Detta därför att de som är i diktatorns närmaste krets inte har de personliga egenskaper som krävs för att vinna en sådan maktkamp.
Kanske något liknande skulle ha skett i Hitlers Tyskland.
Här tror jag du har en viktig poäng. Hitler var dessutom dokumenterat skicklig i att spela ut sina kronprinsar mot varandra med syftet att stärka sin egen makt eller driva partiet i en viss riktning. Både Goebbels och Himmler var noga med att anpassa sig till Fuhrerns vilja, Göring däremot känns mer självständig?
Ett annat parallellfall är Stalins bortgång där ingen tydlig och naturlig efterträdare fanns när han dog den 5:e mars 1953, då blev det en maktkamp där ingen var aktör på egen hand lyckades ta makten direkt utan det tog Chrusjtjov några år innan han satt säkert i sadeln. Om Krusse ska betraktas som en trogen partipamp typ så motsvaras Beria av Himmler, en man som kontrollerar en stor del av säkerhetsstyrkorna vilket tydligen inte är någon garanti för att ta över.
Göring känns lite komplicerad, samtidigt som han har karisma och kapacitet verkar han lite för arrogant för att kännas riktigt seriös.
Goebbels tror jag inte skulle ha fungerat som ledare, hans sökande efter bekräftelse från en ledare var alltför stort för att han själv skulle ha kunnat axla den rollen tror jag, dessutom hade han svårigheter att knyta kontakter på ett personligt plan.
Amund skrev:
varför inte någon nazianstruken militär?
Möjligen skulle stödet från en nazistisk militär som Walter von Reichenau kunna vara tillräckligt för att kunna gripa makten, en frisk och levande Reichenau själv är ju tänkbar?
