Kalla det vad du vill, ideologi eller en tro på staten. I slutet av 50-talet fanns det en tro på att detta var den rätta vägen. Sovjetunionen hade omvandlats till ett industriland och en supermakt som ensamt nästan ensamt besegrat Tyskland (åtminstone så man trodde). Lojaliteten mot Sovjetunionen vsr större då än 30 år senare.Julianus skrev: Att befolkningen trodde på ideologin är jag tveksam till. Jag minns väldigt väl att det var vad många trodde även om 70 och 80 talets ryssar. Det vill säga ända tills locket lyftes av.
Att ekonomin var bättre då undrar jag vad det finns för stöd för. Köer och livsmedelsbrist fanns redan och seriösa reformförsök skulle nog fått samma resultat.
Ändå såg befolkninhen att man fick det bättre, konsumtionsvaror ökade, bostäder byggdes och mat fanns det ner av. Huruvida den genosnittliga sovjetmedborgaren hade det bättre på 50-talet eller 80talet ska jag låta vara osagt men på 50talet fanns det ekonomiska möjligheter att köpa deras lojalitet genom att tillgodose deras behov. Bördan för satellitstaterna borde inte heller varit lika hög som den senare blev.
Termen fredlig samexisten hade till exempel vunnit mer acceptans. Jag anser att Chrusjtjov var den sista sovjetledaren som hade kvar någon form av kommunistiskt idealism, övriga efter honom var det envart till namnet utan mer partifunktionärer. Tycker den bild bekräftas av biograferier om dem.Under 50-talet och 60 talet var fiendskapen var fiendskapen mellan USA och Sovjet stark ja. Men inte var det någon skillnad mot åttiotalet. Även Gorbatjov var kommunist
/martin