Vad hade hänt om polska motståndsrörelsen haft is i magen?

[Ragnar Svedje]

Har just återkommit till Norge igen efter ett besök i Polens Huvudstad Warszawa. Trevligt besök hos polska vänner som bland annat innefattade ett mycket gripande besök på motståndsmuseet som invigdes på årsdagen 60 år efter början av det stora upproret i Warszawa 1944.

http://www.1944.pl/en/

Även om jag som historiskt intresserad i största allmänhet kände till upproret och att det slogs ner mycket hårt och att Sovjetunionen helt cyniskt avstod från att ingripa, så var det en gripande upplevelse där jag lärde mig mycket. Många enskilda som var med när det begav sig får berätta sin historia, och hela scenografin är ruiner för att öka närvarokänslan.

Baserat på vad vi vet idag så fattades beslutet att göra uppror mot Tyskland på helt felaktiga grunder, och resultatet blev helt förödande för det polska folket och Polen som nation. Stalin var bara tacksam att så många polska patrioter (i Stalins värld potentiella bråkmakare) stod fram så att de kunde nedkämpas av tyskarna utan att Stalin själv fick blod på egna händer.

Att avstå från att göra uppror i Warszawa eller i övriga Polen (operation Burza) och därmed bevara motståndsrörelsens välutvecklade kommunikationsnät, inklusive tryckpressar och radioutrustning intakt och dessutom en arme beståendes av ungefär 400 000 man skulle ha varit mycket värdefullt när den dagen kom då tyska ockupanter hade ersatts av sovjetiska dito.

Då hade motståndsrörelsen kunnat bedriva underjordisk verksamhet som spridande av information och utgivande av illegala tidningar, samordna civilt motstånd som generalstrejker och annan mild sabotageverksamhet (som inte skulle fresta Kreml att ta fram storsläggan).

Frågan jag ställer i denna tråd är helt enkelt: skulle historiens gång för Polens del kunnat ändras om motståndsrörelsen hade agerat underjordiskt och passivt istället för att öppet konfrontera Tyskland eller Sovjet?

Hade kanske Polen tillåtits en mildare form av förtryck än de andra östeuropeiska satelitstaterna? Eller hade Sovjet bara fortsatt att deportera civila tills allt civilt motstånd var kuvat, så att landet i själva verket hade drabbats hårdare till slut?

[Martin Lundvall]

Med tanke på det omfattande motstånd som fanns i det sovjetiska blocket efter kriget så tror jag inte att det hade lönat sig för polska motståndsarmén att vara passiv. Jag tror att deras chans var att förekomma Sovjetunionen och själv befria sin huvudstad. Hade man väntat för att försöka göra uppror efter en sovjetisk konsolidering tror jag inte på. Man hade lätt kunnat bli utmålad som borgerliga (eller rent av facistiska) reaktionärer.
Chansen var att befria sig själva, då tror jag åtminstone att oddsen hade varit större. Kanske hade man kunnat få till åtminstone en semifri polsk stat.

/Martin

[Ragnar Svedje]

Med tanke på det omfattande motstånd som fanns i det sovjetiska blocket efter kriget så tror jag inte att det hade lönat sig för polska motståndsarmén att vara passiv. Jag tror att deras chans var att förekomma Sovjetunionen och själv befria sin huvudstad.

Ja, det var väl i mångt och mycket vad som hände också, inte huvudstaden men många andra mindre städer som hemmaarmen erövrade ensam och installerade den gamla civila administrationen från 1939. Sovjet tackade för hjälpen genom att arrestera den civila administrationen och hemmaarmen.

Hade man väntat för att försöka göra uppror efter en sovjetisk konsolidering tror jag inte på. Man hade lätt kunnat bli utmålad som borgerliga (eller rent av facistiska) reaktionärer.

Nej, som jag skrev gällde det att undvika att Sovjet tar fram storsläggan och det kanske man kunde ha lyckats med genom att bedriva underjordisk verksamhet som spridande av information och utgivande av illegala tidningar, samordna civilt motstånd som generalstrejker.

Ett läge kunde ha uppstått där motståndarna till den sovjetiska lydstaten och dess polska lakejer fått ett informations- och propagandaövertag, där de effektivt kunde rapportera ut till den stora polska diasporan och västländerna om alla de övergrepp och nidingsdåd som regimen försöker kuva det polska folket med. Kanske t.o.m fotografier kunde smugglas ut med kurirer som kunde återges i västerländsk press.

När det gäller den polska underjordiska motståndsarmen får man inte glömma att den växt fram under Gestapos regim, där husransakan av någon med en tryckpress eller radiosändare i källaren betydde döden. Den var så att säga luttrad och erfaren och bestod av många beslutsamma polacker som visste att de agerade med livet som insats.