Nu ser du det ur rikssvensk synpunkt. Lika som de flesta andra i tråden.Jurgen Wullenwever skrev: Frågan är om det skulle ha varit ideologiskt möjligt att använda lågtyskan officiellt vid den tiden. Möjligen som resultat av någon eldsjäls verksamhet för att ta den lokala dialekten i bruk, i samband med någon svensk ämbetsmans försök att hålla området så avlägset från det tyska som möjligt, men det kanske är enklare att använda en lätt modifierad svenska, som ju redan den är ganska präglad av lågtyskan, och efterhand låta förpommerskan glida över till en standardsvensk accent idag.
Varför skulle böndernas ledare, borgerskapet och prästerna, dvs. de elementen som formade åsikterna innan breda folklagers utbildning och förhöjning av levnadsstandard, ha identifierat sig med Sverige, i stället för omkring liggande Tyskland, till vilket det fanns släktskapsbindningar, språk- och kulturgemenskap.
Det skulle nog ha gått så, att när nationalismen blev mera än de lärdas diskussion, skulle utvecklingen ha varit precis som i de danska hertigdömena, där majoritetsspråket var tyska, dvs. en nationell rörelse för att förenas med det tyska riket. IMHO
PS.
En syn från en omgivning där svenska är ett minoritetsspråk.