Valdemar Atterdag erövrar inte Gotland 1361

[Gavrilo Princip]

Jag vill fråga historiepanelen om hur det troligtvis sett ut om Valdemar Atterdag aldrig givit sig på att erövra Gotland åt Danmark. Han skulle således inte ha landstigit alls med sina soldater, utan stannat kvar hemma i Köpenhamn eller riktat sin uppmärksamhet åt något helt annat håll. Ingen dansk flotta hade siktats av gotlänningarna, utan allt skulle ha flutit på som det gjorde och troligtvis skulle ha fortsatt göra både på Gotland och Sverige i övrigt vid den tidpunkten.

I hypotesen ingår även att unionsdrottningen Margareta - hans dotter - inte heller hade överfört det administrativa styret av Gotland från Sverige till Danmark, utan Gotland förblir svenskt och Visby en (välmående?) svensk hansestad. Vad innebär detta för Sveriges ekonomi, handel, utrikes- och krigspolitik? Vad får det för konsekvenser för gotlänningarna och Visbyborna, dvs inte bara de som lever år 1361, utan även framtida generationer mellan år 1361 och 1645? Får de ett bättre eller sämre liv under Sveriges spira än Danmarks? Vad händer med Visby? Ökar eller minskar dess betydelse, eller är det ingen skillnad alls? Investerar de i ännu mer handel eller använder de rikedomarna till att förnya och bygga ut stadens arkitektur? Påverkar detta Hansan i en annan riktning än vad som var i verkligheten?

Under Erik XIV:s tid och framåt får Sverige då två viktiga hansestäder, nämligen Visby och Reval. Vad innebär det? Kan Sverige hävda sig militärt bättre i Östersjön under 14- och 1500-talet och stormaktstidens inledande skede med Gotland och Visby i svenska händer? Kan stormaktstiden rentav inledas några decennier tidigare än vad den i verkligheten gjorde? Hur ser i så fall det troliga händelseförloppet ut? Vad kommer Erik av Pommern att göra sedan han klivit ned från sina troner? Blir han pirat med ett svenskt Gotland som bas för sina operationer?


Även om, vilket redan nämnts, drottning Margareta inte överför Gotland till Danmark, kanske någon av de senare unionskungarna från Erik XIII till Christian II gör det? Kommer detta att påverka Kalmarunionen som helhet under 1400-talet? Finns det något skede där gotlänningarna respektive Visbyborna kan tänkas att på eget initiativ vilja separera sig från Sverige och uppgå i Danmark? Kommer någon dansk kung efter Christian II och under återstoden av 1500-talet att göra några försök att erövra Gotland för Danmark-Norges räkning?
Vad tror ni?

[Gen. Jack Ripper]

Jag har funderat i samma banor och drömt mig iväg att Gotland blir något slags östersjöskt Venedig; en rik stadsstat med små kolonier lite här och var, åtminstone fram till 1700-talet.

Vet inte hur troligt det vore dock.

[Valdemar Sappi]

Jag känner inte till att Margrete överförde Gotland til Danmark. Underkastelsebrevet handlar om något annat. Som jag förstått det så blev det norska riksrådets uppgift att dömma i frågan om Gotlands tillhörighet. Men det blev aldrig till någon dom.

Erik såg Gotland som sin privata egendom. Precis som Magnus tidigar sett Skåne som sitt. Axelsönerna behandlade även Gotland, och mycket annat, som sitt eget.

Är inte frågan för nationalistiskt sedd? Gotlänningarna kämpade för sin oavhängighet. Visby för sin rätt att vara oavhängig Hansastad. Den rätten erkände hansamötet 1364.
Vad hade hänt om Hansan lyckats erövra Helsingborg 1362 är väll snarare frågan. Då hade furstemakten kanske försvagats. Och förtryckarborgen Visborg hade kanske aldrig blivit byggd...

[Gavrilo Princip]

Vad hade hänt om Hansan lyckats erövra Helsingborg 1362 är väll snarare frågan. Då hade furstemakten kanske försvagats. Och förtryckarborgen Visborg hade kanske aldrig blivit byggd...

Om frågan är för nationalitstiskt sedd låter jag vara osagt, jag själv anser det dock inte, utan för mig är den ett kontrafaktiskt ämne bland alla andra (vi har ju alla olika intressen, och för mig är detta med medeltiden ett av mina stora intressen). Dock känner jag inte till allt, inte ens inom medeltiden, så något anfall mot eller någon belägring av Helsingborg vet jag inget om, så du får gärna utveckla detta mer.

[Valdemar Sappi]

Med nationalistiskt menade jag att huvudfrågorna vid denna tid var helt andra än en fråga om nationer. Både inom Sverige och Danmark pågick en intensiv kamp mellan en framväxande furstemakt och de gamla stormännen i rådet. Och en kamp mellan furstar där även Mecklenburg och Holstein hade huvudroller.
Valdemar fick överta en remsa uppe i norra Jylland efter lång tid utan kungamakt överhuvud taget. 1360 hjälpte faktiskt Valdemar kung Magnus att bekriga dennes son och tronföljare kung Erik. Valdemar erövrade Skåne från Erik åt Magnus och överlämnade det också till Magnus. Efter att Erik dött i pesten bröts den alliansen och Valdemar tog Skåne igen. Nu från Magnus. Detta är uppstarten till invasionen av Gotland. Då när valdemar tar det ena efter det andra ger Magnus i desperation bort Kalmar till greve Henrik av Holstein och lovar bort kung Håkon till Henriks syster. Bara mot den bakgrunden är invasionen av Gotland begriplig. Valdemar stod på Öland och kunde inte längre ta Kalmar där på andra sidan sundet. Det fick bli Gotland...

Men Visby, nordens största stad sedan länge, de kämpar för att få vara en oberoende hansastad. Det vi ser är en allt mer självmedveten hansa som använder hansadagarna agressivt för att få rättning i sina egna led. Det råder fred mellan hansan och Valdemar 1361, vilket gör det omöjligt för Visby att stödja den gotländska landsbygden. Visbys råd och borgmästarne hade så sent som 1342 blivit avrättade för att de inte följde hansans belut, genom att betala ut ledungslame till Magnus. Så något liknande vågade inte rådet göra igen.
Men efter invasionen svängde hansan och förklarade Valdemar krig. Den stora koalitionen skapades mot Danmark. Eller snarare mot en allt för stark kung, Valdemar. En kung som tog allt för mycket betalt för sillen i Skåne, det som var den vendiska delen av hansans livsblod. Första hansakriget startade. Helsingborg attackerades. men då hände den stora katastrofen. Valdemar lyckades erövar en enorm massa skepp som låg vid stranden och ta massor av värdefulla fångar. Alliansen föll ihop. En katastrof för hansan som ledde till avrättning av Lybeks borgmästare.

För mig blir att ställa frågan som att det handlade om nationsgränser då ganska meningslös. Till och med smått absurd. Därav min reaktion mot ett perspektiv som sätter frågan om gränser i centrum, för det var så jag läste dig...

Efter nederlaget i helsinborg blir scenen dessutom en helt annan av ännu en orsak. Kronprins Kristoffer skadas under attacken på Köpenhamn (möjligen Helsingborg). Han dör året därpå, möjligen av skaden men mer troligt av någon farsot. Nu finns ingen självklar tronföljare!

Håkon blev aldrig gift med Holsteinska grevinnan pga katastrofen i Helsingborg, utan med den blivande unionsdrottningen Margrete. Valdemars andra dotter och arvinge var bortgift med kung Albrekts bror henrik Bödelen. Albrekt var han som släpats till Sverige av det upproriska riksrådet i Sverige med Bo Jonsson i spetsen. Det danska riksrådet ville inte ha en Meklenburgs kung som var bror till den svenske kungen, så det fick bli Margrete - och Erik av Pommern...

Så skall en rimligare fråga ställas, så handlar det inte så mycket om nationsgränser eller olika tronföljd. Den verkliga frågan för mig blir mer:
Vad hade hänt om hansan gått segrande ur första hansakriget? Vad hade hänt om de suttit på Helsingborg, Malmö, Skanör och Falsterbo? Och på Lödöse? Det som var deras mål. Hade vi då fått inte bara segrande kungar som tryckte tillbaks stormännens urgamla makt, utan även mycket starkare stadsriken även här uppe i norr?