Det faraoniska Egypten överlever

[oilc]

Efter Kleopatras självmord 30 f.kr. blev Egypten en romersk provins. Därmed var det ursprungliga, faraoniska Egypten slut för alltid och efter sekel som provins blev det till slut ett muslimsk arabland bland andra.

Det slår mig att Egypten var en av de få områden som inte fick några fördelar av att vara en del av romarriket. Sakligt sett var romersk kolonisering positivt för de flesta områden: mindre utvecklade områdena, som tex nuvarande Frankrike, fick en hög standard, infrastruktur och fred, medan de mer utvecklade områderna, så som nuvarande Turkiet, fick fördelen av ett slut med den ständiga politiska instabiliteten. Egypten däremot tycks ha förfallit under Rom och inte fått många fördelar av epoken.

Vad skulle då hända om Egypten aldrig blev en del av romarriket?

Jag antar att det vore mest realistiskt att Egypten var alltför rikt och stort för att undgå att uppslukas av Rom under något av alla århundraden av romersk dominans, men om vi ändå antar att så vore fallet?
Kleopatras och Antonius östra imperium skulle förstås aldrig ha accepterats, men vi antar att Kleopatra gick med på att hålla sig inom sina gränser, eller åtminstone att hennes barn tilläts att regera som Roms klientmonarker. Det vore ändå tänkbart.

Egypten fortsätter då att vara självständigt under hela romarrikets tid, officiellt som Roms lydstat men reelt självständigt, något det ju fanns exempel på bland mindre stater. Kleopatras dynasti fortsätter att regera, med intriger och tronstrider i vanlig ordning men i orubbat bo och utåt stabilt.

Egypten skulle då bevara sin självständighet även gentemot Bysans på 500-talet. Skulle detta rike kunna försvara sig mot araberna 639? Som självständigt rike stod det betydligt starkare mot invasion än som bysantinsk provins. Då araberna kom 639 var Egypten en provins till en makt långt borta och försvagat av religiösa tvister och tycks inte ha varit svår att erövra. Om Egypten år 639 i stället var en stabil nation under en närvarande Kleopatra XXIII kanske landet aldrig hade blivit erövrat?

Vad skulle ha varit en realistisk framtid för ett självständigt Egypten som fortsatte att vara en faraonisk, icke-arabisk och icke-muslimsk stat, med sin ursprungliga religion kvar genom århundradena? Tankarna går till Indien och Kina.

[Gen. Jack Ripper]

Låt oss säga att Egypten förblir självständiga och kristnas i den koptiska kyrkan.
En ortodox allians av Bysans och Egypten slår tillbaka mot araberna och Mellanöstern norr om Arabiska halvön och Nordafrika förblir icke-muslimskt...

Men som allt annat i historien så hade väl ledarna lyckats förstöra det.
Istället för ett storkrig mellan Bysans och Persien i slutet av 500-talet som planade vägen för araberna så skulle väl ett krig mellan Bysans och Egypten bråkat.

[von Adler]

Man kan nog säga att det faraoniska Egypten upphörde långt innan romarna var på plats. Kanske när den första libyern blev Farao 730 fvt, eller när assyrierna erövrade Egypten 670 fvt. Efter den persiska invasionen 525 är det absolut slut på det faraoniska Egypten.

Det grekisk-makedoniskt influerade Ptolemaiska Egypten skulle kanske kunna överleva, utan en romersk invasion, men det förefaller mig osannolikt. Egypten var en rik kornbord som försåg Rom med en hel del spannmål. Det var dessutom tämligen svagt militärt och därmed möjligt att använda för att strypa spannmålstillförseln för Roms fiender, och ett lockande mål för Roms många militärpolitiker under eran - rikedom, ära och säkrad spannmålstillförsel relativt nära (sjövägen var snabb pch enkel), fascinerande är snarare att Egypten överlevde som fristående så pass länge!

Egypten saknar träet för att bygga flottan att kunna projicera eventuell makt. Sinaiöknen är svår att upprätthålla kommunikationer genom.

Även om det Ptolemaiska Egypten överlever förblir det en relativt liten stat om Rom existerar och håller landet runt omkring. Det kristnas nog som Rom, kanske till och med tidigare, då det ligger närmare kristendomens kärnland och inte behöver ha någon härskardyrkarkultur.

Egypten lär inte vara någon stormakt och lär köras över effektivt av araberna.

[Gavrilo Princip]

Det var länge sedan jag läste på om de antika medelhavskulturerna, så mina kunskaper är nog ganska ringrostiga. men låt oss säga följande: Jag tror att ett suveränt faraoniskt Egypten skulle haft störst chans att kunna leva vidare om det inte expanderat alltför mycket territoriellt. Och under alla omständigheter inte västerut. Ett Stor-Egypten omfattande så gott som hela Saharaöknen och marginellt längre ner söder om Sahara och fortfarande med Alexandria alternativt någon av de mellersta respektive gamla rikenas huvudstäder - allt detta hade säkerligen varit för svårt för centralmakten långt borta i nildalen eller -deltat att kunna hålla ihop och snabbt få truppförstärkningar vid Röda havskusten, Sinai och nildeltats mynning.

Jag tror, att Egypten för sin överlevnads skull, hade varit mer eller mindre tvunget till att hålla sig inom de gränser landet hade under den antika eran. Det var ju i stort sett bara i nildalen, den stora oasen Faiyum och nildeltat man kunde bo och leva. Och det kan ju inte ge vare sig plats eller föda åt hur många som helst, varför antalet invånare inte gärna kan stiga till dagens invånarantal i Egypten.
Vidare utgår jag från att du i din tråd menar att Egypten förblir ett polyteistiskt samhälle, där man fortsätter dyrka och tillbe Isis, Osiris, Amon, Ra, och allt vad gudarna och gudinnorna hette.

Att expandera söderut, en bit ner i norra Sudan, ser jag som realistiskt. Men även det kan ha sina begränsningar. Egypterna hämtade sina slavar söderifrån (kallade "nubier", av landet Nubien). Och tveksamheten bör nog ha varit stor, att två riken, som förut haft den typen av förbindelser med varandra, är nog måttligt intresserade av att gå samman - såvida inte fienden är gemensam för dem bägge och de har lika mycket att förlora på att fienden får fotfäste i deras närområde (på den afrikanska sidan Röda havet vill säga, på andra sidan hade de nog inte kunnat förhindra någonting alls).

Etiopien var ett land, som väldigt tidigt anammade kristendomen, och den bör rimligtvis ha nått ner dit genom det kristnade Egypten. Om nu Egypten under Kleopatras efterträdare under de kommande seklerna fortsätter hävda sitt oberoende mot Romarriket och senare Byzantinska riket, och överhuvudtaget förblir herre i sitt eget hus med sin egen religion etc., har jag svårt att se hur den kristendomen ska kunna nå ner till en sådan utpost som Etiopien. Och med anledning därav, tror jag, att det ligger närmare till hands att etiopierna istället blivit muslimer.
Jag tror att Egypten i ett sådant scenario hade blivit oerhört trängt och i alla fall fått acceptera större kulturellt, religiöst och politiskt inflytande från omvärlden än vad de själva hade önskat.

Fast visst håller jag med dig, oilc - att det är en oerhört fascinerande och spännande tanke; att få komma som turist till ett av världens äldsta länder och med en flera 1000 år gammal kultur mer eller mindre intakt. Så jag förstår absolut dina associationer till Indien och Kina.