Ett annorlunda finskt krig.

[von Adler]

Kommentarer? Jag vet att den stora svenska segern vid Helsingfors kan vara aningen svårsmält, men kombinationen av svensk numerär överlägsenhet totalt och särskilt lokalt (eftersom bara två ryska divisioner, minus tre brigader var inblandade i striden) och den usla ryska underhållssituationen gör att svenskarna faktiskt, med lite tur, kan knäcka de ryska styrkorna. 2/3 (Kamenskijs division minus en brigad, de två brigader von Buxhoevden kommenderade samt alla styrkor involverade i den östra sidans belägrinsgarbete mot Sveaborg och de styrkor som jagat Sandels jägare och milis) av den ryska armén är fortfarande intakt, men moralen är stukad och hösten är på väg med stormsteg.

[von Adler]

1808-08-25
Hösten är på väg och båda sidor har redan nu problem med underhållet. Ryssarna är nu närmare sina underhållslinjer, men Cronstedt har börjat bli säkrare och djärvare med Skärgårdsflottan och Royal Navy håller det som tåerstår av den ryska skärgårdsflottan liksom den ryska linjeflottan i hamn i Reval och Kronstadt.

Utanför Sveaborg re-organiserar af Klercker de svenska styrkorna.

Befälhavare i Finland, af Klercker, på Sveaborg.

1. (Finska) Divisionen, von Döbeln, utanför Sveaborg.
3 brigader, inalles ~9 000 man.
Består till huvuddelen av finska, finlandssvenska och norrländska förband.

2. (Svenska) Divisionen, Adlercreutz, utanför Sveaborg.
5 brigader plus ett brittiskt regemente, inalles ~13 000 man.
Består till huvudelen av rikssvenska förband.

3. (Lätta) Divisionen, Cronstedt (Johan Adam), mellan Tavastehus och Sveaborg.
Savolaxbrigaden, Sandels, inalles ~2 000 man.
Lätta Kavallerikåren, inalles ~2 000 man (varav 1 500 kavalleri).
King's own Light Horse and Foot Volunteers, en styrka betående av en skvadron dragoner, två kompanier lätt infanteri och två gevärskompanier ur brittiska armen, inalles 700 man (varav 100 kavalleri).

4. (Reserv) Divisionen, Armfeldt, utanför Åbo.
2 brigader på plats, 2 brigader på väg, inalles ~6 000 man totalt.

Sveaborgs garnision, inalles 2 000 man.

Skärgårdsflottan, inalles 3 000 man.

Det är stora styrkor, vid god moral och med hyfsat underhållsläge så länge vattnen är öppna. Brittiska subsidier och underhåll har börjat nå Sverige. Problemet för af Klercker är de två månader innan marken är frusen och isen lagt sig, då det kommer vara i princip omöjligt att få fram underhåll. Antingen måste han reducera sina styrkor och gå i vinterläge i städer och hamnar med underhållsdepåer, vilket riskerar att lämna fältet fritt för ryska kossacker eller så måste han försöka få till stånd ett avgörande mot de ryska styrkorna och erövra deras läger och vinterförråd. Från Stockholm kommer ständiga order om omedelbart anfall och det är bara af Klerckers stora seger utanför Helsingfors som ger honom prestige nog att inte bli ersatt på order av en mycket otålig Gustav IV Adolf.

Problemet är att von Buxhoevden och särskilt inte Rajeviskij är några dumbommar. Även om de har problem med underhållet har situationen blivit bättre sedan Sandels drivits bort och en stor del av armén förlorats, paradoxalt nog. Utanför Svartholm reorganiserar de de ryska styrkorna, får förstärkningar och åtnjuter de kortare underhållslinjerna fria från finsk milis och finska jägare. Skärgårdsflottan må vara ett hot, men linjerna är kortare nu.

På Sveaborg sammankallar man ett krigsråd för att besluta vad man ska ta sig för härnäst. Något måste göras, ryssarna står fortfarande på svensk jord och trycket från Stockholm att driva bort dem är hårt. Man vet dock att trots att styrkor kommer från Armfeldts armé som nu ersatts av britter längs norska gränsen är det dessa styrkor man har, så mycket mer kan inte Sverige uppbåda snabbt. Även om de svenska trupperna är vid relativt god vigör och moralen är hög och erfarenheterna av striderna börjar sprida sig så inser man att det svenska linjeinfanteriet inte är riktigt lika bra som det ryska.

Men aktion måste tas. Till slut är man överrens. Tillsammans med Royal Navy ska Skärgårdsflottan transportera två av Armfeldts brigader till Ösel och Dagö. där finns fortfarande en svenskt minoritet som kan tänkas vara välvilligt inställd och det ger ryssarna annat att tänka på än att skicka förstärkningar via Viborg till Svartholm. Samtidigt ska Cronstedts 3. (Lätta) Division gå mot S:t Michel för att där vända söderut och marschera mot Nyslott, och om möjligt, Villmarstrand för att återigen härja bakom de ryska linjerna. Samtidigt skall man med en del av Sveaborgs artilleri försöka knäcka Svartholms fästning i en långsam belägring. Om de ryska styrkorna förlorar denna kärna och har problem med de lätta trupperna i sin rygg kanske de drar sig tillbaka mot Fredrikshamn.

Så är planerna för hösten 1808 klara på den svenska sidan.

[von Adler]

Inga kommentarer alls?

[Crister]

Den här tråden har jag missat. Väldigt intressant läsning. Skulle engelsmännen riskera att ha kvar sina trupper i Finland så här sent på hösten och riskera att de går förlorade när underhållet tryter tro?

[von Adler]

Britterna har inalles 3 000 man eller så i Finland och gör sitt bästa för att bygga upp underhållsdepåer - de är inte så oroade, inte än i alla fall. Att sätta in Armfeldts trupper på Dagö och Ösel är ett sätt att sprida ut trupperna mer inför vintern.

Så länge vattnen är öppna är det inga större problem att underhålla trupperna.

[Bernadotte]

Ohh, när kommer nästa del.

[von Adler]

Jag funderar på att återuppta detta - finns intresse för det?

[Vargas]

I varje fall fall från min sida. Jag har uppskattat läsningen.

[Superkuf]

Fortsätt - intressant och högkvalitativt. En aspekt på ett långvarigt, hyfsat framgångsrikt krig borde väl vara att mycket dödkött i den svenska officerskåren rensas ut och unga hungriga officerare befodras?

[Lejonmod]

Fortsätt, du är skitbra

[SolitaryMan]

Fortsätt gärna, mycket intressant!

[von Adler]

För all del, jag tackar för kommentarerna och böjer mig för den kollektiva viljan.

På den ryska sidan har man huvudvärk. Tsaren ville ha detta som ett snabbt och ärorikt krig för att återupprätta de ryska vapnens ära efter Austerlitz, men nu hade han inte bara fått se sina soldater besegrade utanför Helsingfors, den svenska skärgårdsflottan härjar friskt i Estland, Livland och till och med i delar av ryska Ingermanland. Cronstedts skärgårdsfregatter har till och med fräckheten att ha setts strax utanför skotthåll från Kronstadts fort. Hela tiden skyddas skärgårdsflottan av svenska flottan och en brittisk skvadron. Ryssarna börjar bli nervösa - hur ska det gå med årets sädesskörd från Livland, som transporteras sjövägen antingen till Storbritannien eller till Sankt Petersburg. Det finns risk för matbrist i Sankt Petersburg till vintern om ingenting görs åt situationen. Problemet är att den ryska skärgårdsflottan är i spillror efter striderna kring Åland och ett par misslyckade försök att ge sig på den svenska skärgårdsflottans mindre skvadroner. Linjeflottan är mycket underlägsen den kombinerade svensk-brittiska diton.

Utskrivningarna som behövs för att stärka upp armén är dessutom impopulära, både bland vanligt folk och bland adeln som behöver sina livegna för att bärga höstens skörd.

Trots att den ryska armén står en bit in i Finland går kriget inte bra för Ryssland. Att brittiska diplomater ömsom hotar, ömsom lockar för att få Tsaren att sluta fred hjälper inte direkt heller. Britterna vill helst se ett snabbt slut på striderna. Både de och ryssarna skulle gärna se en status quo-fred, men sådana propåer har nekats blankt i Stockholm. Sverige segrar och har övertaget, här ska inte släppas några ryssar när man har strupgrepp på dem (af Klercker skulle möjligtvis vilja hävda att det strupgreppet är tämligen lätt och flyktigt, men det bryr sig kungen inte om). Britterna är irriterade på Gustav IV Adolf, samtidigt inser de att Sverige är det enda land som fortsatt att hålla en konsekvent anti-Napoleansk politik. Om de hoppas på att få ihop en ny koalition kommer det inte bli lättare om det ser ut som de vrider om armarna på lojala allierade. I de inofficiella förhandlingar som pågår erbjuder Tsaren Status quo medan Gustav IV Adolf vill ha Estland, Livland inklusive Riga, Fort Kola, Kexholms Län och självklart de delar av Kymmenegårds och Savolax Län som förlorades 1743. Det är en förhandlingsposition utan större kontakt med verkligheten och snart bryter förhandlingarna samman.

Tsaren inser att han behöver en seger för att tvinga Gustav IV Adolf till fred och för att mildra skammen av att 1700-talets mest expansiva stat, det väldiga och ärofulla ryska imperiet inte ens kan trycka till ett litet föredettingland. Han beordrar von Buxhoevden att gå till anfall och driva bort svenskarna från Svartholma. Förstärkningar är på väg, även om det inte är lika mycket som von Buxhoevden skulle vilja ha, eftersom mer trupper måste skickas till Estland och Livland för att bevaka kusten mot de svenska härjningarna.

Så börjar höstens fälttåg.

[von Adler]

1808-09-07
Armfeldt landstiger med två brigader på Dagö. Den enda ryska bataljonen på ön, tillsammans med en milis som till stora delar vägrar samlas, har inte mycket till chans. Ryssarna dagtingar och får lägga ner vapnen och fanorna och sedan i mindre båtar ta sig över till Estland, då Armfeldt anser sig varken ha tid eller resurser att ta hand om fångar. Dagös befolkning är knappast översvallande i sin entusiasm - även om många välkomnar svensk närvaro är det ingen som egentligen tror att svenskarna kommit för att stanna. Snart är nog ryssen tillbaka, och då blir det bajonetten för den som varit för vänlig mot svensken, är den allrådande sinnesstämningen. Armfeldt lämnar ett kompani och seglar snart vidare mot Ösel.

1808-09-08
Delar av skärgårdsflottan genskjuter ett ryskt försök att förstärka Ösel. Ryssarna har lyckats få iland lite trupper genom att segla med småbåtar, men underhållet och fältartilleriet går på större båtar som inte kommer undan de snabbare fartygen i Cronstedts eskader utan erövras.

1808-09-12
Utanför Svartholm har af Klerckers trupper fått fram tungt belägringsartilleri och börjar reducera fästningen. Överlag stirrar de två arméerna på varandra över faskiner och jordvärn. Det ser ut som en upprepning av Helsingfors, med en viktig skillnad - nu har svenskarna manöverutrymme och en mycket stor överlägsenhet i artilleri. Total kontroll över havet tillåter svenskarna att frakta artilleri från Sveaborg, landsätta fartygsartilleri eller mörsare från skärgårdsflottan. Allt ryskt tyngre artilleri måste fraktas landvägen, en oerhört slitsam uppgift över Karelens och östra Finlands sparsamma vägnät.

Medan ryssarna duckar i sina jordvärn har von Buxhoevden fått information om landstigningen på Dagö. Dessutom rapporterar de kossacker han har kvar att Savolaxbrigaden inte verkar finnas kvar bland de svenska styrkorna. Om de finska jägarna ska dyka upp i hans rygg igen blir det ett evinnerligt problem. Samtidigt har brittiska flottan, mer som en styrkedemonstration än av verkligt allvar, börjat loda vattnen utanför Reval och Kronstadt, letandes kanaler som inte täcks av fortens kanoner. Rapporter kommer också om att svenskt kavalleri synts till utanför Nyslott. Nog vet von Buxhoevden att svenskarna fått förstärkningar, men kavalleri? Är det en del av en större omfattning? Nej, svenskarna förlorade mycket män i striderna i de bakre linjerna och invaderar dessutom Dagö och Ösel. Det är för von Buxhoevden uppenbart att svenskarna inte vill riskera ett stort fältslag eller ett frontalt anfall igen - de försöker sig därför på en perfier strategi mot Nyslott och Dagö och Ösel. Rajeviskij skickas därför med en reducerad division för att säkra de bakre linjerna och Nyslott, samtidigt som von Buxhoevden själv ställer upp de ryska trupperna för ett frontalanfall - om svenskarna försvagat sina centrala linjer för en perifer strategi borde hans linjetrupper kunna knäcka den svenska centern.

På den svenska sidan får af Klercker veta att en mer än irriterad Gustav IV Adolf är på väg från Stockholm för att själv överta befälet eftersom ingenting händer. Alla kan inte halka och bryta benet, särskilt inte mitt i sommaren. Kungen stannar bara en dag på Åland för att motta folkets jubel innan han fortsätter mot Åbo.

1808-09-13
Larmet går i det svenska lägret. Den ryska armén ställer upp i slagordning! Det är inte utan förvåning af Klercker, fortfarande i nattskjortan kan studera den ryska slagordningen i en kikare. Ryssarna har c:a 25 000 man medan de svenska styrkorna är ungefär 24 000. Den här gången tänker inte von Buxhoevden låta stora delar av sina styrkor vara utanför striden. I god ordning marscherar de ryska linjerna framåt, medan de svenska skyndsamt ställer upp sig i slagordning. Slaget vid Svartholm ska precis till att börja.

[Bernadotte]

Å snälla adler, fortsät.

[Superkuf]

Å snälla adler, fortsät.

+1