Ett annorlunda finskt krig.

Diskussioner om alternativa vägar historien kunde ha tagit.
Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 9 juli 2009, 12:34

1808-02-21
24 000 man ryska trupper i tre divisioner går över gränsen utan krigsförklaring.

1808-02-28
Fältmarskalk Mauritz Klingspor halkar och bryter benet under sin resa till Torneå. Komplikationer tillstöter och och bara tre veckor senare är han död i kallbrand. I Klingspors frånvaro fortsätter General Karl Nathanael af Klercker, trots sin höga ålder, att ha befälet i Finland. Från sjukbädden skickar Klingspor order om att reträtten måste inledas, då han via diplomatiska kanaler i Stockholm fått intrycket att ryssarna invaderat med 60 000 man. Generaladjutanten Gustaf Löwenhielm stannar vid Klingspors sjukbädd.

Historiskt tog Klingspor över befälet och beordrade sin planerade reträtt och förkastade af Klerckers försvarsplan.

1808-03-02
Då af Klercker inte håller med Klingspor om den bästa planen och genom spaning uppskattar den ryska styrkan till mellan 20 och 30 000 man väljer han att tolka ordern om reträtt annorlunda än den plan Klingspor velat genomföra. Savolaxbrigaden håller kontakt med fienden alltmedan den långsamt retirerar mot Tavastehus. Huvuddelen av styrkorna i Finland retirerar mot Åbo, under befäl av General Carl Johan Adlercreutz. Ett mindre detachement (c:a 200 man) under af Klercker går in i Sveaborg, med tanken att ha tre styrkor kapabla till i alla fall begränsade operationer mot ryssarna till våren. Sveaborgs garnision under Amiral Carl Olof Cronstedt är för liten för att både bemanna skärgårdsflottan, som till stor del ligger infrusen där, företa offensiva eller åtminstone störande operationer på land mot ryssarna samt fortsätta att hålla fästningen, anser af Klercker.

Historiskt genomfördes Klingspors reträtt.

1808-03-20
Svartholms fästning, under befäl av Major Carl Magnus Gripenberg, kapitulerar efter endast symboliskt motstånd. När af Klercker nås av beskedet på Sveaborg blir han förfärad. Gripenberg stämplas som förrädare och och diverse moralhöjande och avskräckande åtgärder tas till för att göra något åt den utbredda defaitismen, med viss framgång. Detachementet af Klercker haft med sig in i Sveaborg har varit inbegripit i framgångsrika fördröjningsstrider mot ryssarna från gränsen och till Sveaborg och är vid gott mod. Detta kombinerat med af Klerckers förbud för officerarna att träffa sina fruar som kommer över från Helsingfors gör att fästningens moral höjs. Cronstedt, påverkad av vissa av sina närmaste män, vill svara på den ryske General Fredrik Vilhelm von Buxhoevdens inbjudan till förhandlingar, men af Klercker förbjuder detta.

Historiskt kapitulerade Svartholms fästning 1808-03-18, men med af Klerckers senare och kortare reträtt dröjer det två dagar till.

1808-03-22
De ryska styrkorna når fram till Åbo, där de möter den största svenska styrkan i Finland. 2:a Brigaden och Döbelns Brigad (tidigare Gripenbergs brigad, men nu under nytt namn), inalles 7 000 man och 18 kanoner. De ryska styrkorna är inte mer än dryg 8 000. Ungefär lika många innesluter Sveaborg, en del är på väg från inneslutningen av Svartholms fästning och 6 000 man jagar Savolaxbrigaden. Vintern och den långa framryckningen har tagit sin tribut på de ryska styrkorna. Mer ryska trupper är på väg från hemlandet, men det kommer att dröja innan de är framme.

Adlercreutz vill hålla Åbo och samtidigt hålla en möjlig reträttväg norrut öppna. De två arméerna möts i nästan direkt öst-västlig riktning, med varsin linje paralellt från norr till söder. Två kompanier från Västerbotten har anlänt på skidor dagen innan och ställs i reserv i norr, en bit från Adlercreutz vänstra flank för att hålla en reträttväg öppen. Den ryske befälhavaren, General Nikolaj Rajevskij, tror att svenskarna planerar en fortsatt reträtt och är inte ute efter något förintelseslag - att skära av svenskarnas reträttväg kan leda till en lång och kostsam belägring av Åbo. Hans män behöver goda kvarter, dessutom vore erövrandet av Finlands huvudstad en trevlig fjäder i hatten. Rajevskij beslutar sig därför för att med sitt kavalleri, en liten styrka, men då svenskarna helt saknar kavalleri, ändå en viktig komponent göra en icke allvarligt menad rörelse att gå runt svenskarnas vänstra flank och blockera reträttvägen norrut, samtidigt som hans huvudstyrka slår till mot svenskarnas högra flank i söder. Förhoppningsvis kommer Adlercreutz skicka sina reserver för att förhindra att hans reträttväg skärs av och sedan retirera norrut under trycket av huvudanfallet söderifrån.

Slaget inleds i strålande morgonsol från öster som glimmar i det fortfarande tjocka snötäcket. Ett par plusgrader gör dock snön blöt och tung.

Rajevskijs plan slår dock fel. Kavalleriet går långsamt fram i den tunga snön, men på grund av det starka ljuset upptäcks de inte alls av Adlercrutz stab. Västerbottningarna är dock mer alerta och behöver inte stirra rakt in i solen där de står längre norrut och börjar snart att beskjuta det ryska kavalleriet. Ryssarna vill göra chock, men får inte upp fart i den djupa snön. Västerbottningarna på sina skidor håller sig nära men inlåter sig inte i närstrid, istället skjuter de prick på hästarna, medvetna om att de ryska kavalleristerna knappast kommer någonstans i den djupa snön utan hästar.

När Rajevskij huvudanfall slås ut mot den svenska högra flygeln är Adlercreutz reserver därför ännu inte insatta. De ryska trupperna kämpar för att komma in på livet, men snön och stark eld från de svenska leden gör förlusterna stora. Man bryter in i 2:a brigadens ställningar och driver tillbaka de svenska, men kastas sedan tillbaka av ett motanfall av Adlercreutz reserver. Efter det har ryssarna inga krafter för mer anfall och Rajevskij drar sig tillbaka. Slaget vid Åbo är en svensk seger med svenska förluster på c:a 600 man, medan ryssarna förlorar kring 1 000 man.

Historiskt mötte Adlercreutz Rajevskij vid Lappo 1808-07-14 och slog honom.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 9 juli 2009, 13:05

1808-04-01
Längs gränsen mot Norge står General Gustaf Mauritz Armfeldt med 14 000 man. I Skåne har General Johan Christopher Toll 7 000 man. I Danmark står c:a 45 000 man, den största kontignenten består av spanjorer, men också fransmän, nederländare och danskar ingår i armén, som står under befäl av Fältmarskalk Jean-Baptiste Bernadotte. Den danska flottan är sedan den brittiska attacken mot Köpenhamn i princip obefintlig och endast ett överraskande anfall kan föra över Bernadottes armé till Skåne.

Armfeldt går in i Norge via Värmland och vinner vid Lier en seger mot de dansk-norska styrkorna. Han intar Glommen, men beslutar sig sedan för att dra sig tillbaka, då danskarna totalt har nästan 30 000 man i Norge.

Historiskt.

1808-04-22
Islossningen har kommit över hela mellersta Östersjön. Vid det här laget har ryssarna insett att 24 000 man plus diverse förstärkningar inte kommer att räcka. Det planerade Napoleanska blixtkriget som skulle återställa de ryska vapnens glans efter det förnedrande nederlaget vid Austerlitz har uteblivit. Man marscherar in med ytterligare tre divisioner (25 000 man) och förbereder två ytterligare divisioner (16 000 man) utifall att det skall behövas. För att förhindra att svenska förstärkningar kan anlända planerar man två djärva operationer - från Riga ska Amiral Nikolaus Bodisco landsätta trupper på Gotland, medan den ryska skärgårdsflottan ska inta Åland. De svenska förstärkningarna ska då bli tvungna att återta förlorat territorium närmare Stockholm än att förstärka Sveaborg. Bodiscu landstiger och tar hela Gotland med en styrka på bara 1 600 man den 22:a april, men operationen mot Åland går snett. En del av skärgårdsflottan löper ut från Sveaborg för att börja härja bland de ryska försörjningslinjerna - de ryska och svenska skärgårdsflottorna ränner rakt in i varandra. Det är inte ett Svensksund, men med skärgårdsfregatterna i centern vinner den svenska sidan en seger. Den ryska skärgårdsflottan tvingas snöpligen retirera in i Viborska viken, där den hålls blockerad. Den svenska skärgårdsflottan börjar antasta de ryska försörjningslinjerna, men en rysk brigad på marsch för att förstärka belägringen av Sveaborg besegrar ett landstigningsföretag en bit utanför Fredrikshamn. Det är uppenbart att skärgårdsflottan inte är stark nog att skära av de ryska trupperna i Finland på egen hand, särskilt inte som en del av dess personal fortfarande är garnisionerad i Sveaborg.

Historiskt tog Ryssarna både Gotland och Åland. Här har Sverige kvar skärgårdsflottan i Sveaborg och företaget mot Åland misslyckas kapitalt.

1808-04-29
Savolaxbrigaden, under Överste Johan Adam Cronstedt, hat gått i ställning strax utanför Tavastehus. Ryska styrkor under General Michail Bulatov har förföljt dem och anländer sista veckan i april framför de svenska ställningarna. Bulatov vill innesluta Cronstedt och därmed frigöra en del av sina 6 000 man för att fortsätta att ockupera mellersta Finland. Cronstedt förfogar nu över 3 800 man och är ovillig både att leverera strid och att bli innesluten i Tavastehus. Savolaxbrigaden är ett förband för lätt strid och bör vara fri att manövrera, det är instruktionerna Cronstedt har från af Klercker.

De ryska styrkorna verkar dock desorienterade och slitna efter vinterfälttåget. Marken är i stort sett bar, men vägarna är moras av lervälling och det är svårt att få fram underhåll och förstärkningar. Cronstedt ser en chans att slå till mot de ryska styrkorna, skingra dem och sedan marschera söderut, något som borde få von Buxhoevden att tänka till - ryska förstärkningar anländer i södra Finland i stor mängd, och en stormning av Sveaborg planers, liksom en ny framstöt mot Åbo, helst innan svenska förstärkningar kan anlända från Sverige.

Cronstedt beordrar ett anfall medan de ryska styrkorna manövrerar för att innesluta Tavastehus. Man slår till mot den ryska högra flygeln, i hopp om att skapa panik och upplösning i de ryska leden om man skär av dem österifrån. Från början går anfallet bra, man överraskar ryska soldater som hugger skog till belägringsbefästningar och går vidare. En rysk bataljon rivs upp och flyr i vad som inte kan beskrivas i annat än ren panik.

Men de leriga vägarna orsakar problem även för svenskarna. Cronstedt är ovillig att låta de sex trepundiga kanonerna han har bli efter och dessa fastnar i leran. Savolax infanteriregemente tappar kontakten med huvudstyrkan i skogarna och det tar tid innan kontakten återetablerats. Under tiden har Bulatov hunnit samla sina trupper, återformera den upprivna bataljonen och för fram reserver. Den svenska attacken stannar av när ryssarna blir fler och fler. Karelska Jägarkåren gör en lyckad omfattning av den nya ryska högra flanken, men engageras av ryska jägare ur Bulatovs reserv som anlänt i språngmarsch från ett forageringsuppdrag. De ryska jägarna är utmattade och förmår inte driva sina motståndare bakåt, men den svenska utflankeringen är uppstoppad.

När skymningen faller inser Cronstedt att hans anfall är misslyckat. Ryssarna håller Savolaxbrigaden, trots stora inledande förluster och numerärenhar börjat tala, Savolaxbrigaden mals sakta ner. Under natten slinker Cronstedts trupper undan norrut och på morgonen kan Bulatov marschera in i Tavastehus. Svenskarna har förlorat omrking 500 man, medan de ryska förlusterna stannar vid c:a 700 man.

Slaget vid Tavastehus är en rysk seger, men svenskarna har ändå uppnått vissa mål. Savolaxbrigaden existerar fortfarande som en effektiv manöverenhet, trots förlusterna. Bulatov har blivit försiktig och förskansar sig i Tavastehus i väntan på förstärkningar, ovillig att förfölja Savolaxbrigaden innan han har mer jägare och lätt kavalleri för spaning. Den ryska framryckningen i centrala Finland har avstannat.

Historiskt slog Cronstedt Bulatov vid Revolax i Österbotten vid den här tiden - men den här striden sker mycket längre söderut. Ryssarna har därför fler soldater då inte alls lika många förlorats i den långa marschen och ryssarna vinner i kraft av större reserver och fler soldater.

Westrobothnian
Tidigare medlem
Inlägg: 388
Blev medlem: 3 oktober 2007, 00:19
Ort: Umeå

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av Westrobothnian » 9 juli 2009, 13:54

von Adler skrev:1808-02-21
24 000 man ryska trupper i tre divisioner går över gränsen utan krigsförklaring.
Det här var både väldigt intressant och bra skrivet! Jag hoppas Du förstår vilket ansvar Du har att fullfölja det här nu?! :)

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 9 juli 2009, 14:13

1808-05-01
Sveaborg håller fortfarande ut. Ett första ryskt stormningsförsök, mer ett sonderande spaningsanfall än ett seriöst stormningsförsök, har slagits tillbaka. Ryssarna bombarderar nu fästningen dag och natt med sina 65 kanoner. effekten är dock lindring - ryssarna har svårt att få fram tungt belägrinsartilleri och fästningens nästan 700 kanoner besvarar elden med effekt nog att ryssarna tvingas flytta sina batterier innan svenskarna skjuter in sig alltför mycket.

Vid Åbo tvingas Adlercreutz att retirera norrut, sedan Rajevskijs erhållit stora förstärkningar, medan endast sporadiska dito har anlänt till den svenska styrkan. Rajevskijs har nu omrking 14 000 man, medan Adlercreutz bara kan mönstra 8 000. Adlercreutz tågar till Wasa, medan Rajevskijs intar Åbå, försöker ta sig vidare till Åland, men hindras av den svenska skärgårdsflottan. Istället tar han upp förföljandet av Adlercreutz armé.

Utanför Tavastehus har Bulatov helt tappat kontakten med Savolaxbirgaden. Han antar, helt riktigt, att den retirerat västerut för att skapa kontakt med Adlercreutz trupper. Vad han inte inser är att Savolaxbrigaden har delats. Överste Johan August Sandels har med Savolax Jägarregemente, inalles omkring 1 500 man, marscherat österut och har nu nått gränsen. Snart kommer rapporter om ett spökförband som härjar bland de ryska underhållstransporterna. Vid Pulkkila omringar och fullständigt krossar Sandels en mindre rysk styrka. De finska bönderna är vid det här laget trötta på den ryska ockupationen och diverse uppror och gerillaförband har börjat uppstå. Sandels knyter dessa till sig och förser dem med erövrade ryska musköter, krut och kulor, till den grad att de börjar bli en svår huvudvärk för ryssarna.

General Michail Barclay de Tolly skickas med 8 000 man för att rensa upp i de bakre linjerna, men låses snabbt upp i ett förödande gerillakrig och futila försök att få tag på Sandels och hans raskt marscherande jägare.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 9 juli 2009, 14:15

Westrobothnian skrev:
von Adler skrev:1808-02-21
24 000 man ryska trupper i tre divisioner går över gränsen utan krigsförklaring.
Det här var både väldigt intressant och bra skrivet! Jag hoppas Du förstår vilket ansvar Du har att fullfölja det här nu?! :)
Jag ska göra mitt bästa. Västerbottningarna på skidor i Slaget vid Åbo kan ha varit en liten tribut till en skalmanit. ;)

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 9 juli 2009, 14:53

1808-05-04
Amiral James de Saumarez, på flaggskeppet HMS Victory anländer till Göteborg med en stor eskader ur Royal Navy. Det är den första delen av efterlängtade brittiska förstärkningar. Den svenska örlogsflottan löper ut från Stockholm och Karlskrona för att förena sig med den brittiska. Man börjar patrullera Öresund och därmed är hotet om en fransk-spansk-dansk-nederländsk invasion av Skåne helt undanröjt. Fortfarande står dock bortåt 30 000 dansk-norska soldater i Norge.

Historiskt.

1808-05-16
Amiral Rudolf Cederström och Överstelöjtnant Carl Johan Fleetwood återtar Gotland med en styrka på 1 800 man. De överraskade ryssarna avväpnas snabbt och enkelt och får sedan fritt återtåg hem.

Historiskt.

1808-05-17
General Sir John Moore anländer med ytterligare en eskader ur Royal Navy utanför Göteborg. Viktigare den här gången är dock att ombord på de c:a 140 fartygen finns 11 000 brittiska soldater. Först föreligger en kontrovers. Kung Gustav IV Adolf vill inte ha brittiska trupper i Sverige och vill behålla äran av kriget helt för sig själv. Rapporterna om de ryska förstärkningarna i Finland och möjligheterna att kanske helt slå ut ryssarna med tillräckliga förstärkningar låter dock de mer sansade bland kungens rådgivare att övertyga honom att sätta deras plan i verket. Moores trupper kommer att ersätta Armfeldts längs gränsen mot Norge, medan Armfeldts män skeppas över till Finland, tillsammans med en bataljon, ett lätt kompani och ett kompani ur 95th Rifles ur de brittiska styrkorna. Den brittiska insatsen i Finland är tänkt att vara högst symbolisk, men ändå moralhöjande för de svenska styrkorna. De röda och gröna uniformerna ska visa dem att de inte är ensamma i kriget. Snart börjar Moores trupper landstiga i Göteborg och marschera norrut. På landsbygden hälsas de med värme och entusiasm. Det kommer att födas många oäkta barn som ges misstänkt engelskt klingande förnamn i februari och mars i Bohuslän och västra Värmland.

Historiskt trodde britterna att Sverige skulle ge upp snart efter Sveaborgs fall. Detta kombinerat med Gustav IV Adolfs obstinata behandling av Moore gjorde att britterna gav sig iväg utan att landstiga. Moores trupper sattes in i Portugal istället. Här håller Sveaborg och Sverige kämpar, och kungen övertygas av sansade rådgivare, så Moore landstiger.

1808-05-20
Generalmajor Eberhard von Vegesack anländer till Wasa med 4 000 man och större delen av den svenska delen av skärgårdsflottan. Tillsammans med andra förstärkningar norrifrån och Savolaxbrigaden, som nu anslutit sig, förfogar Adlercreutz nu över 13 000 man, plus 4 000 man i skärgårdsflottan.

Historiskt kom Vegesack senare och med bara 2 000 man. Skärgårdsflottan hölls hemma för att kontra den ryska och den ryssarna erövrade i Sveaborg. Hotet mot Sverige existerar knappt österifrån nu, så Vegesack får fler soldater och den svenska delen av skärgårdsflottan med sig.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 10 juli 2009, 10:58

Några kommentarer än så länge? Verkar det hela realistiskt?

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28385
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av Hans » 10 juli 2009, 11:06

Om det är realistisk eller inte vill jag inte uttala mig om men jag läser med stor behållning, fortsätt gärna.

MVH

Hans

Westrobothnian
Tidigare medlem
Inlägg: 388
Blev medlem: 3 oktober 2007, 00:19
Ort: Umeå

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av Westrobothnian » 10 juli 2009, 11:38

von Adler skrev:Några kommentarer än så länge? Verkar det hela realistiskt?
Du har visserligen mer än en POD, Klingspors död och Gustav IV Adolfs 'sansade rådgivare' som ändrar hans historiska beteende. Men möjligen, möjligen, kan man utöver en annan inställning hos britterna även tänka sig att kungen personligen är mindre stingslig och öppen till kompromisser (tveksamt) när det ju gått bättre för de svenska vapnen.
När det gäller själva händelseförloppet kan jag inte finna några fel i Dina antagande och resonemang, tvärt om - då med reservation för min okunskap.
Det är därtill väldigt trevligt att läsa! Tack för det!

Användarvisningsbild
Bernadotte
Medlem
Inlägg: 55
Blev medlem: 2 februari 2008, 16:40
Ort: kiruna

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av Bernadotte » 27 juli 2009, 09:23

Detta verkar realistiskt enligt mig en jag borde strafa dig för att du inte är heltids förfatare.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 29 juli 2009, 17:35

1808-05-22
Cronstedt har löpt ut från Sveaborg och förenat sig med resten av skärgårdsflottan. Adlercreutz anser det vitalt att återta Åbo, då rapporter om defaitism bland de finlandssvenska eliterna kommer in. Med Åbo och Sveaborg i svenska händer inför hösten och vintern borde ryssarna få stora problem. Helst skulle Adlercreutz och af Klercker, som för befälet på Sveaborg när Cronstedt löpt ut med skärgårdsflottan, slå tillbaka ryssarna till Helsingfors och Sveaborg, men ett mer realistiskt mål är Åbo i första etappen. Adlercreutz bryter upp från Wasa och sveper Rajevskijs förposter åt sidan. Ryssarna koncentrerar trupper kring Åbo och Sveaborg, för att möta den väntade svenska sommaroffensiven respektive storma Sveaborg.

1808-05-26
Med c:a 12 000 man anländer Adlercreutz utanför Åbo, där Rajevskij anser att anfall är bästa försvar. Han ser en möjlighet att krossa de svenska styrkorna med en omfattnings- och utflankeringsmamöver med sina 14 000 man. På den svenska vänstra flanken är det bara von Döbelns envisa försvar som hindrar ryssarna från att helt välta de svenska styrkorna över ända. En brittisk linjebataljon som precis anlänt kommer att odödliggöras som 'den tunna röda linjen i det grå molnet, ståendes mot vågor av grönt'. De svenska förlusterna är stora, till och med större än de ryska. Striderna fortsätter i mindre skala medan båda sidor försöker få fram förstärkningar, förbättra sina ställningar och besätta viktiga kullar längs linjerna.

1808-05-29
Det är först nu som von Vegesacks och Cronstedts trupper, inalles 4 000 man, marscherar in i Åbo söderifrån efter att ha landstigit. Rajevskijs chansning har inte gått hem - han har inte lyckats krossa eller i alla fall immobilisera Adlercreutz trupper innan skärgårdsflottan agerar i hans rygg. I Åbo, där vissa element anslutit sig till ryssarna och små delar av eliten svurit trohetsed till Tsaren hälsas de svenska och finska trupperna, inklusive ett brittiskt gevärskompani som befriare. Några få ur eliten försvinner med de ryska trupperna som nu flyr hals över huvud österut, andra ligger lågt och hoppas det hela ska blåsa över, medan de som tvekat längre än andra gärna framhåller sin ståndaktighet.

Rajevskij försöker lösgöra sina trupper, men när von Vegesack och Cronstedt blockerar reträttvägen längs kusten måste de ryska linjetrupperna marschera genom skogarna, något de varken uppskattar eller är särskilt bra på. Reträtt blir snart flykt, som blir vild flykt, som blir en upplösning. De ryska linjetrupperna kan hitintills ha sagts vara överlägsna de svenska dito i reguljär eldstrid, men i en oordnad reträtt genom fientlig tät terräng, förföljda av svenska och finska jägare och livgardet till häst, är inte något de excellerar i. Endast c:a 4 000 av de ryska soldaterna ska nå von Buxhoevdens läger utanför Sveaborg, mestadels i spridda och demoralisterade grupper.

Moralen är hög hos de svensk-finska trupperna. Brittiska allierade, stora mängder trupper från den västra halvan av riket och Åbo återtaget, med Rajevskijs trupper upplösta och på vild flykt ser det ut som det svenska stålet biter alldeles utmärkt mot de ryska horderna. Stridsviljan ökar generellt och ingen vill nu kännas vid att man varit defaitist.

Svenskarna har erövrat stora mängder materiel, men underhållssituationen är ändå prekär, trots att flottan och skårgårdsflottan har så gott som fritt fram att förse de svenska med underhåll. Striderna och förföljelserna tar tid, inte minst för att finska upprorsmän och den före kriget tämligen misslyckade men nu återupplivade finska milisen saboterat vägar och broar i sina försök att hindra den ryska krigsinsatsen. Proviant hade ryssarna själva dåligt med och landet är plundrat. Det är dessutom svårt att få fram så pass stora mängder trupper genom sydvästra Finland. Avancemanget går därför långsamt och von Buxhoevden har gott om tid att placera en kår i svenskarnas väg.

1808-06-10
Rajevskij avpolleteras som inkompetent och ersätts av den betydligt skickligare General Nikolaj Kamenskij, som får ordning i resterna av Rajevskijs trupper och med hjälp av von Buxhoevdens kår stoppar svenskarna ett par mil från Helsingfors. Striderna är mer skärmytslingar eftersom de svenska trupperna har rapporter om stora ryska förstärkningar i området kring Sveaborg. Rapporterna stämmer - von Buxhoevden har nu tillgång till mer än 35 000 man totalt, men 4 000 ligger i Tavastehus, under belägring av Savolaxbrigaden som förstärkt återvänt för att försöka återta det den förlorat. 7 000 håller de c:a 11 000 svenskarna borta i väster, 7 000 jagar Sandels och hans jägare i skogarna och åtminstone 8 000 måste hållas längs kusten för att kunna kontra en eventuell landstigning av skårgårdsflottan och skydda proviant- och underhållsfororna från den allt mer entusiastiska finska milisen. Kvar för att belägra Sveaborg har von Buxhoevden bara 9 000 man. Även om han kan räkna med mer förstärkningar österifrån är underhållssituationen inte bra, risken för svenska landstigningar stor och moralen inte den bästa efter nederlaget vid Åbo och bristen på framgångar mot Sveaborg.

För svenskarna ser situationen inte heller ideal ut. I Sveaborg bemannar visserligen nästan 4 000 svenskar 600 kanoner, under en vid det här laget segerviss af Klercker och Sandels, som utökat sin styrka genom att rekrytera från milisen till 2 000 man, härjar ännu, även om han fått dra sig en aning norrut. Men de c:a 11 000 svenskarna ett par mil väster om Helsingfors har problem att få fram proviant och Savolaxbrigaden sitter fast i en belägring, en form av krigföring förbandet är illa lämpat för. Det kryllar av ryssar hela vägen från linjen väster om Helsingfors till Viborg. När sommaren lider mot sitt slut sitter båda sidor fast i sina ställningar. Det liknar alltmer en dubbel belägring, med ryssarna belägrandes Sveaborg och svenskarna belägrandes ryssarna.

DIREWOLF
Medlem
Inlägg: 37
Blev medlem: 16 juli 2009, 02:35

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av DIREWOLF » 29 juli 2009, 22:30

von Adler skrev:Några kommentarer än så länge? Verkar det hela realistiskt?
Fullt möjligt.

Westrobothnian
Tidigare medlem
Inlägg: 388
Blev medlem: 3 oktober 2007, 00:19
Ort: Umeå

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av Westrobothnian » 30 juli 2009, 00:56

En till del, vad trevligt!

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 17 september 2009, 14:34

1808-08-01
I två månader har de två sidorna stirrat på varandra över fältbefästningar och jordverk, fasciner och redutter. Skärmytslingar förekommer frekvent, men inga större attacker. Området är nu helt rent på foder och det ryska kavalleriet, en av deras stora fördelar hitintills i fälttåget, är så gott som helt avhästat. Samtidigt börjar det finska samhället visa tecken på krigströtthet. Nyss flockades finska bönder till Sandels och de fria partisangrupper som kallar sig den finska milisen, efter Gustav IV Adolfs idé innan kriget, nu är det allt svårare att hitta villiga soldater. Båda sidor börjar visa tecken på bristande disciplin bakom försvarsverken och sjukdomar härjar i bägge lägren i sensommarvärmen.

Från Stockholm kommer ständiga propåer om stora anfall och avgörande slag. Gustav IV Adolf vill ha stora segrar för de svenska vapnen, nu! I Sveaborg sitter af Klercker med ett högst verkligt hot om att bli ersatt av Adlercreutz, som trots allt uppnått framgångar genom att driva ryssarna från Åbo.

Man håller en konferens på Sveaborg. Adlercreutz, Cronstedt och af Klercker beslutar sig för att försöka sig på en aktion. Sandels har drivits upp norrut av Barclay de Tolly och kan knappt hota de ryska försörjningslinjerna längre och de ryska operationerna mot Sveaborg blir allt djärvare - snart kan de föra över stora styrkor för en riktig stormning, något som vore väldigt olyckligt. Om Sveaborg faller frigörs hela den ryska armén för att slå till mot Adlercreutz styrkor.

Planen man kommer överrens om är följande;

1. Savolaxbrigaden ska lämna belägringen av Tavastehus och marschera söderut. En liten blockeringsstyrka av jägare ska hålla Bulatov och hans ryska trupper, däribland en stor del av det kvarvarande ryska kavalleriet ovetande om händelseutvecklingen, och om det visar sig omöjligt, i alla fall fördröja ryssarna så de inte kan blanda sig i striderna vid helsingfors.

2. Sandels jägare och finska milis ska släppa kontakten med Barclay de Tolly, marschera åt sydväst och hota de ryska förstörjningslinjerna.

3. Skärgårdsflottan, stödd av en god del av linjeflottan, ska landsätta trupper bakom de ryska linjerna och etablera kontakt med Sandels trupper innan man drar sig tillbaka. Ju mer skada man kan göra på ryssarnas tunga logistikapparat i processen, desto bättre. Dessutom ska man gå in och attackera det ryska belägringsartilleriet vid Sveaborg.

4. Sveaborgs garnison ska i samband med skärgårdsflottan och linjeflottan slå till mot det ryska belägrinsartilleriet.

5. Adlercreutz styrkor, den största delen av de svenska styrkorna i området, ska i en serie små anfall forcera sig västerut, norr om Helsingfors. Om Savolaxbrigaden kan slå till norrifrån borde det se ut som om svenskarna försöker stråla samman i en punkt norr om helsingfors och helt avskära de ryska styrkorna, något som borde få von Buxhoevden att slå till reträtt.

Sammantaget borde man genom en serie små anfall med liten risk coh små förluster skapa skenet av ett koordinerat storanfall och därmed tvinga ryssarna till reträtt.

Planen kommer dock att falla samman redan innan striderna påbörjats.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3523
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Ett annorlunda finskt krig.

Inlägg av von Adler » 17 september 2009, 15:17

1808-08-20
Den första delen av planen fungerar utmärkt. Savolaxbrigaden lösgör sig och marscherar söderut utan problem. Ryskt underhåll till Bulatovs trupper erövras och det dröjer tre dagar innan Bulatov förstår vad som hänt och bryter upp för att förfölja.

Sandels och hans jägare hamnar dock mellan Barclay de Tollys styrkor och ryska förstärkningar på väg från S:t Petersburg. I en hel dag försvarar sig jägarna och milisen tappert mot mångfaldigt överlägsna ryska styrkor. Förlusterna är fruktansvärda och det är bara delar av Sandels trupper som lyckas smita iväg i skydd av mörkret för att återformera sig. Sandels har nu bara omkring 400 man kvar, varav många är sårade. Han har ingen som helst möjlighet att länka upp med skärgårdsflottans landsatta trupper.

Skärgårdsflottan landsätter 1 500 man och den brittiska flottan ett gevärskompani och två lätta kompanier, inalles 400 man. Cronstedt, som för befälet, oroar sig för ryska anfall och vill inte ge sig iväg för långt från skeppen. Man slår till mot ryska underhållsforor och ligger i bakhåll för en bataljon ryska förstärkningar, som så gott som tillintetgörs, sedan återvänder man till skeppen, väntar på Sandels hela kvällen och tar sig sedan ombord för att segla tillbaka till Sveaborg.

Vid Sveaborg går det bättre, trots att anfallet kommer iväg lite sent. Två skärgårdsfregatter leder anfallet mot det ryska belägringsartilleriet. De svenska styrkorna lider stora förluster - en av fregatterna springer i luften sedan den beskjutits med upphettade glödande kulor av det ryska belägrinsartilleriet på nära håll, men sedan är landsatta trupper och delar av Sveaborgs garnison över det ryska artilleriet. Ett skvadron ryska kossacker, som dock är utan hästar, gör striden till ett förvirrat mördande med blanka vapen när de försöker skydda artilleriet. hade kossackerna haft hästar hade anfallet förmodligen misslyckats helt. Efter en blodig strid flyr de återstående artilleristerna och kossackerna och de svenska trupperna erövrar ett stort krutförråd, som delvis används för att spränga det ryska artilleriet i småbitar. Sveaborgs garnison och flottan drar sig tillbaka efter väl förrättat värv, med hög moral efter framgången. Två ryska brigader som anländer i språngmarsch kan bara se på när svenskarna seglar och ror iväg.

Längre norrut har situationen inte utvecklat sig som tänkt, dock. Savolaxbrigaden har stött ihop med en rysk brigad på väg norrut för att förstärka Bulatov och lyckas inte lösgöra sig. Med Bulatov på väg norrifrån skickar Cronstedt en desperat begäran om hjälp från Adlercreutz. Strax nodväst om Helsingfors ligger Adlercreutz trupper redo att anfalla österut när Savolaxbrigadens situation blir känd. Adlrecreutz står nu inför ett dilemma - om han inte går till anfall riskerar hela företaget att förlora sin betydelse, om han överger Savolaxbrigaden ligger norra Finland öppet för ryssarna. Efter en kort tids tvekan fattar Adlercreutz ett beslut. Han vill äta kakan och ha den kvar. Större delen av hans styrka ska skapa kontakt med de ryska linjerna och hålla dem på plats medan han och Döbeln går norrut med två brigader för att krossa den ryska brigaden mellan sig. Sedan ska Savolaxbrigaden och hans två brigader gå åt sydöst och skapa samma effekt, om än ett par dagar senare.

Någonstans på vägen förlorar dock ordern sin del om att bara låsa de ryska trupperna på plats. Den svenska huvudstyrkan inleder så den 20:e augusti ett storanfall mot de ryska befästningarna. Situationen blir snabbt kaotisk. Soldater från Västerbottens regemente, på den svenska högra flygeln, har roat sig med fiske från småbåtar under belägringen och använder nu dessa båtar för att med c:a 100 man gå runt den ryska flanken. De stoppas dock snabbt upp av ryska reserver, men går i båtarna och ägnar sig åt pricksytte utifrån sjön på de ryska styrkorna, som blir uppbundna i denna underligga utväxling av musköteld.

Kamenskij, som för befälet över de ryska styrkorna väst och nordväst om Helsingfors känner av att två brigader skickats till Sveaborgs belägrinsartilleri och en brigad norrut för att förstärka Bulatov. Han för sitt befäl skickligt och håller de numerärt överlägsna svenskarna stången trots att båda sidor lider stora förluster i sensommarkvällen.

Det är dock varken det numerära övertaget eller det skickliga försvaret bakom skansar och försvarsverk som fäller avgörandet, utan ett helt vanligt missförstånd. Efter att ha rensat upp vid det nu förstörda belägringsartilleriet är von Buxhoevden på väg med en brigad och diverse andra förband för att förstärka Kamenskijs försvar. I kvällssolen är det dock svårt för trötta och dammiga soldater att uppfatta vad som är på väg. de ryska uniformerna är gröna, liksom de finska jägarnas. Vid det här laget har de ryska soldater som inte själva upplevt de finska jägarna i alla fall hört vildsinta rykten om hur Sandels soldater slåss. Ett rop stiger från någon i en rysk bataljon.

"Finska jägare! Finska jägare i vår rygg!" och paniken i bataljonen är ett faktum. Bataljonen drar med sig en hel rysk brigad, och brigaden en division. Den brigad von Buxhoevden anländer med dras nästan med i den panikartade flykten, men står kvar. Den stora massan av män som rusat igenom den har dock skapat stor oordning - soldater har hamnat fel, slagits omkull eller till och med blivit nedtrampade och bataljonerna har spritts ut. Till sitt förtret kan von Buxhoevden inte kasta in brigaden i ett omedelbart motanfall mot nu avancerande svenska trupper.

Kamenskij håller dock sin division längre norrut i ordning och sätter in sin reserv för att länka upp med von Buxhoevden och hans brigad och etablera en försvarslinje igen. Vid det här laget har dock Döbeln vänt sin brigad och precis när mörkret faller anländer han och kan gå runt Kamenskij högra flank och avgör därmed slaget vid Helsingfors. En förvirrad historia med missuppfattade order, planering som slår fel och ett resultat helt annat än avsikten har resulterat i en stor seger för de svenska trupperna.

Kamenskij och von Buxhoevden samlar dock sina kvarvarande trupper och lyckas lösgöra dem från Döbelns brigad och de utmattade övriga svenska trupperna. Tillsammans med de trupper som belägrat Sveaborg österifrån drar man sig tillbaka till Svartholm för att reorganisera sig.

1808-08-22
De fortfarande flyende trupperna, huvudelen av divisionen som var Kamenskijs vänstra flank, upptäcks av Cronstedts skårgårdsflotta, som bestryker trupperna med artillerield från fartygen. Upplösningen ökar och trupperna flyr in i skogarna. Samtidigt faller Adlercreutz den ryska brigaden som skickats för att förstärka Bulatov i ryggen medan den förbereder ett nytt anfall mot Savolaxbrigaden. Den ryska brigaden decimeras och flyr österut. På kvällen får Bulatov nyheterna om katastrofen. Han inser att han inte kan hålla Tavastehus under de rådande förhållandena, särskilt som han har två brigader som kontrollerar hans underhållslinje direkt söder om sig. Istället går hans trupper in i skogarna och i en två veckor lång golgata under anfall från finska jägare och milis tar de sig till Svartholm för att förena sig med den ryska huvudstyrkan.

Skriv svar