Jurgen Wullenwever skrev:von Adler skrev:Tyskarna var inte kapabla att både invadera Norge och Sverige samtidigt. Antingen eller, alternativt får de invadera Danmark först (för att få flygfält) och sedan slå till stort i södra Sverige, men då föreligger minst två dagars varning.
Det här förstår jag inte. De anföll Norge samma dag som de anföll Danmark, och om angreppet i stället går från Danmark till Skåne och norrut så skulle det inledande angreppet mot Skandinavien fortfarande ske 9 april, men kanske vara mindre vidsträckt i början (än det norska), men inte mindre kuppartat. Man kan tänka sig att de lyckas landsätta en del styrkor i Stockholmstrakten redan på morgonen den 9 april, som de faktiskt gjorde i Oslo, och slå ut en del statsfunktioner. Det svensknorska riket ligger till stor del mycket närmare Tyskland än Norge, så att inleda invasionen bör vara lättare. Att riket är större och har större befolkning gör det till ett större företag, men inte så mycket större. Vissa delar av landet kanske hinner mobilisera i god ordning, men de trupperna är kanske inte så starka, eller så väl ledda, att de kan åstadkomma så mycket.
Ja, tyskarna hade förmågan att rulla in i Danmark OCH göra kuppartade överfall med minimala landstyrkor och hela sin flotta i Norges större städer. Problemet är att de inte kan göra samma sak med BÅDE Sverige och Norge - de har inte flotta och tonnage till det. Vill de göra en storskalig invasion, måste de ta flygfält i Danmark först, annars är det bara He 111 och Bf 110 som når in över den svensk-norska staten, och det bara över mindre delar. Tyskarna saknar flottresurser, erfarenhet och träning för en storskalig invasion, därför behöver de minimera avståndet, d.v.s. bara gå över Öresund.
Jag utgår från att Norge är en lika integrerad del av Sverige som Skåne (vilket var originalscenariot, varför det är så går jag inte in på).
Jag antar att denna stat kommer att ha Sveriges försvar plus Norges försvar om det hade varit på en svensk nivå. Då tror jag det blir, ungfär;
2 kavalleribrigader - den ena motoriserad, båda med ett pansarbilskompani och motoriserat pansarvärn, luftvärn och artilleri (extrapolerat från den svenska kavalleribrigaden och det norska dragonregementet)
~10 infanteridivisioner (6 svenska, 4 norska)
~2 fjälljägarbrigader - trupper med bergskanoner eller bara granatkastare, på skidor, avsedda för strider i fjällen, bergspassen, norge och längst uppe i norr (extrapolerat från norska 6. divisionens gränsjägare och svenska skidlöparbataljonen)
3 pansarbataljoner - 2 kulsprutebeväpnade, 1 kanonbeväpnad (c:a 40 vagnar i varje bataljon)
20-30 lokalförsvarsregementen
3 luftvärnsregementen
8-10 tunga kårartilleribataljoner
Ett hemvärn som precis håller på att organiseras
4 pansarskepp - Sverige-klass (de vanliga tre, plus ett för en starkare norsk flotta)
6 äldre pansarskepp - Äran-klass (Äran, Manligheten, Tapperheten, Oscar II, Eidsvold, Norge)
3 lätta kryssare (Fylgia, Gotland och en norsk jagarledare)
1 minkryssare
14 moderna jagare - Ehrensköldklass
10 äldre jagare - Waleklass
250 flygplan - 100 jaktplan (50 gladiator, 50 curtiss hawk 75, förmodligen med 100 moderna amerikanska plan till på väg), 50 bombplan (ju 86, förmodligen med douglas A8 på väg), 100 spaningsplan/lätta bomplan (hawker hart, fokker c.v).
En total mobilisering innebär c:a 700 000 man, men bara omkring hälften av dem skulle vara över hemvärnsnivå (d.v.s ha ordentlig utbildning, understödsvapen, artilleriunderstöd o.s.v.), plus c:a 100 000 man hemvärn.
Får man en vecka på sig att mobilisera är nog hela företaget dödsdömt för tyskarna. Med bara någon dag blir det mycket svårt. Det räcker med att en av de större norska hamnarna förblir öppen för att det ska kunna flöda in moderna vapen från USA och de västallierade. Jag ser det som inte alls omöjligt att finnarna återlämnar mycket av de vapen de fick och skickar instruktörer i solidaritet efter den hjälp de fick under vinterkriget - om striderna pågår ett tag och vår alternativa stat ser ut att kunna överleva ett tag.
Visst har armén stora brister. Det har inte övats i stora förband, man saknar strategisk offensiv kapacitet, flyg- och marksamband för snabba rörliga strider finns knappast, man tränar för lite, har för lite vinterövningar och repetitionsövningar, mycket utrustning har gått till Finland, man är inte van snabba strider och har ingen uppdragstaktik och officerskåren är gammal och otillräcklig.
Med det finns också fördelar. Armén lär sig blixtsnabbt, det finns inga konservativa "proppar" i vägen, värnpliktiga underofficerare anpassar sig snabbt (detta hände i Norge 1940 och de norska trupperna i Narvik lärde sig med skrämmande fart), man har en så pass stor stat med så pass stor industriell kapacitet så pass långt ifrån fiendeland att man har råd att sälja territorium och förluster för de lärdomarna, om man lär sig fort nog. Man har en viss industriell kapacitet själv,
tyskarna måste underhålla sina förband över havet och saknar kapacitet att slå ut industri- befolknings- och mobiliseringscentra som de gjorde i Norge 1940. Man har även en taktisk offensiv kapacitet (som Norge saknade) i form av kavalleribrigaderna, det tunga artilleriet och pansaret. Man har pansarvärn och lätta kulsprutor i betydligt större mängd än norrmännen hade 1940, man har en handelsflotta som kan segla in utländsk valuta, och därmed en garanti för krediter från USA och kan därmed köpa moderna vapen därifrån om Storbritannien och Frankrike inte vill skilja sig från sina. Man har järnvägskommunikation utanför de flesta tyska plans räckvidd direkt från utmärkta hamnar i Atlanten ner till Skåne.
Min slutsats är att javisst, vill tyskarna så kan de. Men det krävs minst 300 000 man och säkert fyra-fem månader. Och frågan är om man kan underhålla så många soldater i offensiv krigföring så länge över havet. Jag tror inte riktigt tyskarna har den kapaciteten, då måste de använda sitt flygvapen så intensivt att offensiven i väst blir försvagad eller i alla fall måste skjutas upp - munsbiten blir för stor, risken för allvarlig för den potentiella vinsten. Tyskarna kommer få sin järnmalm från den här staten, samtidigt som dess handesflotta seglar för de allierade. Efter Frankrike-fälttåget finns knappast något behov av att invadera det här alternativa Sverige.