Sverige förlorar de danska provinserna 1720.

[Jurgen Wullenwever]

När jag skulle skriva ett inlägg i tråden om nationell kontinuitet efter 1809, så började mina tankar mer och mer kretsa kring geografiska tyngdpunkter, och undra om det var Sveriges behållande av Skåne som gjorde att rikets geografiska tyngd försköts en aning, vilket skulle ha kunnat bidraga till att Finland tre gånger under hundra år erövrades av Ryssland.

Om vi då tänker oss att Sverige hade förlorat Skåne, och för att inte avvika så mycket från verklighetens historia låter vi det ske under perioden 1709-1720, så att allt sker ungefär som det historiska, men fredsslutet 1720 innebär att den svenska-danska gränsen återgår till läget före 1645. Vi förlorar då Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän, Härjedalen och Jämtland till Danmark. Danmark borde även återfå Ösel, och eftersom Danmark har varit så mycket mer segerrikt här, så låter tsaren det bli så. Sverige behåller ej heller några områden i Tyskland, utan överlåter även Stralsund och Wismar till Preussen och Mecklenburg. Den svensk-ryska gränsen blir som historiskt 1721.

Sverige har därigenom återgått till sina traditionella gränser, minus Viborg som nu är ryskt. Innebär detta att Sverige konsolideras mer inåt, och att tankar på revanschkrig undviks? Finland hade ju blivit en märkbart större andel av riket än som var fallet, och riket som helhet hade varit märkbart svagare.

Den svenska styrelsen sker som historiskt, med franska och ryska påtryckningar, men den mycket mindre och svagare svenska staten ger sig inte in på några utrikespolitiska äventyr, så krigen 1741, 1757 och 1788 undviks. Vem efterträder Fredrik I, om inte hattarnas krig utkämpas? Sverige undviker likaså de franska revolutionskrigen och Napoleonkrigen, så långt det är möjligt, men om det ändå sker ett ryskt angrepp 1808, för att Sverige inte deltar i blockaden mot England, kan Finland då försvaras, och är blockaden så väsentlig med Göteborg som enda hamn västerut? Nu kanske det ryska angreppet inte sker, Sveriges kung har inte förolämpat tsaren, och Sverige har inte anfallit Ryssland under de föregående decennierna, så det finns inget tänkbart hot från svensk sida mot Ryssland. Det är snarare ett angrepp från danska sidan, med franska trupper som besätter Västergötland för att täppa till Göteborg. Vi får götska kriget 1808-1809, där Sverige förlorar Götaland till Danmark i freden 1809! Sverige behåller sin 1809-gräns allt framdeles och är ett rike kring Bottenviken, omfattande dagens Finland plus Svealand och Norrland minus Jämtland och Härjedalen, ett litet land i den geografiska periferien som håller sig utanför alla konflikter.

Edit: Nu vandrade nog mina tankar litet åt fel håll i det ovanstående. Min första tanke var enbart att ett mindre Sverige kanske skulle lägga större vikt vid försvaret av Finland, om det alls var möjligt, så att de utkämpade krigen kanske skulle bli litet mer framgångsrika än historiskt, och de ryska offensiverna tillbakaslagna. Ett mindre Sverige har dock mindre resurser, så följden kanske istället bleve än större nederlag.

[Markus Holst]

När jag läst en bit i ditt inlägg började jag fundera i de banor som du skrev längre ner. Jag tror inte heller att Danmark hade nöjt sig med sina gamla provinser, utan skulle ha fortsatt invasionen inåt Sverige och erövrat stora delar av Götaland. Med tanke på att större delen av den svenska armén vid tidpunkten var tämligen svag efter Karls fälttåg, torde Sverige ha stått tämligen oförsvarat.

Troligen hade invasionen inte satt stopp förrän Tsaren tyckte att det räckte. Jag kan tänka mig att han gärna hade ett buffertland mellan sig och ett expansivt Danmark, varför det kan vara troligt att ungefär Götaland blir ockuperat. Jag håller med dig.

Göteborg hade ju blivit oerhört svårförsvarat med Danmark i norr och söder och vatten åt väster. Enda försörjningsleden hade varit den dåliga vägen utmed Säveåns dalgång, mot Alingsås. Nej, Göteborg hade inte stått pall särdeles länge.

[Giancarlo]

När jag läst en bit i ditt inlägg började jag fundera i de banor som du skrev längre ner. Jag tror inte heller att Danmark hade nöjt sig med sina gamla provinser, utan skulle ha fortsatt invasionen inåt Sverige och erövrat stora delar av Götaland. Med tanke på att större delen av den svenska armén vid tidpunkten var tämligen svag efter Karls fälttåg, torde Sverige ha stått tämligen oförsvarat.

Troligen hade invasionen inte satt stopp förrän Tsaren tyckte att det räckte. Jag kan tänka mig att han gärna hade ett buffertland mellan sig och ett expansivt Danmark, varför det kan vara troligt att ungefär Götaland blir ockuperat. Jag håller med dig.

Göteborg hade ju blivit oerhört svårförsvarat med Danmark i norr och söder och vatten åt väster. Enda försörjningsleden hade varit den dåliga vägen utmed Säveåns dalgång, mot Alingsås. Nej, Göteborg hade inte stått pall särdeles länge.

Om man tänker så här, kanske vi hade sett att landet helt enkelt skulle ha styckats mellan Ryssland och Danmark.

Ett Sverige (med Finland) fast utan Götaland hade varit svagare då man hade tappat strategiska handelsinfarter, industriellt viktiga centra, jordbruksproduktion och delar av sin skogsproduktion. En stor del av befolkningen hade dessutom hamnat i Danmark, vilket hade minskat ekonomins omfång, arméns storlek etctra, vilket hade lett till att man inte heller var lika mäktig att stå emot stormakter i ens närhet.