Lyckat attentat mot Hitler 20 juli 1944

[Fredrik Ivarsson]

Den nya filmen om von Stauffenberg aktualiserar förstås frågan:
Vad skulle ha hänt om attentatet mot Hitler hade lyckats och attentatsmännen fått kontrollen över Berlin?

Jag antar att en möjlighet är ett tyskt inbördeskrig mellan SS och olika armégrupper i någon konstellation, vilket väl skulle ha försvagat de tyska styrkorna och påskyndat krigsslutet.
En annan möjlighet är att attentatsmännen faktiskt fick kontroll över hela armén tämligen snabbt, och då försökte sluta fred med västmakterna för att hindra Sovjetunionens framryckning. Skulle västmakterna ha nappat på det? Hur skulle kriget ha slutat? Skulle järnridån och det kalla kriget följt på samma sätt som i vår version av historien?

[Jurgen Wullenwever]

Ett inbördeskrig är nog att ta i, för vem skulle kunna strida? Så som läget var skulle nog Tyskland ha fallit samman när den sammanhållande och pådrivande ledningen försvann, så som skedde i maj 1945, fast ett knappt år tidigare. Om attentatet lyckas den 22 juli (?) 1944, så har Tredje riket kapitulerat eller upplösts inom ett par månader på sin höjd, gissningsvis (fast det är en lekmans okunniga uppfattning). För en fortsatt kamp skulle det krävas en mycket kraftfull ny ledning, och vad skulle en sådan kunna göra vid den tiden? Kriget var förlorat, och fienden sökte en fullständig seger över Tyskland.

[a81]

Om attentatsmännen lyckats döda Hitler och få kontroll över staten sommaren 1944 så lär förintelsen ha avstannat. Dessutom skulle civilbefolkningen i Tyskland ha sluppit ytterligare ett år av bombningar. Många soldater på båda sidor hade också överlevt. Flera miljoner människoliv skulle alltså kunna ha räddats.

[Jurgen Wullenwever]

Hu, då, jag verkar tänka som en storpolitisk imperialist, helt glömsk av den humanitära aspekten. Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken att fler skulle ha överlevt om kriget blivit avslutat tidigare.

[Frogman]

Jag tror tvärtom att kriget hade pågått längre, västmakterna hade inte gått med på en separat fred och ett trängt Tyskland nu lett av en grupp människor som inte var helt paranoida och intrasslade i en massa illfarelser. Nej, kriget hade pågått till senhösten 1945, miljoner fler hade frusit och svultit ihjäl.

[Fredrik Ivarsson]

Som jag förstått det var en del av anledningen till attentatet att Hitler ville flytta trupper från östfronten till Frankrike. De flesta andra såg kriget som förlorat och föredrog att kapitulera till USA och Storbritannien snarare än till Sovjet. Därför tänker jag mig att kuppmakarna skulle ha gjort tvärtom jämfört med Hitler, d v s retirerat i väst och koncentrerat trupperna i öst. Absolut ingen Ardenneroffensiv. Jag tror alltså att kriget hade blivit kortare och att järnridån hade hamnat längre österut.

Men frågan är om Churchill och Roosevelt hade kunnat acceptera separatfred eller kanske snarare en mer pragmatisk de facto-vapenvila med en ny tysk regering, trots föresatsen att kämpa tillsammans med Sovjet ända till slutet. I praktiken var ju redan kapplöpningen mot Berlin inledd. Och följdfrågan är hur Stalin skulle ha reagerat om han kunnat misstänka en överenskommelse mellan Tyskland och hans västliga allierade.

[G:son]

Det är förstås svårt att veta var järnridån skulle ha hamnat. De efterkrigstida gränserna och ockupationszonerna i Tyskland bestämdes slutligt först på Jalta i februari 1945, men man hade nog skissat upp dem redan i Teheran 1943. De västallierade skulle med största sannolikhet ha respekterat Sovjetunionens rätt att delta i styckningen av Tyskland, men beträffande många andra länder kunde det ha gått annorlunda. Ett vapenstillestånd hade Storbrittannien och USA aldrig accepterat.

/G:son

[Jurgen Wullenwever]

Om attentatet och maktövertagandet hade lyckats, och de nya ledarna hade använt befintliga resurser litet skickligare, så att Tyskland hade hållit ut litet längre men ändå förlorat kriget, så skulle Hitler ha blivit martyr och en ny dolkstötslegend hade sagt att det var förrädarnas/kuppmakarnas fel att kriget förlorades. Hur som helst, var inte så mycket av den tyska stridsförmågan i detta ansträngda läge knutet just till führerns person att en ny regim skulle ha haft mycket svårt att ta över ledarskapet på ett effektivt sätt?

En annan sak gäller detta att vilja närma sig västmakterna. Det var ju de som krävde villkorslös kapitulation. Borde det inte ha varit mer fruktsamt att ansluta sig till Stalin, och erbjuda sovjetiska baser ända bort vid franska och italienska gränsen. Detta genomfört under ordnade former skulle kanske ha minskat risken för det skräckvälde som följde 1945 och senare när ockupationsmakterna styrde de tyska områdena. Stalin ville ju inte heller stycka Tyskland, utöver att några områden skulle avträdas

[a81]

Som jag förstått det var en del av anledningen till attentatet att Hitler ville flytta trupper från östfronten till Frankrike. De flesta andra såg kriget som förlorat och föredrog att kapitulera till USA och Storbritannien snarare än till Sovjet. Därför tänker jag mig att kuppmakarna skulle ha gjort tvärtom jämfört med Hitler, d v s retirerat i väst och koncentrerat trupperna i öst. Absolut ingen Ardenneroffensiv. Jag tror alltså att kriget hade blivit kortare och att järnridån hade hamnat längre österut.

Men ville kuppmakarna överhuvudtaget fortsätta kriget? Var inte tanken att kapitulera under mera ordnade former?

[Fredrik Ivarsson]

Men ville kuppmakarna överhuvudtaget fortsätta kriget? Var inte tanken att kapitulera under mera ordnade former?

Med kapitulation under ordnade former menade de nog just att kapitulera till västmakterna och undvika sovjetisk ockupation. Kanske hade det kunnat bli Polen som delades mellan öst och väst i stället för Tyskland. Tjeckoslovakien och Ungern kunde ha hamnat i Västeuropa i stället för i Östeuropa. Typ. Därmed hade utgångsläget för det kalla kriget blivit lite annorlunda. Några miljoner liv hade kunnat sparas genom ett kortare krig. Och många miljoner människor hade fått leva i demokrati i stället för diktatur. Om Stauffenberg hade lyckats lirka sin portfölj något närmare Führern.

[Frogman]

Om attentatet och maktövertagandet hade lyckats, och de nya ledarna hade använt befintliga resurser litet skickligare, så att Tyskland hade hållit ut litet längre men ändå förlorat kriget, så skulle Hitler ha blivit martyr och en ny dolkstötslegend hade sagt att det var förrädarnas/kuppmakarnas fel att kriget förlorades. Hur som helst, var inte så mycket av den tyska stridsförmågan i detta ansträngda läge knutet just till führerns person att en ny regim skulle ha haft mycket svårt att ta över ledarskapet på ett effektivt sätt?

En annan sak gäller detta att vilja närma sig västmakterna. Det var ju de som krävde villkorslös kapitulation. Borde det inte ha varit mer fruktsamt att ansluta sig till Stalin, och erbjuda sovjetiska baser ända bort vid franska och italienska gränsen. Detta genomfört under ordnade former skulle kanske ha minskat risken för det skräckvälde som följde 1945 och senare när ockupationsmakterna styrde de tyska områdena. Stalin ville ju inte heller stycka Tyskland, utöver att några områden skulle avträdas

Fanns ju Tyska förband som slogs efter AHs död också. Nej, jag tror inte på att Tyskland hade velat bli en Sovjetrepublik
emot fred, det hade Tyskt folk inte godkänt.

[a81]

Tittar man kartan för juli 1944 får man intrycket att järnridån skulle ha hamnat längre österut om kriget slutat då:

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... tAtlas.jpg

[Wooster]

Men frågan är om Churchill och Roosevelt hade kunnat acceptera separatfred eller kanske snarare en mer pragmatisk de facto-vapenvila med en ny tysk regering, trots föresatsen att kämpa tillsammans med Sovjet ända till slutet. I praktiken var ju redan kapplöpningen mot Berlin inledd. Och följdfrågan är hur Stalin skulle ha reagerat om han kunnat misstänka en överenskommelse mellan Tyskland och hans västliga allierade.

De västallierade har ju åtminstone i efterhand varit tydliga med att man inte accepterade en separat fred (bl a Churchill i sin redogörelse för kriget i sex band). Och det tror jag man i realiteten inte gjort heller - inte så mycket för att man skulle dela "broderligt" med Sovjet utan för att de västallierade i Juli 1944 insåg att vågskålen vägt över till deras fördel och att man därför inte accepterat någonting annat än en villkorslös tysk kapitulation (vilket givetvis också innebar att vapnen tystnade i öst).

Frågan blir om kuppmakarna accepterat det? Kanske inte - men Tyskland skulle nog åtminstone fallit ihop snabbare. Och med en ledning som hellre stred mot Sovjetunionen än de västallierade skulle givetvis de västallierades framryckning gått snabbare och järnridån inte hamnat så långt västerut. Dessutom skulle kriget med all sannolikhet tagit slut snabbare med färre döda som följd.

Och då blir som sagt frågan om hur Stalin reagerat bara på misstanken att Tyskland lade sig för de västallierade. Även om ett krig mellan Sovjet och Väst inte brutit ut i anslutning till andra världskriget skulle risken för krig varit väsentligt högre och det efterföljande kalla kriget ännu mycket kyligare än det blev.

[Donkeyman]

Såvitt jag förstår hade kuppmakarna som målsättning att avsluta kriget snarast möjligt. Därför att de var övertygade om att kriget redan var förlorat. Om de hade tagit makten efter ett framgångsrikt attentat skulle de antagligen ha försökt få en fred på de bästa villkor som var möjliga. Vilket antagligen hade blivit något i närheten av villkorslös kapitulation. Men man hade besparat sig de stora ödeläggelser som Tyskland nu genomgick.

Men Europas delning i en Sovjetisk och en Västallierad zon skulle i vart fall ha kommit som en följd av fredsslutet. Gränslinjerna efter kriget skulle antagligen ha blivit ungefär de samma. Och fredsvillkoren skulle ha blivit hårda. Tyskland skulle knappast ha fått behålla Preussen, Pommern och Schlesien. Det är inte ens säkert att järnridån skulle ha hamnat längre mot öst.

Detta skulle i sin tur ha lett till att det funnits en betydande sympati för nazistpartiet och Hitler efter kriget. Kuppmakarna hade av många blivit betraktade som förrädare. Hela Europas politiska verklighet skulle antagligen ha blivit helt annorlunda efter en sådan utveckling. Kraven på revansch skulle antagligen ha varit starka i det gamla Tyskland.

Och frågan är om "Det Tyska Undret" skulle ha ägt rum som det nu skedde. Därför att en så total uppbyggnad och nystart av nationen hade inte heller varit nödvändig. Som det blev i verkligheten var ju Västtyskland återuppbyggt som en modern nation förvånansvärt fort efter kriget med modern och effektiv industri. Medan segrarna England, Frankrike och Sovjetunionen levde vidare med sin föråldrade industri och gamla strukturer. Det hade blivit konkurrens på mer lika villkor. Indirekt skulle detta antagligen även ha påverkat Sveriges ekonomiska utveckling efter kriget. Man får inte glömma att det var den totala ödeläggelsen som gjorde det moderna Tyskland möjligt.

Men så måste man också tänka på att det är långt ifrån säkert att kuppmännen skulle ha lyckats ta makten även om Hitler hade blivit dödad. Tvärtom är det mycket som talar för att kuppen skulle ha misslyckats och att kuppmännen skulle ha blivit arresterade och dömda även om de lyckats döda Hitler. Självfallet skulle det ha utbrutit en intern maktkamp inom naziledningen och det är nog inte lätt att gissa vem som skulle ha avgått med segern. Det är inte heller säkert att den nya ledningen skulle ha drivit kriget ända till "the bitter end" på det sätt som skedde. Visserligen skulle man kanske ha drivit försvarskriget med större skicklighet. Men man skulle kanske ha kapitulerat på ett tidigare stadium.

[varjag]

Donkeyman's bedomning, som inte ovanligt - ligger nara min egen. 20:e Juli-mannen, levde i ett politiskt Nirvana utan djupare forstaaelse for de allierades krigsmaal. Dom var resonabla och trodde att motstaandaren skulle vara lika resonabel, saa fort Hitler var ur vagen, vilket var en utopi. De allierades maal var att krossa Tyskland totalt, militart och politiskt. Det fanns liten sympati i vastlagret for den tyska oron over Stalins frammarsch mot Europa. Tvartom - gillades 'Uncle Joe's' slakt av de tyska armeerna. Det basta, usurpatorerna kunde hoppas paa - vore att omedelbart, erbjuda de vastallierade total evakuering av alla ockuperade omraaden i vaster, soder och sydost, d.v.s. Frankrike,Belgien, Holland, Norge, Danmark, Italien, Grekland och Jugoslavien - som 'bete' for en separatfred. Churchill, hade mojligen/troligen - nappat paa en saan krok......Roosevelt och Stalin hade det inte.
Vilka - alternativ utom den villkorslosa kapitulationen hade daa - attentatsmannen haft???? OM - dom kunnat undvika ett inbordeskrig mellan SS och armen , Varjag