Estland, Lettland eller Litauen säger nej till Sovjet 1939
Re: Estland, Lettland eller Litauen säger nej till Sovjet 1939
Idén var ju att motståndet skulle ske redan 1939, alltså innan de Sovjetiska trupperna fanns i landet. Med tanke på Röda Armén erbarmeliga tillstånd just då håller jag det inte alls för omöjligt att Estersna skulle kunna hålla ut rätt länge.
-
pandersson2
- Medlem
- Inlägg: 3109
- Blev medlem: 28 maj 2005, 08:34
- Ort: Södermanland
Re: Estland, Lettland eller Litauen säger nej till Sovjet 1939
Om man ser på vad som skedde, så framförde Sovjetunionen sina önskemål om baser i Estland 25 september 1939. Vid denna tidpunkt fanns det vid Estlands ocj Lettlands gräns 20 skyttedivisioner och 4 kavalleridivisioner placerade. Därtill 10 pansarbrigader och 2 kulsprutebrigader. Dessa styrkor uppgick till 437 235 man, 3052 tanks, 421 bepansrade fordon, 3635 artilleripjäser, 21 919 bilar och 1500 flygplan. Den sovjetiska flottan hade fått direktiv att förstöra den estniska flottan och försvarsställningarna i Tallin och Kunda den 29 september. Bombningar av kusten skedde redan innan dess. 28 september accepterade Estland de sovjetiska kraven, därefter vände sig Sovjetunionen till Lettland med samma krav. Litauen låg vid denna tidpunkt inom den tyska sfären. Estland hade fyra dagar på sig att förbereda sig för angrepp. Efter att Estland gett efter tog de sovjetiska förbanden och intog anfallspositioner vid Lettlands gräns den 1 oktober. Lettland gav efter för de Sovjetiska kraven 5 oktober.
Det sovjetiska anfallet på Estland skulle ske med följande enheter:
Kingisepgruppen på 11 skyttedivisioner och 1 artilleriregemente.
Pleskavagruppen på 3 skyttedivisioner, 1 kavalleridivision och 10:e tank(korpus (vad kallas de på svenska)).
I reserv fanns det i Leninggradsområdet 1 skyttedivision och 1 tankbrigad.
7:e armen vid Lettlands gräns på 8 skytte- och kavalleridivisioner och två tankbrigader.
Vid Litauens gräns fanns därtill 3 skyttedivisioner samt kavallerikorpus och tankkorpus.
Den sovjetiska anfallsplanen var följande:
Kingisepgruppen skulle attackera Rekvere, Tapa och Tallin.
Pleskavagruppen (8 armen) skulle attackera Tartu-Dorpat och tillsammans med Kingisepgruppen intaga Tallin och Pernava. I händelse av att Lettland skickade bilitärt bistånd skulle denna grupp även gå mot Valka i riktning mot Riga.
7:e arme skulle i händelse av att Lettlands arme bistod Estland attackera utmed Daugava i riktning mot Riga.
Mot detta stod då den estniska icke-mobiliserade armen på 20 000 man samt, eventuellt, den lettiska icke-mobiliserade armen på 25 000 man.
Jämför vi med Finland så finns det flera skillnader. Den sovjetiska styrkan som angrep Finland var på 1 200 000 man, 1500 tanks och 3000 flygplan. Förberedelserna för kriget var dock annorlunda. i Mars 1939 gavs order att förbereda sig för krig med Finland. Från 1 oktober (efter att Estland gett efter) hade man intagit anfallsställningar. 5 oktober begärde man samtal med Finland. 6 oktober började Finland inkalla reserver. 8 oktober så hänvisade Finland till Baltikum att man inte var intresserade av samtal. 12 oktober mobiliserade Finland och samtalen återupptogs. Från 18 oktober hade den finländska armen intagit försvarspositioner. 30 november inledde Sovjetunionen anfallet. Finland var vid denna tidpunkt förberett och hade haft en dryg månad på sig att förstärka sina positioner samt att angreppet skedde vid en tidpunkt som försvårade för angriparna. Denna tid fanns inte för de baltiska länderna. Skall man se det som realistiskt att de baltiska länderna skulle kunnat emotstå den sovjetiska aggressionen så får man göra ett scenario där de mobiliserar sina krigsmakter i samband med krigsutbrottet 1:a september.
Det sovjetiska anfallet på Estland skulle ske med följande enheter:
Kingisepgruppen på 11 skyttedivisioner och 1 artilleriregemente.
Pleskavagruppen på 3 skyttedivisioner, 1 kavalleridivision och 10:e tank(korpus (vad kallas de på svenska)).
I reserv fanns det i Leninggradsområdet 1 skyttedivision och 1 tankbrigad.
7:e armen vid Lettlands gräns på 8 skytte- och kavalleridivisioner och två tankbrigader.
Vid Litauens gräns fanns därtill 3 skyttedivisioner samt kavallerikorpus och tankkorpus.
Den sovjetiska anfallsplanen var följande:
Kingisepgruppen skulle attackera Rekvere, Tapa och Tallin.
Pleskavagruppen (8 armen) skulle attackera Tartu-Dorpat och tillsammans med Kingisepgruppen intaga Tallin och Pernava. I händelse av att Lettland skickade bilitärt bistånd skulle denna grupp även gå mot Valka i riktning mot Riga.
7:e arme skulle i händelse av att Lettlands arme bistod Estland attackera utmed Daugava i riktning mot Riga.
Mot detta stod då den estniska icke-mobiliserade armen på 20 000 man samt, eventuellt, den lettiska icke-mobiliserade armen på 25 000 man.
Jämför vi med Finland så finns det flera skillnader. Den sovjetiska styrkan som angrep Finland var på 1 200 000 man, 1500 tanks och 3000 flygplan. Förberedelserna för kriget var dock annorlunda. i Mars 1939 gavs order att förbereda sig för krig med Finland. Från 1 oktober (efter att Estland gett efter) hade man intagit anfallsställningar. 5 oktober begärde man samtal med Finland. 6 oktober började Finland inkalla reserver. 8 oktober så hänvisade Finland till Baltikum att man inte var intresserade av samtal. 12 oktober mobiliserade Finland och samtalen återupptogs. Från 18 oktober hade den finländska armen intagit försvarspositioner. 30 november inledde Sovjetunionen anfallet. Finland var vid denna tidpunkt förberett och hade haft en dryg månad på sig att förstärka sina positioner samt att angreppet skedde vid en tidpunkt som försvårade för angriparna. Denna tid fanns inte för de baltiska länderna. Skall man se det som realistiskt att de baltiska länderna skulle kunnat emotstå den sovjetiska aggressionen så får man göra ett scenario där de mobiliserar sina krigsmakter i samband med krigsutbrottet 1:a september.