Vikingatiden inträffar inte?

[Morgan]

Det här citatet är ur tråden "Romarna vinner i Teuteburgerskogen":

En annan möjlighet hade varit att romarna härigenom hade lyckats i sina strävanden att erövra Böhmen och andra delar av Centraleuropa, och i så fall, med limes mellan Östersjön och Svarta Havet får Romarriket ett större territorium med större befolkning och kortare gräns. Rom borde kunna bestå i det fallet eftersom det belastas mindre av krig vid gränserna.

I en bok jag har hemma, "Lebensalltag der Wikinger" (ISBN:3 87070 648 1, 1996), sidan 6, läser jag följande textstycke:

"So entdeckten Forscher in nordischen Gräbern Luxusartickel aus dem Römischen Reich, darunter Gefäße aus Silber, Bronze und Glas. Aus dem 1. Jh.n.Chr. stammende Dokumente römischer Geschichsschreiber wie Tacitus oder Plinius der Ältere erwähnen, daß es bereits im Jahr 5 n.Chr. im Norden Jütlands zu einem ersten Zusammentreffen zwischen den Römern kam. Aber mit dem Niedergang des Römischen Reichs ab dem 4. Jh. verschwinden die Skandinavier weitgehend aus der geschriebenen Geschichte."

För den som inte kan tyska så betyder det, fritt översatt:

"Så upptäckte forskare in nordiska grabar lyxartiklar från det romerska riket, därbland fat av silver, brons och glas. I historiska dokument från det 2:a århundradet efter Kristus nämner romerska historieskrivare som Tacitus eller Plinius den äldre att det redan år 5 efter Kristus förekom kontakter med romarna. Men det romerska rikets nedgång fr.o.m. det 3:e århundradet efter Kristus gjorde att skandinaverna långtgående försvann ur den skrivna historien."

Om man nu leker med den tanke som Jurgen nämner i citatet ovan så är en tanke som jag kommer på:

Hade det blivit en vikingatid om resten av Europa, kanske minus England, hade varit under ett stabilt romerskt styre?
Hade den inträffat senare, typ under 1200-talet, istället?
Hade Skandinavien utvecklats åt ett helt annat håll?

Jag menar, en av orsakerna till att vikingarna hade sin storhetstid mellan år 793 och ca 1100 var ju att det inte fanns någon enande makt i Centraleuropa, och med en stabiliserande, enhetlig romersk makt där hade den förutsättningen omöjliggjorts.

Vad tror ni?

[Markus Holst]

Du menar att med en kraftigare central armé i Europa, så hade vikingarna inte kunnat domdera som de gjorde? Det är en intressant tanke.

Med ett större Rom som var stabilt längre, hade ju Norden varit ett annat. Om limes hade gått närmre våra breddgrader hade vi ju varit mer rom-influerade.

Men vikingatiden, eller snarare vikinagräderna, är ju även ett resultat av den inhemska ekonomin. Mats G Larsson beskriver ju hur vikingaräderna i Europa bara var en förlängning av den rövarekonommi som hade pågått flera hundra år i Norden, med tributer "uppåt". Men efter hand som norden blev mer och mer enat, med vasallstataer och liknande, sökte man sig till nya jaktmarker. Jag är inte man nog för att reda ut hur denna inrikespolitiska situation hade sett ut med ett annat Rom, men tanken är ju intressant.

Vi kan nog konstatera att med Rom kvar på de brittiska öarna hade det inte blivit några nordiska bosättare där, vilket torde ha påverkat det engelska språket (och kulturen?) i en annan riktning.

Vikingarnas resor på floderna i österled lär ju mycket ha berott på att morenra täppte till Gibraltar. Därmed blev flodfärderna den enklaste vägen till kontonenten. Om istället Rom täppt till Gibraltar torde ju vikingarna likväl ha valt attt färdas över floderna istället för havet.

[Jurgen Wullenwever]

Hade det blivit en vikingatid om resten av Europa, kanske minus England, hade varit under ett stabilt romerskt styre?
Hade den inträffat senare, typ under 1200-talet, istället?
Hade Skandinavien utvecklats åt ett helt annat håll?

Jag menar, en av orsakerna till att vikingarna hade sin storhetstid mellan år 793 och ca 1100 var ju att det inte fanns någon enande makt i Centraleuropa, och med en stabiliserande, enhetlig romersk makt där hade den förutsättningen omöjliggjorts.

Vad tror ni?

Det hänger ju litet på hur den romerska makten skulle te sig. Det skulle kunna vara så, att det enade riket befann sig i en svaghetsperiod just då, och inte hade kraft att skydda sig från piraters härjningar, eller att det fanns ett behov av handel av den art som vikingarna ägnade sig åt.

Vi kan nog konstatera att med Rom kvar på de brittiska öarna hade det inte blivit några nordiska bosättare där, vilket torde ha påverkat det engelska språket (och kulturen?) i en annan riktning.

Om det är korrekt, att germanska saxiska bosättningar fanns i England redan under 200-talet e Kr, så är skandinaviska bosättare på Brittiska öarna ett halvt årtusende senare inte så orimliga även om Romarriket funnits kvar, fast om nu romarna hade tagit hela Tyskland vid Kristi födelse så skulle det inte ha funnits några saxiska bosättare någonstans alls, men då hade det å andra sidan kanske funnits plats för desto fler skandinaviska bosättare.

[Axial]

Jag tror inte att det hade spelat nån större roll för vikingatiden om romarriket hade haft en starkare ställning i Europa.

Den främsta anledningen är att vikingatiden inleddes nån gång under senare hälften av 700-talet medan Västrom formellt sett fick stryka på foten redan 476 e. Kr. (Då kejsaren Romulus Augustulus avsattes).

Slaget vid Teutoburgerskogen inträffade redan år 9. Oavsett vilka stabiliserande effekter en romersk seger hade haft på läget i Europa så torde dessa ha varit överspelade när vikingarna började segla på allvar.

Om jag förstått det hela rätt så var Rom som störst under 100-talet för att sedan sakta men säkert minska i omfång och därmed betydelse. Även om man hade lyckats behålla en dominerande ställning i norra Europa i några hundra år till, säg till 500-talet, så är det ändå ett tidsgap på mer än 200 år till vikingatiden. Som någon tidigare påpekat så faller alla imperier för eller senare. Det var helt enkelt dags för romarriket att veckla ihop fanorna och gå hem.

Samtidigt var vikingafärderna, som Markus Holst skriver, ett resultat av den inhemska utvecklingen. Ju längre romarna hade varit närvarande i norra Europa, desto större hade naturligtvis deras påverkan på det "svenska" samhället varit. Men den påverkan hade väl närmast varit av indirekt natur, dvs kulturell, teknisk och ekonomisk påverkan.

Vikingatågen hade möjligen sett lite annorlunda ut, främst vad gäller mindre detaljer men jag har svårt att se att de helt skulle ha uteblivit. Att de skulle ha förskjutits ända fram till 1200-talet känns också lite långsökt. Då hade "Sverige" i huvudsak blivit kristnat (vilket inte ändrats av en förlängd romersk närvaro i norra Europa eftersom även romarna var kristna vid den tidpunkten) och således hade de sociala spelreglerna ändrats väsentligt.

Å andra sidan kan man kanske mena att det företogs vikingatåg även på 1200-talet men då kallades de för korståg och riktade sig (för skandinaver) mest mot nuvarande Baltikum och handlade väl mer om makt än om direkt ekonomi.

Makt och ekonomi är naturligtvis inte skilda åt men generellt sett så seglade väl vikingarna för att få guld i egen kista medan skandinaviska korståg i österled under tidiga medeltiden handlade mer om att lägga under sig land. Det religiösa inslaget i dessa korståg ser jag mer som ett svepskäl även om religionen naturligtvis spelade stor roll för många av de enskilda deltagarna. För hur bra funkar det att meddelst plundring och halshuggning försöka frälsa folkgrupper som redan är kristna? Vilket hände i några fall.