Fortsättningskriget stannar vid den gamla finska riksgränsen

[Morgan]

22 juni 1941: Dåvarande Nazi-Tyskland invaderar Sovjetunionen.

Några dagar senare släpper sovjetiska bombplan explosiv last över Helsinki och ytterligare några dagar senare ingår Finland vapenbrödraskap med de tyska invasionsstyrkorna.

Om vi stannar där och låter allt löpa som det gjorde fram tills det ögonblick då de finska soldaterna kommer fram till den gamla riksgränsen, då stränga order från Fältmarskalk Mannerheim gör att alla förband gör halt och börjar gräva ner sig och bygga upp skyttegravssystem och fortifikationer samt reservlinjer att falla tillbaka på. Men för säkerhets skull skickar man fram spaningspatruller för att hålla känselspröten ute. De tyska styrkorna i Finland däremot fortsätter vidare precis som de gjorde.

Hur hade detta påverkat den sovjetiska reaktionen efter tyskarnas krigsavgörande motgångar? Hade det blivit svårare för sovjetunionen att slå den finska armén?

Morgan

[mattep74]

Var detta inte precis vad som hände?

[myom]

Nej, man gick långt över 1939 års gränser.

Jag tror att den enda skillnaden hade varit att Sovjetunionens offensiv för att invadera/slå ut Finland ur kriget 1943-1944 hade sett likadant ut, med skillnaden att de påbörjat offensiverna mycket närmare inpå nuvarande Finland.

Därmed inte sagt att jag tycker det var en bra idé att försöka expandera landet, tvärtom, det sänkte moralen rejält att passera de 21 år gamla gränserna. Många som skrivit sina memoarer, och mina släktingar har antytt att det nu kändes som de var ute på rövarstråt istället för att ta tillbaka vad som var deras.

Jag tror inte ett dugg på att Stalin hade uppmärksammat att Finland skulle varit schysst nog att inte överträda 1939 års gränser. Hans prioriteter låg på helt andra håll och någon sorts ridderlighet brydde sig han inte om, däremot förlustsiffror kontra nytta -> vilket ledde till freden med Finland.

[Donkeyman]

Många som skrivit sina memoarer, och mina släktingar har antytt att det nu kändes som de var ute på rövarstråt istället för att ta tillbaka vad som var deras.

Jag minns mycket väl att Väinö Linna i "Okänd Soldat" också påpekar just detta i en sekvens när Finnarna passerar gamla gränsen. "Här upphör vår rätt" (eller något liknande) säger en av bokens hjältar.

[Ragnar Svedje]

Hur hade detta påverkat den sovjetiska reaktionen efter tyskarnas krigsavgörande motgångar? Hade det blivit svårare för sovjetunionen att slå den finska armén?

Morgan

Om man först återtog allt fram till den gamla gränsen och sedan förskansade sig bakom den och erbjöd, Storbritanien och Sovjet en separatfred så tror jag deras läge varit betydligt bättre. Dock försörjdes tyskarna i norr via Finland så en separatfred innebär med automatik också ett avtal med tyskarna om att förflytta dessa trupper till säker mark.

Det hade kunnat fungera.

Ett annat alternativ vore att fortsätta tränga fram ytterligare 10-20 mil och sedan erbjuda Sovjet och de allierade separatfred då detta land gavs tillbaka uta strid. Då kunde Sovjet tjäna något på att tacka ja!

[cocteau]

Men hur intresserade skulle tyskarna vara av denna separatfred, skulle dom inte se det som ett svek av rang? Jag tror nog att det blivit ett nytt, hårdare och tidigare krig för Finland mot Tyskland i Lappland och dom södra frontavsnitt som påverkade Tyskland och eller hade Tyska förband stationerade. När väl kriget tog slut tror jag likväl Sovjet krävt justeringar på näset som ett minimum, för att flytta gränsen från Systerbäck längre bort från Leningrad.

[Hans Engström]

Jag har alltid sett den realtionen som mycket märklig (dvs att det är på något sätt "fel" att kriga utnaför det egna territoriet. Möjligtvis hade det varit fel att kräva mer än 1939 års gränser tillbaka, men att föra krip på fiendens territorium är comme il faut i min mening.

[myom]

Orsaken kanske var att man omgavs av en officerskår och andra opportunister som ville upprätta ett Stor-Finland långt bortom de historiska gränserna, snarare än att man brydde sig om vilken sida av en osynlig 1939-års gräns man var.

[cocteau]

Sen tror jag också som jag var inne på att faktumet att man allierat sig med och hade trupp på sitt territorium från Tyskland påverkade.

[Johan Olofsson]

Hur hade detta påverkat den sovjetiska reaktionen efter tyskarnas krigsavgörande motgångar? Hade det blivit svårare för sovjetunionen att slå den finska armén?

Knappast 1943-44, men det hade betydligt stärkt Finlands internationella position från 1941 och framåt. Bland annat hade stödet från Sverige varit odelat, och England hade inte haft vare sig ursäkt eller anledning att förklara krig. Tyskland hade givetvis inte ansett sig ha råd eller anledning till någon fördelaktig behandling av ett Finland som fegt givit upp striden på ett så tidigt stadium, så handeln med Tyskland hade nog upphört och Finland hade blivit beroende av rikssvensk välvilja att dela med sig av vad som kunde bytas mot nordsvensk järnmalm.

England och USA hade sannolikt både velat och kunnat medverka till fredsansträngningar. Om de sedan hade burit frukt är en annan sak, men just under de månaderna hösten 1941 är det möjligt att Sovjetunionen hade svalt förlusten av Viborg om man hade fått lov att istället koncentrera sig på att försvara Kolahalvön, Murmanskbanan och (inte minst) Leningrad. Men den avgörande frågan är hur en fred skulle sett ut 1941 när halva Finland hölls av tyska trupper. Hade de allierade kunnat avhålla sig från att kräva krig mellan Finland och Tyskland? Det förefaller otänkbart att Finland hade kunnat gå in på ett sådant vågspel. Även de som i Finland hoppades på Tysklands förlust till slut måste ju ha fruktat att 1941 få dess framgångsrika arméer mot sig.

Och utan en fred med Sovjetunionen 1941 så är det svårt att se någon hoppingivande framtid för Finland. Ryssland är och förblir så mycket större och starkare, och de andra allierades modererande inverkan på Rysslands vilja att återta Viborg och helst hela Finland hade bara en dåre vågat hoppas på, så den D-dagskoordinerade offensiven som inträffade 1944 hade nog tyvärr inträffat i den här alternativa tidslinjen också, och även om man tänker sig att det funnits svenska frivilliga och kanske till och med rikssvenska reguljära förband på karelska näset så hade förutsättningar saknats för den stabilisering med hjälp av tyskt pansarvärn och flyg som i vår tidslinje inträffade efter Rytis löfte till Ribbentrop 26 juni 1944. Så Röda Arméns offensiv hade sannolikt trängt längre in - och vi hade fått reda på vad Salpalinjen var värd.

Å andra sidan hade norra halvan av Finland varit ohjälpligt förlorad om det förblivit i tysk makt efter en separatfred, och som bieffekt hade Sverige fått en lång gemensam gräns med Sovjetunionen efter världskrigets slut (under förutsättning att resten av kriget förlöpte ungefär likadant).

Befolkningsmässigt och försörjningsmässigt kanske det hade kunnat gå på ett ut eftersom södra Karelen var både bördigt och industrialiserat, men frågan är hur Finland känslomässigt hade kunnat förhålla sig till att halva landet blev ryskt. Man kan nog föreställa sig att kritiken mot den krigstida statsledningen hade blivit av en helt annan kaliber.

Personligen tror jag inte att det hade varit helt lätt för Mannerheim och den politiska statsledningen att behålla sin auktoritet över officerskåren om Finlands vid det tillfället stora och starka krigsmakt hade beordrats göra halt, och risken för olika kupp-scenarier hade varit mycket allvarligare än rädsla för att de tyska trupperna skulle börja avancera söderut. Statsledningen hade däremot på det sättet bättre bevarat nationens sammanhållning just under själva kriget, och såren från inbördeskriget hade läkt bättre (under förutsättning att ingen aktivistisk tysk-stödd statskupp hade lyckats, så klart! Upproriska överstar är mycket farligare än knorrande meniga soldater och präster på hemmafronten).

Tredje Rikets ledning var så oförutsägbar att man måste avstå från att spekulera om hur en finländsk separatfred eller ett stilleståndsavtal påverkat Tysklands rysslandsfälttåg i övrigt. Kanske hade die Wehrmacht kraftsamlat söderut istället för att satsa på både Leningrad, Moskva och Stalingrad? Och vad hade det i så fall betytt?

Den stora och väsentliga skillnaden hade inträffat under de följande årtiondena. Den kvarvarande halvan av Finland hade i termer av fattigdom och arbetslöshet haft markant bättre förutsättningar. Och migrationsvågen som i RL gick till Sverige hade "bara" gått till de industrialiserade södra delarna av Finland. Och har Danmark kunnat hantera sin förlust av Norge, Schleswig-Holstein och Island så borde väl också Finland kunnat hantera förlusten av nästan obebodda vidder och skogar?


-50, -60 och -70-talens finlandisering hade kanske inte helt kunnat undvikas, men rest-Finland hade varit rätt så mycket bättre integrerat i det väst-block där Finland kulturellt och ideologiskt självklart borde hört hemma.

[Johan Olofsson]

[...] så den D-dagskoordinerade offensiven som inträffade 1944 hade nog tyvärr inträffat i den här alternativa tidslinjen också, och även om man tänker sig att det funnits svenska frivilliga och kanske till och med rikssvenska reguljära förband på karelska näset så hade förutsättningar saknats för den stabilisering med hjälp av tyskt pansarvärn och flyg som i vår tidslinje inträffade efter Rytis löfte till Ribbentrop 26 juni 1944.

Jag får väl korrigera mig själv:
Den avgörande tyska hjälpen anlände före Rytis löfte till Ribbentrop den 26 juni 1944, och den Sovjetiska offensiven avstannade ungefär samtidigt, men det kunde ju varken Ryti eller Ribbentrop veta. Effekten av den tyska materiel som anlände under Rytis fortsatta 6 veckor som president avstår jag från att försöka yttra mig om.

[-vils-]

Mer intressant är kanske vad hade hänt om finland accpeterat de ryska terrotiella kraven och interkriget aldrig hade startat. Hade ryssen nöjt sig med detta eller hade den stora björnen anfallit iallafall? Hur hade de allierade ställt sig till ett sådant illdåd.

[Johan Olofsson]

Mer intressant är kanske vad hade hänt om finland accpeterat de ryska terrotiella kraven och interkriget aldrig hade startat. Hade ryssen nöjt sig med detta eller hade den stora björnen anfallit iallafall? Hur hade de allierade ställt sig till ett sådant illdåd.

De södra grannländerna försökte med den linjen, och det gick ju inte särskilt bra.

[cocteau]

Finns det någonstans en karta på hur den av Sovjet föreslagna nya gränsen såg ut? Jag har sett texter på det hela, men inte så detaljerat som jag skulle vilja.