Polen mobiliserar tidigare 1939

[Ragnar Svedje]

Jag har med stort intresse läst Stanislavs uppsats om "Polska stridsinsatser under andra världskriget" och tänkte diskutera lite grand en kontrafaktisk händelse som många historiker direkt avfärdar som betydelselös.

När Polen blev angripet av Tyskland 1939 skedde det precis som brukligt utan krigsförklaring genom ett överaskningsanfall där Tyskland med diplomati försökte ge sken av att det fortfarande skulle gå att lösa tvisten diplomatiskt trots att Hitler sedan länge beslutat sig för att använda våld. Något som ofta förbises när blixtkrigets framgångar skall utvärderas är just den initiala effekten som ges av kombinationen lögn och svek.

Hur skulle blixtkriget sett ut om offret var väl förberett?

Det vet vi inte.

Vad tror ni hade hänt om Polen hade beordrat en partiell mobilisering i början av augisti 1939 och sedan ytterligare en i mitten av månaden för att sedan beordra full mobilisering den 22 augusti med resultatet att hela försvarsmakten skulle varit på krigsfot i fulla värjor den 1 september 1939. Helt mobiliserad och samtliga positioner intagna, nergrävda och rustade endast inväntandes det tyska anfallet.

Jag har intrycket att polackerna visade mycket god stridsmoral och kämpade tappert då de fick slåss under ordnade former mot någorlunda jämbördiga förband. Till skillnad från t ex kriget på västfronten 1940 då fransmännen bjöd mycket halvhjärtat motstånd trots att landet varit i krig med Tyskland i nästan ett år och därmed hade haft chans att förbereda sig mycket väl.

Jag tror personligen inte att Polen kunnat avvärja ett kombinerat angrepp från Tyskland och Sovjetunionen med tidigare mobilisering men jag tror att effekten av höjd beredskap och bättre förberedelser hade varit förödande för Tyskland. Tysklands förlustsiffror hade kanske fyrdubblats och kriget hade nog förlängts med en månad eller två. Jag tror att polackerna sett till att inte heller tyskarnas krigsplaner "överlevt kontakt med fienden" som ett bevingat ord från en vis man lyder...

Jag undrar om inte en stor del av de tyska framgångarna härrör från just överaskningen och kombinationen av en nummerärt och kvalitativt överlägsen fiende som överrumplar en illa förbered motpart på flera fronter samtidigt.

[Mathias Forsberg]

Visst hade tyskarna fördel av att överrraskning och självklart missgynnade den sena polska mobiliseringen den polska krigsinsatsen. Tyskarna var inte heller optimalt förberedda, precis som samtliga arméer som dragit ut i fält under krigshistorien inte varit det.

Septemberkampanjen 1939 präglades i mycket begränsad utsträckning av tyska rörliga anfall som utnyttjar snabbhet och överraskning. Tvärtom är det snarare initiativförmåga, såväl defensivt som offensivt, och ett övertag på bataljons- och regementsnivå som banade vägen för den tyska armén. Polackerna hade högre förlustsiffror oavsett vilken typ av strid som genomfördes. Och eftersom det tyska övertaget var 2-1 blir det omöjligt i längden.

Pansarförbanden spelade en tämligen undanskymd roll, liksom de lätta divisionerna (som efter kampanjen dömdes ut i utvärderingarna), och led stora pansarförluster pga att större delen av pansarbestånden bestod av Pz I och II.

Så på det stora hela gick kampanjen ut på tyska infanteriförband, som genom utnyttjande av terräng, eldkraft och initiativförmåga, slår polska infanteriförband. En bättre förberedd polsk krigsmakt hade givetvis förbättrat oddsen, men knappast så till den grad att utgången blivit annorlunda (även utan en sovjetisk intervention).

Som Stanislav skrev, misstagen gjordes redan under mitten av 1930-talet genom den högfärdiga och arroganta polska diplomatin.

Men för att återgå till frågeställningen: mitt tips är max en extra eller två. De polska förbanden stred tappert, men de som stred bäst var också de som stod beredda redan 31 aug 1939. Ju senare mobiliserade, desto sämre prestation (generellt). Moralen sjunker redan i en del förband under första krigsveckan, och under den andra veckan rapporterar närmast samtliga förband otaliga överlöpare. Detta hade givetvis förlängts, om armén hållt ut längre i gränsstriderna. Men inte så mycket längre än den historiska tidslinjen.

[Ragnar Svedje]

Septemberkampanjen 1939 präglades i mycket begränsad utsträckning av tyska rörliga anfall som utnyttjar snabbhet och överraskning. Tvärtom är det snarare initiativförmåga, såväl defensivt som offensivt, och ett övertag på bataljons- och regementsnivå som banade vägen för den tyska armén. Polackerna hade högre förlustsiffror oavsett vilken typ av strid som genomfördes. Och eftersom det tyska övertaget var 2-1 blir det omöjligt i längden.

....

Så på det stora hela gick kampanjen ut på tyska infanteriförband, som genom utnyttjande av terräng, eldkraft och initiativförmåga, slår polska infanteriförband. En bättre förberedd polsk krigsmakt hade givetvis förbättrat oddsen, men knappast så till den grad att utgången blivit annorlunda (även utan en sovjetisk intervention).

....

Men för att återgå till frågeställningen: mitt tips är max en vecka extra eller två. De polska förbanden stred tappert, men de som stred bäst var också de som stod beredda redan 31 aug 1939. Ju senare mobiliserade, desto sämre prestation (generellt). Moralen sjunker redan i en del förband under första krigsveckan, och under den andra veckan rapporterar närmast samtliga förband otaliga överlöpare. Detta hade givetvis förlängts, om armén hållt ut längre i gränsstriderna. Men inte så mycket längre än den historiska tidslinjen.

OK, för mig var det en nyhet att det i huvudsak var infanteri som slog infanteri. Jag trodde att slaget gick förlorat när pansarkilarna bröt igenom de polska linjerna och gränstrupperna kunde inneslutas och därmed berövas sin offensiva förmåga.

Det låter smått otroligt att tyskt infanteri kunde vara så överlägset alla motståndares. De hade lägre förlustsiffror mot Polen oavsett om det gällde offensiv eller defensiv och även på västfronten både 1940 och 1944 enligt diskussion i tidigare tråd om Frankrike.

Om två svenska divisioner av jämbördig styrka och klass i slutet på 1980-talet hade drabbat samman på riktigt där den ena divisionen försvarar ett stycke terräng som den andra får i uppdrag att erövra så tror jag utgången är given. Den anfallande divisionen slås tillbaka med stora förluster.

Jag tror t.o.m att detsamma skulle ha inträffat om tre jämnstarka divisioner hade krigat mot varandra där två av den skulle erövra terräng av den tredje. Den försvarande divisionen hade gått segrande till slut, må vara med större förluster än i ovanstående exempel.

Sådan är försvarsstridens inneboende styrka!

Om polska förband mobiliseras och placeras ut för försvar, dvs gräver ner sig, lägger ut minor och organiserar sig för att möta ett anfall så borde det enligt ovanstående logik krävas ett stort nummerärt övertag av tyska förband för att besegra dem, dvs ett större övertag än bara 2:1.

[Hans]

Som vi har diskuterat tidigare skulle jag vara lite försiktig med de slutsatserna om du inte tar och lägger in ledning och ledarskap i ekvationen.

MVH

Hans

[Artur Szulc]

På vissa utvalda frontavsnitt hade tyskarna ett betydligt större övertag än 2:1 i infanteri.

Ett stort problem för polackerna var det tyska övertaget i luften. Endast Warszawas jaktbrigad lyckades försvara huvudstaden någorlunda från tyska flygräder, och då endast fram till den 5 september. Därefter var brigaden oerhört sliten och förflyttades till Lublintrakten.

Men sen var det så att polackerna inte utnyttjade sina resurser på ett bra sätt. Varför man inte använde de hundratals skolflygplanen, varav många med enkelhet hade kunnat förberedas för nattliga anfall, finns det ingen förklaring till. Försummelse???

Att polackerna hade större förluster än tyskarna vid både offensiv och defensiv, bortsett från Westerplatte som dock är ett specialfall, är inte så konstigt. Vid den polska offensiven vid Bzura tillfogade polackerna tyskarna ganska stora förluster, men till priset av egna förluster som i längden inte var hållbara. Endast det polska kavalleriet genomförde effektiva operationer när de gick runt tyskarna, eller som vid Bzuraoffensiven utförde överraskninganfall. Vid ett tillfälle lyckades en polsk bataljon skingra ett tyskt regemente, tack vare att den polska befälhavaren tog ett eget initiativ och anföll så fort spaningsrapporterna nådde hans stab.

Men som Forsberg skriver en mobiliserad polska försvarsmakt hade kanske förlängt kriget med högst två veckor, förutsatt att ryssarna satt stilla. Och två veckor hade kunnat haft en stor betydelse.

Även Hans är inne på en viktig aspekt. Den hårt centraliserade polska befälskedjan och det urusla sambandet gjorde samverkan mellan fältarméerna i stort sett omöjlig.

Artur

[Ragnar Svedje]

Sist jag var på Solna Stadsbibliotek såg jag en intressant bok (nyskriven) om militära staber och dess betydelse för olika krig, åtminstonde amerikanska inbördeskriget och sexdagarskriget var upptagna som exempel och jag tror det mesta däremellan också.

Kanske blir det min nästa bok (efter att pågående inläsning om Balkankrigen 1912-1913 har avslutats) att läsa för det (stabsfunktionen) är uppenbart ett område, vars betydelse för krigsutvecklingen jag har försummat. Jag har uppfattat staber som ett närmast onödigt inslag av byråkrati och en lämplig reträttposition för officerare som antingen visat sig olämpliga i strid eller som belöning för heroiska insatser på fältet (minska risken att dö under resten av kriget och lämna sin familj utan försörjare).

[Mathias Forsberg]

Utan att dra in tråden på ett sidospår så var just skapandet av en generalstab en av Preussens mest framgångsrika åtgärder.

[Ragnar Svedje]

Jag har funderat lite grand på hur Tyskland hotade Polen och hur England och Frankrike utövade påtryckningar mot Polen för att inte mobilisera försvarsmakten. Tanken var att om polsk radio basunerade ut budskapet ALLMÄN MOBILISERING så skulle det kunnat provocera fram ett krig som annars kunnat undvikas.

Om Polen i hemlighet genomför något som Tyskland inte får reda på faller ju "provokationsargumentet" platt.

Varför genomförde inte Polen en hemlig mobilisering via posten?

Polen hade ju i början av Augusti genomfört en partiell mobilisering som redan den stred mot tyska krav och Engelsk-Franska önskemål. Varför inte gå ett steg längre och låta 50 000 inkallelseordrar gå iväg med posten var eller varannan dag under hela Augusti månad?

Polen var ju förutseende och förberedde sig grundligt vid t ex Westerplatte och den polska posten i Danzig även om dessa är små och obetydliga exempel i det stora hela.

[Kapten_Gars]

Men nu var inte tyska och polska divisioner "jämnstarka", en rad tyska infanteridivisioner hade avservärt mer eldkraft eftersom de hade fler och tynger understödsvapen. Ex så hade en polsk infanteridivsion 16 pjäser med 10cm eller grövre kaliber, en tysk ur 1. Welle hade 48. En polsk infanteribataljon hade två 8cm grantkastare med en tysk bataljon sex grantkastare av motsv kaliber osv.

Det går alltså inte att dra särskilt stora slutsatser genom att enbart räkna divisioner och manskap.

[Stellan Bojerud]

1) Polackerna var beredda och mobiliserade.
2) Tyskarna hade inte bättre utbildning eller utrustning.
3) Tyskarna hade bättre och smidigare ledning. Polackerna var kommandostyrda. Detta var det utslagsgivande.

[Hans]

Varför genomförde inte Polen en hemlig mobilisering via posten?

.... Varför inte gå ett steg längre och låta 50 000 inkallelseordrar gå iväg med posten var eller varannan dag under hela Augusti månad?

Ragnar, "hemlig" och "50 000 inkallelseordrar gå iväg med posten var eller varannan dag" rimmar inte väl. Framför allt då de 50 000 avbryter normal verksamhet och beger sig till mobiliseringsplatsen.

Roligt f.ö. då en gammal tråd vaknar.

MVH

Hans

[Ragnar Svedje]

Ragnar, "hemlig" och "50 000 inkallelseordrar gå iväg med posten var eller varannan dag" rimmar inte väl. Framför allt då de 50 000 avbryter normal verksamhet och beger sig till mobiliseringsplatsen.

Polen hade en folkmängd på runt 30 miljoner, så 50 000 inkallade om dagen motsvarar 0.2% av befolkningen. Många levde av jordbruk på den tiden, så den första veckan skulle väl ingen fabrik tvingas meddela att de tyvärr inte kan hålla jämna steg med efterfrågan. Dessutom undrar jag om Polen hade ett järnvägs- och vägnät som snabbt kunde transportera 2 miljoner man till sina poster (den tredje miljonen var redan mobiliserad). En "hemlig" successiv mobilisering gör att slagstyrkan byggs upp smidigt utan att andra viktiga transporter som mat, förnödenheter, vapen och ammunition blir lidande.

Mot slutet av första veckan skulle nog den tyska ledningen komma med ett utfall om polsk mobilisering. Efter 48h betänketid (som brukligt vid diplomati) skulle den polska regeringen svara med att dessa anklagelser var "grundlösa" och gå till motangrepp med att Tyskland försöker provocera och dessutom kräva polska inspektioner på den tyska sidan för att försäkra sig om att ingen tysk uppladdning pågick.

Andra veckan går stenhårt blånekande också hem, och först i slutet av veckan har utländska oberoende journalister kunnat "slå fast" att Polen mobiliserar. Då säger Polen att så länge vi inte får inspektera på den tyska sidan tvingas vi vidta "försiktighetsåtgärder". Då har alltså en halv miljon man mobiliserats under ordnade former, något som underdrivs enormt från polskt håll på olika presskonferanser och i samtal med Tyskland och England.

Tredje veckan kan England och Frankrike sätta hård press på Polen för att avbryta mobiliseringen och demobilisera. Då kan polsk förhalningstaktik vinna tid och vid slutet av den tredje veckan har 750 000 soldater mobiliserats, totalt 1.75 miljoner av Polens 3 miljoner soldater är mobiliserade då, och då kan återstående aktiveras via radio att göra sig redo för att mobiliseras på kort varsel (och redan mobiliserade enheter kan hjälpa till med transport och logistik).

Det slutliga valet att går från 60% mobilisering till 100% blir sedan ett trumfkort för polackerna. Alltför respektlös behandling från tyskt eller allierat håll och mobiliseringen är ett faktum.