Under början av 1800-talet, kanske efter förlusten av Finland för Sverige och dess ingående av personalunion med Norge började idéer spira om en ny "kalmarunion" i skandinavien. Dessa idéer yttrades främst bland ländernas unga och i synnerhet då studenter och även i viss mån av högre lärda. Idéen rann dock ut i sanden efter någon tid men vad jag undrar är hur nära eller hur sannolikt det egentligen var att detta skulle förverkligas? Vad hade behövts för att det skulle bli verklighet? Och om det förverkligats, hade vi då sett en realunion med stora likheter till vad vi idag ser i Storbrittanien? Hoppas någon har något intressant svar på i alla fall någon av delfrågorna.
Mvh
John J.
Sannolikheten för en ny Kalmarunion?
Ho. Intressant What-If scenario. Ponera att de skandinaviska länderna gått ihop i union under adertonhundratalet (Sverige, Danmark, Norge). Finland skulle ha anslutit sig efter 1918 och efter att ha brutit med Ryssland. Andra världskriget skulle aldrig ha drabbat Norden eftersom Sovjetunionen, Axelmakterna och de allierade varken hade möjlighet eller kraft att attackera ett starkt, förenat, nordiskt block. Inget vinterkrig, ingen tysk invasion i Danmark och Norge. De baltiska länderna skulle ha anslutit sig efter Sovjetunionens sammanbrott 1991.
Faktum är att jag för några år sen lekte med tanken på en nordisk union. Jag skrev en rad science-fiction noveller som utspelade sig i detta framtida rike nån gång på 2050-talet. Den europeiska unionen hade fallit sönder och delats upp i en fransk och en tysk intressesfär. Norden hade därvid bildat en konfederation med gemensam utrikespolitik, huvudstad (det var Malmö), och flagga (gult kors mot röd botten) - ja, hela köret. Storbritannien hade blivit USA:s 51:a delstat i mitt scenario
De nordiska länderna hör onekligen ihop och jag tror onekligen att ett starkt nordiskt samarbete inte bara är bra för våra små länder, utan för hela världen. Leve skandinavismen!
Det om det. Cheers.
Faktum är att jag för några år sen lekte med tanken på en nordisk union. Jag skrev en rad science-fiction noveller som utspelade sig i detta framtida rike nån gång på 2050-talet. Den europeiska unionen hade fallit sönder och delats upp i en fransk och en tysk intressesfär. Norden hade därvid bildat en konfederation med gemensam utrikespolitik, huvudstad (det var Malmö), och flagga (gult kors mot röd botten) - ja, hela köret. Storbritannien hade blivit USA:s 51:a delstat i mitt scenario
De nordiska länderna hör onekligen ihop och jag tror onekligen att ett starkt nordiskt samarbete inte bara är bra för våra små länder, utan för hela världen. Leve skandinavismen!
Det om det. Cheers.
-
Niedzwiadek
- Medlem
- Inlägg: 929
- Blev medlem: 23 juli 2006, 21:04
- Ort: Malmö
Jag håller inte med att Norden hade varit för starkt för ett land av tysklands kaliber på den tiden. Danmark hade inte bidragit med något, Inte Norge heller. Sverige och Finland hade inte räckt.Antiscamp skrev:Ho. . Andra världskriget skulle aldrig ha drabbat Norden eftersom Sovjetunionen, Axelmakterna och de allierade varken hade möjlighet eller kraft att attackera ett starkt, förenat, nordiskt block. Inget vinterkrig, ingen tysk invasion i Danmark och Norge.
Frågan om andra världskriget kanske är lite väl snar?
Frågan är väl vad som hade hänt i första världskriget? Eller redan i det tysk-danska kriget? Om Sverige och Norge hade stött Danmark, hade det kunnat stoppa Tysklands annektion av Schleswieg-Holstein? Jag tror inte det. Norge hade ingen armé värd namnet, ej heller Sverige. Ekonomiskt sett hade tyskarna så stort inflytande över oss att vi hade skapat fler problem om vi gått i krig.
Sen är ju frågan om Sverige och Norge inte är lite mer rädda för det tsaristiska Ryssland, än Tyskland som bara kapar åt sig en mindre provins i södra Danmark? Med direkt gräns mot Ryssland skulle dessa brödrafolk vara mer intresserade av att vakta sin nordflank, än att blanda sig i kontinental storpolitik.
Slutsatsen blir att ett återupprättat Kalmarunionen hade blivit en nordeuropeisk version av Österrike-Ungern. Stort, men kraftlöst och övertungt byråkratiskt. Dessutom hade inrikespolitiken präglats av nationella konflikter mellan de tre medlemsstaterna om skattepolitik, myndighetslokaliseringar och tjafs om vilka medlemsstater som har mest att säga till om i snart sett varje sakfråga. Nästan lite som dagens EU, mao.
Frågan är väl vad som hade hänt i första världskriget? Eller redan i det tysk-danska kriget? Om Sverige och Norge hade stött Danmark, hade det kunnat stoppa Tysklands annektion av Schleswieg-Holstein? Jag tror inte det. Norge hade ingen armé värd namnet, ej heller Sverige. Ekonomiskt sett hade tyskarna så stort inflytande över oss att vi hade skapat fler problem om vi gått i krig.
Sen är ju frågan om Sverige och Norge inte är lite mer rädda för det tsaristiska Ryssland, än Tyskland som bara kapar åt sig en mindre provins i södra Danmark? Med direkt gräns mot Ryssland skulle dessa brödrafolk vara mer intresserade av att vakta sin nordflank, än att blanda sig i kontinental storpolitik.
Slutsatsen blir att ett återupprättat Kalmarunionen hade blivit en nordeuropeisk version av Österrike-Ungern. Stort, men kraftlöst och övertungt byråkratiskt. Dessutom hade inrikespolitiken präglats av nationella konflikter mellan de tre medlemsstaterna om skattepolitik, myndighetslokaliseringar och tjafs om vilka medlemsstater som har mest att säga till om i snart sett varje sakfråga. Nästan lite som dagens EU, mao.