Rikoschetten

Diskussioner om alternativa vägar historien kunde ha tagit.
Skriv svar
Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Rikoschetten

Inlägg av steben » 2 juli 2006, 17:36

Rikoschetten

Tänkte pröva mig på att starta en alternativ tidslinje. Vore kul att höra vad ni tycker, lite respons positiv som negativ.
Har jag missat nåt så säg gärna till och förslag välkomnas :) Hoppas det ger lite underhållning./Stefan



1708

Den 4 Juli vid Holowczyn träffar en rysk muskötkula en sten och ändrar helt riktning, med en fruktansvärd fart tränger den in i höften på den unga svenska krigarkungen
Karl XII där han står och ser ut över slagfältet. Kungen staplar till och sjunker ned i gräset ett tiotal meter från den sten som kom att ha så stor betydelse för hans framtid.
Idag känner varenda skolpojke i sverige till denna sten, förmodligen den mest kända stenen i rikets historia, stenen som ändrade historians gång, självaste tidslinjen. Vem vet vad som hänt om den stenen inte legat just där eller om kungen stått ett steg längre fram, kanske hade sverige som vi vet idag inte existerat kanske hade kungen lett sin armé vidare längre och längre in i ryssland medan tsaren använde sig av den för oss idag välkända "brända jordens" taktik. Nog var det tur allt att det gick som det gick.

Fältmarskalk Rhensköld söker upp sin kära konung i dennes tält där han vårdas efter slaget är över och ryssen i sedvanlig ordning flytt fältet. Rhensköld lyckas efter lite stretande från krigarkungens sida övertyga honom om att det viktigaste för riket är kungens hälsa och välbefinnande och att han efter skärmytslingen med döden och mötet med karvarbladet bör ta sig tid att återhämta sig och inte riskera att ådra sig blodförgiftning och infektion. Eftersom kungen nu inte heller kan sitta till häst så måste han bli buren på bår insisterar fältmarskalken på vidare lyckas han övertala kungen i att man gör bäst i att ge upp fälttåget mot Moskva och istället vända om, möta upp Lewenhaupts kår och undsätta Riga(landets största stad) och de baltiska provinserna. Återigen ger Karl med sig efter lite övertalning och påminnelser om hans skyldigheter gentemot det svenska folket att överleva och leda dom mot ytterligare gloriska segrar att fröjdas och vara stolta över.

Efter ett par veckor på plats bryter så armén upp och styr kosan åt nordväst och Riga. På vägen möter man upp med Lewenhaupts kår och armén räknar nu kring 50 000 man, under marchen till Riga utsätts man för sporadiska räder men tar inga större förluster. Riga undsätts efter en stormning av de ryska linjerna i augusti. Kungen lämnas kvar med en del av armén i Riga för att återhämta sig medan Rhensköld tågar med resten till Reval och driver ryssarna på flykten. Kungen ansluter till Rhensköld i september och går via Narva in i Ingermanland och erövrar Peters egna lilla stad han låtit påbörja vid Nevas mynning, de ryska försvararna flyr hals över huvud om än efter en hård strid, många tillfångatas varav vissa möter sitt öde i en muskötkula i huvudet avfyrad från en meters håll, allt enligt Rhenskölds order. Kung Karl kvarlämnar en garnisson på platsen under Lewenhaupts befäl med order om att bygga befästningar innan tjälen kommer(med hjälp av ryska krigsfångar och arbetare) medan han går med armén i vinterkvarter i Reval. Vintern som kommer blir den strängaste i mannaminne och många dukar under för kölden lyckligtvis är armén inkvarterad i Reval och undgår större mannspillan.

1709

Stanislav i Polen har sen svenskarnas avmarch sökt få med turkarna i kriget, hans ansträngningar fortsätter under året med sändebud fram och tillbaka till Konstantinopel.

Till våren anländer färska förstärkningar till Reval och kungen tågar till Narva där han möter upp Lewenhaupt, armén räknar nu runt 60 000 man och gott om artilleri(mycket erövrat från de ryska belägringstyrkorna). Karl, fullt återhämtad, styr nu återigen in i ryssland mot Moskva. Peter själv har ridit ut vintern i staden och givetvis återigen beordrat all mark framför svenskarna att brännas, svenskarna har dock nu vant sig vid detta och har en anseelig tross med sig. Ju närmre svenskarna, under ständigt anfall, kommer Moskva ju mer pressad blir tsaren, han kan inte överge sin huvudstad och bränna den det är för mycket för till och med "den store" så han beslutar sig för att marchera ut med armén och själv välja plats för den slutliga uppgörelsen som nu är oundviklig. En plats vid namn Yesenovichi blir hans val, han börjar befästa sig på väl vald plats, uppför ett fort och ett antal redutter kring vilka är avsedda att splittra den anfallande styrkan. Tsarens tvekan har dock gjort att man inte har mycket tid på sig men med skiftarbete dygnet runt och "rekrytering" av ortsbor så står fortet och större delen av redutterna färdiga vid svenskarnas ankomst.

Den 28 juli står så de två kolosserna redo för den avgörande striden, relativt jämnstarka i antal men med en förlorare och en segrare på var sida.
Efter ett artilleribombardemang med tunga mörsare och alla tillgängliga kanoner inleder det svenska infanteriet så striden genom att storma reduttlinjen, kavelleriet har tagit upp position norr och söder om redo att angripa ryssarnas flank om de går till motanfall dock hamnar den norra avdelning i strid med ryska kosacker medan den södra stöter på ytterligare redutter som man håghalsigt rider rätt igenom för att omgruppera på andra sidan allt enligt kungens egna plan. Under tiden pågår striderna om redutterna för fullt och turligt nog för svenskarna erbjuder några ofärdiga redutter gott skydd, de ryska bönderna som kommenderats att bygga dessa har börjat i fel ända så att de står nästan öppna mot svenskarna som enkelt kan promenera in i dom och tacka och ta emot folkets gåva till sin tsar. Till slut efter stora förluster är så de flesta redutter intagna och man börjar gräva löpgravar, under ständig beskjutning, mot det ryska fortet som sitter inklämt mellan två skogar till norr och syd. Med kavelleriet ,förstärkt av några bataljoner fotfolk, på andra sidan är nu tsarens armé innesluten i sitt fort. Härnäst börjar mörsarna göra sig gällande och allt artilleri förs fram för att bombardera ryssarna till stenåldern, man spar inte på krutet kungen har gett order att skjuta konstant till sista kulan det är nu eller aldrig.

Efter det yttre försvarets kollaps och svenskarnas kringång av flanken inser tsaren nu att han är fångad mellan hammaren och städet och samlar sin stab för att höra deras åsikter om läget, det är inga muntra miner som möter han även om förråd finns att utstå en lång belägring så är soldaterna chockade, rädslan för svenskarna är stor och moralen låg. Så mitt i konseljet avbryts beskjutningen och bud kommer från svenske kungen med löfte om fritt avtåg för tsaren och hans trupper aväpnade men med sina fanor i behåll. Peter, väl medveten om sitt prekära läge och turkarnas inkomna krigsförklaring bestämmer sig för att lyssna till de svenska kraven, vapenstillestånd förklaras medan kung Karl XII och tsar Peter den store inleder förhandlingar i ett tält strax utanför byn Yesenovichi. Efter ett par timmar vid bordet över en middag och vin så kommer de båda härskarna ut, skakar hand och skiljs åt som till synes två goda vänner.

Freden i Yesenovichi 28 juli 1709 hade följande huvudpunkter.

* Fjärrkarelen(Vita karelen) avstås.
* Ingermanlands gränser utvidgas.
* Ryssland erkänner sveriges gränser och avstår från alla krav på dess områden.
* Ryssland erkänner Stanislav Leczynski som kung av Polen och landets suveränitet.
* Ryssland avhåller sig vidare ifrån att blanda sig i polska tronföljden och landets inre angelägenheter.

Peter marcherar med sin avväpnade armé mot Moskva medan Karl XII med svenska armén vänder tillbaka hem till Sverige.

1710

Denna vår skiner solen extra starkt på Sverige, fred råder i alla väderstreck för landet. Hemkommen till stockholm med sin armé spiller kungen ingen tid på att slå dank.

I Ukraina slåss ryssar och turkar mot varandra, i Polen sitter Stanislav på tronen med en svensk kår på plats och nere på kontinenten slåss alla europas större makter i Spanien där fransoser occh spanjorer står mot engelsmänn och österikare i det spanska tronföljdskriget. Det politiska läget ser mycket bra ut för europas yngsta stormakt och borta i Ingermanland påbörjas den starkaste fästning världen skådat, Sveaborg vid Nevas mynning garanten mot öst.

Kung Karl bevisar återigen sitt välförtjänta epitet "krigarkungen" genom att under sommaren samla ihop en armé vid norska gränsen, en kår i Jämtland under befäl av Lewenhaupt, en mindre kår av mestadels nyutskrivna i Dalarna samt huvudstyrkan under sin egen ledning i Värmland.
Kungen vill gå en andra rond med Danmark, denna gång utan engelsk inblandning, och erövra Norge åt Sverige. Utan formaliteterna med en krigsförklaring(förrän efter inmarchen) korsar han gränsen. I norr går allt planenligt för Lewenhaupts kår som rycker in i Tröndelag och går mot Trondheim som fallit innan sommaren är till ända, han vänder sen åt sydväst mot Bergen som intas i september. Anfallet från Dalarna går sämre man stöter på oväntat hårt motstånd och tvingas efter ett misslyckat anfall mot en norsk styrka göra halt bara föra att själva bli anfallna, anfallet slås dock tillbaks men till en stor kostnad i liv och offensiven för detta år är i praktiken slut dock har man order att inte retirera så man fortifierar sig för vintern.

För kungen själv stoppas snart anfallet vid den formidabla fästningen Fredriksten som läggs under belägring.

Till sjöss lämnar den svenska flottan Karlskrona och styr mot Öresund, förvånande nog möter man syd om Falsterbo på den Dansk-Norska flottan, trots förvåningen blåses klart skepp och de två flottorna möts i ett taktiskt oavgjort slag där båda sidor förlorar ett linjeskepp var. Svenska flottan drar sig dock vid skymning tillbaka till Karlskrona för att fylla på kanonkulor, vilka man nästan skjutit slut på. Flottans uppgift var att tillfoga den danska betydande förluster och ta sig genom öresund för att kunna skydda en planerad landstigning på Själland om anfallet på Norge skulle köra fast eller gå enligt planen d v s ett sommarfältåg, så den strategiska vinsten hamnade hos danskarna.

I oktober så löper flottan återigen ut och styr mot öresund där den danska ligger och väntar. Den 8 oktober med en sydlig vind går flottan in i sundet och slaget om öresund startas, vid skymningen har den svenska flottan kommit igenom till Kattegatt dock till priset av 5 linjeskepp och 4 fregatter å andra sidan har man erövrat 5 danska skepp och sänkt 6 linjeskepp och 5 fregatter med hjälp av bla. brännare så slaget blir en överväldigande svensk seger 9 förlorade skepp mot 16 danska innebär att det danska numerära överläget ätr brutet och flottan har kommit igenom sundet.

Karl XII tar emot nyheten om flottans seger i löpgravarna vid Fredriksten och blir överlycklig, hans krigsplan ser ut att gå i lås. Lewenhaupt har tagit Bergen men på väg mot Kristiania måste han avbryta framryckningen efter oväntat hårt motstånd, han möter här danska trupper som överskeppats.

Skagerack, i flottans frånvaro har guvernören av Göteborg utfärdat kaparbrev till en drös kaptener och skutor, ibland dom en viss Lars Gathe och hans bror Christian(1712 adlade som Gathenhielm). Dessa härjar med stor framgång mot danska och norska skepp, dussintals uppbringade skepp förs in till Göteborg, bland dom ett tillhörande det danska ostindiska companiet på hemresa från Indien. Detta pris får stor uppmärksamhet till och med så att Göteborgs guvernör skriver i ett brev till riksrådet i Stockholm om det och överdriver inte när han säger att detta skepps last är värt 4 vanliga skepps. Till sensommaren är Norge i princip avskuret från Danmark med ankomsten av stora flottan som inleder en aktiv blockad av landets hamnar.

En kula förändrade kung Karls öde en gång tidigare och kom den 30 november att göra det igen, denna gång träffar kulan kungen i tinningen och dödar honom omedelbart. Hans livlösa kropp blott 28 år gammal sjunker ihop i en löpgrav utanför Fredrikstens fästning i Norge.

Konungens död mitt under kriget leder till krigsledningens beslut att försöka hemlighålla det, alla som var vittnen till det(utom skytten) får medfölja entaraget med kungens kropp till Stockholm. Trots ihärdiga försök att hemlighålla kungens död på slagfältet sprids nyheten som en löpeld, måhända av skytten själv? För soldaterna dementeras dock uppgiften och avfärdas som ett falskt rykte spridit av norrmännen för att demoralisera de svenska soldaterna i ett desperat försök att skapa oro.

Strax före jul anländer kungens kropp till stockholm och riksrådet får ryktet om hans död bekräftat. Omgående dyker tronföljdsfrågan upp, kungens syster Ulrika Eleonora är tronföljare och medan man debatterar om hurvida man ska kröna henne till drottning eller ej så beslutar man sig för att till att börja med få slut på det av många oönskade kriget. Det har nu pågått i 10 år, finanserna är i botten och missnöjet med krig är utbrett både bland de styrande och hos den breda massan. Mot slutet av året görs trevanden hos kung Fredrik om fred.

1711

Hos August II har inte ryktet om Karl XII:s död gått ohört, han ser nu sin chans att ta tillbaka Polens krona och marcherar med sin saxiska här in i Polen. Han får ett stort stöd av flera ledande polacker som inte vill ha en protestantisk kung över självaste Polen, Stanislav flyr skyddad av den svenska kåren till säkerhet i Riga och tar sig därifrån till Stockholm.

För att sätta press på Fredrik så förstärks den mittre armékåren med bland annat livdragonerna och beordras att avancera och möta upp med Lewenhaupt för ett anfall på Christiania. I april står kåren utanför Christiania och påbörjar en belägring i väntan på order om att anfalla från Stockholm.

Fredrick visar sig till allas förvåning vara villig att prata fred och stormningen av Christiania blir aldrig av istället sluts fred i Malmö den 9 april på grundval av Köpenhamnsfreden med följande tillägg.

* Sverige får rätt till 50% av öresundstullen vilken ska indrivas genom ett gemensamt tullverk med säte i Helsingborg.
* Svenska handelskompanier får tillgång till de danska kolonierna och rätt att driva handel där mot sedvanlig tullavgift dock samma tullsats på utförsel som de danska
kompanierna åtnjuter.
* Vidare avhåller sig Danmark från att teckna väpnat förbund med annan makt riktat mot Sverige eller svenska intressen.

För detta får Danmark av Sverige den tyska staden Wismar.

Stanislavs ankomst till Stockholm får ett svalt bemötande, riksrådet och framför allt kanslipresident Arvid Horn har inget intresse av denna kungens protegé eller hans mediokra rike som man ser som mer nackdelar än fördelar att involvera sig i. Man låter ändå sända förstärkningar till Riga och låta en armé gå in i Kurland medan sändebud beger sig till Krakow med ett avtal för August den Starke. Sverige är trött på krig och statskassan är tom och man är inte beredda att fortsätta kriga för en värdelös allierads skull utan nöjer sig med att August avsäger sig alla anspråk på Svenska Livland och accepterar Sveriges besittningar och gränser samt utbetalar en pension åt Stanislav i utbyte mot att Sverige erkänner August som kung av Polen, han får även gå med på att inte teckna försvarsförbund med annan makt riktat mot Sverige eller svenska intressen. August går mer än villigt med på detta och undertecknar avtalet förvånad över hur lätt det gick.

För att kompensera Stanislav så utnämns han av rådet till Generalguvernör och Hertig av Ingermanland vilket han efter lite funderingar ser bäst i att acceptera, han får också ett löfte om svenskt stöd vid en framtida Polsk tronaspiration. Stanislav gör det bästa av situationen och anländer följande vår till Sveaborg och tar sig an sin nya position med förvånansvärt stor entusiasm och ambition.

Tronföljdsfrågan avgörs till sommaren, i Augusti kröns Ulrika Eleonora till Drottning av Sverige i Storkyrkan av Uppsalas ärkebiskop. I och med det så accepterar hon även en ny konstitution som ger regenten mindre makt, dock har hon veto i rådet och kan utlysa omval av rådet hos ständerna.

1712

Efter tolv hårda krigsår är det så äntligen fred i riket gränserna är tryggade för nu. I stockholm närvarar drottning Ulrika Eleonora vid ständernas sammankomst för första gången på 15 år. Detta blir drottningens kröningsriksdag då hon hyllas som drottning av ständerna och den unga drottningen gör ett gott intryck på dessa och förvånar alla då hon ställoer sig och talar inför dom som hon inte gjort annat. Hon har sannerligen både talets gåva och intellektets liksom även en utstrålning som gör intryck på bönder som borgare, den konservativa högadeln är inte lika imponerade. Den unga drottningen har blivit väl skolad i rikets affärer och göranden, och visar sig ju även ha karisma Arvid Horn som blivit drottningens lojala rådgivare och lärare gottar sig åt hur hon för sig som en riktig drottning inför ständerna, han kan inte undgå att känna stolthet.
Den nya drottningens första dagordning består i att lösa den ekonomiska krisen samt trygga rikets nyförvärvade territorier och provinserna i allmänhet. Hon föreslår försvenskningsreformer som syftar till att knyta riket och dess folk samman genom språk och styre. Riksdagen står enig bakom drottningen som uppmärksammar att bondeståndet i praktiken inte har något att säga till om, något hon kommer lägga på minnet.

För att kolonisera och befolka Ingermanland och Fjärrkarelen så sänds uppmaningar till de svenska guvernörerna i Tyskland att söka rekrytera tyskar att bosätta sig i dessa områden med löften om skattelättnader och förmånliga handelsavtal, samma erbjudande sprids i hela riket kring östersjön.

Sveaborg blir beboeligt detta år, och en garnisson inkvarteras. Arbetet med fästningen kommer dock fortsätta i flera år till.

På Arvid Horns initiativ bildas Ostindiska Companiet med säte i Göteborg. Dess första oktroj gällande i 12 år undertecknas av Ulrika Eleonora. Horn har fått upp ögonen för den lukrativa asiatiska handeln och är upphovsman till avtalet vilket b l a innehåller följande artiklar.

* Companiet får monopol på den sveska handeln bortom Goda Hopps udden.
* Regenten av sverige ges en plats i styrelsen med vetorätt.
* Det får inte från Sverige utföra silvermynt.
* Companiet har rätt att anskaffa och förvalta land, detta kommer att om inte annat utfärdas att lyda under svensk lag och är svenskt territorium.
* Kronan ålägger sig om så önskas att bidra med adminstration, justarie samt försvar mot överenskommen ersättning.
* Skeppen ska byggas om praktist möjligt och utrustas i Sverige.
* Companiet har rätt att möta våld med våld, dock inte inleda väpnade handlingar.
* Det har rätt att bära vapen och dess officerare åtnjuter samma status som krigsmaktens.
* Kronan åtar sig att på begäran skydda companiets handel, dess skepp samt dess besittningar om rikets säkerhet medger detta.

Till vintern har tillräckligt med medel anskaffats, främst genom drottningens och kanslipresidentens förtjänst, och dess första expedition avseglar till Indien med destinationen Trankebar, en dansk lots och styrman har lejts.

1713

En rad reformer genomförs i de svenska provinserna, svenska faställs som rikspråk och all undervisning och predikning ska ske på svenska. Estland, Livland, Ingermanland och Pommern indelas som svenska län helt jämstäldiga med övriga län. I samband med detta införs även indelningsverket i de nya länen.

De första tyskarna bosätter sig i Fjärrkarelen och Ingermanland.

Ulrika Eleonora spenderar mycket tid i att förkovra sig i statstyre samt studera uppbuggnaden utav detta. Kanslipresident Horn står helhjärtat bakom henne och bidrar med sina egna ideér och förslag. Inkomster från öresundstullen detta år blir en välbehövlig injektion till statskassan.

I april tecknas freden i Utrecht vilken avslutar det spanska tronföljdskriget, för Sveriges del innebär den inte mycket. Dock stärker den engelsmännens välde i Nordamerika samt ger dom Gibraltar.

I Trankebar har de svenska skeppen anlännt och man bygger innanför stadens murar sitt första faktori, ett vitputsat muromgärdat tvåvåningshus som kommer att kallas "svenskhuset". Till sin förvåning blir expeditionen varmt välkomnad i staden, man ser det svenska kompaniets närvaro som en bra utveckling för staden och handeln.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3112
Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 2 juli 2006, 18:53

Trots att berättelsen är både lång, väslskrivne och detaljrik så är den tyvärr inte särskilt realistisk vad gäller händelseförloppet. Allt för mycket går svenskarna väg utan minsta problem och motståndarna känns närmast passiva kulliser som inte gör annat än faller offer för svenskarna operationer.

Den svenska armen hade drabbats av enorma försörjningsproblem innan man nådde LEwenahupt med stor manfall som resutlat och när man väl förenat sig med Lewenhaupt så hade problemen varit ännu större efter kanske några veckros nådatid. Någon möjlighet att underhålla 50.000 man i Livland är jag ytter tveksam till om det fanns, även om arrmen mot all förmodan skulle räknat så många stridande, något som jag är ytterst tveksam till.

Att svenskarna plösligt utan några som helst proeblem skulle kunna underhålla en arme som är större än de som misslyckades marschera in i Ryssland är smått absurt. Någon möjlighet att försörja en fälthär på 60.000 man på egna resurser hade Sverige aldrig, stormaktstidens armeer har konsekvent varit beroende av att livnära sig på fiendeland då de egna resurerna inte var tillräckliga.

Det vore emot Karls personliget att plötslgit angripa Danmark, då vore han ju lika stor edsbrytare som de kungar och tsarer han jagat under åratal. Dessutom så har man frågan om hur sjömakterna och österrike skule se på ett sådant angrepp.

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 2 juli 2006, 20:17

Kapten_Gars skrev:Trots att berättelsen är både lång, väslskrivne och detaljrik så är den tyvärr inte särskilt realistisk vad gäller händelseförloppet. Allt för mycket går svenskarna väg utan minsta problem och motståndarna känns närmast passiva kulliser som inte gör annat än faller offer för svenskarna operationer.

Ok...kan du ha rätt i, saken är den att det här är bara förhistorien till själva tanken jag har så jag har inte lagt ned så mycket tid på research och just slagfältsdetaljer, jag vill inte ha någon "krigshistoria". Det jag baserat ryssarnas reaktion på är deras reaktion i verkligheten vid Poltava. Ryssarna var ju relativt passiva trots allt. Men jag får nog arbeta om det lite. Vad jag läst så sökte Peter fred redan när svenska armén var i Polen och respekten för den svenska armén var väldigt stor.
Kapten_Gars skrev:Den svenska armen hade drabbats av enorma försörjningsproblem innan man nådde LEwenahupt med stor manfall som resutlat och när man väl förenat sig med Lewenhaupt så hade problemen varit ännu större efter kanske några veckros nådatid. Någon möjlighet att underhålla 50.000 man i Livland är jag ytter tveksam till om det fanns, även om arrmen mot all förmodan skulle räknat så många stridande, något som jag är ytterst tveksam till.

Väl i Baltikum kunde man försörja armén från Sverige och Finland och även de tyska provinserna där5 man kunnat upphandla proviant. 50 000 man skulle nog kunna försörjas så pass nära hemmet. Dessutom har vi den polska allierade med kornboden Kurland förutom Livland. Man var ju då vid källan så att säga, jag ser inga problem i det. 50 000 räknade styrkan när man gick mot Ryssland, Lewenhaupts styrka inräknad.
Kapten_Gars skrev:Att svenskarna plösligt utan några som helst proeblem skulle kunna underhålla en arme som är större än de som misslyckades marschera in i Ryssland är smått absurt. Någon möjlighet att försörja en fälthär på 60.000 man på egna resurser hade Sverige aldrig, stormaktstidens armeer har konsekvent varit beroende av att livnära sig på fiendeland då de egna resurerna inte var tillräckliga.

Det behövdes ca. en månads proviant för tåget fram och tillbaka till Moskva, visst en stor tross hade det blivit men nog möjligt. Napoleon lyckades under liknande omständigheter med 8 ggr större armé.
Kapten_Gars skrev:Det vore emot Karls personliget att plötslgit angripa Danmark, då vore han ju lika stor edsbrytare som de kungar och tsarer han jagat under åratal. Dessutom så har man frågan om hur sjömakterna och österrike skule se på ett sådant angrepp.
Problemet var ju nu att engelsmännen ingrep 1700 till Karls stora förtret och tvang han till att sluta fred på status quo. Jag tror inte han hade några större moraliska betänkligheter över det han var en krigare, han ville ha krig, jag har svårt att se han slå sig ner och bli en fredskung helt plötsligt det vore verkligen emot hans personlighet. Sjömakterna d v s England är fullt upptagna i Spanien det är därför han passar på att fullfölja mot Danmark, ett så pass kort fältåg hade dessutom knappt gett engelsmännen tid att reagera och även om dom gjorde det vad skulle dom göra? Eventuellt tillfogat flottan lite förluster men den svenska med närmare 50 skepp samt lika många kapare hade inte direkt vart en munsbit för engelsmännen. Anledningen Karl satsar på ett snabbt fältåg är just för att undvika en ev. respons från England. Och som det nu utspelade sig så fanns det inte direkt något för England att anmärka på. Jag vill poängtera att jag inte haft någon som helst avsikt att glorifiera Karl XII...tvärtom!

Mitt mål har varit att Sverige behåller sitt östersjövälde och att få bort Karl snarast möjligt innan han hinner orsaka mer skada. Tar gärna emot tips på alternativ händelseutveckling för att ådstakomma det.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3112
Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 2 juli 2006, 22:29

steben skrev: Ok...kan du ha rätt i, saken är den att det här är bara förhistorien till själva tanken jag har så jag har inte lagt ned så mycket tid på research och just slagfältsdetaljer, jag vill inte ha någon "krigshistoria". Det jag baserat ryssarnas reaktion på är deras reaktion i verkligheten vid Poltava. Ryssarna var ju relativt passiva trots allt. Men jag får nog arbeta om det lite. Vad jag läst så sökte Peter fred redan när svenska armén var i Polen och respekten för den svenska armén var väldigt stor
Just bristen på förarbete är det som gör att så mycket kontrafaktisk historia inte är trovärdig, vill man skriva bra kontrafaktiskt historia så räcker det int med att säga att "svenskarna vann vid Poltava" Man måste tala om hur och därifrån utveckla trovärdiga följder. Det är väldigt lätta att glömam bort ena sidan när man skriver, motståndare är inte inaktiv och sake roch tign forsätter att hända utanför händelsernas centrum. Ryssarna var defensiva 1708-1709, det är skillnad på det och på att vara passiv. Peters fredstrevare skall nog ses som ett sätt att billigt köpa sig tid och inte ta onödiga risker. När det inte fungerade så utvekclade han/hans generaler en strategi som på sikt ledde till att den svenska armen hamande i ett hopplöst läge.

steben skrev: Väl i Baltikum kunde man försörja armén från Sverige och Finland och även de tyska provinserna där5 man kunnat upphandla proviant. 50 000 man skulle nog kunna försörjas så pass nära hemmet. Dessutom har vi den polska allierade med kornboden Kurland förutom Livland. Man var ju då vid källan så att säga, jag ser inga problem i det. 50 000 räknade styrkan när man gick mot Ryssland, Lewenhaupts styrka inräknad
.

Livland och kurland var utarmade områden som härjats av kriget, Lewenhaupt hade redan sugit ut det emst som gick och klämma ur de områdena för att bygga sin stora tross. Som jag skrev tidigare, Sverige har aldrig kunnat försörja en så stor arme med egna resurser, det har aldrig gjorts historiskt. Kom ihåg att transporterna är långa och medför ett stort svinn. Bara under den tid det skulle ta att få fram vad man kunde pressa ur Sverige & Finland samt köpa upp förnödenehter i Tyskland så skulle många soldater och hästar gå under i svält och sjukdomar. Polen var även det härjat och rätt slukört och även om polackerna under den här perioden inte mar mycket att ha på slagfältet så dög de mer än väl till att bränna förrådsvagnar. Den kungliga armen förloarde soldater i stadig takt 1708 just pga bristen på förnödenheter.

steben skrev: Det behövdes ca. en månads proviant för tåget fram och tillbaka till Moskva, visst en stor tross hade det blivit men nog möjligt. Napoleon lyckades under liknande omständigheter med 8 ggr större armé.
Napoleon är en klockrent exempel på vad jag menar med försvörjningsproblem, om framgår av bilden så förlorades stora delar av armen innan man ens var framme vid Moskva....
Bild

Sträckan Narva-Moskva är 725km enligt dåtidens vägnät, du hävdar att man kan marschera den sträckan på 15 dagar dvs 48km per dag mer en enorm tross och ett starkt artilleri. Fullständigt omöjligt. 10km på en dag skulle var en mycket bra marschtakt på de ryska vägarna. Lewenhaupt klarade knappt 7km per dag i genomsnitt med sitt vagnståg 1708.
Dvs det behövs förnödenheter för minst 70 dagar vilket i sin tur ökar storleken på trossen ännu mer vilekt sänker marschtempot dvs kräver att man för emd sig mer mat om man skall vara helt oberoende av att leva av landet. Dessutom så har vi inte ens tagit upp problemt med hästarnas furage, att få fram mat till de 10.000-tals hästarna skulle vara ännu svårare och kostsammare om det inte skall hämtas lokalt.

Dessutom så är vägen till Moskva fylld av befästa städer, något som du helt verkar bortse ifrån. Den karolinska armen kan inte bara lämna dem bakom sig i from förhoppning att deras besättningar inte skall göra något. Vägarna över Volga domienras av städer som Tver och Straica. Den svenska armen kommer att köra fast i blegärignar långt innan Moskva eller plötsligt finna sig isolerad djupt inne på fientlgit territorium. Peter hade lugnt kunnat lämna Moskva med en stark garnison och goda förråd och dra ut fältarmen på operationer mot svenskarnas rygg och flanker. Svenskarna kunde inte ta Poltava, hur skall de då kunna ta Moskva?

En svensk offensiv som får fram 60.000 man till Moskva är under de omständigheter som rådde varken trovärdig eller realistisk.

steben skrev: Problemet var ju nu att engelsmännen ingrep 1700 till Karls stora förtret och tvang han till att sluta fred på status quo. Jag tror inte han hade några större moraliska betänkligheter över det han var en krigare, han ville ha krig, jag har svårt att se han slå sig ner och bli en fredskung helt plötsligt det vore verkligen emot hans personlighet.
Då har du helt missförsått Karl XII personlighet ,det där är både fel och klicheartat. Karl XII var en mycket mer komplicerad
person än så.

Ett fälttåg mot Danmark skulle knappast blvit kort, den svenska flotta var försummad och nedsliten 1708-1709 och kunde inte hävda sig mot den dansk-norska när den sattes på prov. Den danska flottan var klart överlägsen vad gällde kvaliten på manskap, skepp och befäl. Varje större drabbning skulle troligen sluta som de under Skånska kriget, inte bli en upprepning av Femern 1644.
Danskarna hade knappast suttit still och inväntat det svenska anfallet som inte precis hade haft överraskningsmomentet på sin sida, de hade byggt allianser förstärkt försvaret och inte alls blvit ett lätt byte.
Sedan så förstår jag inte varför danskar skulle ge sig i dett uppkommna läget. Det finns itn emisnta logik bakom Kung Fredriks plötsliga fredslust och stora eftergifter, den stridsvana och krigshärdade danska armen är intakt och sjömakterna skulle utan problem bygga nya fartyg som ersättning för de som förlorats. Desutom är den fruktade svenske krigarkungen är död vilket borde borga för att Ryssland åter går med i kriget, jämför med Danmarks och Sachsens agerande 1709 och sachsarna hade int ei närheten av de resurser. En revanschsugen Peter kastar ånyo över Livland, Ingermanland och Finland när de svenska trupperna är bundna av kriget i Norge. Osv.

Användarvisningsbild
cocteau
Medlem
Inlägg: 492
Blev medlem: 23 maj 2005, 14:36
Ort: Gävle
Kontakt:

Inlägg av cocteau » 2 juli 2006, 23:48

Bara lite små kommentarer kring Ingermanland. Tror du inte att de befintliga städerna Narva och Viborg, tillsammans med befästningarna Nöteborg, Kapris och ett återuppbyggt Nyen skulle varit det troliga förloppet. Sverige hade ju ingen anledning att bygga en storstad ute i Nevas sumpdelta som prompt skulle vara nybyggd, Jag tror inte man ska underskatta dom problem som Sankt Petersburg har haft och fortfarande har på grund av sitt läge.

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 3 juli 2006, 05:33

Det kan du nog ha rätt i, det skulle ju vara för att skydda landvägen från Finland till Baltikum så fall och vid närmre eftertanke fanns nog ingen större anledning till det i och med sveriges sjöherravälde i viken. Men en försvarslinje tvärs karelska näset a´la Mannerheimlinjen kunde nog vara bra och då är Neva den bästa platsen för det, en flod och den smalaste delen av näset samt så ger den tillträde till Ladoga där det kan vara bra att ha en "skärgårdsflotta" för att behärska sjön och kunna backa upp fästena längs den. Jag skulle vilja se en befästningslinje längs Neva för att skydda Finland liksom vid Narva. Sen ser jag ingen anledning att ge ryssarna tillträde till viken för att igen kunna bygga upp en galärflotta och härja längs kusten vilket man gjorde så fort man kom fram till Nevas mynning ju. Ett fäste vid Nyen blir av den anledningen viktigt för att trygga herraväldet i Viken samt dessutom vid en rysk kringgång kunna falla dom i ryggen, så länge Nyen hålls ger sig nog ingen ryss upp i Finland utan en avsevärd styrka. Säg 5 000-10 000 man vid Nyen och 20 000+man i Finland, för att ge sig på något då skulle ryssen behöva dubbla det antalet minst. En överskeppning av soldater till Nyen sen och ett motanfall därifrån låter som en bra taktik tycker jag, vad tycker du?

Kunde ryssarna överkomma sumpdeltat skulle svenskarna kunna det, med lite hjälp av holländska landåtervinnare. :wink:

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 3 juli 2006, 06:46

Kapten_Gars skrev: Just bristen på förarbete är det som gör att så mycket kontrafaktisk historia inte är trovärdig, vill man skriva bra kontrafaktiskt historia så räcker det int med att säga att "svenskarna vann vid Poltava" Man måste tala om hur och därifrån utveckla trovärdiga följder. Det är väldigt lätta att glömam bort ena sidan när man skriver, motståndare är inte inaktiv och sake roch tign forsätter att hända utanför händelsernas centrum. Ryssarna var defensiva 1708-1709, det är skillnad på det och på att vara passiv. Peters fredstrevare skall nog ses som ett sätt att billigt köpa sig tid och inte ta onödiga risker. När det inte fungerade så utvekclade han/hans generaler en strategi som på sikt ledde till att den svenska armen hamande i ett hopplöst läge.
Sant, det jag ursprungligen tänkt var att Sverige skulle ta en defensiv ställning och istället låta Peter komma till Baltikum. Tyvär tog min tveksamhet om att Karl skulle göra något sådant över. Vad tror du själv om det? Som sagt det är mitt förstaval, känns det trovärdigt, att han från Polen gått tillbaka till svenskt territorie och satt sig och väntat på att Peter skulle komma till han. Han bör ju velat återta sin stad vid Neva. Karl hade 38 000 man när han gick från Polen, Lewenhaupt hade 12 000 i Kurland, det blir 50 000 sen har jag kryddat lite, skulle alltid gå att få fram lite fler några tusen. Nåt jag inte hittat är uppgifter om hur många soldater man hade i Finland men en 5 000-10 000 borde gått att samla ihop och gå mot Neva i ett tvåfrontsanfall. Dessutom skulle minst lika många kunna skeppas över från Sverige, men det är ju då underhållsproblemen. Att försörja 50 000 man i Estland hade man nog löst genom en rejäl kraftansträngning.

Likaså hade jag ursprungligen tänkt Karl leva d v s om han trovärdigt kan ses som en fredlig kompetent monark, kompetent var han ju men hade han kunnat ghålla sig lugm? Arvid Horn var ju då en bra balans för honom så fall.

Ett problem jag ser också är just det att vad säger att Peter inte igen gör det smarta och bara väntar ut Karl, turkarna hade ju i o f s gått med förr eller senare kanske, om Stanislav lyckats lika bra med att övertyga dom som Karl gjorde.

Så Karl står med 35 000 man i sin armé i Ingermanland våren 1709, under vintern har han sänt bud till Arvid Horn att bege sig till sultanen för att övertala denna att gå med i kriget, erbjud vad som erbjudas kan för att få med han.
Tsaren gör det smarta då han vet att han inte har tillräckliga styrkor för att "våga" möta den svenska kungen i ett direkt slag. Så han har bidit sin tid föregående år och har övervintrat i Novgorod med sin armé, han lät sända förstärkningar norrut när han såg vart Karl var på väg för att förstärka Petersburg, dock så lyckades till tsarens stora förtret Karl återigen med ett nytt Narva. Han stormade ryssarn i snöglopp och medvind(det hade han lagt på minnet kungen) och slog den ryska styrkan i grunden. Efter det hade Peter bara kvar 40 000 man med sig så han vågade inte riskera ett anfall då.
Nu, efter den hårda vintern 1709 står Peter med 60 000 man och när han nås av nyheten att turkarna gått in i Ukraina beslutar han sig för att anfalla de förskansade svenskarna vid Narva. Det andra slaget vid Narva slutar efter föredömligt taktist agerande av Karl och flera hastiga, dåliga beslut av Peter med en förkrossande svens seger. Ryssarna förlorar 25 000 man och blir vid reträtten instängda av den finska armén som slutit fällan när Peter gick till Narva. Så tsaren och hans kvarvarande armé om c.20 000 något desorganiserade trupper är instängda dom har 12 000 man framför sig och 25 000 bakom sig, man gör ett dåligt koordinerat odiciplinerat anfall mot de förskansade finnarna bara för att slås tillbaka. Med svenska kungen närmande bakom sig så ser Peter ingen annan utväg än att kapitulera. Han skriver under fredsavtalet i Narva och avsäger sig alla anspråk på svenskt land för all framtid och finlands östgräns flyttas fram ända till Onega.

Sultanen blir inte glad när han hör att svenskarna skrivit fred med ryssarna nu står han plötsligt ensam mot ryssarna. Han skickar de skarpaste protester till de falska svenskarna och förbindelserna mellan sverige och det ottomanska riket blir iskalla.

Stanislav i Polen blir överlycklig vid nyheten om att hans allierade vunnit ännu en förkrossande seger och att tsaren erkänt han som kung av Polen. Han skrider omgående till verket och börjar eliminera all opposition mot hans styre och befäster det, han får till och med några extra soldater från sverige till sin hjälp nu när kriget är slut.

Allt detta händer det händelserika året 1709.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 3 juli 2006, 17:19

Några små detaljer rörande kritiken, som jag i övrigt helt instämmer i.

A. Det var inte något större fel på svenska flottan 1708-1709, den var faktiskt närmast större än vad den hade varit 1700. Att den kunde mäta sig med den danska visades f.ö. vid Köge bukt 1710.

B. Sedan förstår jag inte riktigt varför Rehnskiöld skulle ha låtit skjuta ryska fångar vid S:t Petersburg. Detta med "avrättning" av ryska "fångar" vid Fraustadt är, har varit och kommer att förbli en myt. Vad som skedde var att ryssarna inte fick "kvarter", d.v.s. deras begäran om nåd avslogs. Samt förmodligen att ett fånguppror slogs ned ett par dagar efter slaget, under vilket ett mindre antal ryska fångar dödades.

C. Ett svenskt anfall på Norge, utan föregående dansk krigsförklaring, är givetvis ytterst osannolik. Och varför blev Karl XII "krigarkungen"? För att han försökte försvara landets gränser?

D. Det finns heller inte något som talar för att Karl XII i detta osannolika scenario skulle ha försökt få med turkarna. Under det verkliga ryska fälttåget visade han egentligen först intresse för Turkiet efter att det hade gått illa. Karl XII försökte i det längsta att stå på egna ben.

E. Det fanns ingen militär anledning att traska mot Riga eller Reval 1708-1709. I och med att svenska armén bröt upp ur Sachsen och rörde sig österut lämnade ryssarna i princip Kurland, Livland och Estland. Riga och Reval hamnade i skottgluggen först efter Poltava.

F. Fälttåget mot Danmark 1700 var ett resultat av att Sverige, sjömakterna m.fl. var garanter för fördraget i Altona. Karl XII slöt alltså ingen fred, eftersom Sverige inte var krigförande. Danmark och Sverige var alltså inte i krig. Hjälpen från sjömakterna var inte bara förväntad utan nödvändig för att Karl XII alls skulle kunna ta sig över till Själland. Så visst, han må ha varit missnöjd med att behöva avstå från ett angrepp på Köpenhamn. Men efter freden i Traventhal hade han inget val.

G. Fredriksten var sannerligen inte någon "formidabel fästning". 1718 inleddes belägringen på allvar den 24 november, mindre än en vecka senare var löpgravarna mindre än 200 meter från fästningens vallar. Sannolikt hade den varit såld inom en vecka, om kungen inte hade stupat.

H. Sedan är det väldig övertro på fästningar och Ulrika Eleonoras fantastiska reformer. Det svenska riket hade väl i trakterna av 2,5-3 miljoner invånare, medan Ryssland väl åtminstone hade runt 10. Sverige hade helt enkelt inte resurser att stå emot Ryssland i längden.

I. Sedan var Ulrika Eleonora knappast någon fantom och hennes utstrålning torde ha varit måttlig. Men detta visar ju ett av problemen med scenariot, å ena sidan den obotligt krigiske Karl XII, som inte kan något annat än att föra krig och som inte lyssnar på någon. Och på andra sidan Ulrika Eleonora och hennes rådgivare, den smartaste krets människor som skådats utanför en Nobelprisutdelning. Och mest begåvad av alla, utom drottningen, är Arvid Horn. Som under 1710-talet i verkligheten förespråkade en utrikespolitisk linje som totalt havererade när den sattes på prov efter Karl XII:s död.

Användarvisningsbild
cocteau
Medlem
Inlägg: 492
Blev medlem: 23 maj 2005, 14:36
Ort: Gävle
Kontakt:

Inlägg av cocteau » 3 juli 2006, 18:26

steben skrev:Kunde ryssarna överkomma sumpdeltat skulle svenskarna kunna det, med lite hjälp av holländska landåtervinnare. :wink:
Oh ja, helt säkert. Men jag tror att incitamentet saknades. Området runt det blivande Sankt Petersburg, tillsammans men Nyen och dess skans tillhörde administrativt Nöteborgs län. Dvs befästningsstaden på Nevas början vid Ladoga. Övriga län i under den svenska tiden i Ingermanland var Caporie län, Ivanogorods län samt Iamo län. Detta med reservation för läsfel på den gamla handskriften på General charta öfwer provincien Ingermanneland (http://ds.kb.se/?mapp=5&fil=kartor/8893306_250dpi) från 1704.

Vill man se hela denna karta om än i lägre upplösning kan man kolla på denna länk: h[url]ttp://www.kb.se/Kart_bibl/Kartor/Rysslandskar ... 3000px.jpg[/url]

För att se hur Sankt Petersburg med omnejd såg ut 1741 kan man se på denna karta: http://www.kb.se/Kart_bibl/Kartor/Ryssl ... 1000px.jpg

Notera hur Vasilevskij Ostrov, den stora befästa ön som ser ut som ser utdikad ut på kartan från 1741, ritades med symboler som jag tolkar som sumpmark på kartan från 1704 där den hade namnet Hirwisaari.

För en (hyffsat) nutida karta över centrala Sankt Petersburg kan man se på länk: http://mapy.mk.cvut.cz/data/Rusko-Russi ... O36001.JPG

Däremot saknar jag helt kompetens att bedömma Sveriges förmåga att om historien föll sig litet annorlunda behålla eller ta tillbaka Ingermanland. Min fråga är snarare hur troligt det vore att Sverige satsade pengar på att bygga färdigt Peters stad istället för att bygga vidare på befintliga städer och befästningar.

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 3 juli 2006, 20:29

Här kommer en reviderad andra upplaga, den sträcker sig till 1730. :) Som sagts så är det ju väldigt svårt att skapa en kontrafaktisk historia som alla "köper" denna kronologiska berättelse är ju dock inte menat som något historiskt referensverk direkt. :wink: Bara en kul alternativ händelseutveckling som jag anser det kunde ha skett. Självfallet försöker jag göra den så historiskt "korrekt" som möjligt och trovärdig. Än så länge har jag använt mig av historiska personer( hoppas ni gillar dom, gissa vilken min favorit är :wink: ). Dessa är personer som levt då och vart på "platsen" då dock har jag tagit mig friheten att förkorta och förlänga vissas liv. Efter 1708 är ju allt nytt så att säga, en del personer har jag även fabrikerat dock inga sensationella personer utan bara bakgrundspersoner, än så länge, med ett litet undantag som ni kommer att se. Ni går givetvis komma med kommentarer, bara kul, finns säkert många som anser sig vara bättre insatta i ämnet än jag som kanske ser nått faktafel eller har någon reflektion. Själv så anser jag allt detta vara "trovärdigt" d v s det kunde ha hänt, jag har inte gjort några större förändringar och försöker(då det går) hålla mig till historien(omvärlden vill säga). Självfallet reflekterar ju dett "verk" min vilja men som sagt så försöker jag hålla mig från större utsvävningar och påverka historian allt för mycket. /Mvh Stefan



Rikoschetten II



1708

Den 4 Juli vid Holowczyn träffar en rysk muskötkula en sten och ändrar helt riktning, med en fruktansvärd fart tränger den in i höften på den unga svenska krigarkungen Karl XII där han står och ser ut över slagfältet. Kungen staplar till och sjunker ned i gräset ett tiotal meter från den sten som kom att ha så stor betydelse för hans framtid. Idag känner varenda skolpojke i sverige till denna sten, förmodligen den mest kända stenen i rikets historia, stenen som ändrade historians gång, självaste tidslinjen. Vem vet vad som hänt om den stenen inte legat just där eller om kungen stått ett steg längre fram, kanske hade sverige som vi vet idag inte existerat kanske hade kungen lett sin armé vidare längre och längre in i ryssland medan tsaren använde sig av den för oss idag välkända "brända jordens" taktik. Nog var det tur allt att det gick som det gick.

Fältmarskalk Rhensköld söker upp sin kära konung i dennes tält där han vårdas efter slaget är över och ryssen i sedvanlig ordning flytt fältet. Rhensköld lyckas efter lite stretande från krigarkungens sida övertyga honom om att det viktigaste för riket är kungens hälsa och välbefinnande och att han efter skärmytslingen med döden och mötet med karvarbladet bör ta sig tid att återhämta sig och inte riskera att ådra sig blodförgiftning och infektion. Eftersom kungen nu inte heller kan sitta till häst så måste han bli buren på bår insisterar fältmarskalken på vidare lyckas han övertala kungen i att man gör bäst i att ge upp fälttåget mot Moskva och istället vända om, möta upp Lewenhaupts kår och undsätta Riga(landets största stad) och de baltiska provinserna. Återigen ger Karl med sig efter lite övertalning och påminnelser om hans skyldigheter gentemot det svenska folket att överleva och leda dom mot ytterligare gloriska segrar att fröjdas och vara stolta över.

Efter ett par veckor på plats bryter så armén upp och styr kosan åt nordväst och Riga. På vägen möter man upp med Lewenhaupts kår och armén räknar nu kring 42 000 man, under marchen till Riga utsätts man för sporadiska räder men tar inga större förluster. Riga undsätts efter en stormning av de ryska linjerna i augusti. Kungen lämnas kvar med en del av armén i Riga för att återhämta sig medan Rhensköld tågar med resten till Reval och driver ryssarna på flykten. Kungen ansluter till Rhensköld i september och går via Narva in i Ingermanland och stormar Peters egna lilla stad han låtit påbörja vid Nevas mynning, de ryska försvararna flyr hals över huvud om än efter en hård strid, många tillfångatas varav vissa möter sitt öde i en muskötkula i huvudet avfyrad från en meters håll, allt med Rhenskölds goda min. Kung Karl kvarlämnar en garnisson på platsen under Lewenhaupts befäl med order om att bygga befästningar innan tjälen kommer(med hjälp av ryska krigsfångar och arbetare) medan han går med armén i vinterkvarter i Narva. Vintern som kommer blir den strängaste i mannaminne och många dukar under för kölden lyckligtvis är armén inkvarterad i Narva och undgår större mannspillan.

1709

Stanislav i Polen har sen svenskarnas avmarch sökt få med turkarna i kriget, hans ansträngningar fortsätter under året med sändebud fram och tillbaka till Konstantinopel.

Karl står med 35 000 man i sin armé i Narva våren 1709, under vintern har han sänt bud till Arvid Horn att bege sig till sultanen för att övertala denna att gå med i kriget, erbjud vad som erbjudas kan för att få med han. Förstärkningar har även sänts från Sverige liksom en gigantisk aldrig tidigare proviantflotta. Proviant har inhandlats för dyra pengar i b l a Tyskland och de svenska bönderna har fått bidra till gränsen på vad de kunnat för att hålla Karls armé med mat och hästar. Till följd av detta råder svält på många platser i Sverige efter den extremt stränga vintern, många dog och missnöjet med kriget breder ut sig. Detta passerar inte Karl eller den svenska ledningen obemärkt och man vet att man måste få ett slut på kriget snarast möjligt.

Tsaren gör det smarta då han vet att han inte har tillräckliga styrkor för att "våga" möta den svenska kungen i ett direkt slag. Så han har bidit sin tid föregående år och har övervintrat i Novgorod med sin armé, han lät sända förstärkningar norrut när han såg vart Karl var på väg för att förstärka Petersburg, dock så lyckades till tsarens stora förtret Karl återigen med ett nytt Narva. Han stormade ryssarn i snöglopp och medvind(det hade han lagt på minnet kungen) och slog den ryska styrkan i grunden. Efter det hade Peter bara kvar 40 000 man med sig så han vågade inte riskera ett anfall då.
Nu, efter den hårda vintern 1709 står Peter med 60 000 man och när han nås av nyheten att turkarna gått in i Ukraina beslutar han sig för att anfalla de förskansade svenskarna vid Narva. Det andra slaget vid Narva slutar efter föredömligt taktist agerande av Karl och flera hastiga, dåliga beslut av Peter med en förkrossande svens seger. Ryssarna förlorar 25 000 man och blir vid reträtten instängda av den finska armén som slutit fällan när Peter gick till Narva. Så tsaren och hans kvarvarande armé om c.20 000 något desorganiserade trupper är instängda dom har 12 000 man framför sig och 25 000 bakom sig, man gör ett dåligt okoordinerat odiciplinerat anfall mot de förskansade finnarna bara för att slås tillbaka. Bud kommer från svenske kungen med löfte om fritt avtåg för tsaren och hans trupper, aväpnade men med sina fanor i behåll. Peter, väl medveten om sitt prekära läge och turkarnas inkomna krigsförklaring bestämmer sig för att lyssna till de svenska kraven, vapenstillestånd förklaras medan kung Karl XII och tsar Peter inleder förhandlingar i ett tält strax utanför Narva. Efter ett par timmar vid bordet över en middag och vin så kommer de båda härskarna ut, skakar hand och skiljs åt som till synes två goda vänner.

Freden i Narva 28 juli 1709 hade följande huvudpunkter.

1, Fjärrkarelen fram till Onega avstås.
2, Ingermanlands gränser utvidgas något.
3, Ryssland erkänner sveriges gränser och avstår från alla krav på dess områden.
4, Ryssland erkänner Stanislav Leczynski som kung av Polen och landets suveränitet.
5, Ryssland avhåller sig vidare ifrån att blanda sig i polska tronföljden och landets inre angelägenheter.

Peter marcherar med sin avväpnade armé mot Moskva medan Karl XII med svenska armén vänder tillbaka hem till Sverige.

Sultanen blir inte glad när han hör att svenskarna skrivit fred med ryssarna nu står han plötsligt ensam mot ryssarna. Han skickar de skarpaste protester till de falska svenskarna och förbindelserna mellan sverige och det ottomanska riket blir iskalla.

Stanislav i Polen blir överlycklig vid nyheten om att hans allierade vunnit ännu en förkrossande seger och att tsaren erkänt han som kung av Polen. Han skrider omgående till verket och börjar eliminera all opposition mot hans styre och befäster det, han får till och med några extra soldater från sverige till sin hjälp nu när kriget är slut.

Allt detta händer det händelserika året 1709.

1710

Efter tio hårda krigsår är det så äntligen fred i riket gränserna är tryggade för nu. I stockholm närvarar kungen vid ständernas sammankomst för första gången på 13 år. Kungens första dagordning består i att lösa den ekonomiska krisen samt trygga rikets nyförvärvade territorier och provinserna i allmänhet. Han föreslår försvenskningsreformer som syftar till att knyta riket och dess folk samman genom språk och styre. Riksdagen står enig bakom kungen som uppmärksammar att bondeståndet i praktiken inte har något att säga till om, något han lägger på minnet.

För att kolonisera och befolka Ingermanland och Fjärrkarelen så sänds uppmaningar till de svenska guvernörerna i Tyskland att söka rekrytera tyskar att bosätta sig i dessa områden med löften om skattelättnader och förmånliga handelsavtal, samma erbjudande sprids i hela riket kring östersjön.

Stanislav genomför en rad reformer i Polen vilka främst har till följd att kungens makt stärks, det tas inte väl emot över allt men med sina värsta och starkaste motståndare borta och en svensk kår kan bara en folkresning stjälpa honom och någon sådan är det inte tal om då bönderna gynnas av reformerna på bojarernas och adelns bekostnad. Stanislav lyckas genom sina smarta reformer stärka sin ställning avsevärt och vinner de polsk-littauiska böndernas stöd som får ökad frihet och rättigheter. På svenska kungens uppmaning och med svensk hjälp, Arvid Horn har efter sin mission till sultanen fått ansvaret att hjälpa Stanislav få ordning, börjar arbetet med polska armén. Obekväma officerare rensas ut och nya utses bland dom många svenskar(officerskåren i Polen kom att bestå till c. 1/4 av svenskar samt en stor del fransmänn) majoriteten kommer dock bestå av polacker. Armén organiseras efter karolinsk modell. Dessutom börjar Stanislav stärka den polska flottan, nya skepp börjar byggas, flera i Sverige och Frankrike. Dessutom kommer fortifierngsarbeten igång längs ryska gränsen.

1712

1712 års Riksdag blir en vändpunkt i rikets historia, kungen inskränker frivilligt sin makt dock har han alltjämt slutordet. Samtidigt med detta nydanar han Riksdagen, bondeståndet får större inflytande och kan t o m i inre ärenden lägga veto mot förslag, kungen kan dock klubba igenom det ändå, utrikespolitiskt krävs en enad riksdag för att låsa kungen. Detta tas emot med stor glädje bland bönderna som nu nästan likställts med de andra stånden, Karls popularitet bland bönderna vet inga gränser han hyllas som den störste kungen sen Magnus Ladulås av bönderna.

Kungen pantar Wismar på 99 år för 500 000 rdr. silvermynt. Pengarna används främst för att stärka försvaret b l a Sveaborg.

Sverige och dess allierade Polen är ledande i Europa vad gäller böndernas rättigheter nu. Det ses med blandande känslor i de europeiska hoven, i Frankrike kallas Karl för "Den krigande bondekungen" och en rad karikatyrer av han med en värja i ena handen och en lie i den andra syns( dock är han på alla 10 gånger längre än bönderna och 7 ggr längre än adelsmännen bakom honom).

Sveaborg blir beboeligt detta år, och en garnisson inkvarteras. Arbetet med fästningen kommer dock fortsätta i flera år till. Holländska experter bjuds in och rekryteras för att förbättra miljön i sumdeltat, kanaler och vallar börjar byggas.

Ryssland sluter fred med Ottomanska riket efter att Peter själv blivit allvarligt sårad vid Prut. Rysland får i freden återlämna Azov vid Svarta Havet till turkarna.
Strax efter freden avlider Peter av blodförgiftning, det ryktas att missnöjda bojarer låg bakom det men detta förblir bara ett rykte.Peters som Alexei Petrovich kröns vid slutet av året, till boyarernas stora belåtenhet, till Tsar Alexei i Moskva.

Karl XII sänder sina kondolienser till Moskva, det sägs att kungen fällde en tår då han fick nyheten om Peters död.

På Arvid Horns initiativ bildas Ostindiska Companiet med säte i Göteborg. Dess första oktroj gällande i 12 år undertecknas av Karl XII. Horn har fått upp ögonen för den lukrativa asiatiska handeln och är upphovsman till avtalet vilket b l a innehåller följande artiklar.

* Companiet får monopol på den sveska handeln bortom Goda Hopps udden.
* Regenten av sverige ges en plats i styrelsen med vetorätt.
* Det får inte från Sverige utföra silvermynt.
* Companiet har rätt att anskaffa och förvalta land, detta kommer att om inte annat utfärdas att lyda under svensk lag och är svenskt territorium.
* Kronan ålägger sig om så önskas att bidra med adminstration, justarie samt försvar mot överenskommen ersättning.
* Skeppen ska byggas om praktist möjligt och utrustas i Sverige.
* Companiet har rätt att möta våld med våld, dock inte inleda väpnade handlingar.
* Det har rätt att bära vapen och dess officerare åtnjuter samma status som krigsmaktens.
* Kronan åtar sig att på begäran skydda companiets handel, dess skepp samt dess besittningar om rikets säkerhet medger detta.

Till vintern har tillräckligt med medel anskaffats, främst genom kungens och kanslipresidentens förtjänst, och kompaniets första expedition avseglar till Indien med destinationen Trankebar, en dansk lots och styrman har lejts. Arvid Horn har med Danmark lyckats förhandla fram ett avtal som ger svenska handelskompanier rätt att anskaffa land och bedriva handel i de danska kolonierna. Detta mot att Danmark får vissa handelsfördelar i Göteborg. Man tecknar även ett avtal om bistånd i kolnierna och ömsesidigt skydd i händelse av krig av sjöfarten dit.

1713

En rad reformer genomförs i de svenska provinserna, svenska faställs som rikspråk och all undervisning och predikning ska ske på svenska. Estland, Livland, Ingermanland, Fjärrkarelen och Pommern indelas i län helt jämstäldiga med rikets övriga län. I samband med detta införs även indelningsverket i de nya länen.

De första tyskarna bosätter sig i Fjärrkarelen och Ingermanland.

I april tecknas freden i Utrecht vilken avslutar det spanska tronföljdskriget, för Sveriges del innebär den inte mycket. Dock stärker den engelsmännens välde i Nordamerika samt ger dom Gibraltar. Den engelska flottan är något Karl ser på med blandade känslor, samtidigt som han är imponerad av den fruktar han den också. Dess makt måste kunna matchas om Sverige ska kunna hävda sig bland dom stora sjömakterna.

Karl och Stanislav träffas på Gotland och diskuterar alliansen och försvar främst. Stanislav har anlänt ombord på sitt senaste linjeskepp 74-kanoners skutan Gdansk. Man diskuterar främst sjöförsvaret, den polska arméns omorganisation har gått bra mycket tack vare de erfarna svenska officerarna och rådgivarna.
Man kommer fram till ett avtal vilket innebär att polska sjöofficerare ska utbildas i svenska flottan och polska flottan får använda Karskrona som bas och den Svenska Gdansk. I realiteten så baseras större delen av den polska flottan i Karlskrona, i Gdansk finns en svensk och en polsk eskader. Flottornas samarbete är stort och i praktiken rör det sig om en flotta, båda länder har representanter på respektives amiralitet och i Karlskrona upprättas ett gemensamt "amiralitet".

I Ryssland återkallas vissa av Peters reformer av den nya tsaren som allmänt ses som ett verktyg för boyarerna. Duman får också mer att säga till om, den unga 20-åriga tsaren betraktas allmänt som lättledd och konservativ.

I Trankebar har de svenska skeppen anlännt och man bygger innanför stadens murar sitt första faktori, ett vitputsat muromgärdat tvåvåningshus som kommer att kallas "svenskhuset". Till sin förvåning blir expeditionen varmt välkomnad i staden, man ser det svenska kompaniets närvaro som en bra utveckling för staden och handeln.

1714

Inflyttningen av tyskar till Karelen och Ingermanland kommer igång på allvar. Många av dom slår sig ner kring Sveaborg där en stad börjar växa fram, fästningen erbjuder goda handelsmöjligheter för de tyska köpmännen och även för bönderna i Ingermanland. Inledningsvis fraktas vete från Reval och Riga till Sveaborg men allteftersom börjar det växande antalet gårdarna i länet ta över som försörjare, med fästningen växer såväl staden som landsbyggden upp.

1715

Ekonomin har vid detta lag redan återhämtat sig efter det stora nordiska kriget, mycket tack vare Arvid Horn. Den svenska utrikespolitiken orienterar sig mer mot England vis-a-vis Frankrike.

1716

Fästningstaden Sveaborg har nu ca. 10 000 invånare, garnisonen inräknad och har växt till en av rikets större städer.

1717

Från faktoriet i Trankebar sänds ett sändebud till Nawaben av Bengalen, genom att presentera sig såsom Danmarks ärkefiender får man audiens. ( Danmark ligger i krig med Nawaben) Med löften om att medla fred och att skydda Nawabens handel mot danska angrepp lyckas man erhålla land vid Hooghlyfloden, mot en årlig avgift, samt löfte om militär hjälp i händelse av anfall mot kolonin. Ett avtal om salpeter för svenskt virke, järn och tågvirke tecknas även. Detta blir Ostindiska Companiets första koloni, den får namnet Sverigenagore. På platsen byggs Carolusborg den främsta exportvaran blir Salpeter och kronan sänder årligen en fregatt till Bengalen för salpeter och för att avlösa garnisonen på Carolusborg.

1718

SOIC sänder sin första expedition till Kina och ett faktori etableras i Canton.

1719

SOIC öppnar ett faktori i Siam och inleder sin handel där.

1720

Fred och välstånd råder i riket, utrikespolitiskt lugn råder och koncentration riktas på rikets inre angelägenheter, fokus läggs på handel och ekonomisk tillväxt. Såväl Arvid Horn som kungen inser att för att Sverige ska kunna behålla sin ställning som stormakt behövs en stabil och god ekonomi liksom klok politik. En viss isolationism kan sägas råda i riket med satsning på näringslivet.

Ostindiska Companiet gör goda förtjänster i Indiahandeln, varje år seglar två-tre skepp till Indien och dividensen som delas ut till aktieägarna ligger stadigt över 50%. I och med den stora dödligheten bland besättningen på de långa resorna och avsaknaden av en säker hamn på vägen föreslår en av kompaniets kaptener som utnyttjat Madagaskar för proviantering att kompaniet ska etablera en koloni på ön som stödjepunkt och för att driva handel med guld och elfenben. Styrelsen och framför allt kanslipresident Horn ställer sig positivt till detta och under våren förbereds en expedition.

I egentliga Sverige bor c. 1,5 miljoner invånare i Finland c. 0,5 miljon i de baltiska provinserna ytterligare c. 0,5 miljon.

SOIC expedition anländer till Nossi Be utanför Madagaskars kust som väljs som plats för den nya kolonin. Ett blockhus till försvar och några ytterligare hus byggs vid en god hamn, hamnen döps efter prinsessan Ulrika Eleonora till Ulricehamn. Trädgårdsodling av citrusfrukter mm. anläggs och boskap köps. Lagom till jul får den lilla kolonin också ett celebert besök, den ökände gentlemannapiraten Edward England från Ilh´e Saint Marie. Han är pank och utarmad, och väcker guvernör Sennelövs sympati, han bjuder England mat och husrum och de två blir goda vänner. (han hade blivit förråd och lämnad att dö av sin besättning på madagaskar men lyckades ta sig till St.Marie där han inte fick någon hjälp)

1721

Kung Karl XII förlovar sig med den 12-åriga Prinsessan Wilhelmina av Preussen som kommer till Sverige vid 15 års ålder. Det är en politisk förlovning Wilhelmina är dotter till Fredrick Willhelm I av Preussen och Drottning Sophia Dorothea av Hannover. Denna förlovning markerar början på ett svenskt-preussiskt samarbete.

1722

På en soaré i Stockholm återfinns en viss Edward England. På plats finns även prinsessan Ulrika Eleonora som blir fascinerad av denna ökända piratkapten, han trollbinder henne och de andra gästerna med sina berättelser om sina äventyr i Indiska Oceanen. Genom prinsessanss ombesorg får England anställning vid amiralitetet i Stockholm som kapten och bidrar med sina erfarenheter som en slags rådgivare. Rykten börjar florera om att England även är drottningens älskare, men detta förblir bara obekräftade rykten. Hans liv och äventyr blir publicerade av en lyrisk poet vid namn Johan Bengtsson 1725 och blir en storsäljare och denna humane och ödmjuke pirat blir en av landets populäraste personligheter. Kungen själv blir god vän med England också som blir en god och lojal vän till kungahuset.

Västindiska Companiet grundas för att driva handel på Amerika, ett faktori etableras på Danska ön St:Thomas.

1723

Edward England får en styrelseplats och tillhörande andel i Ostindiska Companiet, i utbyte agerar han rådgivare och informatör även åt SOIC. På hans uppmaning begär styrelsen hjälp av amiralitetet med att utplåna Madagaskarpiraterna och en expedition utrustas för att segla till St.Marie. England har inte glömt de som svek han och ville han illa, han utses till flaggkapten och medföljer expeditionen som avseglar strax före jul.

1724

Den svenska eskadern anländer till Saint Marie som efter en kort strid erövras. En rad skepp och Pirater fångas liksom även lite byte(expeditionen kom att gå jämt ut ekonomiskt). På ön anläggs fästet Karlsborg för att trygga ön och bekämpa pirater i regionen. Svenska örlogsmänn stationeras härefter regelbundet i Indiska Oceanen, man roterar officerare för att sprida kunskap och erfarenheter bland dessa, även Polska sjöofficerare deltar. En eskorttjänst startas också över Indiska Oceanen till Indien. I regel är tre-fyra skepp stationerade till Madagaskar.

Edward England befodras efter hemkomsten till flaggkapten och får även sjötjänstgöring vid sidan av sysslorna på amiralitetet.

1725

Sverige och Polen undertecknar den Hannoverska alliansen(Frankrike, Preussen, England och Holland) och i samband med detta görs en bytesaffär med Georg I av England-Hannover. Sverige byter det problematiska biskopstiftet Bremen-Verden mot de Brittiska Jungfruöarna Tortola, Joost Van Dyke, Virgin Gorda och Anegada samt 500 000 rdr. silvermynt.(öarna var väldigt underutvecklade och deras enda värde för england hade varit stragesikt, dock avtagande vid denna tid)

Ryssland ansluter sig till Wienalliansen(Österike och Spanien).I Ryska styret är nepotism och korruption vida utspritt, boyarerna har alltjämt stor makt.

För att ge Kinafararna en stödstation på vägen anläggs Wilhelmina på Madagaskars sydkust.

1726

Spänningarna är stora detta år och Karl återfinns på Sveaborg, en armé är på manöver i Finland. Kungen räds inte ett nytt krig med Ryssland men har på Arvid Horns uppmaning undvikit provokationer. En Svensk-Polsk eskader opererar i Skagerack. Lyckligtvis undviks dock krig och saker och ting lugnar efter hand ner sig. Den Svensk-Polska alliansen består sitt "eldprov" med bravur, Karl själv besöker under året Polen och inspekterar dess armé vilken till hans belåtenhet ser väldigt professionell och "svensk" ut.

På Tortola grundas staden Carolia som blir Svenska Västindiens huvudstad. Uppteckning av åkermark och plantageplanering görs enligt modernaste vis, i princip en massa kantiga lotter. Svenskar får förtur till jorden och 50 % av de nya lotterna som tas i besittning måste vara svenskägda(Tortola och Virgin Gorda). Detta komer att fördröja plantagerna på öarna och verkar som en reglering på öarnas tillväxt så 1752 hävs förordningen vilket leder till en befolknings och slavboom på öarna.

1727

Den 45-årige Karl XII gifter sig med sin Drottning Wilhelmina i Storkyrkan i Stockholm.

1730

Drottning Wilhelmina föder en son, barnet döps efter sin far till Carl Gustav och blir kronprins, stort jubel förekommer i riket nu när succesionen är säkrad. Och gladast av dom alla är kungen själv som vid 48 års ålder blivit far, man kan se han på slottet spatsera stoltare än någonsinn förr med sin nyfödde son i barmen.

På Madagaskar bedrivs en växande handel dels på ön själv men också med Östafrika (Zanzibar, Mombassa, Mocambique). Elfenben och guld handlas mest i men även slavar handlar man med. Slavar från Madagaskar(Wilhelmina) skeppas även av Västindiska Kompaniet ända till Karibien men de flesta slavarna köper man i västafrika från de danska faktorierna där. Detta år förklaras även Carolia på Tortola som frihamn vilket leder till en snabb tillväxt av staden som 1735 räknar närmare 10 000 invånare(de flesta engelsmänn och fransmänn).

I Indien gör SOIC fortsatt goda affärer, med engelsmännen åtnjuter man b l a tack vare situationen i Europa goda förbindelser och tack vare handelsavtal med Indiska furstar har man öppnat en stor marknad för Svenska produkter något som i stor utsträckning gynnar den svenska ekonomin förutom kompaniets. Handel bedrivs även via Indien med Kina(Indiska varor, främst tyger) Siam och Aceh. Med Aceh har kompaniet lyckats tack vare sitt goda namn och respekt för seder och religion utverka goda handelsförbindelser(bättre än något annat europeiskt). Kompaniet är ledande inom tennhandeln i regionen, den intra-asiatiska handeln ger stora vinster och Sverigenagore växer ekonomiskt och politiskt. Staden har nu även fått en stadsmur liksom en kyrka och ett sjukhus öppet för även den indiska befolkningen. Alla bosatta i staden har dessutom rätt att driva handel öst om Goda Hoppsudden, vilket resulterat i ett växande europeiskt handelsamhälle i staden, det bor ca. 1 000 europeer i staden jämte 25 000 indier. Många skeppare och redare driver handel med eller vid sidan av kompaniet från Madagaskar till Kina.
Ostindiska Companiet har förutom kolonierna på Madagaskar och Sverigenagore faktorier i Östafrika, Aceh(Sumatra och Malaya), Siam och Kina. Jämfört med vår tid är kompaniet vid detta lag ungefär dubbelt så stort i Sverige, i Asien och Afrika c. 5 gånger större.

I Svenska Västindien dominerar plantagekonomi och (fri)handel, salt, socker, bomull och tobak förs till Sverige och slavar hämtas från Afrika.

Edit/stavning och glömda förklaringar.
Senast redigerad av 1 steben, redigerad totalt 4 gånger.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 3 juli 2006, 20:41

En sak man kan notera är att Arvid Horn i verkligheten inte var speciellt intresserad av att starta ett ostindiskt kompani eftersom han ansåg att det skulle komplicera förhållandet med t.ex. Storbritannien.

Karl XII avstår frivilligt från enväldet - nja, det låter utomordentligt osannolikt. Pantsätter Wismar - nja. Det låter inte heller plausibelt. Annars är det underhållande, om än inte alldeles troligt.

Snart kommer det ut en ny biografi över Arvid Horn, mer positiv till honom än vad det här scenariot är kan den nog knappast vara.

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 3 juli 2006, 21:25

Ben skrev:En sak man kan notera är att Arvid Horn i verkligheten inte var speciellt intresserad av att starta ett ostindiskt kompani eftersom han ansåg att det skulle komplicera förhållandet med t.ex. Storbritannien.

Karl XII avstår frivilligt från enväldet - nja, det låter utomordentligt osannolikt. Pantsätter Wismar - nja. Det låter inte heller plausibelt. Annars är det underhållande, om än inte alldeles troligt.

Snart kommer det ut en ny biografi över Arvid Horn, mer positiv till honom än vad det här scenariot är kan den nog knappast vara.
Då får ju tänka på att Sveriges stormaktställning alltjämt är där, och Horns ärenden åt kungen(och kungens inflytande) har "förbättrat" han lite. Han har ju fått vara med på den storpolitiska scenen och har växt flera fot Dessutom var han i verkligheten "isolationistisk" och synnerligen ekonomisk. En perfekt balans till Karl XII.

Karl har absolut inte gett upp enväldet det existerar alltjämt i allra högsta grad, den reform han gjorde var enbart en "PR" kupp. Han gorde adeln och tjänstemännen glada i och med att det under kriget höjts röster som ifrågasatt absolutismen.
Bönderna har han ju som nämnts också gjort glada. :) Kungen har som jag nämnt vetorätt, han kan köra över alla beslut om han så önskar samt har befogenhet att i Rikets säkerhet agera i princip själv. Styret kan liknas vid Gustav III:s. En del av ideérna till reformerna har Karl hämtat från Polen-Littauen.

Användarvisningsbild
steben
Medlem
Inlägg: 1605
Blev medlem: 25 februari 2006, 10:22
Ort: Stockholm

Inlägg av steben » 4 juli 2006, 00:11

1731

Karl XII genomför detta år något revulotionerande, något han planerat länge och nu känner han att tiden är mogen. Allmän självdekleration. Alla riketsinvånare präster, adel, borgare och bönder, alla fick själva deklarera sin förmögenhet och därefter betala en tjugondel (5%)i skatt. Ett ytterligare ämbetsverk Kontributionsränteriet inrättas. Dessutom införs en ny förmögenhetskatt adelsmän, ämbetsmän och borgare får betala en åttondel av sin förmögenhet i skatt.
Som man kan ana tas det inte emot så bra särskilt inte hos borgarna dock nöjer man sig med protester och det blir inga våldsamheter av det hela som går tämligen smärtfritt och ökar statens intäkter avsevärt.

De nya skatteintäkterna kommer väl till användning i stormaktsverige. Karl XII har byggt upp den svenska flottan till en styrka av 58 skepp(England har 154, Frankrike 50, Nederländerna 56 och Ryssland 0) dessutom har mycket pengar satsats på fortifikationer (Sveaborg, Narva b.l.a) och artilleri ( det svenska artilleriet är en elitkår och dess numerär imponerande liksom kvaliteten). Något kungen lärde sig i det Stora Nordiska Kriget(1700-09) var vikten av en väl fungerande tross, en särskild "trossinstans" har organiserats för att tillgodose behovet av hästar, foder och vagnar. Statsstuterier har etablerats runt om i riket liksom en beredskapsorganisation där varje län ska tillgodose ett visst antal kreatur baserat på dess befolkning i händelse av krig. Särskilda kronogods finns också med god överkapacitet för försörjning av försvaret. På detta tjänar staten också pengar då en del av överskottet försäljs.

I Polen-Littauen ser saker ganska ljusa ut för Stanislav, han har befäst sin makt och folk i gemen är positiva till honom( med vissa undantag) trots det omger han sig med en livvakt dygnet runt. En del reformer har han också mäktat med vilka stärkt den polska ekonomin och landets ställning. Även hos adeln har han blivit accepterad(bojarterna har han i princip rensat ut). Den polska armén är väl rustad och ses allmänt som en högst kapabel styrka, även i Sverige. Polska flottan har byggts ut rejält och räknar 36 skepp, lejonparten av dom baserade i Karlskrona. Andelen svenska officerare har på naturlig väg minskat liksom även franska(nästan inga numer) dock har ett antal preussiska tillkommit delvis för att utbilda sig i modern(svensk) krigskonst.

I Ryssland råder det utrikespolitiskt lugn, för stunden. Under Tsar Alexei, eller rättare sagt boyarerna har landet inte utvecklats mycket sen Peters tid det har till och med gått bakåt med västerländska ögon sett. En ny stad har dock sett dagens ljus uppe på den karga Kola-halvön har man hittat en året-runt isfri hamn där staden Murmansk anlagts. Staden kommer att ta över efter Archangelsk som rysslands största importhamn, det är främst engelska och holländska skepp som bedriver handeln. Från Murmansk fraktas varorna söderut och via Vita Havet och Archangelsk(som alltjämt används på sommaren) vidare in i landet.
Alexei har visat en oerhörd illvilja i att gå i krig med svenskarna, han känner väl till sin fars många nederlag mot dessa trots numerär överlägsenhet och har en måhända lite överdriven respekt för Sverige(Lite som Karl XII vis-a-vis Brittiska flottan). Arvfienden han ser är Ottomanska Riket och Sultanen, än så länge har dock freden bestått sedan Prut. Detta är dock på väg att ändras. Hans fars nydaning av armén har Alexei låtit vara, han själv är ingen soldatkung men har studerat sin far och hans gärningar och har haft "hjälpsamma" rådgivare. Den ryska armén är väl utrustad, dess officerskår dock alltjämt nedlusad av nepotism(grader ärvs ofta) antalet "förtjänta" officerare är få. De flesta officerare liksom folk i gemen betraktar Alexei som en svag härskare, lättledd och obeslutsam, i många avseenden motsatsen till sin far och dessutom har han ännu inte fått några barn med sin unga brud. Det ryktas att Alexei gillar pojkar.

Dumans och Tsarens intressen har orienterat sig öster och söderut alltmer. I Kina har man en ambassadör liksom en kyrka och handelsförbindelser. I Kazachstan har man nästan kontroll över hela landet vid denna tid och flera nya städer har grundats b.l.a Uralsk. Ishavskusten har utforskats i nord och öst och kolonisationen av Sibirien pågår. I syd i Kaukasus har ryssarna utkämpat flera strider med Perserna och lyckats lägga beslag på Baku, ett fredsavtal tecknades mellan länderna 1722.

I Orienen pågår krig mellan Persien och Ottomanska Riket detta år(1730-36), det är tillfället Alexei väntat på och Ryssland förklarar turkarna krig och nysménfaller Azov som belägras. Det första krigsåret går strålande för ryssarna man besätter hela Krim och man står vid vinterns ankomst vid Rumäniens gräns.

Skriv svar