I slutet av 80-talet var krigshotet stort mot Sverige och omvärlden var i gungning, efter Tysklandsåterförenande 1989 och WPs upplösning är läget desperat i Sovjet och efter att ha brutalt slagit ner uppror i baltikum och Nato's nyfikna ubåtar och hangarfartyg i ishavet in på knuten.
Efter en militärkupp mot Jeltsin 1991 griper en junta makten. Juntan känner sig främnst hotad från de utbrutna republikerna vid den euroeiska gränsen, främnst som ett hot mot den interna ordningen och beslutar sig för att förbereda kuppanfall mot dessa. Innan dess måste NATO hotet mot operationen stoppas genom att etablera herravälde till sjöss i Nordsjön och ishavet, ivägen ligger Sverige, Finland och Norge, primärt måste basering av ryska attackplan som Badger och Backfire göras i neutrala Sverige, för att unvika storkrig med nato.
Planen mot Sverige, Finland och Norge är enkel, med hot om kärnvapen skall man till tvinga sig fri passage över luftrummen samt baseringsmöjligheter i bla Östersund, Göteborg, Narvik och Bergen. Norges Nato medlemskap skall nyttjas som en hävarm för den antiamerikanska opinonen i landet vilka skall stöttas med möjlighet till kupp.
I finland nobbas det sovjetiska ultimatumet blankt, i Sverige lider den nytillträdda borgerliga regeringen, de socialistiska partierna vilka är infiltrerade av sovjetiska agenter och intressespioner kräver att Sverige måste lägga sig för Humanismens skull. Juntan börjar förlora tålamodet.
I Norge är läget något klarare men regeringens avvisande och stärkande av NATO resuser i landet har väckt stark opinion, påhejat av sovjetsika intresseagenter, kommunister och övervintrade anti vietnam aktivister så hotar regeringskris och ev nyval..
De militärara ledarna har läget klart för sig och och kräver ett klart ställningstagande mot basering i alla länder, succesivt har kuppberedskapen höjts, men flera system har mer eller mindre mystiskt slagits ut, gått sönder eller på annat sätt havererat.
Inför hotet att tvingas till militära aktioner mot fullt rustade länder igångsätter sovjet anfallet våren 1992. Med halvhjärtat manskap och svår terräng fastnar pansar framstöten i Svenska lappland, kupp anfallen moed grodmän och undervattensladdningar mot svenska flottan får inte avsiktlig effekt, endast de större minfartyg hindras från att kasta loss, ytattacken klara sig nästan helskinnad pga problem med sugkopparna på laddningarna som släpper när fartygen sätter fart eller den intensiva ubåtsjakt som berivs pga av den ökade aktiviten i bland sovjetiska UV-baserna så misslyckas flera av företagen eftersom fartygen rör sig mycket och materiel och dykareskadas. E1 har länge varit på sin vakt mot ovälkomna besök men trots medvetenheeten hos piloterna så lyckas 60% av uppdragen och ca 1/3 av de aktiva svenska piloterna kommer ej i luften när transportplanen bryter TVG och lansätter trupper i stödje punkter och centra för befolkning, ekonomi, industri och infrasturktur, visserligen till höga kostnader.
Trots att flottan i malpåse inte hunnit rustas så lyckas man förhindra delar av invasionsföretagen, men problemet är de luftlansättningar med svävare och tp flyg som skett på djupet, arméns mobilisering har sker alldeles för långsamt och materielen är omodern.
I finland är läget linkande, de ryska djup anfallet med fällskärmsjägare hotar knäcka den bräckliga finska fronten.
Efter ett mycket blodigt sjöslag mellan mellan svenska, finska och ryska enheter öster om Åland där stora delar avtransport omgången mot västernorrland, där den ryska tyngdpunkten låg i riktning mot östersund och tröndelag, sänks med ca 50-100000 man omkommer, instängda i handelsfartyg sprängda av minor, torpeder och robotar. Inser delar ur juntan att anfallet kommer misslyckats, man hade missberäknat motståndskraften hos den svenska befolkningen, även om politikerna är allmänt veka och rädda för att stöta sig, så hade faktiskt det räddat dem.
Vapenvila blåses efter 7 dagars stridigheter, då en uppgörelse inom juntan lett till nya kuppförsök och mord och den rska krigsmakten står utan ledning. Officerare och manskap i Sverige och Finland övergår nu i fruktansvärt skövlings och våldtäktsorgie då de står utan ledning. De svenska och finska soldtaerna har svårt att inringa och gripa alla celler då folkrätten blir luddig för de svenska olitiker, är detta polisens eller militärens sak?, kriget är ju avblåst.
När kriget kommer....
Intressant scenario.
Men vad gör USA och NATO. Om det inte vid denna tidpunkt pågår ett storkrig i europa borde väl NATO ha rejäla flyg resurser att sätta in. Det borde ligga i deras intresse att dels försvara NATO landet Norge, men även hindra att Sovjet får flyg baser i tex Östersund.
Vad hade (har) NATO för attack kapacitet att slå mot ryska fartyg i Östersjön? Ett par amerikanska hangarfaryg i Nordsjön skulle givetvis också göra underverk men dels hur nära skulle de våga gå med tanke på ryskt marinflyg och vilken räckvidd har deras attackflyg.
Skulle man även tänka sig att typ B52 skulle slå mot Sovjetiska utskeppnings hamnar och flygfält eller blir det för tufft med tanke på luftvärn och jaktflyg.
Men vad gör USA och NATO. Om det inte vid denna tidpunkt pågår ett storkrig i europa borde väl NATO ha rejäla flyg resurser att sätta in. Det borde ligga i deras intresse att dels försvara NATO landet Norge, men även hindra att Sovjet får flyg baser i tex Östersund.
Vad hade (har) NATO för attack kapacitet att slå mot ryska fartyg i Östersjön? Ett par amerikanska hangarfaryg i Nordsjön skulle givetvis också göra underverk men dels hur nära skulle de våga gå med tanke på ryskt marinflyg och vilken räckvidd har deras attackflyg.
Skulle man även tänka sig att typ B52 skulle slå mot Sovjetiska utskeppnings hamnar och flygfält eller blir det för tufft med tanke på luftvärn och jaktflyg.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Re: När kriget kommer....
Torde inte detta kunna lösas av av att det bara råder vapenvila (ensidig?). Inget fredsfördrag skrivit. En vapenvila innebär att fientligheterna inställes och det inses att i detta läge har den röda sidan brutit denna vapenvila. Detta kan då lösas av svenska soldater som internerar fi, dessutom ger det lite pluspoäng i den diplomatiska världen.Psilander skrev:Officerare och manskap i Sverige och Finland övergår nu i fruktansvärt skövlings och våldtäktsorgie då de står utan ledning. De svenska och finska soldtaerna har svårt att inringa och gripa alla celler då folkrätten blir luddig för de svenska olitiker, är detta polisens eller militärens sak?, kriget är ju avblåst.
J.K Nilsson
-
Lord Havelock Vetinari
- Medlem
- Inlägg: 377
- Blev medlem: 28 januari 2005, 19:39
- Ort: Uppsala
Re: När kriget kommer....
Inget ont om svenska flottan, men jag ställer mig lite tvekande till om den verkligen hade klarat av en sådan bedrift. Sovjet skulle nog inte ha försökt sig på att skicka trupptransportfartyg innan man säkrat luft- och sjöherravälde. Efter att Sovjet besegrat det svenska flygvapnet så hade nog tyvärr eventuella sjöslag mellan ländernas flottor slutat med en massaker -för Sveriges del.Psilander skrev: Efter ett mycket blodigt sjöslag mellan mellan svenska, finska och ryska enheter öster om Åland där stora delar avtransport omgången mot västernorrland, där den ryska tyngdpunkten låg i riktning mot östersund och tröndelag, sänks med ca 50-100000 man omkommer, instängda i handelsfartyg sprängda av minor, torpeder och robotar. Inser delar ur juntan att anfallet kommer misslyckats, man hade missberäknat motståndskraften hos den svenska befolkningen, även om politikerna är allmänt veka och rädda för att stöta sig, så hade faktiskt det räddat dem.
Min uppfattning är att de ryska flygstyrkorna (frmäst MIG-29, men till viss mån även Su-24) kan ha svårt med räckvidden från baser i östra Finland eller i St Petersburg området. Ca 80% av svenska flygvapnet är ju säkrat från sabotage och mord och kan sättas in. Om den ryska ledningten förlitar sig på överraskningseffekten och sänder ut transportflottan så trupperna ska komma iland under "chocken" av de inledande anfallen innan sverige hunnit samla sig, så är det mycket troligt att de kastat loss "innan" luftrummet är 110% säkrat.
Eftersom den rustade delen av svenska flottan (ca 50% eller) 6 st Rbb, 2st kkv, 8st ptrb, 2st Sjöormen, 2st Ögd, 1st Näcken, klarat sig undan sabotagevågen varav minst hälften kan sättas in i Ålandsförträngeningen, stöttade av minor, KA och delar ur E1 så kan de ställa till ett vertiabelt blodbad, de slås ju nästan på egen bakgård. Ev ryskt flyg kommer ha svårt att hitta de små, snabbrörliga målen inne bland skären, robotarna kommer få ett helsike att låsa bland motmedel, kobbar och skär, medan den svenska och säkerligen delar ur den finska flottan slår ut mot "havet" dvs mot en mycket renare radarbild, där tpomgången kommer lysa som en julgran om de känner flyghot. Dessutom är deras förvarningstid minimal. Jmfr Britternas erfarenheter från falklandskriget.
Får vi med NATO i båten har vi tyskarnas marina attackeskader med Tornados vid östersjökusten som kan se till att ryska flottan I Kalinigrad håller sig spak, men frågan är hur NATO kommer blanda sig i innan Norge är angripet, troligast är nog att de gör det för generalerna och amiralerna i Bryssel vet vart åt det barkar.
Den svenska militären vet vad de ska göra med ryska "rövarna" i landet men jag vill belysa hur våra kära politiker kan resonera i byråkrati Sverige, för militären ska ju inte "lösa" brottslighet på hemmaplan.
Eftersom den rustade delen av svenska flottan (ca 50% eller) 6 st Rbb, 2st kkv, 8st ptrb, 2st Sjöormen, 2st Ögd, 1st Näcken, klarat sig undan sabotagevågen varav minst hälften kan sättas in i Ålandsförträngeningen, stöttade av minor, KA och delar ur E1 så kan de ställa till ett vertiabelt blodbad, de slås ju nästan på egen bakgård. Ev ryskt flyg kommer ha svårt att hitta de små, snabbrörliga målen inne bland skären, robotarna kommer få ett helsike att låsa bland motmedel, kobbar och skär, medan den svenska och säkerligen delar ur den finska flottan slår ut mot "havet" dvs mot en mycket renare radarbild, där tpomgången kommer lysa som en julgran om de känner flyghot. Dessutom är deras förvarningstid minimal. Jmfr Britternas erfarenheter från falklandskriget.
Får vi med NATO i båten har vi tyskarnas marina attackeskader med Tornados vid östersjökusten som kan se till att ryska flottan I Kalinigrad håller sig spak, men frågan är hur NATO kommer blanda sig i innan Norge är angripet, troligast är nog att de gör det för generalerna och amiralerna i Bryssel vet vart åt det barkar.
Den svenska militären vet vad de ska göra med ryska "rövarna" i landet men jag vill belysa hur våra kära politiker kan resonera i byråkrati Sverige, för militären ska ju inte "lösa" brottslighet på hemmaplan.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Det är en minst sagt extraordinär situation så att få det belutet av regeringen kan inte vara svårt. Dock är inte ett eldpphöravtal att likställa med fred. Landet befinner sig fortfarande i krig och har rätt att med alla möjliga medel avvärja fientlig verksamhet. Dock kan FM besinna sig och behöver inte starta storskaliga operationer emot alla fientliga soldater med artilleri och flyg. Visst våld kan säkert förekomma men "gryningsläget" tillåter sådana.Psilander skrev:Den svenska militären vet vad de ska göra med ryska "rövarna" i landet men jag vill belysa hur våra kära politiker kan resonera i byråkrati Sverige, för militären ska ju inte "lösa" brottslighet på hemmaplan.
Skall snart sätta mig och läsa in mig i konventioner så det blir säkert rättningar.
J.K Nilsson
Hur skulle sovjetiska armén nå in i Svenska Lappland?
- Vägarna Salla - Alakurtti, Petsamo - Ivalo och Murmansk - Ivalo var ju knappt farbara vid denna tidpunkt. Renoveringsbehoven för kommerciell trafik var ofantliga
när väl trafiken några månade senare satte igång på riktigt.
- Sallabanan var helt ofarbar på ryska sidan mellan Alakurtti och gränsen. En järnvägskonsult har ju rapporterat om de massiva renoveringsbehov som finns på ryska
sidan för att kunna öppna den för trafik mellan Kandalaksha och Kemi.
- I norra finland var väl den enda vägen där större arméformationer kunde framrycka den mellan Kajaani och Kostamukcha?
Var verkligen den luftlandsättningskapacitet som Murmansk militärområde hade tillgänglig så stor att man skulle kunna ockupera nyckelpunkter i hela Finska Lappland
och Österbotten så att pansararméerna kunde rulla in från på dugliga vägar? Hade man exempelvis luftburna ingenjörstrupper? Finska jägare hade väl liknande uppgifter
som I22 hade beträffande att göra vägar oanvändbara med slangladdningar?
Var Salpa-linjen fortfarande en aktiv del av Finlands försvar vid denna tidpunkt? Hur många gränsövergångar mellan Sovjet och Finland fanns det i södra Finland. Skulle verkligen den del av Sovjetiska östersjöflottan som var baserad i Leningrad våga sig på ett Finskavikens gatlopp om om inte såväl Finlands sydkust som Estlands nordkust
var i sovjetiska armens händer?
Om vi antar att diversionförband verkligen hade lyckats med dessa (fantastiska IMO) framgångar i scenariots inledning så tror jag det var det enda Sovjet hade lyckats
med. Den operativa (dvs den icke sönderrostade) delen av den sovjetiska Östersjöflottan som hade lyckats lämna hamnarna mött det öde som Psilander beskriver.
Det enda sättet som Sovjet skulle kunna nå en militär seger över Sverige och Finland vid denna tidpunkt vore med ett anfall med kärnvapen, men då skulle dom helt
säkert fått med NATO mot sig, vilket dom troligen skulle fått i vilket fall som helst.
- Vägarna Salla - Alakurtti, Petsamo - Ivalo och Murmansk - Ivalo var ju knappt farbara vid denna tidpunkt. Renoveringsbehoven för kommerciell trafik var ofantliga
när väl trafiken några månade senare satte igång på riktigt.
- Sallabanan var helt ofarbar på ryska sidan mellan Alakurtti och gränsen. En järnvägskonsult har ju rapporterat om de massiva renoveringsbehov som finns på ryska
sidan för att kunna öppna den för trafik mellan Kandalaksha och Kemi.
- I norra finland var väl den enda vägen där större arméformationer kunde framrycka den mellan Kajaani och Kostamukcha?
Var verkligen den luftlandsättningskapacitet som Murmansk militärområde hade tillgänglig så stor att man skulle kunna ockupera nyckelpunkter i hela Finska Lappland
och Österbotten så att pansararméerna kunde rulla in från på dugliga vägar? Hade man exempelvis luftburna ingenjörstrupper? Finska jägare hade väl liknande uppgifter
som I22 hade beträffande att göra vägar oanvändbara med slangladdningar?
Var Salpa-linjen fortfarande en aktiv del av Finlands försvar vid denna tidpunkt? Hur många gränsövergångar mellan Sovjet och Finland fanns det i södra Finland. Skulle verkligen den del av Sovjetiska östersjöflottan som var baserad i Leningrad våga sig på ett Finskavikens gatlopp om om inte såväl Finlands sydkust som Estlands nordkust
var i sovjetiska armens händer?
Om vi antar att diversionförband verkligen hade lyckats med dessa (fantastiska IMO) framgångar i scenariots inledning så tror jag det var det enda Sovjet hade lyckats
med. Den operativa (dvs den icke sönderrostade) delen av den sovjetiska Östersjöflottan som hade lyckats lämna hamnarna mött det öde som Psilander beskriver.
Det enda sättet som Sovjet skulle kunna nå en militär seger över Sverige och Finland vid denna tidpunkt vore med ett anfall med kärnvapen, men då skulle dom helt
säkert fått med NATO mot sig, vilket dom troligen skulle fått i vilket fall som helst.
-
Lord Havelock Vetinari
- Medlem
- Inlägg: 377
- Blev medlem: 28 januari 2005, 19:39
- Ort: Uppsala
Lord Havelock Vetinari skrev:Antag att Sovjet efter att invasionen misslyckats helt enkelt använder sitt massiva numerära övertag i luften för att bomba Sverige till underkastelse?
Hade dom ALDRIG grejat....hade aldrig fått sådan verkan eller effekt, annat än om dom möjligtvis bombade civilla mål, vilket ändå inte skulle få den effekten...tvärtom.
Gjorde ett antagande om norra anmarschen, och det var värre än jag trodde.
Påminner om att ryssarna slagit ner ett uppror i baltikum och har således fortfarande stödje punkter där, transport omgången kan mycket väl segla från tex Riga. Strider pågår på Gotland mellan ryska marininfanteri förband och KA3/ P18, Ryssarna hade räknat med att de fasta pjäserna skulle utmanövreras efter ett snabbt anfall med svävare och Ecranoplan. dock hade de inte tänkt på att de kunde användas till indirekt eld över nästan hela ön vilket ställer till problem. Flyghotet är störst här.
Påminner om att ryssarna slagit ner ett uppror i baltikum och har således fortfarande stödje punkter där, transport omgången kan mycket väl segla från tex Riga. Strider pågår på Gotland mellan ryska marininfanteri förband och KA3/ P18, Ryssarna hade räknat med att de fasta pjäserna skulle utmanövreras efter ett snabbt anfall med svävare och Ecranoplan. dock hade de inte tänkt på att de kunde användas till indirekt eld över nästan hela ön vilket ställer till problem. Flyghotet är störst här.
Trots mina synpunkter på vägarnas skick i norra Karelska ASSR och Murmansk oblast så tror jag inte att detta skulle hindra Sovjeterna från att försöka. Emellertid tror jag att
de sovjetiska mekaniserade divisionerna skulle köra fast snabbt. Möjligtvis undantaget vägen mellan Kajaani och Kostamuksha. Skulle man kunna tänka sig att Finland ber
Sverige om understöd? Speciellt som Norges direkta och Sveriges indirekta stöd från NATO håller vår norra och västra flank tryggad. Ett scenario som följer tornar upp sig:
Ett antal svenska brigader, understödda av de i norrland baserade BAS90 flygförbanden, som efter mobilisering rullar över Torne älv för att slå den bundna fienden längs vägarna:
Petsamo - Ivalo
Murmansk - Ivalo
Alakurtti - Salla
Kostamuksha - Kajaani
På så vis skulle den Finska armén och flygvapen kunna kraftsamla längs den södra delen av fronten. Allt efterssom de Svenska och Finska jägarförbanden sätter allt mer kännbara
käppar i hjulen för det Sovjetiska underhållet sjunker moralen än mer i de Sovjetiska styrkorna, till och med potatisen och kålen tar slut. De svenska och finska förbanden strider
på hemmaplan och de skeenden som utspelade sig längs Raatevägen under vinterkriget upprepar sig och de Sovjetiska divisionerna slutar snabbt att vara militära förband.
Efter att försvarspositioner tagits där det är lämpligt på Sovjetiskt territorium, exempelvis där järnvägen och landsvägen mellan Alakurrti och Salla korsar sjön Kuolajärvi.
(Se karta: http://mapy.mk.cvut.cz/data/Rusko-Russi ... /07.03.jpg). Så höjs röster i finska riksdagen att man ska gripa
tillfället i akt och återupprätta 1940 års gränser. Men när tillståndet stod klart, exempelvis i Enso (rys Svetogorsk), så behöll man endast de militärt betingade försvarspositioner
på Sovjetisk mark som var i obebyggt område.
Efter att Sovjet med massivt våld kuvat del baltiska ländernas självständighets kamp så var tillståndet där inte helt kontrollerat. Allt efterssom det stod klart för folket att sakerna
inte riktigt gick så bra som den statliga propagandan lät ge sken av... Färre flygplan kom till baka än som startade, ovanliga flygplanssilluetter syntes allt oftare över det baltiska
luftrummet, redden utanför Kaliningrad, Klajpedia, Liepaja, Ventpils, Riga och Paldiski skakades allt oftare av dånet från exploderande fartyg... rykten spred sig och tillfället togs
till akt. En andra revolutionsvåg startade, denna gången militär. Svenska och Finska fallskärms och fjärrjägare på spaningsuppdrag i baltiskum började rapportera om intensiva
strider. Den materiel och personal som var ämnade till att stärka brohuvudet på Gotland, men också var tänkt att landstiga i Norrköping och Oskarshamn gavs nu desperat
uppgiften att upprätthålla ordningen. De sovjetiska militärbaserna blev tillslut enklaver. Totalt isolerade och inringade av "Det fria Estlands" "Lettlands tre stjärnors" "Och Kungliga
Litauens" ad hoc förband.
Etniska ryssar får tyvärr allt som oftast bära skulden för var deras makthavare i Moskva ställt till med. En massiv flyktingström väller in över gränsen mot Ryssland och
Kaliningradenklaven. Polen utför en partiell mobilisering för att säkra sin gräns mot Kalinigradenklaven och Litauen. Borgmästaren i Kuressaare på Ösel utropar staden som
en del av det fria Estland, städer över hela baltikum följer Kuressaares exempel och bit för bit upphör Estniska, Lettiska och Litauiska SSR att existera. De kvarvarande resterna
av personalen i de Sovjetiska stridskrafterna i Baltikum försvinner och blir gerillasoldater eller flyktingar. Anläggningarna stormas och förstörs och plundras grundligt som
ett utlopp av den uppdämda vrede efter det tidigare krossandet av frihetssträvandena.
De kvarvarande Sovjetiska förbanden på Svensk Norsk och Finsk mark, som förutom på Gotland främst är jägare eller diversionsförband har inget val förutom att kapitulera.
Deras radiosändningar tas inte längre imot av någon, deras underhåll har upphört att existera. I kaoset som uppstår över hela Sovjetunionen träder en viss Boris Yeltsin fram
som ledare för Ryska SSR, han tar befälet över armén och missilstyrkorna i Moskvaområdet och griper kuppmakarna. Efter att han konsoliderat sin makt och kontroll över
Ryssland så inleder han fredsförhandlingar med Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Detta innebär också att Ryssland de facto erkänner de tre baltiska
staterna.
Finland förvånar alla genom att tacka nej till de landavträdelser Jeltsin erbjuder för att minska krigsskadeståndet. Den slutliga freden innebär att ett krigsskadestånd främst i
form utav råvaruleveranser samt att 100 km lång demilitariserad buffertzon inrättas längs Rysslands västgräns.
de sovjetiska mekaniserade divisionerna skulle köra fast snabbt. Möjligtvis undantaget vägen mellan Kajaani och Kostamuksha. Skulle man kunna tänka sig att Finland ber
Sverige om understöd? Speciellt som Norges direkta och Sveriges indirekta stöd från NATO håller vår norra och västra flank tryggad. Ett scenario som följer tornar upp sig:
Ett antal svenska brigader, understödda av de i norrland baserade BAS90 flygförbanden, som efter mobilisering rullar över Torne älv för att slå den bundna fienden längs vägarna:
Petsamo - Ivalo
Murmansk - Ivalo
Alakurtti - Salla
Kostamuksha - Kajaani
På så vis skulle den Finska armén och flygvapen kunna kraftsamla längs den södra delen av fronten. Allt efterssom de Svenska och Finska jägarförbanden sätter allt mer kännbara
käppar i hjulen för det Sovjetiska underhållet sjunker moralen än mer i de Sovjetiska styrkorna, till och med potatisen och kålen tar slut. De svenska och finska förbanden strider
på hemmaplan och de skeenden som utspelade sig längs Raatevägen under vinterkriget upprepar sig och de Sovjetiska divisionerna slutar snabbt att vara militära förband.
Efter att försvarspositioner tagits där det är lämpligt på Sovjetiskt territorium, exempelvis där järnvägen och landsvägen mellan Alakurrti och Salla korsar sjön Kuolajärvi.
(Se karta: http://mapy.mk.cvut.cz/data/Rusko-Russi ... /07.03.jpg). Så höjs röster i finska riksdagen att man ska gripa
tillfället i akt och återupprätta 1940 års gränser. Men när tillståndet stod klart, exempelvis i Enso (rys Svetogorsk), så behöll man endast de militärt betingade försvarspositioner
på Sovjetisk mark som var i obebyggt område.
Efter att Sovjet med massivt våld kuvat del baltiska ländernas självständighets kamp så var tillståndet där inte helt kontrollerat. Allt efterssom det stod klart för folket att sakerna
inte riktigt gick så bra som den statliga propagandan lät ge sken av... Färre flygplan kom till baka än som startade, ovanliga flygplanssilluetter syntes allt oftare över det baltiska
luftrummet, redden utanför Kaliningrad, Klajpedia, Liepaja, Ventpils, Riga och Paldiski skakades allt oftare av dånet från exploderande fartyg... rykten spred sig och tillfället togs
till akt. En andra revolutionsvåg startade, denna gången militär. Svenska och Finska fallskärms och fjärrjägare på spaningsuppdrag i baltiskum började rapportera om intensiva
strider. Den materiel och personal som var ämnade till att stärka brohuvudet på Gotland, men också var tänkt att landstiga i Norrköping och Oskarshamn gavs nu desperat
uppgiften att upprätthålla ordningen. De sovjetiska militärbaserna blev tillslut enklaver. Totalt isolerade och inringade av "Det fria Estlands" "Lettlands tre stjärnors" "Och Kungliga
Litauens" ad hoc förband.
Etniska ryssar får tyvärr allt som oftast bära skulden för var deras makthavare i Moskva ställt till med. En massiv flyktingström väller in över gränsen mot Ryssland och
Kaliningradenklaven. Polen utför en partiell mobilisering för att säkra sin gräns mot Kalinigradenklaven och Litauen. Borgmästaren i Kuressaare på Ösel utropar staden som
en del av det fria Estland, städer över hela baltikum följer Kuressaares exempel och bit för bit upphör Estniska, Lettiska och Litauiska SSR att existera. De kvarvarande resterna
av personalen i de Sovjetiska stridskrafterna i Baltikum försvinner och blir gerillasoldater eller flyktingar. Anläggningarna stormas och förstörs och plundras grundligt som
ett utlopp av den uppdämda vrede efter det tidigare krossandet av frihetssträvandena.
De kvarvarande Sovjetiska förbanden på Svensk Norsk och Finsk mark, som förutom på Gotland främst är jägare eller diversionsförband har inget val förutom att kapitulera.
Deras radiosändningar tas inte längre imot av någon, deras underhåll har upphört att existera. I kaoset som uppstår över hela Sovjetunionen träder en viss Boris Yeltsin fram
som ledare för Ryska SSR, han tar befälet över armén och missilstyrkorna i Moskvaområdet och griper kuppmakarna. Efter att han konsoliderat sin makt och kontroll över
Ryssland så inleder han fredsförhandlingar med Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Detta innebär också att Ryssland de facto erkänner de tre baltiska
staterna.
Finland förvånar alla genom att tacka nej till de landavträdelser Jeltsin erbjuder för att minska krigsskadeståndet. Den slutliga freden innebär att ett krigsskadestånd främst i
form utav råvaruleveranser samt att 100 km lång demilitariserad buffertzon inrättas längs Rysslands västgräns.
Intressant utveckling, rese några frågor,
1. Hur ställer sig svenska regeringen till anfallsföretag på främmande mark?
2. Kan Tyskland göra förnyade anspråk på Ostpreussen?
Frågan är hur effektivt det ryska attackflyget är över lappland, Hind och Frogfotts som jagar jägare kan inte vara så skoj. Kan F21 själva hålla luftrummet, F4 och F16 måste ju stötta över södra kvarken och Ålandshav.
1. Hur ställer sig svenska regeringen till anfallsföretag på främmande mark?
2. Kan Tyskland göra förnyade anspråk på Ostpreussen?
Frågan är hur effektivt det ryska attackflyget är över lappland, Hind och Frogfotts som jagar jägare kan inte vara så skoj. Kan F21 själva hålla luftrummet, F4 och F16 måste ju stötta över södra kvarken och Ålandshav.
1. Så länge det är mindre intrång av "taktisk natur" så kan jag tänka mig att det ses mellan fingrarna. Om inte annat så för att Sovjetiska styrkor översteg den svenska och finska gränsen först. Vad jag däremot tror man vill undvika är att ockupera, och sålunda ta ansvar för befolkningen i, en tätort. Hur finsk den än var 1938 så är den väldigt rysk 1991.Psilander skrev:Intressant utveckling, rese några frågor,
1. Hur ställer sig svenska regeringen till anfallsföretag på främmande mark?
2. Kan Tyskland göra förnyade anspråk på Ostpreussen?
Frågan är hur effektivt det ryska attackflyget är över lappland, Hind och Frogfotts som jagar jägare kan inte vara så skoj. Kan F21 själva hålla luftrummet, F4 och F16 måste ju stötta över södra kvarken och Ålandshav.
2. Helt oavsett folkrätten så tror jag dom avstår pga. egna erfarenheter med integrationen av DNBL. Området är ju dessutom på samma sätt som de av Finland avträdda områdena 1940 helt befolkad av Sovjetmedborgare.
Flygplanen på fredsbaserna F21, F16, F4 och F15 har väl redan mobiliserat ut på ett flertal olika krigsbaser. Och då det knappast är någon hemlighet att antalet flygplan per basbataljon i medeltal var betydligt lägre än det antal flygplan en basbataljon kan hantera så torde väl flygplanen disponeras efter behov.
Jo ryskt attackflyg torde vara ett problem om det svenska jaktflyget inte har herraväldet i luften. MIG-29 och Su-27 anno 1991 är väl de enda planen som är lika bra eller bättre än JA-37. Iallafall under förutsättning att underhållet av dom är som det ska vara. Men frågan är hur många operativa flygplan av högsta klass Sovjet förfogade över 1991.
Jag tror nog att det allt som oftast skulle se ut så här: http://www.fas.org/nuke/guide/russia/ai ... G~FIRE.jpg
Senast redigerad av 1 cocteau, redigerad totalt 8 gånger.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Tror jag får tillägga lite angående flygets roll.
En basbat 85 (bas 90-systemet) skulle kunna betjäna grupp, alltså fyra flygplan och ge service och underhåll åt ett antal flygplan till. Därför blev det fler bataljoner än det fanns divisioner.
Attackens främsta uppgift var att slå emot ett stort sjöföretag, vilket också accentueras av den köpta beväpningen. Enda beväpningen med någorlunda "stand off" prestanda var sjömålsrobotarna. Bomber, ARAK, AKAN och Rb75 har tämligen usla prestanda gentemot en taggad fiende med handburet luftvärn och lite grövre LV-art, vilket jag utgår ifrån att motståndaren har med sig.
J.K Nilsson
En basbat 85 (bas 90-systemet) skulle kunna betjäna grupp, alltså fyra flygplan och ge service och underhåll åt ett antal flygplan till. Därför blev det fler bataljoner än det fanns divisioner.
Attackens främsta uppgift var att slå emot ett stort sjöföretag, vilket också accentueras av den köpta beväpningen. Enda beväpningen med någorlunda "stand off" prestanda var sjömålsrobotarna. Bomber, ARAK, AKAN och Rb75 har tämligen usla prestanda gentemot en taggad fiende med handburet luftvärn och lite grövre LV-art, vilket jag utgår ifrån att motståndaren har med sig.
J.K Nilsson
Gotland täcks inte på långa vägar av fasta KA. Det slagkraftigaste fasta KA som fanns på öin var ett 12/70 utanför Slite, effektiv skottvidd drygt 25 km med sjömålsgranat. De övriga var 7,5/57 med en effektiv skottvidd på 12 km - vet inte som det fanns spränggranat till den pjäsen, och med undantag för ett 7,5/57-batteri vid Ljugarn nere i SÖ skyddades i princip endast det militära skyddsområdet på norra Gotland och ner till ung. Visby, runt hamnarna Fårösund, Slite och Kappelshamn. Om allla batterier är fullt fungerande täcks dock de hårdgjorda banorna på Gotland (Visby nya och Bunge), vilket omöjliggjör basering av fi flygplan på ön.Psilander skrev:Strider pågår på Gotland mellan ryska marininfanteri förband och KA3/ P18, Ryssarna hade räknat med att de fasta pjäserna skulle utmanövreras efter ett snabbt anfall med svävare och Ecranoplan. dock hade de inte tänkt på att de kunde användas till indirekt eld över nästan hela ön vilket ställer till problem. Flyghotet är störst här.
Utöver fasta KA så har du, i artilleriväg, även tre 15 cm haubbat och ett antal 10,5 cm haubkomp som mobiliserar på ön. Problemet för Gotlands del är dock - och har alltid varit - för att kunna mobilisera fungerande förband krävs det att man hinner skeppa över manskap från fastlandet. Kan bli trixigt om fienden redan står på ön och FV inte har luftherravälde, så det är osäkert hur mycket av krigsförbanden på Gotland som skulle varit i skick för strid.