Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Diskussioner om alternativa vägar historien kunde ha tagit.
Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Givakt = förberedelse

Inlägg av Ragnar Svedje » 2 februari 2006, 08:50

Belisarius skrev: Vad gäller din fråga Ragnar så har jag för mig att nej, mobilisering kunde endast beslutas av Stortinget. ÖB fick inte ökade befogenheter efter krigsutbrottet 39, Norges inställning var liksom Sveriges att sticka huvudet i sanden. ÖB satt där han gjorde därför att han var villig att genomdriva Stortingets sparbeslut vad gällde Norska Armén, inte för att leda den i krig. Han fick också sparken den 10 april om jag inte blandar ihop det.

I det förvirrade läge som rådde dagarna runt 9 april hade en mer driftig ÖB nog kunnat agera långt utanför sin befogenhet och kommit undan med det när verkligheten visade sig. Bland annat genom att underlätta för britternas minering.
OK, ursäkta min otydlighet men vad jag avsåg med givakt var att samtliga värnpliktiga som för tillfället "låg inne" skulle förbereda sig för krig. Inte någon mobilisering som väl alltid måste beslutas av regeringen eller storting. Detta i kombination med att de fåtal militärer som ÖB kunde bestämma över (i fredstid) skulle säkra viktiga krigsmål, vilket innefattar att bemanna kustartilleripjäser och luftvärn samt säkra viktga städer som Olso, Trondheim, Bergen, Stavanger och Narvik.

Yngve: Jag tror att bara lite mer tur på den norska/allierade sidan så hade hela invasionen gått om intet. Det är helt enkelt en operation som på pappret inte har skuggan av en chans att lyckas. Ja, lite tur hade knappast skadat Norge eller de allierade men frågan är ok det hade varit nog. Det var i många fall självförvållat, som andra har berättat så saknade många u-båtar skarpa torpeder, och många flygplan var inte insatsklara förrutom att många fasta kustbatterier var underbemannade och därför inte kunde agera med full styrka.

Donkeyman: Operation Weserübung lyckades enbart därför att det Norska samhället inte förväntade sig en sådan aktion. När den verkligen genomfördes så vägrade man i det längsta att tro på att detta faktiskt kunde hända och när förstod vad som hände var det för sent. MEN - detta var också en av de grundläggande tankarna bakom planeringen av invasionen. Den skulle komma överraskande. Förvisso sant men vi skall inte glömma att Europa hade varit en krigsskådeplats i flera månader och även Finland vilket resulterat i norsk militär styrka vid gränsen mot Finland och Sovjet i norr. Hur överaskad kan man bli under pågående krig i ens närområde? Påminner lite om när det mitt i vintern plötsligt kommer några decimeter snö i Stockholm och Göteborg och orsakar kaos i kollektivtrafiken med ansvariga kommunalråd som säger: Oj, vi var inte beredda på detta.

JohnT: I korthet var regeringens underförstådda policy: Om Engelsmannen kom borde man inte slåss - kom Tysken borde man slåss. Men då Norge var Neutralt kunde man ju inte säga det rakt ut utan lindade in budskapet till de högre befälen på sådant sätt att många inte visste om dom följde regeringens direktiv, varken när dom öppnade eld eller dom som kapitulerade direkt. Jag undrade just över detta, hade Norge startat krig mot England om de hade kommit först? Om Nej, varför inte berätta det för Churchill och inleda ett informellt sammarbete om minspärrar, sjöförsvar och flygspaning?

1. Ja, om Kustförsvaret fått tydliga instruktioner (och övats i situationen) att med verkanseld bekämpa alla inkräktare som inte lyder varningsskott, tills fienden retirerar eller ammunitionen tar slut. (T ex. Kristiansand).
Om KA-befästningarna hade kämpat tills tysken faktiskt hade slagit sig in i befästningarn och inte när tysk palamentär står utanför med vit flagga och hövligt ber befästningen att kapitulera. (flera befästningar i Oslofjorden).
Om kontrollerbara mineringar hade varit utlagda.(jag har en svag aning om att det var bristande beredskap och inte brist på politiskt beslut som orsakade att man inte hade hunnit lägga ut vissa mineringar)
Om samtliga ubåtar beväpnats med stridstorpeder.
Om Flygavdelningarna hade klargjorts och helst spridits ut, dom Norska He115 saknade ammunitionen som låg snyggt förpackat i Horten - ett av de första stället Tyskarna landade på.

2. Om man hade klargjort sambandsschema med Royal Navy och hållt England underrättade om situationen i respektive hamn - mineringar, erövrade KA pjäser osv. hade det inte varit så svårt att göra ett par Narvik-räder mot Bergen och Trondheim. Engelska flottan byggde 9 jagare om året sedan tjugotalet, tyska flottan hade ca 20 jagare totalt.
Förluster 1 mot 1 ökade Engelsmännens övertag.


En annan överenskommelse vore att Royal Navy spärrade hela havet mellan Bergen och Skottland m h a engelsk och norsk flygspaning. Men enligt vad du skriver räcker det nog med alternativ nummer ett, ÖB agerar inom sina befogenheter och förbereder landet för krig.

Stellan Bojerud: Minutläggare låg 8 april med ångan uppe och minor ombord, men minorna lades inte ut för att de skulle vara till hinders för engelsmännen. Låter helt otroligt, med minspärrarna skulle ju tyskarna befinna sig ute till havs eller vid fjordmynningarna när överlägsna Royal Navy kom fram!

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Norsk beredskap

Inlägg av Stellan Bojerud » 2 februari 2006, 09:07

1.Sjöförsvarsfistriktet (Södra Norge). "Skjerpet aktpågivenhet" beordrades 8 april kl 0930. Ökades samma dag kl 1935 till "skjerpet beredskap" (vilket bör motsvara svenska "givakt"). Men minorna las inte ut.

Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Norska flygstridskrafter

Inlägg av Ragnar Svedje » 2 februari 2006, 09:21

Hans skrev:Jag får väl här också lägga in den länk om styrkorna i Norge som jag lade in i Frankriketråden.

MVH

Hans
Inte på någon länk om styrkeförhållandena har jag hittat uppgifter om det norska flyget. Säkert hade väl Norge ett flygvapen med både jakt och bombplan samt torpedplan? Dessa kunde hur små och obetydliga de än var jämfört med Luftwaffe kunnat orsaka skada på den tyska invasionsflottan och även skjuta ner några tyska bombplan.

Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Re: Norsk beredskap

Inlägg av Ragnar Svedje » 2 februari 2006, 09:26

Stellan Bojerud skrev:1.Sjöförsvarsfistriktet (Södra Norge). "Skjerpet aktpågivenhet" beordrades 8 april kl 0930. Ökades samma dag kl 1935 till "skjerpet beredskap" (vilket bör motsvara svenska "givakt"). Men minorna las inte ut.
Vet du ifall, kustbatterierna var underbemannade där och iså fall om mera personal kallades in (och hann anlända innan det började)?

Den norska kanonbåt som först siktade invasionsflottan på väg till Olso och som sköt det första skottet och larmade via radio innan den blev sänkt, framstår mer och mer som föredömlig i ljuset av allt detta. Många som hade betydligt mindre att förlora agerade långt mer försiktigt och tamt...

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Norsk beredskap 9 april 1940

Inlägg av Stellan Bojerud » 2 februari 2006, 10:16

Norskt kustartilleri var till största delen bemannat den 9 april 1940 vad gäller de viktigare batterierna. Ett antal lätta batterier var obemannade.

"Den svenske forsvarsstab har kl 1215 8 april meddelt att sterke tyske sjöstridskrefter har gått gjennom Storebelt og att deler er nådd opp i Kattegat. En del handelsfartöyer er i natt gått sör för Lesö. Andre fartöyer har passert Möen - - -".

Larm från "Pol III" i Oslofjorden kl 2310 8 april. Första skotten omkr kl 2315. Kustbatteriet BOLAERNE (15 cm M/20 Bofors)sköt varningsskott och därefter skrap verkanseld från kl 23.36.

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 2 februari 2006, 10:47

Yngve skrev:Jag tror (efter att ha läst några 9:e April-böcker) att bara lite mer tur på den norska/allierade sidan så hade hela invasionen gått om intet. Det är helt enkelt en operation som på pappret inte har skuggan av en chans att lyckas
Jag bläddrade nyss i en brittisk pocketbok i frågan, Donald MacIntyre: Narvik.
Brittiska flottan var ute till sjöss! Slagfartyg, kryssare, jagare. Även landtrupps-insatsstyrkan delvis redo.
Hemligheten sprack, de tyska fartygen blev sedda. Men britterna fick för sig att tyskarna skulle ut i Norra Havet och Atlanten så de höll på med sin favorit fjärrblockad 100 km ut från kusten. Hade de hållit sig 20 km ut från kusten i närheten av nyckelorterna hade de kunnat sänkt invasionsflottan...
För att inte tala om att de hade förberedda insatsstyrkor - just för ett sådant tillfälle - men insatsstyrkan fick order att vända...

Och ändå. Jagaren Glowworm var ju i strid med kryssaren Hipper (rammade den) + två jagare. Och Glowworm hann skicka ut radiomeddelande.
Polska ubåten Orzel sänkte ett tyskt transportskepp utanför Norges kust, Rio de Janeiro. Tillskyndande norska (!) räddningsfartyg plockade upp hundratals soldater från livbåtarna. Dessa i sin nervositet babblade på att deras uppdrag var att besätta (minns inte vilken stad) för att hjälpa till att försvara den mot engelsmännen...
M.fl. exempel.

Själva förutsättningen för att aktionen skulle lyckas, hemligheten, sprack så det tjongade om det...

Men vare sig briterna eller norrmännen drog de fulla konsekvenserna av förvarningarna...


Undras hur hade kriget fortsatt OM?

Det var ju inga stora arméstyrkor tyskarna hade. De skulle förlorat större halva av sin övervattens flotta ja, men bara motsvarigheten till ett par fältdivisioner. Fälttåget i Frankrike hade alltås förblivit opåvrkad. Norge hade dock förblivit fritt - och blivit öppet allierad med britterna. Skulle Sverige gå med i en försvarsallians om Norge klarat sig? Med löfte om utrustning från britterna eller deras allierade USA?? Tyskarna fiender iom att de intagit Danmark.
Hade tyskarna försökt igen, men gått in via Sverige istället??

OM Norge förblivit obesatt. Och Barbarossa inträffat, då vore det a piece of cake att skicka in Lend and Lease till Sovjet...
Men tyskarna hade kanske inte gett sig in i Barbarossa, just därför...


Detta är viktiga frågor i samband med IF-scenarios. Tyskarna har ju gjort många fel - ofta med Hitler inblandad. IFarna funderar ofta på dem. Men även britterna/allierade gjorde således sina tabbar - där kriget hade kunnat vändas till deras fördel.

Användarvisningsbild
Sarvi
Medlem
Inlägg: 5930
Blev medlem: 25 mars 2002, 09:00
Ort: Sverige

Re: Norska flygstridskrafter

Inlägg av Sarvi » 2 februari 2006, 11:04

Ragnar Svedje skrev:Inte på någon länk om styrkeförhållandena har jag hittat uppgifter om det norska flyget. Säkert hade väl Norge ett flygvapen med både jakt och bombplan samt torpedplan? Dessa kunde hur små och obetydliga de än var jämfört med Luftwaffe kunnat orsaka skada på den tyska invasionsflottan och även skjuta ner några tyska bombplan.
Se http://www.nuav.net/norwair1940.html

Som synes hade man det inte lätt med den materiel som fanns till hands - dock hade flyget mobiliserat under hösten och var mer förberett än övriga norska styrkor. Men det norska flyget led precis som resten av de norska styrkorna av förvirring, oklara befälsförhållanden och ren otur.

Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Re: Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Inlägg av Ragnar Svedje » 2 februari 2006, 12:46

JohnT skrev: 1. Ja, om Kustförsvaret fått tydliga instruktioner (och övats i situationen) att med verkanseld bekämpa alla inkräktare som inte lyder varningsskott, tills fienden retirerar eller ammunitionen tar slut. (T ex. Kristiansand)

Om KA-befästningarna hade kämpat tills tysken faktiskt hade slagit sig in i befästningarn och inte när tysk palamentär står utanför med vit flagga och hövligt ber befästningen att kapitulera. (flera befästningar i Oslofjorden)
Måste få klarhet när det gäller kustforten, eller de fasta artilleripjäserna som sprängts ner i berget (antar jag) med endast observationstorn och bepansrade kanontorn uppstickandes. Läste igår Liddell Hart :s bok om andra världskriget, den första boken och det kapitel som behandlar Norge. Detta i kombination med vad som skrivits här på skalman i andra trådar har lett mig till följande slutsatser.

Batterierna fungerade inte som tänkt, många sköt inte som tänkt, för lite och för dåligt.

Det finns vissa uppgifter om att batteriet som sänkte Blücher var så underbemannat att det inte kunde ladda om, därför väntade besättningen tills Blucher var så nära att de knappast kunde missa innan de sköt. Andra uppgifter talar istället om att batteriet kapitulerade efter ett kraftigt bombanfall av Luftwaffe. Konstigt oavsett vad som gäller!

1. Ett kustfort borde rimligen motstå flera kraftiga bombanfall med ringa förluster, de är ju skapade för att vara stryktåliga!
2. Det borde finnas kraftigt luftvärn som gör fiendens förluster stora vid varje anfall.
3. Besättningen borde veta bättre än att kapitulera, dessutom kunna skjuta prick på samtliga fartyg inom skotthåll = hindra transport genom fjorden!

Om alla Norges kustfort fungerat normal skulle inte ett enda tyskt fartyg kunnat angöra Olso, Trondheim eller Bergen (möjligen skall Stavanger också räknas hit) under krigets första tre dagar !! Att rensa ett kustfort på några timmar tyder på att något är helt galet.

Om fjordarna därtill hade blivit minerade och flottan varit redo för krig, dvs haft tydliga order om att skjuta först samt haft fyllda bränsle- och ammunitionsdepåer så skulle nog ytterligare två eller tre dagar kunnats läggas till den tid som förflyter från krigets början till dess att första tyskan båten anlägger hamn i Olso, Bergen eller Trondheim. Därifrån är det långt till seger.

Eventuell luftlandsatt tysk trupp hade fått utstå en lång väntan på undsättning och även om de lyckats ta några av sina givna mål är det tveksamt om de klarat av att försvara dem under flera dagar...

En sista sak som ej får glömmas är att om Norge varit mer och bättre förberett skulle erövrade krigsmål demoleras innan tyskarna får kontroll över dem. Att landa och ta över ett flygfält som direkt kan användas av fienden händer väl bara i sagor?? Eller borde åtminstonde göra det.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28536
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Inlägg av Hans » 2 februari 2006, 14:47

Ragnar Svedje skrev: 1. Ett kustfort borde rimligen motstå flera kraftiga bombanfall med ringa förluster, de är ju skapade för att vara stryktåliga!
2. Det borde finnas kraftigt luftvärn som gör fiendens förluster stora vid varje anfall.
3. Besättningen borde veta bättre än att kapitulera, dessutom kunna skjuta prick på samtliga fartyg inom skotthåll = hindra transport genom fjorden!
Som vanligt bara ett kort inlägg :roll: Jag får se när jag får mer tid.

1) Kustforten var konstruerade att motstå eld från fartyg anno ~1900 - inte Luftwaffe 1940. Delar av skyddet hjälpte dock förvisso också mot Luftwaffe 1940.
2) Nej, t.o.m. den moderna Maginotlinjen saknade i mångt och mycket luftvärn trots att den var byggd inte alls många år innan.
3) "Borde veta bättre", nja, om ledningen är oklar, syftet med striden är oklart och som har berörts tidigare i tråden - om man skall slåss överhuvudtaget är oklart då är bristen på offervilja ganska förstålig.

MVH

Hans

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Re: Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Inlägg av JohnT » 2 februari 2006, 23:24

Ragnar Svedje skrev:
Måste få klarhet när det gäller kustforten, eller de fasta artilleripjäserna som sprängts ner i berget (antar jag) med endast observationstorn och bepansrade kanontorn uppstickandes.
Nää de flesta var mer som vaxholmsfästning, bland annat pjäser som "hissades" upp över kanten på muren och sedan drogs ned i skydd igen.
De var inga småsaker, kanoner upp mot 25 cm's kaliber. Men gamla och de flesta bara utrustade för att skjuta direktriktat, andra pjäser hade sköld men ingen annan täckning.

En ljuvlig site är
http://home.hib.no/mediesenter/krigsminne/index.html
Missa inte länken "Vandringer på Kvarven" !
Ragnar Svedje skrev: Läste igår Liddell Hart :s bok om andra världskriget, den första boken och det kapitel som behandlar Norge. Detta i kombination med vad som skrivits här på skalman i andra trådar har lett mig till följande slutsatser.

Batterierna fungerade inte som tänkt, många sköt inte som tänkt, för lite och för dåligt.
Batterierna fungerade inte som tänkt men tänker man efter så var det inte så svårt att förutse att KA't borde var minde effektiv mot bepansrade örlogsfartyg som kom i hög fart i trånga sund. Kort tid för verkans eld.
MEN hade dom hållt ställningarna så skulle det inte kunna komma några handelsfartyg efter.
Vid få tillfällen under andra väldskriget sänktes fartyg under några minuters artilleristrid.

Till exempel Trondheim, Hipper blev beskjuten, sköt tillbaka och när sedan röken hade lagt sig vid batteriet så var Tyskarna redan förbi. Ett gäng eldledningsobservatörer med telefonförbindelse hade ökat effekten avsevärt.

I Bergen så var både Köningsberg och Bremse ur stridbart skick när de nådde hamnen, men det räckte

Frågan är om det inte var en enorm tur att man lyckades sänka Blücher?
Ragnar Svedje skrev: Det finns vissa uppgifter om att batteriet som sänkte Blücher var så underbemannat att det inte kunde ladda om, därför väntade besättningen tills Blucher var så nära att de knappast kunde missa innan de sköt. Andra uppgifter talar istället om att batteriet kapitulerade efter ett kraftigt bombanfall av Luftwaffe. Konstigt oavsett vad som gäller!
Det var ju andra linjens befästning så bristen på bemanningen var inte så konstigt.
Det moderna batteriet låg på östra stranden.
Man kapitulerade dagen efter den 10 eftersom man inte såg någon mening med att dö i onödan.
Tyskarna sände redan på Norska radion och meddelade att Oslo var intaget. Och som tidigare sagt
- Instruktionen Stå fast - slå hårt (och vinn tid) hade inte gått ut på ett trovärdigt sätt.

Angående bemanning av kustforten i allmänhet, var mellan én tredje del och hälften av personalen inkallad den 9:e,
så man hade bemanning för kanonerna men inte för markförsvaret.

För att göra sitationen ännu struligare hade KA bytt huvudman (jag minns inte om dom tidigare var armén och nu flottan eller tvärt om) I Alla fall var konsekvensen den att man hade stora luckor i hur samarbetet kring markförsvaret skulle genomföras.
( I Sverige hade vi inne en tredjedel av markförsvaret på rullande "repövningar" mellan Sep 39 och april 40)


Sedan kan man ju också börja prata om vad som är att "misslyckas"
Att alvarligt skada två av tre tyngre fartyg som gick igenom spärrarna kring Bergen är inte helt fel.
(Men varken minor eller torpedbatteriet - de riktigt sänkande vapnen, var stridsberedda)

Kristiansand höll Tyskarna ute tills man slutade skjuta.

Att sänka Blücher, allvarligt skada Lützow och driva tillbaka anfallsvåfen mot Oslo var inte heller ett misslyckande.
Att sedan när man har lyckas med huvuduppgiften stryka flagg var mer än ett misslyckande.

Men något korn till förklaring kan man hitta i att det tyngsta batteriet i Oslofjorden, 30,5 cm Bofors, beställdes kring första världskriget. två av fyra pjäser placerads ut under slutet av trettiotalet. Bofors levererade ett hundratal granater under hösten 1939 men Norrmännen sparade på antalet hylsor, man köpte bara två hylsor!
- det räckte ju för övningsändamål. Man städade hylsan och laddade om.
Gissar att effektiv eldhastighet blev några skott i timmen, då hylsan måste svalna innan man kunde "diska ur den" och ladda på nytt.

Natt igen
/John T.

Användarvisningsbild
CvD
Medlem
Inlägg: 5283
Blev medlem: 14 mars 2005, 20:49
Ort: Sydvästra Norge

Re: Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Inlägg av CvD » 2 februari 2006, 23:35

JohnT skrev:
Men något korn till förklaring kan man hitta i att det tyngsta batteriet i Oslofjorden, 30,5 cm Bofors, beställdes kring första världskriget. två av fyra pjäser placerads ut under slutet av trettiotalet. Bofors levererade ett hundratal granater under hösten 1939 men Norrmännen sparade på antalet hylsor, man köpte bara två hylsor!
- det räckte ju för övningsändamål. Man städade hylsan och laddade om.
Gissar att effektiv eldhastighet blev några skott i timmen, då hylsan måste svalna innan man kunde "diska ur den" och ladda på nytt.

Natt igen
/John T.
Ett lysande och tragiskt exempel på att snålheten bedrar visheten!! :roll:
/CvD

Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Re: Vad hade hänt om Norge varit mer förberett 1940?

Inlägg av Ragnar Svedje » 3 februari 2006, 09:39

JohnT skrev:Nää de flesta var mer som vaxholmsfästning, bland annat pjäser som "hissades" upp över kanten på muren och sedan drogs ned i skydd igen. De var inga småsaker, kanoner upp mot 25 cm's kaliber. Men gamla och de flesta bara utrustade för att skjuta direktriktat, andra pjäser hade sköld men ingen annan täckning.

En ljuvlig site är
http://home.hib.no/mediesenter/krigsminne/index.html
Missa inte länken "Vandringer på Kvarven" !

Batterierna fungerade inte som tänkt men tänker man efter så var det inte så svårt att förutse att KA't borde var minde effektiv mot bepansrade örlogsfartyg som kom i hög fart i trånga sund. Kort tid för verkans eld. MEN hade dom hållt ställningarna så skulle det inte kunna komma några handelsfartyg efter. Vid få tillfällen under andra väldskriget sänktes fartyg under några minuters artilleristrid.

Till exempel Trondheim, Hipper blev beskjuten, sköt tillbaka och när sedan röken hade lagt sig vid batteriet så var Tyskarna redan förbi. Ett gäng eldledningsobservatörer med telefonförbindelse hade ökat effekten avsevärt.

I Bergen så var både Köningsberg och Bremse ur stridbart skick när de nådde hamnen, men det räckte

Frågan är om det inte var en enorm tur att man lyckades sänka Blücher?
Ragnar Svedje skrev: Det finns vissa uppgifter om att batteriet som sänkte Blücher var så underbemannat att det inte kunde ladda om, därför väntade besättningen tills Blucher var så nära att de knappast kunde missa innan de sköt. Andra uppgifter talar istället om att batteriet kapitulerade efter ett kraftigt bombanfall av Luftwaffe. Konstigt oavsett vad som gäller!
Det var ju andra linjens befästning så bristen på bemanningen var inte så konstigt. Det moderna batteriet låg på östra stranden. Man kapitulerade dagen efter den 10 eftersom man inte såg någon mening med att dö i onödan. Tyskarna sände redan på Norska radion och meddelade att Oslo var intaget. Och som tidigare sagt - Instruktionen Stå fast - slå hårt (och vinn tid) hade inte gått ut på ett trovärdigt sätt.

Angående bemanning av kustforten i allmänhet, var mellan én tredje del och hälften av personalen inkallad den 9:e,
så man hade bemanning för kanonerna men inte för markförsvaret.

För att göra sitationen ännu struligare hade KA bytt huvudman (jag minns inte om dom tidigare var armén och nu flottan eller tvärt om) I Alla fall var konsekvensen den att man hade stora luckor i hur samarbetet kring markförsvaret skulle genomföras. ( I Sverige hade vi inne en tredjedel av markförsvaret på rullande "repövningar" mellan Sep 39 och april 40)

Sedan kan man ju också börja prata om vad som är att "misslyckas" Att alvarligt skada två av tre tyngre fartyg som gick igenom spärrarna kring Bergen är inte helt fel. (Men varken minor eller torpedbatteriet - de riktigt sänkande vapnen, var stridsberedda)

Kristiansand höll Tyskarna ute tills man slutade skjuta.

Men något korn till förklaring kan man hitta i att det tyngsta batteriet i Oslofjorden, 30,5 cm Bofors, beställdes kring första världskriget. två av fyra pjäser placerads ut under slutet av trettiotalet. Bofors levererade ett hundratal granater under hösten 1939 men Norrmännen sparade på antalet hylsor, man köpte bara två hylsor! - det räckte ju för övningsändamål. Man städade hylsan och laddade om. Gissar att effektiv eldhastighet blev några skott i timmen, då hylsan måste svalna innan man kunde "diska ur den" och ladda på nytt.

Natt igen
/John T.
OK kustforten inneffetkiva som huvudförsvarslinje, duger endast till att köpa tid. Dock är jag mycket mer övertygad än tidigare att den norske ÖB :n som sann och övertygad patriot med nationens bästa för ögonen kunde ha vidtagit åtgärder som gjort den tyska invasionen om inte.

Nyckeln med fjordförsvaret är kombinationen av kustfort och minspärrar! Dessa ligger ute dag som natt och dimma och dis blir snarare en fördel för försvaret än för angriparna. Och minspärren ligger naturligtvis inom skotthåll för kustforten vilket gör att de inte kan svepas innan kustforten slaigts ut (att svepa minor nattetid eller dimma och dis skulle inte jag vilja göra i alla fall). Allt detta i kombinationen med en klar och tydlig order som kungör att varje extra timme som ett fort kan hålla ut är av yttersta vikt för landets försvar. ÖB bör vidare ha kunnat fördela tillgänglig personal så att kustforten fick markförsvar och att Olso och andra viktiga städer skyddades. Mobiliseringen kunde därmed ha slutförts till stora delar innan tyskarna kommit iland (om de ens gör de på alla ställen).

Vidare så skulle ÖB enligt alternativ 2 kunnat varsko de allierade om att Oslo, Kristiansand, Bergen och Stavanger kommer att mineras och att kustforten kommer att skjuta på varje angripare oavsett nationalitet där (dimma och dis plus osäkerhet vid identifiering samt tysk krigslist är argument till detta) och att de allierade endast skall skicka krigsfartyg att bekämpa tyska marinen utanför kusten där och endast skicka trupper och landstigningsfartyg till Trondheim (som lämnas utan minor men där själva staden med omnejd redan i fredstid säkras med trupper).

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Norsk ÖB?

Inlägg av Stellan Bojerud » 3 februari 2006, 09:58

1940 hade Norge ingen ÖB (och Sverige hade före dec 1939 inte heller haft det). Det fanns en kommenderande amiral (KA) som var marinchef och en kommenderande general (KG) som var arméchef. Flyget var uppdelat på dessa försvarsgrenar. Samordningen av KA och KG ankom alltså på den dåligt fungerande regeringen (försvarsministern).

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 3 februari 2006, 10:53

Mycket av diskussionerna här påminner oss om vikten av ett FUNGERANDE försvar. Eller om man så vill, att ett icke fungerande försvar är näst intill meningslöst. En beslutsam och disciplinerad angripare kommer alltid att vinna blixtseger mot ett sådant tredje klassens försvar.
Ett memento som har alltid gällt och gäller fortfarande.

De tyska styrkorna var ju inte stora, storleksordningen max 20 000??? landtrupp i första vågorna. Norrmännen hade haft alla möjligheter att slå tillbaka dem, också med sina föråldrade kustförsvarspansarskepp, fort och kanoner. Bara de hade varit organiserade och beredda.

Nu var de inte organiserade trots att det var oroliga tider, och alarmberedskapen sumpade de - trots att den tyska hemligheten läckte som ett såll.

Och så hade de dessutom otur att britterna OCKSÅ sumpade bort tillfället - trots att hela deras disponibla stridsflotta var ute på jakt efter tyskarna - tyvärr jagandes dem ute till sjöss ist för invid kusterna...

Användarvisningsbild
Ragnar Svedje
Medlem
Inlägg: 1157
Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
Ort: Stavanger

Re: Norsk ÖB?

Inlägg av Ragnar Svedje » 3 februari 2006, 14:10

Stellan Bojerud skrev:1940 hade Norge ingen ÖB (och Sverige hade före dec 1939 inte heller haft det). Det fanns en kommenderande amiral (KA) som var marinchef och en kommenderande general (KG) som var arméchef. Flyget var uppdelat på dessa försvarsgrenar. Samordningen av KA och KG ankom alltså på den dåligt fungerande regeringen (försvarsministern).
Aj, aj då. Inte bra, det sista man behöver i en krigssituation är en ledning där många vill vara med och bestämma men ingen vill ta ansvar...

Alltså var det upp till försvarsminisrern att ikläda sig den roll som jag beskrev ovan och inte ÖB.

Hur var stämmningen inom den norska regeringen? Var det en samlingsregering där många olika viljor försökte samsas eller var den istort sett enig när det gällde utrikespolitiken?

Vidare så undrar jag hur läget var i Stortingen som ju måste besluta om en mobilisering. Var neutraliteten helig eller var det till största delen sympati med de allierade? Utgår självklart ifrån att majoriteten ville undvika krig! Är det någon som vet med vilka röstsiffror förslaget om allmän mobilisering röstade ner under nattsessionen efter att de norska fiskarna hade räddat tyska soldater i sjönöd och de uppgav i polisförhör att de skulle till Bergen? Inte för att en mobiliseringsorder utskickad med post skulle ha gjort någon skillnad men det säger väl något om stämmningarna i landet.

Skriv svar