OK, ursäkta min otydlighet men vad jag avsåg med givakt var att samtliga värnpliktiga som för tillfället "låg inne" skulle förbereda sig för krig. Inte någon mobilisering som väl alltid måste beslutas av regeringen eller storting. Detta i kombination med att de fåtal militärer som ÖB kunde bestämma över (i fredstid) skulle säkra viktiga krigsmål, vilket innefattar att bemanna kustartilleripjäser och luftvärn samt säkra viktga städer som Olso, Trondheim, Bergen, Stavanger och Narvik.Belisarius skrev: Vad gäller din fråga Ragnar så har jag för mig att nej, mobilisering kunde endast beslutas av Stortinget. ÖB fick inte ökade befogenheter efter krigsutbrottet 39, Norges inställning var liksom Sveriges att sticka huvudet i sanden. ÖB satt där han gjorde därför att han var villig att genomdriva Stortingets sparbeslut vad gällde Norska Armén, inte för att leda den i krig. Han fick också sparken den 10 april om jag inte blandar ihop det.
I det förvirrade läge som rådde dagarna runt 9 april hade en mer driftig ÖB nog kunnat agera långt utanför sin befogenhet och kommit undan med det när verkligheten visade sig. Bland annat genom att underlätta för britternas minering.
Yngve: Jag tror att bara lite mer tur på den norska/allierade sidan så hade hela invasionen gått om intet. Det är helt enkelt en operation som på pappret inte har skuggan av en chans att lyckas. Ja, lite tur hade knappast skadat Norge eller de allierade men frågan är ok det hade varit nog. Det var i många fall självförvållat, som andra har berättat så saknade många u-båtar skarpa torpeder, och många flygplan var inte insatsklara förrutom att många fasta kustbatterier var underbemannade och därför inte kunde agera med full styrka.
Donkeyman: Operation Weserübung lyckades enbart därför att det Norska samhället inte förväntade sig en sådan aktion. När den verkligen genomfördes så vägrade man i det längsta att tro på att detta faktiskt kunde hända och när förstod vad som hände var det för sent. MEN - detta var också en av de grundläggande tankarna bakom planeringen av invasionen. Den skulle komma överraskande. Förvisso sant men vi skall inte glömma att Europa hade varit en krigsskådeplats i flera månader och även Finland vilket resulterat i norsk militär styrka vid gränsen mot Finland och Sovjet i norr. Hur överaskad kan man bli under pågående krig i ens närområde? Påminner lite om när det mitt i vintern plötsligt kommer några decimeter snö i Stockholm och Göteborg och orsakar kaos i kollektivtrafiken med ansvariga kommunalråd som säger: Oj, vi var inte beredda på detta.
JohnT: I korthet var regeringens underförstådda policy: Om Engelsmannen kom borde man inte slåss - kom Tysken borde man slåss. Men då Norge var Neutralt kunde man ju inte säga det rakt ut utan lindade in budskapet till de högre befälen på sådant sätt att många inte visste om dom följde regeringens direktiv, varken när dom öppnade eld eller dom som kapitulerade direkt. Jag undrade just över detta, hade Norge startat krig mot England om de hade kommit först? Om Nej, varför inte berätta det för Churchill och inleda ett informellt sammarbete om minspärrar, sjöförsvar och flygspaning?
1. Ja, om Kustförsvaret fått tydliga instruktioner (och övats i situationen) att med verkanseld bekämpa alla inkräktare som inte lyder varningsskott, tills fienden retirerar eller ammunitionen tar slut. (T ex. Kristiansand).
Om KA-befästningarna hade kämpat tills tysken faktiskt hade slagit sig in i befästningarn och inte när tysk palamentär står utanför med vit flagga och hövligt ber befästningen att kapitulera. (flera befästningar i Oslofjorden).
Om kontrollerbara mineringar hade varit utlagda.(jag har en svag aning om att det var bristande beredskap och inte brist på politiskt beslut som orsakade att man inte hade hunnit lägga ut vissa mineringar)
Om samtliga ubåtar beväpnats med stridstorpeder.
Om Flygavdelningarna hade klargjorts och helst spridits ut, dom Norska He115 saknade ammunitionen som låg snyggt förpackat i Horten - ett av de första stället Tyskarna landade på.
2. Om man hade klargjort sambandsschema med Royal Navy och hållt England underrättade om situationen i respektive hamn - mineringar, erövrade KA pjäser osv. hade det inte varit så svårt att göra ett par Narvik-räder mot Bergen och Trondheim. Engelska flottan byggde 9 jagare om året sedan tjugotalet, tyska flottan hade ca 20 jagare totalt.
Förluster 1 mot 1 ökade Engelsmännens övertag.
En annan överenskommelse vore att Royal Navy spärrade hela havet mellan Bergen och Skottland m h a engelsk och norsk flygspaning. Men enligt vad du skriver räcker det nog med alternativ nummer ett, ÖB agerar inom sina befogenheter och förbereder landet för krig.
Stellan Bojerud: Minutläggare låg 8 april med ångan uppe och minor ombord, men minorna lades inte ut för att de skulle vara till hinders för engelsmännen. Låter helt otroligt, med minspärrarna skulle ju tyskarna befinna sig ute till havs eller vid fjordmynningarna när överlägsna Royal Navy kom fram!
Jag får se när jag får mer tid.