Martin Lundvall skrev:Axial skrev:
(---)
Jag håller inte med. Sovjetunionen under Stalin hade inget att expandera men ovillig att ta risker såsom Hitler. Dessutom tror att västmakterna hade varit mer misstänksamma mot Stalin och bjudit mer motstånd.
/Martin
Förstår jag dig rätt om jag tror att du menar att västmakterna hade behandlat ett dominerande Sovjet ännu mer misstänksamt än man faktiskt behandlade Nazityskland? Alltså om inte Tyskland hade blivit den böld i västmakternas röv som man faktiskt blev, utan denna roll istället kommit att spelas av Sovjet.
Tja, inte vet jag. Churchill betraktade i alla fall bolsjevikerna som "vidriga apor" redan under 1920-talet. Fast han hade väl rätt svårt att göra sin röst hörd under 30-talet?
Även om Stalin var ovillig att ta risker (ockupationen av delar av Polen och anfallet mot Finland) byggde väl i alla fall till viss del på att man kommit överens om detta med Tyskland och att Tyskland således inte utgjorde en riskfaktor i det avseendet, på kort sikt) så är väl frågan vilket hot västmakterna kunde utgöra mot en sovjetisk aggresionspolitik? Framförallt i ett praktiskt perspektiv.
Om Sovjet hade bestämt sig för att införliva t ex delar av Polen och Baltikum, vart skulle då England ha sänt sin expeditionskår?
Sjövägen till den polska eller baltiska kusten? Hade Sverige accepterat att en sådan flotta seglade ned genom Kattegatt och vidare in i Nordsjön. Vi tillät ju inte västmakterna att sända hjälp till Finland.
Landvägen genom ett eller annat europeiskt land? Till skillnad från fallet med Tyskland så saknade väl Frankrike en gräns mot såväl Polen som Sovjet? Vilka länder hade man i så fall kunnat sluta avtal med om trupptransporter? Och hade dessa länder varit beredda att ta risken att hamna i krig med Sovjet om man hade släppt igenom västmakternas trupper. Och att slå sig fram genom ett eller annat europeiskt land är väl inte heller riktigt rimligt? Förutom att kanske behöva slåss med de ländernas krigsmakter så hade man kanske förlorat politiskt stöd från andra länder genom en sådan åtgärd? Det kanske rentav hade drivit sagda länder rakt i händerna på Sovjet?
Via ishavet i en kampanj liknande den i början av 20-talet?
Bomba sovjetiska oljekällor i södra Ryssland, eventuellt uppföljt av en markoffensiv samma väg. Då hade man nog målat in sig i samma hörn som de tyska styrkorna gjorde.
Så på det hela taget har jag lite svårt att se hur västmakterna skulle kunnat utgöra ett reellt hot mot en eventuell sovjetisk erövringspolitik. Dessutom hade Sovjet, om man velat, kunnat föra ett liknande resonemang om exempelvis Finland och Baltikum som Nazityskland förde ifråga om t ex Österrike och Sudetlandet. Dvs att områdena kunde betraktas som ingående i den ryska intresse- och kultursfären eftersom dessa områden till stora delar tidigare tillhört Ryssland (införlivade i olika omgångar under perioden 1709-1809) och bara några tiotal år innan VK2 skaffat sig självständighet.
Hade verkligen västmakterna slagit ned stenhårt på en sådan expansionspolitik redan från början? Man lät ju Hitler hållas ganska länge innan man sade ifrån.
Om jag ska
tro något för personlig del så lutar jag nog dock åt att Stalin hellre hade försökt utöka det sovjetiska inflytandet med indirekta medel, snarare än rent krig. T ex genom att underblåsa politiska instabiliteter i de länder man "ville åt" och kombinera detta med stöd av olika former till de kommunistiska partierna i sagda länder. Allt i akt och mening att kunna etablera sovjettrogna regimer. Det är ju en betydligt mindre risk att agera på det sättet. Det går att hänvisa till "fria val" eller "folkets vilja" och helt förneka sin egen inblandning i utvecklingen. Sedan kan man alltid intervenera militärt om det behövs, med hänvisning till "den fredsälskande regeringens enträgna begäran" eller så. Mönstret kanske känns igen från tiden efter VK2?
Sedan har jag ju tidigare i tråden ifrågasatt Sovjets förmåga att anfalla och ta Polen.
Men nu kanske vi hamnat så pass mycket OT att det istället skulle startas en ny tråd?