Sedan 1800-talet har nationen varit en viktig del av människors identitet, och idag tar vi Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland för givna som nationalstater. Men på samma århundrade fanns skandinavismen; en drömmen en enad skandinavisk eller nordisk nation. Idén var inte mer långsökt än en tysk, italiensk eller jugoslavisk nation; även där fanns flera grannfolk med liknande språk och dialekter, ett gemensamt kulturarv, och yttre fiender.
Så nyss som 1900 fanns bara två självständiga nordiska länder; svensk-norska unionen och kungariket Danmark. Men norrmännen var missnöjda med det svenska styret, och blev självständiga 1905. Finland var en del av det ryska kejsardömet fram till 1917. Andra världskriget och kalla kriget gav varje nordiskt land sitt eget öde, och även om de nordiska länderna på 2000-talet är bättre grannar än någonsin, så har varje nordiskt land, inlusive Åland, Färöarna och Grönland, sin egen tydliga identitet.
Men det var nära att det inte blev så.
Tänk om Oscar I varit friskare
Oscar I var en skicklig kung som ville utöka medborgarnas rättigheter och ena Skandinavien, men hans verk begränsades av hans dåliga hälsa. Han gjorde både liberaler och konservativa besvikna, och blev inte äldre än 60 år. Divergenspunkten i det här scenariet är att Oscar håller sig frisk till ålderdomen, så han får genomföra liberala reformer och grunda en nordisk union.
Drottning Josefina var Oscars mest betrodda rådgivare, och verkade för frihetsreformer. Som Napoleon III:s kusin var hon viktig för Sveriges kontakter med Frankrike. Hennes inflytande avskräckte deras äldste son Karl (senare Karl XV) från kvinnosaken; han ska ha sagt "När jag blir kung ska jag minsann inte låta fruntimmer få styra!" När Oscar blev sjukare och svagare, tog Josefina stort ansvar för att vårda honom, och upprätthålla hans plikter.
I vår alternativa tidslinje håller sig Oscar I frisk till hög ålder, och kan tillsammans med Josefina förverkliga skandinavismen.
Det nordiska eldprovet
1848 utbröt det slesvig-holsteinska kriget mellan Danmark och Tyska förbundet. Holstein var i personalunion med Danmark under kung Fredrik VII och samtidigt medlem i Tyska förbundet; men tyskarna var missnöjda med att Fredrik VII hade envälde över en tysk stat. I vår tidslinje förberedde sig Sverige på att försvara Danmark, men kriget slutade med svensk medling och status quo.
I denna tidslinje bestämmer sig Oscar I för att sätta press på tyskarna. Josefina får med sig sin kusin, president Louis Napoleon Bonaparte (för eftervärlden känd som Napoleon III) att hota med storkrig. I ett fredsavtal tvingas tyska förbundet erkänna Holstein som självstyrande under Fredrik VII. Sverige grundlägger på så sätt en nordisk allians.
Krimkriget bryter ut 1853 mellan Ryssland och en fransk-brittisk koalition, som försöker få med sig Sverige och Danmark. I vår tidslinje avböjde de, men i denna tidslinje är Sverige och Danmark så stärkta av framgången i Holstein, att båda länder går i krig mot Ryssland. Sommaren 1854 tar franska, brittiska, svenska och danska flottan herravälde över både Östersjön och Ishavet, samtidigt som svenska armén samlas i Haparanda.
I denna tidslinje får Sverige del i krigsbytet genom att annektera Åland, och reglera invandring från Ryssland; något som framför allt skapat oro i Lappland. Ett långsiktigt utfall blir att den judiska och romska invandringen från Östeuropa till Sverige begränsas.
Segern i Krimkriget fördjupar Sverige/Norges och Danmarks vänskap med Storbritannien och Frankrike. Danmark byter sina kolonier i Västafrika och Karibien mot Helgoland, St Pierre och Miquelon, och flera öar i norra Kanada. När Danmark avskaffar Öresundstullen kvitterar de ut ersättning genom att brittiska och franska ingenjörer moderniserar infrastrukturen med ångfartyg, fyrar, broar och järnvägar. En kanal mellan Nordsjön och Östersjön planeras, men skisser på en bro över Öresund avfärdas som orimliga.
Grundandet
1858 samlar Oscar I, Josefina och Fredrik VII den nordiska kommittén med diplomater, statsmän och lärda för att lösa samtidens angelägenheter.
Hotet från Tyskland och Ryssland. Både Tyskland och Ryssland är hämndlystna, och även om Sverige, Norge och Danmark har starka flottor tillsammans, har deras armé inte samma antal som den tyska eller ryska.
Norges, Islands och Färöarnas ställning. I nationalistisk anda håller flera nordiska folk på att återupptäcka sin gemensamma identitet, och efterfråga utökat självstyre.
Finland. Med verk som Kalevala och Fänrik Ståls sägner frodas den finländska nationalismen, men ännu är landet en del av det ryska imperiet.
Polarområdena. Sverige, Norge och Danmark bör fortsätta utforskningen av polarområdena, och ta resurser i anspråk.
Utvandring. Fattigdom och förtryck har fått många nordbor att utvandra till Nordamerika. Skandinavien åderlåts på arbetskraft.
Emancipation. Ståndsriksdagen och skråväsendet är omoderna. Rösträtt och andra medborgerliga rättigheter efterfrågas.
Industrialisering. Brittiska och franska kontakter kan modernisera Norden.
Idén om en skandinavisk union hade funnits i ett par årtionden, och i den här tidslinjen blev det verklighet.
I vår tidslinje fanns ett förslag om att Fredrik VII skulle adoptera Oscar I som skulle få ärva den danska kronan. Något liknande sker i denna tidslinje, efter en ny grundlag som begränsar konungens makt.
Sverige, Norge, Danmark, Slesvig-Holstein och Island blir konstituerande länder med egen regering och riksdag. Färöarna får begränsat självstyre. Grönland, St Pierre & Miquelon och Helgoland styrs av varsin dansk guvernör. Åland blir ett svenskt län.
Den svenska ståndsriksdagen hade levt på övertid, men det var inte uppenbart vem som skulle få rösträtt i framtiden. I vår tidslinje har många svenskar varit misstänksamma mot judar och romer. De judar som kommit till Sverige på 1600- och 1700-talet var integrerade, men på 1800-talet invandrade många judar och romer från ryska imperiet. Dessa var fattiga och illa ansedda, och bland annat därför ville lagstiftarna begränsa rösträtt och andra rättigheter till protestantiska män med egendom.
I denna tidslinje är Sverige något mer etnisk homogent, vilket tillsammans med Oscars och Josefinas engagemang underlättar reformer. Sverige får en tvåkammarriksdag 1862, där både icke-protestanter och kvinnor med egendom (i synnerhet änkor) får rösträtt. Allmän och lika rösträtt är påtänkt, men dröjer ytterligare några årtionden.
Unionens högsta organ skall vara det nordiska tinget. Unionshuvudstaden behöver ligga avskilt från fienden (särskilt Tyskland och Ryssland) vid en isfri hamn. För att begränsa Sveriges och Danmarks inflytande bör den ligga i Norge, så valet faller på Halden. Kungen bor i Stockholm, som är tillfällig plats för det nordiska tinget, i väntan på att byggnaderna i Halden färdigställs.
När Fredrik VII går bort 1863, blir Oscar I unionskung och befälhavare över Nordiska armén och Nordiska flottan. Eftersom nordiska tinget, generalstaben och flera andra institutioner fortfarande ligger i Stockholm, och parlamentarismen i Holstein ännu har brister, klagar danska och holsteinska nationalister över Oscars maktfullkomlighet, och det blir uppror och strejker.
Tyska förbundet ser en chans att utnyttja situationen, underkänner Oscar I:s anspråk på Slesvig-Holstein, och kräver med hot om invasion att Nordiska unionen lämnar Holstein.
Josefina reser till Holstein och håller ett tal som försäkrar landets självstyre. Tyskarna invaderar Holstein, men nordiska armén håller flera befästningar, samtidigt som den nordiska flottan sätter tyska städer i blockad. Kriget fortsätter till 1865 med stora förluster på båda sidor, tills främmande makter mäklar fred. Nordiska unionen tvingas avträda Sachsen-Lauenburg, demilitarisera Holstein, och fastställa tyska som officiellt språk där, men Oscar I erkänns som kung av Danmark, Slesvig och Holstein. Både Tyskland och Nordiska unionen framställer sig som segrare, och betraktar kriget som en enande händelse.
Den nordiska guldåldern
Nordiska unionen överlämnar alla koloniala anspråk i tropikerna till Storbritannien och Frankrike. I stället utforskar man polarområdena för att hålla stånd mot Ryssland. Nordiska upptäcktsresor följda av fiske, jakt och valfångst når ännu längre i Arktis och Antarktis än de gjorde i vår tidslinje, med en vänskaplig rivalitet mellan svenskar, norrmän och danskar. Kontakten med arktiska ursprungsfolk inspirerar både till romantisering, och rasism klädd i vetenskaplig skrud; i denna tidslinje är de romska och judiska studieobjekten färre. Unionsregeringens planer att köpa landområden i Argentina, Chile och Nya Zeeland förverkligas inte, men öar som Tristan da Cunha, Falklandsöarna och Sydgeorgien blir de facto delar av Norge. Nordiska unionen genomför experiment med att omplacera samer till Labradorhalvön för att föda upp renar, men skalan hålls begränsad.
I vår tidslinje utvandrade tre miljoner nordbor till Nordamerika mellan 1840 och 1914. I denna tidslinje lyckas nordiska regeringar styra om utvandringen till inrikes kolonisering, där man erbjuder arbete, bostad, jord och medborgerliga rättigheter inom unionens gränser.
Några platser som drar till sig inflyttare är unionshuvudstaden i Halden, de bördiga fälten i Holstein, Slesvigkanalen som färdigställs på 1880-talet, Lapplands malmfält, arméns och flottans fästen vid ryska och tyska gränsen, och fiske- och valfångstlägen på Island, Svalbard, Grönland och Falklandsöarna. I den här tidslinjen är det inte mer än en miljon nordbor som utvandrar över havet. Eftersom färre judar flyttat från Ryska imperiet till Sverige, hamnar många i stället i Nordamerika, där de etablerar sin kultur i städer som Chicago och Minneapolis. Med två miljoner färre nordiska nybyggare blir en större del av naturen och ursprungsbefolkningen kvar runt Stora sjöarna.
Efter att ha försvarat Danmark två gånger, befriat Åland, utökat Norges självstyre och gett hopp till Finland, är Oscar och Josefina älskade i hela Norden, och kan åldras med ära. De överlever sin äldsta son Karl (i vår tidslinje känd som Karl XV). Oscar II tillträder 1875, men eftersom detta universum är fullt av konflikter mellan Sverige och Tyskland, äktar han aldrig Sofia av Nassau, som sägs ha grundlagt ätten Bernadottes tyskvänlighet. Oscar II:s friarresor går mer sannolikt till England eller Frankrike, och varken Gustav V eller hans andra prinsar föds som vi känner dem. Oavsett vem Oscar II gifter sig med, vilka barn han får eller vad han tror på, blir statschefens politiska inflytande begränsat framöver. Om Sverige genom kungen försöker utöka sin makt över unionen, så kan man tänka sig att de andra länderna slår tillbaka.
Alfreds Nobels avsikt att belöna forskare, författare och fredsförfäktare, vare sig de är skandinaver eller ej, väcker ännu mer anstöt i denna tidslinje. Men Nobelpriset ger ändå Norden större prestige än det gjort om det blivit en inrikes angelägenhet. Kanske delas något pris ut i Köpenhamn.
Det stora kriget
Precis som i vår tidslinje tar en brittisk-fransk allians över världens sjöfart och handel. När de får med sig Nordiska unionen, blir en tysk-rysk koalition nödvändig, möjligen med stöd av Österrike-Ungern. För Osmanska riket blir det rimligt att ställa sig på den brittisk-franska sidan.
Första världskriget var oundvikligt. År 1900 hade stater mutat in nästan hela jordytan. Det fanns en naturlig rivalitet mellan landimperier och sjöfartsländer, där båda ansåg sig kunna vinna ett krig med sina egna medel. I denna tidslinje kan Nordiska unionen inte hålla sig neutral, utan behövde rusta för krig genom värnplikt för män, och industriarbete för kvinnor. Precis som i vår tidslinje medför det att både män och kvinnor organiserar sig politiskt. Här kan man tänka sig att allmän rösträtt införs redan innan kriget bryter ut.
I denna tidslinje blir det nog inga skott i Sarajevo, men vilken annan politisk incident som helst kan bli en utlösande gnista. Som i vår tidslinje skapar det tidiga 1900-talets vapenteknik ett dödläge på slagfältet, där kriget pågår i flera år, och fler länder väljer sida. En tysk-rysk koalition får övertag till lands och tar över en stor del av Frankrike, Jylland och Kaukasus, medan den brittiska flottan skyddar de danska öarna.
Däremot får ryssarna svårt att korsa Torne älv. Finlands befolkning stöder nordborna, Ryssland har dålig logistisk förmåga, och tyskarna är långt bort. Med hjälp av flottan tar nordiska armén över en stor del av norra Finland.
Precis som i vår tidslinje var den ryska överklassen stridslysten trots nederlag, medan arbetarklassen betalade. Därför blev det två revolutioner 1917, tills bolsjevikerna tog makten, och gjorde stora eftergifter för att kunna dra sig ur kriget. Samma sak händer i denna tidslinje; Ryssland förlorar mark tills folket kräver fred. Vare sig en tsar, liberal eller kommunist regerar, kommer Ryssland släppa Finland, som förr eller senare blir medlem i Nordiska unionen. Man behåller Karelen för att säkra Sankt Petersburg, så den finsk-ryska gränsen följer ungefär samma linje som på vår tids kartor.
Historiens slut?
Efter Rysslands separatfred kan Tyskland och deras allierade inte längre vinna kriget. Vare sig det blir ett Versailles-liknande avslut, eller oavgjort, består den atlantiska alliansen och Nordiska unionen.
Efter första världskriget kan man vänta sig revolutioner med nya ideologier och allianser som är svåra att förutsäga. När vi kommit till 1920, åttio år efter att scenariet började, är också hela persongalleriet utbytt. Därför är det en rimlig tid att avsluta scenariet.
Vid det laget är Nordiska unionen en konstitutionell personalunion, med nästan 20 miljoner invånare. Regeringen och parlamentet finns i Halden i en byggnad i nationalromantisk stil. I unionen ingår de nordiska länder som vi känner till, inklusive Slesvig-Holstein, Helgoland, St Pierre & Miquelon, Grönland, och stora delar av Arktis och Antarktis. Man är världsledande i sjöfart, polarforskning och befästningskonst, och samtidigt en demokratisk union med omfattande medborgerliga rättigheter.
