Ja, som rubriken lyder. Bornholm och Trondheim hade Sverige strax tidigare erhållit (åtminstone nominell) kontroll över. Är det troligt att Sverige kan behålla hela eller delar av dessa områden, om inte Sverige anfaller Danmark igen efter Roskildefreden? Tänker att historien i övrigt sker som det gjorde, Sverige får storstryk av Ryssland såväl 1709 som 1809, och skulle idag innefatta dagens Sverige, fast med tillägget Trondheim och Bornholm (hela eller delar av).
Är det ens ett möjligt/realistiskt scenario? Vad skulle det få för historiska konsekvenser för Sverige? Skulle vi obönhörligen stå på Hitlers invasionslista 1940? Konsekvenser för Norge att likt Kroatien eller Malaysia, vara ”delat” i två enheter? Ja, vad tror vi?
Karl X Gustavs andra danska krig inträffar aldrig - kan Sverige behålla Bornholm och Trondheim?
-
diskutera
- Medlem
- Inlägg: 426
- Blev medlem: 18 feb 2004 20:51
- Ort: Bengts gärde
-
Örjan
- Medlem
- Inlägg: 1774
- Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
- Ort: Gustavsberg
Re: Karl X Gustavs andra danska krig inträffar aldrig - kan Sverige behålla Bornholm och Trondheim?
Sverige hade garnisoner i både Bornholm och Trondheim men under Karl X Gustavs andra danska krig återerövrades de.
Lokalbefolkningen i Bornholm frigjorde sig själva genom att den 8 december 1658 ta den svenska guvernörer tillfånga och sedan följande dag avväpna de utspridda svenska soldaterna. Ett par dagar senare kapitulerade den svenska garnisonen i Trondheim till en norsk styrka som hade angripit Trondheims län under hösten. Eftersom svenskarna hade tappat kontrollen över dessa landvinster fick de inte behålla dem i freden i Köpenhamn i maj 1660.
Hade Sverige lyckats behålla dessa provinser så var det nog goda chanser att de skulle förbli svenska. Inledningsvis var invånarna i Trondheim faktiskt positivt inställda till det svenska maktövertagandet eftersom de såg chansen att utöka sin handel på bekostnad av Bergen. Och Gotland förblev ju svenskt trots att det under nästan hela skånska kriget var ockuperat av danskarna.
Men både i Trondheim och på Bornholm gjorde svenskarna sig snabbt impopulära när de genomförde omfattande utskrivningar av manskap som skickades till Baltikum. Detta skedde även i egentliga Danmark när det stod under svensk ockupation och kan liknas vid en plundring av Danmarks mänskliga resurser som skedde utan någon hänsyn till den lokala ekonomin. Vilket ledde till ett omfattande folkligt motstånd mot den svenska ockupationen.
Lokalbefolkningen i Bornholm frigjorde sig själva genom att den 8 december 1658 ta den svenska guvernörer tillfånga och sedan följande dag avväpna de utspridda svenska soldaterna. Ett par dagar senare kapitulerade den svenska garnisonen i Trondheim till en norsk styrka som hade angripit Trondheims län under hösten. Eftersom svenskarna hade tappat kontrollen över dessa landvinster fick de inte behålla dem i freden i Köpenhamn i maj 1660.
Hade Sverige lyckats behålla dessa provinser så var det nog goda chanser att de skulle förbli svenska. Inledningsvis var invånarna i Trondheim faktiskt positivt inställda till det svenska maktövertagandet eftersom de såg chansen att utöka sin handel på bekostnad av Bergen. Och Gotland förblev ju svenskt trots att det under nästan hela skånska kriget var ockuperat av danskarna.
Men både i Trondheim och på Bornholm gjorde svenskarna sig snabbt impopulära när de genomförde omfattande utskrivningar av manskap som skickades till Baltikum. Detta skedde även i egentliga Danmark när det stod under svensk ockupation och kan liknas vid en plundring av Danmarks mänskliga resurser som skedde utan någon hänsyn till den lokala ekonomin. Vilket ledde till ett omfattande folkligt motstånd mot den svenska ockupationen.